Balans nr 6–7 1992

Internationellt: Fråga för IFAC-mötet i Stockholm – Hur möts behoven från de gamla socialistländerna?

Det internationella revisorssamarbetet bedrivs på flera olika nivåer och med flera olika inriktningar.

Från svensk synpunkt kan vi se tillbaka på ett nordiskt samarbete som har mer än sextio år på nacken – Nordiska Revisorsförbundet bildades 1931 som en följd av ett då redan traditionellt samarbete i form av skandinaviska revisorskongresser.

Det nordiska samarbetet är än i dag den internationella verksamhet som FAR bedriver intensivast. Det sammanhänger till en del med att vi står inför ett antal viktiga utredningar och lagstiftningsåtgärder där de nordiska länderna kan lära av varandra. Men det sammanhänger minst lika mycket med att det nordiska samarbetet är en viktig grund för den internationella verksamheten på högre nivåer. Tillsammans utgör de nordiska auktoriserade revisorerna faktiskt en ganska stor yrkesgrupp, fullt jämförbar med kårerna i betydligt större länder. I kombination med en hög utbildnings standard och respekterade insatser inom yrkesutvecklingen gör det att man lyssnar på den nordiska rösten på ett helt annat sätt än man skulle ha gjort om de fem länderna uppträtt vart för sig.

Med detta nordiska samarbete som bas uppträder vi som sagt på de större arenorna. Högaktuellt just nu är arbetet inom Fédération des Experts Comptables Européens (FEE).

Sammanslagning av äldre organisationer gav FEE

FEE är egentligen en sammanslagning av två äldre organisationer, nämligen Union des Experts Comptables Économiques et Financiers (UEC) med anor från 1951. UEC var sålunda en av de första paneuropeiska samarbetsorganisationerna efter kriget, och enligt uppgift den allra första där det besegrade Tyskland erbjöds medlemskap. När EG började växa fram bildades en parallell organisation bara för revisorer i EG-länderna, Groupe d’Études des Experts Comptables de la C.E.E. Vid mitten av 80-talet riktades kritik mot dubbelarbetet i de två organisationerna. Den s.k. Düsseldorfgruppen, som bestod av UEC-medlemmar inom EG-länderna, påbörjade överläggningar om en reform, men eftersom gruppen arbetade i hemlighet bakom ryggen på de officiella UEC-organen blev kritiken stark när arbetet upptäcktes. I stället bildades en öppen grupp, The Working Party for Reorganisation of the Accountancy Profession in Europe (med den makabra förkortningen RAPE), med företrädare för alla UEC-länder. Det var RAPE som föreslog bildandet av FEE, och 1987 kunde den nya organisationen börja sin verksamhet.

Nordens roll i det europeiska samarbetet

Norden deltar inom FEE bl.a. i arbetet med att kartlägga revisorsyrkets reglering i Europa och med att försöka avstämma argumenten när det gäller revisorers och styrelseledamöters ansvar i europeiska företag. Nordiska representanter är också engagerade i FEEs arbete med de nya marknadsekonomierna i östra Europa, liksom naturligtvis i det centrala styrelsearbetet. Norden har för övrigt en av befattningarna som vice ordförande i FEE, nämligen den med funktionsansvar för redovisningsfrågor. Det är den danske kollegan Jens Røder som bekläder den posten.

Om det framstår som uppenbart vilken nytta det enskilda nordiska landet har av arbetet i NRF och FEE är det kanske inte lika självklart hur man skall se på det globala internationella samarbetet, det i International Federation of Accountants (IFAC). Man kan fråga sig om länder med så olika förutsättningar som IFAC-kretsen kan ha tillräckligt mycket gemensamt för att åstadkomma ett meningsfullt harmoniseringsarbete.

Ingen lång historia för världsorganisationen

Kanske är det just den tveksamheten som gjort att världsorganisationen inte har någon särskilt lång historia. NRF hade nästan femtio år av verksamhet bakom sig och det europeiska samarbetet tjugofem, när IFAC bildades vid världskongressen i München 1977. Även i fallet IFAC utgjorde emellertid en rad kongresser bakgrunden, och i själva verket hade världskongresser för revisorer och redovisningsexperter förekommit under hela 1900-talet.

