Balans nr 1 1993

EGs påverkan på redovisnings- och aktiebolagslag: Lättnader och undantag stora frågor för kommittén

Hur påverkar EG den svenska aktiebolags- och redovisningslagstiftningen? Om det handlade ett av seminarierna vid FINFORUM.

Bilden av vad som kan hända med aktiebolagslagstiftningen börjar vid det här laget bli allt tydligare. Den pågående aktiebolagsutredningen har lämnat två betänkanden. Det föreslås två kategorier av aktiebolag – privata och publika. Förslag har också lagts om att avskaffa bundna aktier och om höjning av minimigränsen för aktiekapitalets storlek. Man har föreslagit nya regler för apportemission, företrädesrätten vid ökning av aktiekapitalet, förvärv av egna aktier, aktiebolags ställföreträdare, vinstdelning och lån från bolaget, fusion, registrering m.m.

Vid FINFORUM-seminariet berättade aktiebolagsutredningens sekreterare Rolf Skog om allt detta. (I en artikel i Balans 10/92 har han tidigare utförligt redogjort för förslaget.)

Oklart med redovisningen

Om redovisningslagstiftningen talade auktor revisor Sten Lundvall, Bohlins, som är ledamot i både aktiebolagsutredningen och redovisningskommittén. Den senare utredningen började arbeta i februari 1992 och har ännu inte kommit med något betänkande. Därför är det ganska oklart vad som ska hända.

Sten Lundvall inledde med att peka på några särdrag i EGs fjärde och sjunde direktiv om årsbokslut respektive koncernredovisning.

En hel del av det som står i dessa direktiv liknar våra egna regler. Fjärde direktivet innehåller inga regler om finansieringsanalys eller om delårsrapporter. Dock har EGs kapitalmarknadsdirektiv en regel om att börsnoterade bolag ska lämna delårsrapporter.

Enligt fjärde direktivets allmänna bestämmelser ska årsbokslutet ge en true and fair view, dvs. en rättvisande bild. Man ska lämna tilläggsinformation och kan få göra avsteg från direktivets regler om det behövs för att ge en rättvisande bild.

Svårt att definiera

– Att definiera rättvisande bild är naturligtvis ett problem för redovisningskommittén, sa Sten Lundvall.

Problemet har lösts på olika sätt i olika länder. I England kan revisorn så att säga överpröva lagstiftningen och göra avsteg från direktivets regler om det behövs. I Tyskland gäller motsatsen: att ge en rättvisande bild är att följa gällande lag. Och hos danskarna är rättvisande bild helt enkelt att följa god redovisningssed.

Fjärde direktivet har två olika balansräkningsschema, ett i artikel 9 och ett i artikel 10. Det som finns i artikel 9 liknar mest det vi har i bokföringslagen. Det andra schemat har på tillgångssidan anläggningstillgångar och omsättningstillgångar – och så drar man av kortfristiga skulder. På skuldsidan ligger långfristiga skulder och eget kapital. Allt talar för att för att vi i Sverige inte kommer att ha denna modell.

Därutöver finns möjlighet för s.k. artikel 11-företag om att få lämna en förenklad form av balansräkning. Dessa företag är sådana som överskrider högst ett av de här tre gränsvärdena: 50 anställda, två miljoner ecu i balansomslutning och fyra miljoner ecu i omsättning. Sådana företag behöver inte heller ha revision.

Inga lättnader?

Man måste inte ha några artikel 11-företag. Det är inte särskilt troligt att vi får sådana i Sverige. Om vi får det skulle det enligt enligt Sten Lundvall handla om 190.000 bolag, dvs. 95 procent av alla aktiebolag som bedriver någon verksamhet. Bara 10.000 företag skulle behöva följa det obligatoriska schemat. Det finns också s.k. artikel 27-företag som kan åtnjuta vissa förenklingar i resultaträkningen. Här finns också tre gränsvärden varav högst ett för överskridas. Gränsvärdet för antal anställda är 250. Vi får nog inte heller några artikel 27-företag i Sverige. Om vi skulle få det återstår bara cirka 1.000 bolag som inte får några lättnader beträffande balansräkning, resultaträkning och revision.

– Det finns en hel del lättnadsregler som det är tillåtet att använda, sa Sten Lundvall. Det är en stor fråga för kommittén om man ska tillåta alla dessa lättnader och undantag. Mycket talar för att man ska vara ganska snäv så att vi får jämförbarhet och någorlunda likartad redovisning för alla. Det är av stor betydelse för borgenärer, banker och andra som ska läsa redovisningarna.

Särdrag i värderingen

Några särdrag beträffande värderingen finns i fjärde direktivet.

