I den första av två artiklar diskuteras problem och frågor kring redovisningen av latent skatt. Utgångspunkten är Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning.
AIA, Accounting research bulletin no 23. AIA eller American Institute of Accountants var föregångarna till American Institute of Certified Public Accountants, AICPA, som är en professionell organisation för auktoriserade ”redovisare” i USA.
I USA har nyligen en ny rekommendation SFAS nr 106 utgivits. Denna träder i kraft 1993 vilket innebär att det för tillfället finns möjlighet att följa antingen den tidigare rekommendationen APB 11, den föreslagna, men aldrig genomdrivna SFAS 96, eller den nya SFAS 109. För IASC gäller fortfarande IAS 12, men ett nytt förslag ED 33 finns sedan några år. Enligt Bohlin i Balans, nr 6-?, 1992, är detta förslag under omarbetning.
I Balans nr 12/91 aviserar Rolf Rundfelt att Redovisningsrådet kommer att behandla frågan om latenta skatter under den närmaste tiden. Latenta skatter är en intressant och långtifrån okontroversiell fråga. Internationellt har debatten om skatteredovisning pågått länge. I USA startade den redan 1944 i samband med att forskningsrapporten ”Accounting for Income Taxes” 1 kom ut, och den har sedan fortlevt genom decennierna. Både i USA och inom IASC har nya utkast och rekommendationer vållat diskussion 2. Debatten har också förts i Sverige, bl.a. i Balans, där det 1984 pågick en intensiv diskussion och analys gällande redovisning av latenta skatter i obeskattade reserver. Troligen blir skatteredovisning en stor fråga både internationellt och här hemma under 90-talet.
Begreppen latent och uppskjuten skatt tycks användas som synonymer i den svenska debatten. I Balans nr 1, 1983 definierar Anders Landelius ”Latent skatt = den skatt som uppskjuts på obestämd tid genom t.ex. bokslutsdispositioner”. I samma nummer av Balans diskuterar Rolf Rundfelt NBKs förslag till vinstmått genom att bl.a. säga ”Två huvuduppfattningar finns; under året betald skatt eller en beräknad skatt som utgörs av betald skatt +/– förändringen av uppskjuten skatt (deferred tax)”. Till synes har båda begreppen samma innebörd och härstammar troligen båda från det engelska begreppet ”deferred taxes”. Personligen föredrar jag begreppet latenta skatter och kommer att använda det genomgående.
Rådets planer på en rekommendation om latenta eller uppskjutna skatter introducerades i samband med presentationen av Rådets rekommendation om koncernredovisning (RR 01:91). Detta faller sig naturligt då man här föreslår en redovisning av ”latent” och ”uppskjuten” 3 skatt. I Sverige har intresset för hur latenta skatter ska behandlas ökat de senaste åren. Detta beror bl.a. på de problem att förklara svenska särregler, främst obeskattade reserver, som företag mött på utländska kapitalmarknader. Redan 1983 gav dock Näringslivets Börskommitté (NBK) ut en rekommendation om hur nyckeltal bör beräknas med hänsyn taget till latenta skatter i obeskattade reserver.
För Sverige är det knappast möjligt att stå utanför den internationella utvecklingen på externredovisningens område.
Redovisningsrådets ambition är också, enligt Rundfelt, att så långt som möjligt följa internationella rekommendationer. Rimligen kommer den utlovade rekommendationen om skatteredovisning också att anknyta till internationella normer. Det medför dock inte automatiskt att frågan är ”löst”. Latenta skatter är delvis nyintroducerade i RR 01:91 och det är viktigt att nu analysera och diskutera vad latent skatt står för och vilka problem som kan uppstå vid tolkningen av posten i svenska årsredovisningar.