På redovisningsområdet fanns för övrigt sedan 1973 den rekommendationsutgivande organisationen International Accounting Standards Committee (IASC), som redan hunnit skaffa sig ett mycket gott rykte för professionalism.

När man nu bildade en fast samarbetsorganisation var det för att påskynda harmoniseringen av yrket världen över inom bl.a. områden som revision, utbildning, etik och internredovisning. I IFACs första stadgar fanns faktiskt en målformulering av innebörden att man skulle eftersträva ett ömsesidigt erkännande av revisorskvalifikationer mellan alla IFAC-länder; det målet avlägsnades dock diskret ur stadgarna efter den första femårsperioden. Det var alltför orealistiskt.

IFAC omfattar i dag 106 medlemsföreningar i 78 länder. Det sammanlagda medlemsantalet i de 106 föreningarna överstiger en miljon personer. Det är viktigt, inte minst för oss svenskar med vår begreppsmässiga bakgrund, att komma ihåg att IFAC omfattar ”accountants” – alltså yrkespersoner med kvalificerad utbildning och inriktning på redovisnings- och revisionsområdet. Dit hör förvisso revisorer, men också ekonomi- och redovisningschefer i näringslivet, redovisare inom den offentliga sektorn, forskare och många andra. Av miljonen medlemmar anses bara ungefär hälften vara revisorer i den mening vi brukar använda ordet.

Förslag om tätare generalförsamlingar

IFACs högsta beslutande organ är en generalförsamling (Assembly) som sammanträder vart femte år, i anslutning till en världskongress. Efter bildandet i München 1977 har IFAC sålunda hunnit med två generalförsamlingar, nämligen en 1982 i Mexiko och en 1987 i Tokyo. Nästa gång blir i Washington D.C. i höst. Det är lätt att inse att världen, även sedd från IFAC-synpunkt, numera kan ändras ganska radikalt på fem år. Det föreligger därför ett förslag att lägga in en extra generalförsamling 2 1/2 år efter varje kongress.

Generalförsamlingen väljer en styrelse (Council) som skall sköta IFACs angelägenheter. Till Council väljer man länder, inte personer. Council består för närvarande av femton länder (se faktaruta).

Council väljer i sin tur en ordförande (President) och en vice ordförande (Deputy President) för en tid av 2 1/2 år. Vice ordföranden förväntas bli ordförande när hans mandatperiod går ut. Till sin hjälp har ordföranden och Council ett ganska litet kansli i New York med en Director General och några tekniska sekreterare anställda eller inhyrda.

Norden har haft en plats i IFACs Council sedan tillkomsten. Platsen har roterat mellan länderna enligt överenskommelser i NRF. Under femårsperioden sedan generalförsamlingen och kongressen i Tokyo har Sverige haft den nordiska platsen i Council. Den svenska närvaron har blivit särskilt markerad, eftersom den svenske representanten, Bertil Edlund, valdes till vice ordförande när hans mandatperiod inleddes, och till ordförande för den andra halvtiden. Bertil Edlund har alltså lett IFACs verksamhet under de senaste åren, en period som går ut i Washington i höst, då vice ordföranden, Peter Agars från Australien, väljs till ordförande enligt planerna.

Sammanträde i ordförandens hemland

Council sammanträder två gånger om året, i maj och november. I de traditioner som hunnit utvecklas i världsorganisationen ingår att ett sammanträde under varje ordförandeperiod skall hållas i ordförandens hemland. Councils majmöte 1992 hölls därför i Stockholm.

Det kan tyckas odramatiskt att arrangera ett sammanträde för en styrelse på femton personer. I verkligheten är samlingen dock betydligt större. För det första kan varje delegat medföra en eller två tekniska rådgivare. Den rätten utnyttjas av de flesta. Särskilt länder med flera revisorsföreningar tar chansen att ge mer än en förening närvarorätt genom att delegaten kommer från en av föreningarna och medför en teknisk rådgivare från den andra föreningen och kanske en ytterligare rådgivare från något av föreningskanslierna.

Vid Councils sammanträden deltar också ordförandena i var och en av IFACs fem permanenta kommittéer samt ordförandena i de regionala organisationer som formellt erkänts av IFAC. Till de sistnämnda hör naturligtvis FEE, men även den interamerikanska organisationen IAA och den något heterogena organisationen för Kanada och Stillahavsområdet, CAPA.

