Antalet lekmannarevisorer i affärsdrivande företag har minskat drastiskt i och med att det numera är obligatoriskt med kvalificerad revisor i svenska aktiebolag. Lekmannarevisorn bör trots detta uppmärksammas som en viktig resurs, främst inom föreningslivet. Lekmannarevisorn, som företeelse, är också en viktig del i vårt demokratiska kulturarv. En allmänhet som inte längre förmår tänka kritiskt eller besitter civilkurage kan inte i längden försvara vår demokratiska samhällsordning. Revisorskåren som intresseorganisation och med professionella yrkesmän har allt att vinna på att allt fler människor förstår betydelsen av god revision. För kåren betyder det sannolikt fler och intressantare uppdrag. I det långa loppet ger det bättre redovisning och förvaltning i allt fler företag och organisationer. I sin tur innebär detta ett effektivare näringsliv samtidigt som de demokratiska strukturerna i samhället vidmakthålles.
En bakgrundsbild
Det är nu bara några år sedan som lagen ändrades så att samtliga svenska aktiebolag måste anlita kvalificerad revisor. Sett ur dagens perspektiv och erfarenheter är det märkligt att reformen dröjde så länge. Vi som sett verkningarna av kravet på kvalificerad revision från ”insidan” kan säkert vitsorda att det inneburit en rejäl effektivisering och uppstramning av de mindre företagens redovisningsfunktioner – till båtnad för alla inblandade parter; ägare, anställda, leverantörer, kreditgivare och myndigheter.
Många av oss revisorer har nog trots detta mött både insiktsfulla och professionella ”redovisningsmänniskor” i funktionen lekmannarevisorn. Dessvärre har vi också mött exempel på det motsatta när lekmannarevisorn inte haft de kunskaper som varit nödvändiga för att kunna utöva revisionen. Brister av det här slaget kan ha inneburit rena katastrofer för både företag och dess intressenter. Det finns dock fortfarande ett stort antal lekmannarevisorer i detta land som i många fall gör en stor och viktig insats. Vi finner dem främst i ideella organisationer, i bostadsrättsföreningar och i kommunerna. Mindre vanligt är att det finns lekmannarevisorer tillsammans med professionella revisorer i rörelsedrivande företag.
Bilden av lekmannarevisorn är emellertid oklar. Kraven på formell utbildning och yrkeserfarenhet gäller inte här som när det är frågan om tillsättningen av en professionell revisor. Trots detta så finns det många lekmannarevisorer som både har önskvärd kunskap i ämnet och stor personlig integritet. I mindre medlemsorganisationer, som inte är rörelsedrivande, kan det säkert fungera bra med endast en lekmannarevisor. I företag och organisationer där lekmannarevisorn är medrevisor till en kvalificerad revisor är det kanske så att lekmannarevisorn har särskilda förtjänster, i form av särskilda erfarenheter och kunskaper som inte yrkesrevisorn besitter och som har betydelse i sammanhanget.
Arbetsfördelningen i bostadsrättsföreningar
Bra exempel på samarbete mellan yrkesrevisorn och lekmannarevisorn kan man många gånger hitta bland bostadsrättsföreningar. Det är mycket vanligt, att jämte den kvalificerade revisorn finns en eller flera lekmannarevisorer. Särskilt de bostadskooperativa företagen HSB och Riksbyggen har i många år arbetat för att få in ett lekmannainflytande i revisionsarbetet. Den kvalificerade revisorn kommer i allmänhet från någon av de större byråerna. Lekmännen hämtas från medlemmarna som bor i föreningen. Det är alldeles självklart att de som bor i föreningen ser mer av hur föreningen sköts än vad en utifrån kommande revisor kan upptäcka. Lekmannarevisorns uppfattning om föreningens skötsel, ekonomiskt som tekniskt måste därför väga tungt vid bedömningen av föreningens förvaltning. De bostadskooperativa företagen bedriver också utbildning av lekmannarevisorer. I dessa kurser presenteras lämpliga granskningsområden för lekmannarevisorn samt hur man lämpligen går till väga rent praktiskt. Bostadsrättsföreningen kan därför i allmänhet ses som ett av de bästa exemplen på när kombinationen lekman – yrkesman väl kommer till sin rätt. Yrkesrevisorn spelar naturligtvis den ledande rollen och har huvudansvaret i ett sådant samarbete.
