EG-samordningen har tvingat fram halvårsrapporter för bolag på börsens A-lista. Åke Danielsson och Claes Holmberg diskuterar de olika krav som olika instanser nu ställer på dessa rapporter – och på den översiktliga granskningen av dem.
Från 1993 gäller att börsregistrerade bolag i EG-samordningens anda skall avge
Endast i fråga om rapportering av granskningen finns kopplingen till FARs utkast: här har dessutom olika synsätt slagit igenom mellan Börsen och FI.
FI kräver att revisorsrapporten återges, men säger inget om skyldigheten att informera när granskning inte har skett. Börsen säger att det skall framgå om granskning skett, vilket gör att information i granskningsfrågan alltid finns, men börsen har ingen garanti för att revisionsrapporten återges. Från vår undersökning (redovisas nedan) noteras för övrigt att 18 av de totalt 181 bolagen inte har tagit in revisions rapport utan bara omnämnt att granskning har skett.
För berörda bolag är både FIs och Börsens regler tillämpliga, vilket måste anses informationsmässigt optimalt för mottagaren. Varken Fondbörsen eller FI kräver granskning.
FARs revisionskommitté har sett över det liggande utkastet om översiktlig granskning av delårsrapport. Det gamla utkastet är från 1989 och togs fram i anslutning till det då nya inregistreringskontraktet vid Fondbörsen. Utkastet är inte behandlat i inregistreringskontraktet eller i Finansinspektionens (FI) nya bestämmelser. 1 FARs aktuella översyn innebär dels att texten anpassas beträffande halvårsrapporterna, dels allmän aktualisering på basis av vunna erfarenheter sedan 1989.
Översiktlig granskning är ett särskilt uppdrag – ej del av den lagstadgade revisionen. Den skall ge ökad säkerhet att företagens delårsrapportering är relevant och korrekt. Sådan granskning är förenklad, varför revisorn inte alltid kan förväntas uppmärksamma alla väsentliga förhållanden.
Genom förfrågningar och analyser bedöms väsentliga faktorer. För väsentliga dotterbolag används revisorns egen kunskap och eventuellt även översiktlig granskning. Granskningen avslutas med en rapport om att inget framkommit som tyder på att delårsrapporten inte uppfyller ställda krav.
De nya reglerna om halvårsrapporter
Grundreglerna finns i börs- och clearinglagen och kompletteras av FIs föreskrifter och Fondbörsens nya (från 1993) inregistreringskontrakt. Därtill finns aktiebolagslagens regler om delårsrapport, vilka gäller utan ändring. Samordningsregler saknas, varför de nya reglerna om halvårsrapport gäller tillsammans med de gamla om delårsrapport.
Det är värt att notera att kretsen av bolag som berörs av halvårsrapporter begränsas till de in registrerade (A-listan). De noterade bolagen på OTC- och O-listorna berörs endast av aktiebolagslagens regler om delårsrapport, även om många sådana bolag har högre informationsambitioner än enbart ABLs.
FIs regler om halvårsrapport har utformats fristående från aktiebolagslagen, varför de nya reglerna i sig skall vara heltäckande. Reglerna finns alltså i:
* Lagen om börs- och clearingverksamhet, SFS 1992:543.
* FIs föreskrifter om inregistrering av fondpapper m.m, FFFS 1992:24.
* Fondbörsens inregistreringskontrakt, dess bilaga 1. Här ställs bl.a. krav motsvarande aktiebolagslagens beträffande delårsrapporter.
Börs- och clearinglagen slår fast det grundläggande kravet att rapporten skall omfatta sex månader av räkenskapsåret och offentliggöras inom två månader.
FIs föreskrifter innehåller i kapitel 2 informationsplikten (offentliggörandet) och i kapitel 3 detaljinnehållet i halvårsrapporten. I ett antal paragrafer i kapitlet specificeras FIs krav på innehållet i halvårsrapport. Endast banker m.fl. institut under FIs tillsyn har även att beakta FIs kompletterande föreskrifter om delårsrapport.
Stockholms Fondbörs AB (börsen) har i bilaga 1 till inregistreringskontraktet (version gällande från 1993) tagit in kraven på halvårsrapport, delårsrapport, prognoser, förhandsmeddelanden m.m. Börsen utgår, till skillnad från FIs ovan angivna regler, från aktiebolagslagen och stipulerar att halvårsrapport skall innehålla uppgifterna enligt aktiebolagslagens regler om delårsrapporter. Därutöver skall halvårsrapport innehålla vissa specificerade uppgifter, vilket avser vinst per aktiedata. För noterade bolag gäller avtal om notering och för dessa gäller bara aktiebolagslagens regler om delårsrapport.
I en ruta sammanfattas de olika kraven på halvårsrapport. (Se vidare längre fram i artikeln.)
Praktiskt torde inte de olika metoderna att lägga fast kraven på halvårsrapportens innehåll innebära några större problem för företag eller revisor. I grunden skall marknadens informationskrav tillgodoses. Minimum måste ändå kraven i regelverken beaktas. Alla regler är av ”skall-typ” – med ett undantag noterat i rutan om halvårsrapport – varför arbetsordningen borde bli att samla ihop alla kraven och göra en gemensam produkt som ingen kan ha invändningar emot och som duger på marknaden. Det finns säkert motiv för att både FI och börsen har var sin uppsättning regler om halvårsrapport, och att de dessutom avser olika företeelser med begreppet. Utformningen av regelsystemet kan dock inte sägas underlätta användningen för näringslivet m.fl.