Mitt syfte är att initiera en sådan diskussion genom att i två artiklar analysera några effekter av Redovisningsrådets rekommendation om redovisning av latenta skatter i RR 01:91 på företagens årsredovisningar. Förutom en översikt av problemområdet, innehåller denna första artikel en analys av de effekter som uppstår då en koncern i den externa redovisningen ska ses som ett skattesubjekt. Här diskuteras framför allt frågeställningar med anknytning till årets skattekostnad och årets resultat. I den andra artikeln behandlas redovisning av obeskattade reserver. Här diskuteras främst frågor kopplade till värdering och tolkning av balansräkningens poster. Avsikten är inte att kritisera RR, utan att använda rekommendationen för att illustrera några ”klassiska” problem och frågeställningar i samband med redovisning av latent skatt.
Alternativ inom skatteredovisning – en översikt
Redovisning av skatter kan leda till att ett företag måste göra (minst) fyra val. Varje val bygger i sin tur på speciella överväganden vad gäller skattepostens karaktär etc.
Att det uppstår problem vid redovisning av skatt beror på att den beskattningsbara inkomsten ej alltid överensstämmer med den som redovisas i det externa bokslutet. Ett första val blir därför att välja om den skatt som redovisas ska motsvara det som årets transaktioner hade gett upphov till om skatte- och redovisningsreglerna överensstämt (”tax effect accounting method” 4) eller det som faktiskt utbetalats till skattemyndigheterna under året (”taxes payable method”). Detta kan ses som en periodiseringsfråga. Matching-hänsyn talar för att redovisa såväl en transaktion som den skatt transaktionen ger upphov till samma år, medan bl.a. osäkerhet om när och hur skatteutbetalningar kommer att ske talar för att redovisa betald skatt.
Förespråkare för ”tax effect accounting method” ställs inför ett andra val; nämligen om balans- eller resultaträkningen ska vara utgångspunkten för beräkning av årets skatteeffekter. Utgår beräkningarna från resultaträkningen (the deferral method) blir den relevanta frågan: givet årets transaktioner, vilken skattekostnad bör företaget redovisa i år? Används däremot ”the liability method” (skuldmetoden 5) görs beräkningarna med utgångspunkt i balansräkningens poster. Med andra ord blir frågeställningen vilken skatteskuld eller fordran det är rimligt att anta att företaget har. Skillnaden mellan metoderna kan framstå som konstruerad eller negligerbar, med tanke på sambandet mellan balans- och resultaträkning.
Valet av metod har dock visat sig ha betydelse när man tar ställning till redovisning av t.ex. framtida förlustavdrag. Även om ett förlustavdrag kan påverka framtida skatteutbetalning är frågan om det är rimligt att räkna de förlustavdrag som företag har rätt till i framtiden som en tillgång (skattefordran). Kommer företaget någonsin i den situationen att avdraget kan utnyttjas? I frågor av denna typ kan redovisningen påverkas av om man utgår från ”the deferral” eller skuldmetoden. Ytterligare en skillnad är att balansräkningens skattepost beräknas till gällande skattesats vid skuldmetoden, medan posten är ett ”saldo” av skillnader mellan nuvarande och tidigare års betald och beräknad skatt när ”deferral method” används. Det medför att skuldmetoden, men ej ”deferral method”, tar hänsyn till förändringar i skattesatsen. Bakom valet mellan de bägge metoderna ligger således ställningstaganden om balans- respektive resultaträkningens funktion i årsredovisningen.
Ett tredje val är om alla tänkbara skatteeffekter ska tas upp i redovisningen (”comprehensive method”, full skatt metoden 6) eller om de effekter vars upplösning ligger långt fram i tiden, eller är mycket osäkra ska uteslutas (”partial method”, partialmetoden). Frågan kan ses dels som en fråga om hur mycket osäkerhet som ska tillåtas i redovisningen och dels som en fråga om generell respektive mer företagsanpassad redovisning av skatt (NBK, 1983, s 10).