Förtroendevalda revisorer i kommunerna
En något annorlunda konstellation finner vi i kommunrevisionen. Kommunrevisorerna är till överväldigande del politiskt tillsatta. Det är i princip dessa politiska revisorer som beställer granskning av professionella revisorer. Ändock har kommunerna mer och mer blivit ett finansiellt högriskområde. Allt fler viktiga samhällsfunktioner har på senare år lagts över på primärkommunernas ansvar. Skolan har kommunaliserats, äldrevården likaså. Röster har även höjts att överföra sjukvården på kommunerna. Även relativt små kommuner omsätter hundratals miljoner kronor i driften varje år. Att vara kommunalt förtroendevald revisor betraktas inte som någon eftertraktansvärd post. De politiska partierna ägnar i regel inget större intresse åt den frågan på det lokala planet. Ett av skälen till detta är att man inte förstår bättre. Först när man tagit beslut om tillsättandet av nämnder och styrelser kommer frågan om val av revisorerna. I elfte timmen således och valproceduren tenderar att bli mycket schablonmässig. Det är väl heller inte att förvänta sig att toppkrafterna inom de politiska partierna strävar efter revisorsposterna. Kommunförbundet anordnar visserligen kurser för lekmannarevisorerna, men tyvärr verkar intresset inte stå i relation till uppgiftens faktiska betydelse. Det här är också uppgifter som svårligen låter sig överlåtas till kvalificerade bolagsrevisorer. Det rör sig om områden som myndighetsutövning och service till allmänheten där den normale bolagsrevisorn inte har erforderlig kompetens. Granskningen kan också innebära att revisorn måste göra politiska ställningstaganden och värderingar som en yrkesrevisor inte bör eller kan yttra sig om.
Det är därför en angelägen sak att se över den kommunala revisionen och även arbets- och ansvarsfördelningen mellan lekmän och yrkesrevisorer. I avsikt att komma till rätta med de ökande kommunala kostnaderna och engagemangen har man på många håll försökt att organisera om verksamheten i beställare och utförarebolag. Revisionen av dessa bolag måste också sättas in i det sammanhanget och bli föremål för samma diskussion.
Föreningslivets revisorer
En gammal idrottsledare berättade för mig en gång att de viktigaste funktionerna i idrottsföreningen var varken ordföranden, kassören eller sekreteraren. Jag blev naturligtvis först förvånad över hans påstående. Emellertid så fortsatte han och förklarade att viktigast var valberedningen och revisorn. Genom en vaken och arbetande valberedning så är det mer troligt att föreningen kommer att få en god uppsättning styrelseledamöter. Den för uppgiften väl lämpade revisorn utövar i sin tur uppsikt över föreningens förvaltning och över dess räkenskaper. Enligt den gamle idrottsledarens synsätt var både valberedningen och revisorn en förutsättning för en bra ledningsfunktion. Hans utgångspunkt förklarar en del av uppkomsten av vår demokrati genom våra folkrörelser.
Tusentals människor i detta land skolades i föreningsliv, i styrelsearbete och sist men inte minst i självkontroll genom att det fanns föreningsvalda revisorer vid tiden strax före och decennierna efter sekelskiftet. Mycket av det som vi har vunnit i form av ett förhållandevis jämlikt och demokratiskt samhälle har grundlagts i våra folkrörelser; i kooperativa föreningar, i frikyrkor, i nykterhetsföreningar, i fackföreningar, i idrottsföreningar, i hembygdsrörelsen, i bildningsförbund osv.
I många av våra större folkrörelser insåg man tidigt betydelsen av revision genom att anordna studiecirklar och internatkurser för nyvalda lekmannarevisorer. Alla dessa folkrörelser och organisationer har varit en viktig politisk plantskola för våra förtroendevalda från sekelskiftet och framåt. Det är en påtaglig risk att den kunskap i självförvaltning och självkontroll (revision) som föregående generations förtroendevalda satt inne med är på väg att försvinna i och med att många servicefunktioner har kommunaliserats eller tagits över av andra offentliga myndigheter. Dagens politiska heltidspolitiker som gått karriärvägen i de egna leden saknar tyvärr dessa erfarenheter. När folkrörelserna började växa upp under 1800-talets senare hälft så var det viktigt att de valda ledarna skulle kontrolleras av folk ur de egna leden.
Jag tror inte att Gogol, eller någon annan i det gamla Ryssland, såg revisorn som en demokratins tillskyndare. Det var snarare tvärtom; en maktens förlängda arm, en representant för repressionen. I folkrörelserna, i norra Europa, blev lekmannarevisorn något annat. Det blev en förutsättning för att demokratin och att folkstyret skulle kunna fungera.
Vi förutsätter att en revisor ska vara oberoende och våga säga ifrån. Yrkeskodexen, plikten väger mycket tungt. Hellre förlora ett uppdrag än att rucka på etiken. Den auktoriserade bolagsrevisorn med sina etiska normer är i själva verket en förebild för lekmannarevisorn. Ett samhälle med en väl fungerande demokrati förutsätter många människor med såväl mod, integritet och kunskap och som vågar ta upp obekväma ”historier” och skumraskaffärer i offentligheten.