– En intressant sak är att man ska reversera värdejusteringar eller nedskrivningar om det visar sig att de inte behövs längre, sa Sten Lundvall.

Immateriella anläggningstillgångar, dit man räknar bolagsbildningskostnader får aktiveras. Forsknings- och utvecklingskostnader och goodwill nämns särskilt och ska skrivas av på maximalt fem år. Dock får man vad gäller bolagsbildnings-, forsknings- och utvecklingskostnader avvika från femårsreglen i undantagsfall.

Goodwill får skrivas av på längre tid om det är motiverat av ekonomisk livslängd.

Obeskattade reserver finns inte i EG-världen. Man redovisningsrådet har en modell som utredarna kan försöka gå efter.

Fjärde direktivet uppvisar fyra varianter på resultaträkningschema. Två av dem är i kontoform och dem har utredarna i redovisningskommittén lämnat bakom sig för länge sedan. Det finns två varianter i rapportform (vertikal form) och som börjar med omsättning och slutar med resultat. Det ena av dessa scheman är kostnadsindelat, det andra funktionsindelat.

Konkurrensnackdelar

– Funktionsindelning motsvarar närmast det som vi använder i dag, sa Sten Lundvall. Modellen med kostnadsindelning är mer detaljerad och verkar lite främmande för oss. Funktionsindelning är mer intressant. Man börjar med omsättning, drar av kostnad för sålda varor och går fram till bruttovinst. Modellen är väldigt transparent. För företag med en enda produkt eller produktgrupp kan den bli känslig. Man måste nog ha vissa undantag så att dessa företag inte får konkurrensnackdelar gentemot exempelvis danska och tyska företag som har en mindre transparent resultaträkning.

Vad gäller sjunde direktivet så är koncerndefinitionen mycket lik vår egen. Den är dock något tydligare och kanske lite snävare. Det finns många undantag.

Trots EG-direktiven tror Sten Lundvall att man i en ny svensk redovisningslagstiftning kan ha kvar karaktären av ramlagstiftning.

– Men den blir nog lite mer detaljerad än vi är vana vid. Särskilt koncernredovisningsdirektivet innehåller en hel detaljer som stör.

Normeringen varierar mellan olika länder. I Danmark finns en särskild årsredovisningslag byggd på fjärde och sjunde direktivet. Börskontraktet säger att noterade företag ska följa den danska revisorsföreningens bestämmelser.

I Norge och Finland har man en ramlagstiftning som liknar Sveriges och håller som vi på att anpassa sig till EG.

Frankrike har mer detaljerade och tvingande regler och tyskarna har såsom fransmännen en legalistisk normgivning. Man tar in så mycket som möjligt i lagstiftning. Redovisningsrekommendationer förekommer knappt.

Storbritannien har väldigt lite regler. Men de redovisningsrekommendationer som nu utfärdas kan sägas vara tvingande. Det finns en ”Urgent Issues Task Force” som griper in när det behövs rekommendationer snabbt.

USA saknar redovisningslagstiftning. FASB (Financial Accounting Standards Board) utfärdar rekommendationer. Dessa anbefalls av Securities & Exchange Commission och får anses vara tvingande för börsföretag. Rekommendationerna är detaljerade. Processbenägenheten i USA är ju stor.

Sten Lundvall konstaterade att vi i dag har ett redovisningsråd, en bokföringsnämnd och en finansinspektion som svarar för normgivning på redovisningsområdet.

– Men börsen och börskontraktet är ju av visst intresse i sammanhanget, sa Sten Lundvall.

In med börsen

Raskt förde han större delen finansinspektionens och bokföringsnämndens normgivning till Redovisningsrådet. Sten Lundvall skissade vidare på en idé om att huvudmännen bakom Redovisningsrådet borde bli fler eller bytas ut. Finansinspektionen kan gå in i stället för bokföringsnämnden som statens representant. Börsen skulle kunna gå in i stället för industriförbundet. Om börsen går in så får Redovisningsrådet så att säga ”pengarna från rätt håll”.

– Börsen är en stor intressent, sa Sten Lundvall. Den skulle kunna ge en hel del pengar. Finge man in finansinspektionen skulle man kanske få mycket pengar. Och det är viktigt att rådet har resurser.

Därtill föreslog Sten Lundvall en ”Urgent Issues Task Force” för Redovisningsrådet.

I publiken fanns Redovisningsrådets ordförande professor Sven-Erik Johansson. Sten Lundvall bad om en kommentar till sina förslag. Johansson blev inte mångordig.

– Tack, sa han.

Bengt Holmquist & Inge Wennberg