Ett fjärde val som också hänger samman med värderingen av latenta skatteskulder och fordringar är om de latenta skatterna ska diskonteras. Posten kan – ytterst förenklat – behandlas som en räntefri skuld eller fordran. Detta aktualiserar frågan om en eventuell diskontering. Skillnaden mellan att diskontera eller behålla posten till nominellt värde kan ha väsentlig betydelse för företagets skatteskulder eller fordringar. Detta är alltså en värderingsfråga som företaget måste ta ställning till.
Redovisning av skatter medför således att företaget kan komma att ställas inför flera val: för det första valet mellan betald eller periodiserad skattekostnad; för det andra, vid en periodisering, om utgångspunkten ska vara en korrekt matching av årets resultat eller en beräkning av framtida skatteskulder eller fordringar för företaget; för det tredje hur långt fram i tiden som skattekonsekvenserna ska beaktas; och slutligen om de beräknade skatteskulderna och fordringarna ska nuvärdesberäknas eller ej.
De engelska termerna är främst hämtade från IAS nr 12 ”Accounting for taxes”. I de fall jag har hittat bra tidigare svenska översättningar av begreppen har jag använt dessa med angivande av källa. Däremot har jag, med undantag för fig. 1, inte gett mig på egna översättningar eller begreppsutredningar. I stället har jag behållt de engelska termerna.
Översättning, Lagerberg, C-O, i Balans, 3, 1988.
Översättning, NBK, 1983.
Mot en redovisning av latent skatt
Hitintills har vi i Sverige nöjt oss med att i resultaträkningen redovisa – i princip – den skattekostnad företaget beräknas ha eller få betala ut inom det närmaste för årets taxerade inkomst +/– korrigering för tidigare felberäkningar. Genom Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning tar Sverige ett steg mot ”tax effect accounting method”. Denna metod bygger som nämnts på tanken att årets resultat ska påverkas av alla de skatter, faktiskt konstaterade och potentiella, som kan hänföras till årets verksamhet. I Sverige ska enligt denna metod t.ex. den skatt som uppskjuts genom avsättning till obeskattade reserver redovisas i resultaträkningen det år avsättningen görs (se RR 01:91, punkt 51ff). Dessa avsättningar innebär ju i princip att skatt på årets resultat skjuts framåt i tiden.
Redovisningsrådet har i RR 01:91 valt att tillämpa skuldmetoden och följer därmed den internationella trenden på området. Enligt den ännu så länge gällande internationella rekommendationen IAS 12 är både ”the deferral method” och skuldmetoden tillåtna. I det utkast som nu ligger för behandling, ”Exposure draft 33”, har dock ”the deferral method” plockats bort som alternativ. Detsamma gäller i FASBs skatterekommendation SFAS 106 som utgår från skuldmetoden. Dagens rekommendationer betonar därmed skatteberäkningar med balansräkningens poster som utgångspunkt.
Koncerneffekter och effekter av skattesystemet i landet
De skatteeffekter som Redovisningsrådet tar upp i rekommendationen om koncernredovisning kan delas in i två grupper: dels de som uppstår p.g.a. att koncernen bildas eller att den redovisas som en ekonomisk enhet och dels de som uppstår när obeskattade reserver och förändringar i dessa elimineras ur balans- och resultaträkning. De förra kan vi kalla koncerneffekter och de senare skattesystemeffekter, d.v.s. effekter av specifik svensk skattelagstiftning och den redovisning denna medfört. Inom båda grupperna kan man tala om definitiva (permanenta) 7 skillnader mellan skattebokslut och externt bokslut och temporära skillnader som beror på tidsförskjutningar mellan när en post redovisas skattemässigt och när den redovisas i externa redovisning. De definitiva skillnaderna beror t.ex. på poster som icke avdragsgilla kostnader eller icke skattepliktiga intäkter. Temporära skillnader kan bl.a. bero på att planenliga avskrivningar ej överensstämmer med de avskrivningar som görs i deklarationen. Figur 2 visar schematiskt denna uppdelning.