Lekmannarevision i utvecklingsländerna
Föreningen Utan Gränser, Swedish Cooperative Centre, är den svenska kooperationens biståndsorganisation för tredje världens länder. Föreningen får bidrag från sina kooperativa huvudmän, KF, Folksam, Föreningsbanken, OK, Riksbyggen m.fl. men naturligtvis merparten av sina ekonomiska resurser från SIDA. Vid föreningens årsstämma för några år sedan höll nationalekonomen Stefan de Vylder ett mycket uppskattat anförande om att det i första hand är den svenska typen av lekmannarevisor (i föreläsningen användes begreppet revisorssuppleanten) som vi ska ”exportera” till U-länderna. Dessa skulle således vara mycket betjänta av att överta och inplantera svenska föreningskoncept som exempelvis oberoende, modiga och kritiskt tänkande lekmannarevisorer. Jag delar de Vylders synpunkter. Mycket av U-ländernas problematik är nämligen den relativa frånvaron av kritik och opposition på alla plan vilket möjliggör misshushållning och korruption. Fungerar inte insynen och kontrollen i den lilla föreningen eller hemma i byn, hur ska man då kunna begära det i landets styrelse och toppskikt. Kan man inte våga kritisera utan att påräkna repressalier på det lokala planet, så kan man knappast förvänta sig att det går att göra det på det nationella planet, i exempelvis landets parlament. SCCs huvudsakliga inriktning är just att stödja uppbyggnaden av kraftfulla demokratiska och ekonomiska organisationer och företag, dvs. kooperationen, i utvecklingsländerna.
I mitt arbete som svensk biståndsarbetare i Afrika har jag träffat på många välutbildade ungdomar i typiska afrikanska enpartistater. Vid samtal på tu man hand har jag fått veta hur man sett på det politiska och ekonomiska läget i sina respektive länder. Mitt intryck är att man har en enastående kunskap och insikt om hur det förhåller sig i landet och konkreta förslag på hur man ska kunna lösa missförhållandena. Rädslan för repressalier och förtryck gör dock att man i allmänhet håller tyst med vad man tycker. Kan vi med våra biståndsmedel ”pumpa in” litet av den Svenska folkrörelse- och föreningstraditionen med bl.a. förtroendevalda lekmannarevisorer och revisorssuppleanter så skapar vi en god grund för demokratiseringen av U-länderna.
Å andra sidan får vi inte glömma vår egen historia och betydelsen av gårdagens ledare i folkrörelser och medlemsorganisationer. Börjar allmänheten av i dag glömma de kunskaper som lärdes av de föregående generationerna är vi också ute på farligt vatten. Ett land som inte har ledare som är skolade i ett system där bl.a. självkontroll, dvs. revision, ingår som ett naturligt system, är mer sårbart för allehanda ”affärer” och för politikerförakt.
Vet allmänheten tillräckligt om vad revision innebär?
Allmänhetens förståelse för vad revision innebär är naturligtvis av betydelse för revisionsyrket och branschens utveckling. Det är därför viktigt att kännedomen om revisionsprocessen borde vara en viktig del i undervisningen på ekonomilinjerna i gymnasieskolan.
Revisionsbranschens företrädare och dess organisationer har lättare att få gehör för sina synpunkter om gemene man har en god insikt om betydelsen av revision i näringsliv och i övriga samhällsfunktioner. Det är därför också viktigt att relationerna och samspelet mellan revisorer ges större uppmärksamhet i den gymnasiala undervisningen. När det exempelvis finns bägge kategorierna på ett uppdrag måste ansvarsfrågor och arbetsområden klarare framgå. Det är t.ex. uppenbart att när det finns en fackman på ett uppdrag så borde man se allvarligare på dennes eventuella försummelse och oaktsamhet än om det finns en lekman. I företagsvärlden så förutsätter vi yrkesrevisorer att vi tar på oss den ledande rollen om det nu finns lekmän vid vår sida. Förhållandena är dock helt annorlunda i kommunerna. Jag tycker att de auktoriserade revisorerna har ett ansvar att klargöra och strukturera demarkationslinjerna mellan kvalificerade revisorer och lekmannarevisorer.
En lekmannarevisor kan höja kvaliteten i en revisionsprocess eftersom han kan ha kunskaper om företaget och organisationen som fackrevisorn saknar. Den alerta revisionsbyrån motsätter sig inte inval av lekmannarevisorer utan aktiverar tvärtom dessa så att det blir en meningsfull och fruktbar dialog mellan yrkesman och lekman.
Den postgymnasiala kvalificerade revisionsutbildningen sker i allmänhet i de större revisionsbyråerna eller via branschens utbildningsföretag, IREV. Av tillgängliga kursprogram och prospekt framgår inte om frågan om lekmannarevisorer tas upp till diskussion i någon av de kurser eller konferenser som anordnas av revisorsorganisationerna. Lekmannarevisorn är dock en resurs i samhället som revisorsorganisationerna inte får glömma bort. Kanske kan vi hoppas på en framtida FAR-rekommendation som tar upp arbets- och ansvarsfrågor på uppdrag där det finns lekmannarevisorer. Av förklarliga orsaker så finns det ingen organisation för lekmannarevisorer som behandlar lekmannarevisorers utbildning eller arbetsfrågor. Det torde bara vara de kvalificerade revisorernas organisationer som över huvud taget kan initiera diskussionen kring förhållandet yrkesrevisor – lekmannarevisor. På sikt kanske denna fråga också kan bli föremål för ytterligare klarlägganden i lagstiftningen.
Ola Grudin, auktoriserad revisor, Bohlins, Mora