Ny afrikansk organisation deltar i IFAC Council

I fortsättningen tillkommer för övrigt en ny erkänd regional organisation, nämligen ECSAFA med östra, centrala och södra Afrika som upptagningsområde.

Med ledsagande familjemedlemmar kan det alltså röra sig om ett åttiotal personer som skall huseras, trakteras och underhållas. Som värdorganisation valde FAR därför att hyra in professionell hjälp med arrangemanget, naturligtvis från dotterbolaget IREV.

IFAC har under sin korta livstid hunnit med att producera ett närmast osannolikt antal rekommendationer och uttalanden. Som bekant publiceras de gällande versionerna av alla dessa uttalanden årligen i The FAR International Omnibus, där de i senaste utgåvan omfattar 450 tättryckta sidor. Rekommendationerna gäller revision (International Standards on Auditing, ISA), utbildning (International Education Guidelines, IEG), internredovisning och ekonomistyrning (Management Accounting Practices, MAP) och den offentliga sektorn (International Public Sector Guidelines).

Bidrar till att harmonisera normgivningen

Hittills har det positiva inflytandet från IFACs rekommendationer främst varit att de bidragit till att harmonisera de enskilda föreningarnas egen normgivning. IFACs uttalanden riktar sig nämligen till medlemsföreningarna, inte till de enskilda individerna. Många länder, framför allt utvecklingsländerna, löser sina normgivningsproblem genom att helt enkelt anta IFACs uttalanden som sina egna. Andra länder, däribland Sverige, gör avstämningar mellan de nationella reglerna och IFACs normsystem för att eliminera onödiga avvikelser. En omfattande sådan genomgång har t.ex. nyligen gjorts av FARs regelkommitté vad beträffar FARs regler för god revisorssed, och FARs revisionskommitté håller på med ett liknande projekt för närvarande.

IFACs rekommendationer har emellertid fått en ökad skärpa under senare tid, i det att IOSCO, det internationella samverkansorganet för världens börsmyndigheter, börjat intressera sig för möjligheten att använda både revisions- och etikrekommendationerna som underlag för de regler som skall gälla vid internationella noteringar av aktier och andra instrument. I det syftet har IFACs revisions- och etikkommittéer bedrivit ett intensivt samarbete med IOSCO, och förhoppningen är att detta skall ge resultat inom något år. Skulle projektet lyckas innebär det att IFAC inte längre bara är en symbol för professionens vilja till internationell harmonisering, utan en faktor som har praktisk betydelse när det internationella regelsystemet utformas.

Aktuella frågor som präglade Council-mötet i Stockholm var strategifrågorna inför sekelskiftet och hur IFAC skall möta de nya marknadsekonomiernas behov. De nya revisorsföreningarna i Europas gamla socialistblock står redan i farstun med intresseanmälningar. T.o.m. i Kina är en oberoende revisorskår under uppbyggnad, och frågan om ett kinesiskt medlemskap diskuteras seriöst.

Medlemsavgifterna räcker inte längre till

Till molnen på himlen hör, som så ofta i dessa tider, de ekonomiska resurserna. De sammanlagda medlemsavgifterna från IFAC-länderna uppgår inte till mer än en miljon dollar. De traditionella överskotten från världskongresserna har försvunnit i en kongresstrött värld. Det är lätt att inse att möjligheterna därmed är begränsade för en världsorganisation med kansli i New York och förpliktelser mot medlemsländer i hela världen.

Att sätta den centrala verksamheten på barkbrödsdiet är knappast en långsiktig lösning. Det pågår diskussioner mellan de stora länderna om hur problemet skall lösas, men vad resultatet blir är det svårt för en utomstående att bedöma. Man kan bara hoppas att WAC kommer att få chansen att fortsätta att utveckla det professionella samarbetet. Kombinationen av internationella byråer med stora resurser för klientarbetet och en trovärdig, icke-kommersiell professionell samverkan över gränserna borde ge revisorsyrket en ojämförlig slagkraft inför det nya seklet.

Auktor revisor Björn Markland är generalsekreterare i FAR. Han medverkade senast i Balans nr 5/1992.

Medlemsländer i IFAC Council

Australien

Brasilien

Frankrike

Indien

Japan

Kanada

Kenya

Mexiko

Nederländerna

Nya Zeeland

Singapore

Storbritannien och Irland

Sverige

Tyskland

USA