Figur 2: Schematisk kategorisering av skatteeffekter
Skillnader | Temporära | Definitiva |
Effekter | ||
Koncerneffekter | ||
Skattesystemeffekter |
Termerna temporary and permanent differences är hämtade från FAS 96. Översättningarna står NBK, 1983. för.
”Koncerneffekter”
De skatter som uppstår p.g.a. att koncernen bildas och redovisas som en enhet är av två slag: ”Alternativkostnadsskatter” som är kopplade till förvärvsanalysen och de skatter som ”uppstår” genom att de enskilda företagen förs samman till en enhet.
Förvärvsanalysens skatteeffekter
”Alternativkostnadsskatter” är en del av den metod, bruttometoden, för beräkning av förvärvade tillgångar och övertagna skulder som Rådet rekommenderar för förvärvsanalysen. Bruttometoden beskrevs utförligt av Lennart Eriksson i Balans, nr 12, 1991. I princip innebär den att förvärvade tillgångar och övertagna skulder upptas till det värde de skulle ha haft om de anskaffats var för sig på en marknad, alltså till marknadsvärde istället för bokfört värde. 8 Valet att bilda en koncern medför sålunda mer- eller mindrekostnader beroende på om koncernalternativet ger större eller mindre möjligheter till skattekrediter än vad förvärv av enskilda tillgångar och skulder gör. Så förs skatteeffekter in i förvärvsanalysen. Johansson säger i sin kommentar till utkastet till rekommendationen om koncernredovisning (s 3):
”Latent skatteskuld (skattefordran) är då ett mått på de framtida merskatter (mindreskatter) som indirekt förvärv medför i förhållande till direkt förvärv.”
Dessa mer- eller mindre- skattekostnader förs upp i koncernbalansen och upplöses under den period som över-/undervärden på dotterföretagets tillgångar och skulder i koncernredovisningen avskrivs respektive upplöses. Med tiden regleras således den latenta skatteposten. Det finns dock undantag från de generella teknikreglerna ovan:
För det första beräknas inte alternativa mer- eller mindreskatter på eventuella goodwillvärden. Goodwillvärdet beräknas som skillnaden mellan förvärvspris och förvärvade tillgångar minus övertagna skulder. En tanke bakom att nettoredovisa detta kan vara att Rådet inte uppfattar goodwill som en vara som kan anskaffas på en marknad. Detta gör att tanken på att kunna beräkna över- eller undervärden på goodwill faller, och därmed också basen för att beräkna mer- eller mindreskatter. Tolkningen innebär dock ett avsteg från jämförelsen med köp av enskilda tillgångar och skulder.
Utgår man däremot från att alternativet till förvärvad goodwill är internt upparbetad goodwill (eller förvärvad inkråmsgoodwill) bör dock en alternativ merskatt uppstå. Utgifterna för internt upparbetad goodwill (och avskrivningar på inkråmsgoodwill) är ofta möjliga att kostnadsföra och dra av vid deklaration. Med denna tolkning blir RR 01:91 ett avsteg från alternativkostnadsresonemanget. Hur goodwillposten bör tolkas är dock långtifrån klarlagt eller odiskutabelt. En trolig anledning till att Rådet valt att behandla goodwill ”netto” är den internationella utvecklingen på området. Bl.a. har FASB anvisat denna väg i en bilaga till sitt förra förslag till skatterekommendation, SFAS 96. Genom nettoredovisning av goodwill är Rådets rekommendation också i överensstämmelse med det svenska skattesystemet där koncerngoodwill ej är avdragsgill.
För det andra innehåller alternativa mer- och mindreskatter både temporära och definitiva skillnader. Mark är en tillgångsgrupp som inte skrivs av och där eventuella skatteeffekter på skillnader mellan bokfört värde och marknadsvärde vid förvärv kommer att stå kvar i koncernbalansen över tiden. Eftersom förvärv av mark som enskild tillgång eller del av dotterbolag torde ha samma skatteeffekter kan marknadspriset ej påverkas av skatteeffekter. Det medför att alternativa mer- eller mindreskatter principiellt ej är aktuella för tillgången mark. Därmed kan man argumentera för att denna tillgång borde räknas netto. Rådet har dock valt att generellt räkna latent skatt på alla förvärvade tillgångar och övertagna skulder.
