Forskningens villkor kan vara hårda. Sten Jönsson, professor i redovisning och finansiering på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, är ett exempel på detta.
Efter att i många ha kämpat för att få fler professurer i redovisning till Handelshögskolan i Göteborg har Sten Jönsson tagit tjänstledigt. Sedan årsskiftet och tre år framåt finns han på GRI, Gothenburg Research Institute. GRI är en externt finansierad forskningsstiftelse med anknytning till Handelshögskolan.
På GRI får han tillfälle att forska själv. Hans forskningsprogram heter Scandinavian Management. Syftet är att undersöka egenskaperna hos den skandinaviska ledarstilen. Underlaget är inte minst intervjuer som Sten Jönsson gör med de främsta företagsledarna i Norden.
Vill påverka systemet
Sten Jönsson sticker inte under stol med att han är tjänstledig från sin professur för att påverka systemet så att Handelshögskolan får större resurser.
– Det är alldeles orimligt att bara ha en professur i redovisning i Göteborg, säger Sten Jönsson.
Han har varit professor i 15 år. Han blev det när han var 36. Han var ung och stark och byggde upp verksamheten med långa arbetstider.
Men har man 200 studenter innebär det 100 uppsatser i redovisning att handlägga varje år. De andra delarna av ämnet företagsekonomi har 30–50 uppsatser per år. Sedan är det en massa kurser som ska hållas, lärare som ska anskaffas, samordning, administration och andra problem som ska skötas. En professor kan inte ignorera detta.
Till det kommer att en mängd studenter vill fortsätta forska. När Sten Jönsson gick över till GRI hade han 67 doktorander att handleda. Det är knappast något tvivel om att det är världsrekord. För två år sedan låg rekordet på cirka 45 doktorander och innehades även då av Sten Jönsson.
– Det är normalt med 5–6 doktorander per professor, säger Sten Jönsson. Och utomlands tar man inte in en ny doktorand förrän en annan gått ut.
Dåligt stöd för forskningen
För flera år sedan fick Sten Jönsson igenom ett beslut om en spärr. Bara fem doktorander per år skulle tas in. Det hade kanske fungerat om intagningen bara skett en gång om året. Men en doktorand kan anmäla sig när som helst på året. Att då säga nej till duktiga människor är mycket svårt.
På Handelshögskolan har nu beslut fattats om att begära en professur till i redovisning. Frågan är om man får det.
– Tyvärr har vi inte fått stöd för vår forskning från statsmakterna, säger Sten Jönsson. Det är ingen som stöder oss. Inte ens Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, för att nu nämna ett namn.
Sten Jönsson konstaterar att resurserna i övriga landet inte är mycket bättre. Således har Uppsala hittills inte haft någon professur i redovisning. Men den håller på att inrättas nu. I Umeå har man försökt tillsätta en professur. Men den enda sökanden till den tjänsten backade ur.
Vad ska det bli av mig?
– Själv har jag hållit på så länge och är såpass gammal att jag börjat fundera över vad det egentligen ska bli av mig, säger Sten Jönsson öppenhjärtigt. Jag har tänkt så här: som forskare är man kanske klar i knoppen fram till 60 år. Ska jag ägna den tiden åt att administrera, sammanträda och jobba dygnet runt? Ska man göra det bara för att man blivit befordrad till professor och är duktig på forskning? Jag har papper på att jag har en talang. Jag måste få tid att utveckla den, dvs. att forska.
– Jag tänker också så här: när ska jag göra mitt stora verk som jag ska visa upp för mina barnbarn? Jag bör kanske forska nu och gå tillbaka till administration när jag blir senil.
Sten Jönsson har rätt att ställa de här frågorna. Han är inte professor Vemsomhelst. Han är en internationellt känd forskare som t.ex. gärna ses som inledningstalare vid konferenser på många platser runt vårt klot. Han får många erbjudanden om professurer från utländska universitet.
Sten Jönsson, professor med rätt att forska, trivs på Gothenburg Reasearch Institute. Han trivs med att intervjua Curt Nicolin, Jan Carlzon, Percy Barnevik, Bo Berggren och de andra. Det kommer en bok. Det blir tidigast i slutet på 1993.
Inge Wennberg