Att utnyttja bruttometoden innebär således att en alternativkostnad byggs in i den externa redovisningen. Detta är något vi är ovana vid. Att innesluta alternativkostnader medför att redovisningen bygger på de valmöjligheter som företaget hade vid ett specifikt tillfälle, inte på det man gjorde. De latenta skatteposterna kommer då att innehålla både definitiva och temporära skillnader mellan skattebokslut och koncernbokslut. När de temporära skillnaderna upplöses kommer de dock ej att leda till skatteut- eller inbetalningar.
Enligt FARs rekommendation nr 11 ”Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning” skulle eventuella över- och undervärden vid förvärvet räknas exklusive skatteeffekter (nettometoden). Argumenten för detta var att koncernen inte kunde realisera eventuella skatteeffekter av över- och undervärden (samt internationell praxis). Dessa effekter skulle därför inte heller påverka förvärvsanalysen.
Effekter av att se koncernen som ett skattesubjekt
Koncernredovisningen skall också justeras för skatteeffekter som skulle ha varit annorlunda om de enskilda juridiska enheterna hade varit ett enda skattesubjekt. Tanken är att de skatteeffekter som t.ex. försäljning mellan dotterföretag för med sig ska redovisas i koncernredovisningen först när intäkterna realiserats ur koncernens synvinkel. Denna behandling av posten följer av koncernredovisningens logik, d.v.s. synen på koncernen som en ekonomisk enhet. De flesta skillnader mellan de enskilda företagens skatteposter och de summor som samsas på posterna i koncernredovisningen är av temporär natur. Man kan dock också tänka sig skillnader av mer definitiv karaktär t.ex. att dotterföretag av skatteskäl redovisar sitt lager till SIFU-värden i USA, medan det i koncernredovisningen värderas enligt koncernernas normer till FIFU.
Koncernens skatt
Sammanfattningsvis innebär Rådets rekommenderade teknik för att konsolidera koncernen att årets skatt innehåller skatt som om koncernen vore en ekonomisk enhet som förvärvat alla sina tillgångar och skulder var för sig på en marknad. Av de skatter som uppstår till följd av koncerneffekter är det endast de temporära som uppstår p.g.a. internvinster eller justeringar p.g.a. koncernprinciper som kan leda till ut- eller inbetalningar av skatter i framtiden. De skatter som är hänförbara till koncerneffekter sammanfattas i Tabell 1.
Tabell 1: Koncerneffekter av RR01:91
Skillnader | Temporära skillnader | Definitiva skillnader |
|---|---|---|
Koncerneffekter | Mer- eller mindre skatter p.g.a. värderingar i förvärvsanalys | Mer- eller mindre skatter p.g.a. värdering i förvärvsanalys av mark |
Skatt på internvinster, skatt på vissa justeringar som gjorts p.g.a. koncernprinciper | Skatt p.g.a. vissa justeringar som gjorts p.g.a. koncernprinciper |
Val och effekter av val vid redovisning av koncerneffekter
Det ska bli intressant att se hur användare av årsredovisningar kommer att reagera på den nya redovisningen av latent skatt i koncerner. En fråga är ifall de skatteposter som uppstår ger önskvärd information om företaget eller kan användas för förutsägelse om företagets framtid.
En övergripande kritik som kan komma att riktas mot Rådets val att behandla förvärv av dotterföretag som ett förvärv av enskilda tillgångar och skulder är att man då i viss utsträckning tappar poängen med att koncernen är just en koncern. Förhoppningsvis finns ekonomiskt rationella skäl bakom en koncerns struktur. Hur ska vi annars förklara t.ex. bolagiseringen av divisioner som svenska storföretag genomförde under 80-talet? Med andra ord, koncernen som koncern kan ha en annan ekonomisk innebörd än ett företag som anskaffar nya tillgångar och skulder. Den bör därmed bedömas och tolkas utifrån detta. Genom att välja att redovisa förvärvet som anskaffning av tillgångar och skulder får vi därmed in skatteeffekter som egentligen inte har en ekonomisk innebörd för koncernen när den väl har bildats. 9
En effekt av redovisning av skatt i förvärvskalkylen är att årets skatt i koncernen varken på kort (tills övervärden/undervärden har avskrivits/upplösts) eller lång sikt motsvaras av betald skatt. Svårigheten att finna och säkra en överensstämmelse mellan betald skatt och redovisad skatt är ett av motståndarnas starkaste argument mot ”the tax effect accounting method”. I det speciella fallet med skatteeffekter i förvärvsanalysen får detta argument vägas mot hur högt man värderar den information som redovisning av skatteeffekter ger.
En andra effekt av sättet att redovisa skatt i förvärvskalkylen är att man får en definitiv skatteskuld eller fordran vid förvärv av mark till över- eller undervärde. Man kan naturligtvis argumentera för detta genom att tänka sig att förvärvad mark kommer att säljas i framtiden och då ge skatteeffekter som reglerar skulden eller fordran. Om försäljningen inte var planerad vid förvärvet är denna dock att se som en fristående transaktion. Företaget kan således få in en definitiv skatteskuld eller fordran i sin balansräkning som en andra effekt av RR 01:91. Samma effekt kan företaget få av vissa justeringar p.g.a. koncernprinciper.
Ytterst gäller frågan hur långt man vill driva periodiseringsprincipen, alltså hur mycket osäkerhet man kan acceptera i redovisningen imorgon för att redovisa en till synes välperiodiserad vinst idag. Vad gäller RR 01:91 kompliceras problemet av att man redovisar både alternativskatter och olika slag av definitiva skillnader mellan skatteutgifter och skattekostnader.
Den information vi däremot vinner genom det förfarande som Rådet valt är dels att koncernen betraktas som ett skattesubjekt och dels att vi får information om hur skatteeffekterna sett ut om man valt alternativet att anskaffa dotterföretagets tillgångar och skulder på en marknad. Det är alltså en annan typ av information än i stycket ovan som erhålls. Dessutom – inte att förglömma – harmoniseras svensk redovisning till internationella normer.
En annan kritik som kan riktas mot Rådets rekommendation är att man valt att använda sig av faktisk skattesats. Speciellt gäller detta då vi i Sverige har tidigare erfarenheter från att faktiskt skatteuttag från olika företag och från företag i olika branscher varierar kraftigt. I Rundfelts senaste genomgång av svenska börsföretags årsredovisningar (Rundfelt, 1991, s 125) finner han en spännvidd vad gäller effektiv skattesats från 55 % till 0 % bland företag som inte redovisar extraordinära intäkter och kostnader. Med det nya skattesystemet är en sådan spännvidd inte möjlig i framtiden. Fortfarande kommer det dock att finnas en spännvidd mellan företag, då tillgångsstruktur och utdelningspolitik kommer påverka effektiv skattesats. Genom att välja skuldmetoden har Rådet dock valt att primärt fokusera värdet av framtida skatteskuld/-fordran. Resultaträkningens skattekostnad blir därmed en följd av denna värdering. Att spegla den effektiva skattesatsen för företaget är således något som valts bort. Kritiken kan i och för sig kvarstå trots detta, men ses som en effekt av valet mellan skuldmetoden och ”deferral method”.
Denna synpunkt bottnar i en bestämd tolkning av koncernredovisningens syfte; nämligen att den ska vara en god avspegling av koncernen som ekonomisk enhet. Denna syn är i sin tur influerad av framför allt anglosaxisk litteratur. Jag vill påpeka att detta inte är en självklar ståndpunkt. I Balans anger Sven-Erik Johansson att koncernredovisning ”visar den ställning och det resultat som uppkommit om moderbolaget övertagit ett dotterbolags tillgångar och skulder istället för aktiestocken i bolaget” (Johansson. 1954, citerad i Balans, nr 12,1991). Här finns inget per se rätt synsätt utan snarare är det alternativa sätt att se på koncernredovisningen (jmf Johanssons diskussion i Balans nr 12, 1991).
Frågor och problem
Sammantaget visar resonemanget ovan väl de problem som kan uppstå i samband med redovisning av latenta och uppskjutna skatter. Det finns argument för varje enskild post bland de latenta skatterna. Problemen ifråga om tolkning och logik uppstår när man ser kontot i sin helhet, eller jämför det med övriga poster i årsredovisningen. Ytterst måste det bli en avvägning mellan de fördelar och nackdelar som en redovisning av latenta skatter ger gentemot fördelar och nackdelar hos den nuvarande redovisningen. Frågor som då uppstår är t.ex: Är det möjligt att tolka posterna på latenta skattekontot som ett aggregat? I vilken relation står de latenta skatterna till övriga skulder, tillgångar och eget kapital? Vad vinner man relativt dagens redovisning? Slutligen är nog den viktigaste frågan vilken korrelation det finns mellan den ekonomiska situationen för företaget och den modell som redovisningen visar upp. Här finns inga enkla svar. En genomgång av alternativen och deras effekter är att se som ett första steg för att bedöma de olika alternativen.
Ekon dr Karin Jonnergård är forskare vid vid den företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet. Artiklarna är omarbetade och uppdaterade versioner av ett ”working paper”från Institutet för Ekonomisk forskning, Lunds universitet.
Referenser
American Institute of Accountants (AIA), Accounting for Income Taxes, Accounting Research Bullentin no 23, New York, 1944.
Bohlin, Carl-Eric, Ny rekommendation från USA om redovisning av inkomstskatter, Balans nr 6–7. s. 6–8, 1992.
Bohlin, Carl-Eric, Ny amerikansk rekommendation, Redovisning av inkomstskatter, Balans nr 11, s. 51–56, 1988.
Eriksson, Lennart, Förändringar – men knappast till det bättre, Balans nr 12, s. 12–18, 1991.
FAR, Rekommendation nr 11, Metodproblem vid upprättande av koncernredovisning, FAR: Samlingsvolym, 1992.
Financial Accounting Standard Board (FASB), Accounting for Income Taxes, Statement of Financial Accounting Standards No. 96, 1990/91.
International Accounting Standards Committee (IASC), Accounting for Taxes on Income, Exposure draft 33, ur The FAR International Omnibus, Stockholm, 1989.
International Accounting Standards Committee (IASC), Accounting for Taxes on Income, International Accounting Standard no 12, ur The FAR International Omnibus, Stockholm, 1989.
Johansson, Sven-Erik, Kommentar till Redovisningsrådets utkast till Rekommendation om Koncernredovisning, Redovisningsrådet, Stockholm, 1991.
Johansson, Sven-Erik, Därför valde vi inte ramverket, Balans nr 12, s. 25–26, 1991.
Lagerberg, Carl-Otto, FASB standard nr 96 – Redovisning av inkomstskatter, Balans nr 3, s. 32–33, 1988.
Landelius, Anders, 1983, Latenta skatter – aktuellt i Sverige, Balans nr 1, s. 4–7, 1983.
Näringslivets Börskommitté, Rekommendation om ändrad resultaträkning, nyckeltalsberäkning m.m. Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund, 1983.
Redovisningsrådet, Rekommendation, Koncernredovisning, RR 01:91, Stockholm 1991.
Rundfelt, Rolf, Aktuella redovisningsfrågor, Redovisning av skatt, Balans nr 1, s. 8–10, 1983.
Rundfelt, Rolf, Svensk rekommendation och internationell praxis, Balans nr 12, s. 10–11, 1991.