Företag som rapporterar flera gånger per år måste alltså minimum följa både FIs och börsens regler vid halvårsrapportering, enbart börsens vid övriga rapporttillfällen. 2
FIs regler om offentliggörande (kapitel 2) gäller dock även de övriga delårsrapporterna. Dessa regler är identiska med Börsens motsvarande.
Andra krav på delårsrapportering
Även andra organisationer har uppställt krav på delårsrapporteringen. Sveriges Finansanalytiker (SFF) har en särskild rekommendation om delårsrapport, som är väl genomarbetad beträffande analytikernas behov av information. Den är ännu inte upp daterad med avseende på halvårsrapport. SFF kommenterar inte frågan om översiktlig granskning (se nedan).
Alla hittills nämnda regler (utom ABL och noteringsavtalet) finns förtjänstfullt samlade i FARs nya publikation ”FARs regelsamling”, som är en god källa beträffande regler för bank, försäkring och börs.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund (Aktiespararna) har en årlig genomgång av delårsrapporter från börsbolagen (1992 av 180 st bolag). Aktiespararna gör sin bedömning genom att tillämpa kriterier för delårsrapporters innehåll och frekvens. 18 kriterier som ger totalt 20 poäng (resultatprognos per aktie och flera delårsrapporter per år ger dubbel poäng). Med denna mätmetod var 1992 års delårsrapporter ”halvbra”, eftersom genomsnittspoängen blev 10,1 av 20 poäng. Frekvensen revisorsgranskning redovisas, men utan kommentar eller värdering.
Tävlingen om bästa redovisning har på senare tid betonat att delårsrapporten måste vara av god klass för att årsredovisningen skall kunna komma i fråga, vilket 1991 uppges ha drabbat någon annars förtjänstfull årsredovisning. Från 1989 har nämligen delårsrapporterna ingått i bedömningen, fast då beskrevs effekten av god rapport i omvända termer: den utgjorde ett starkt extra plus. Förbättringar rapporteras av juryn, som 1991 slår fast att delårsrapporteringen numera är etablerad och ökad vikt kan läggas vid frekvens och innehåll. Minst två delårsrapporter inklusive balansräkningar är deras riktlinje.
Finansanalytikernas och Aktiespararnas rekommendationer sammanfattas i den särskilda rutan.
Varken FAR eller Redovisningsrådet har hittills givit ut någon redovisningsrekommendation om delårsrapporter.
The lifeblood of markets is information and barriers to the flow of relevant information represent imperfections in the market. The need to sift and correct the information put out by companies adds cost and uncertainty to the market’s pricing function. The more the activities of companies are transparent, the most accurately will their security be valued.
The Cadbury Report (1992)
Fondbörsens bedömning
Uppenbarligen har Börsen bestämt sig för nya tag i redovisningsfrågorna, vilket även får antas avse delårsrapporteringen. Börschefen säger i Balans 6–7/93 att klausul om krav på att tillämpa god redovisningssed övervägs inom Börsen. Diskussion skall senare föras med bolagens representanter (Aktiemarknadsbolagens Förening) angående inregistreringskontraktets utformning med sikte på nytt kontrakt under 1994. Börsens nya tag efter Fermenta (1989) då behov av granskning av delårsrapporterna markerades, har lett till vissa erfarenheter:
”Många bolag följde helt enkelt inte våra rekommendationer och därmed förlorade vi i trovärdighet. Inför man strängare regler måste man också ha makt och medel att se till att de efterlevs.”
Kärnan torde vara börschefens konstaterande: det är nödvändigt att vi (dvs. börsen) står som garant för kvaliteten på den ekonomiska informationen.
I Storbritannien har Cadbury-rapporten inneburit förnyad diskussion av delårsrapportens innehåll och revisorsgranskningen.
Översiktlig granskning av halvårs- och delårsrapporter
Översiktlig granskning av delårsrapport är ett särskilt uppdrag för revisorn. Den lagstadgade revisionen omfattar för all del granskning av delårsrapport, men arbetet inriktas då endast på den formella aspekten att delårsrapport avgivits (har ”något” upprättats och är ”något” en delårsrapport). Detta behandlas i ”Revisionsprocessen”, vilken är FARs samlade beskrivning av vad som ingår i den lagstadgade revisionen. Den översiktliga granskningen gäller i huvudsak publika företag och syftar till att ge marknaden en ökad säkerhet att avgiven delårsrapport är relevant och korrekt. Eftersom den översiktliga granskningen är frivillig – varje börsbolag avgör själv om sådan skall ske – har FAR beskrivit granskningen i en särskild rekommendation.
FARs revisionskommitté har som nämnts sett över sitt utkast om översiktlig granskning från 1989. Utkastet har sedan sänts ut till ledamöterna för synpunkter under sommaren. Översynen har inneburit att institutet halvårsrapport har förts in i rekommendationen och viss allmän uppdatering av texten har skett. Väsentligen har texten kortats genom att fokuseras starkare på de väsentliga arbetspunkterna. Texten om delårsrapports innehåll enligt aktiebolagslagen har tagits bort. Granskningsrapporten har samma principiella utformning som förut. Revisionskommittén har heller inte ändrat några principiellt betydelsefulla punkter i utkastet. Genomförda detaljändringar i utkastet innebär en förskjutning mot att klienten bör svara för en större del av den samlade arbetsinsatsen genom att den befintliga dokumentationen betonas. För väsentliga dotterbolag angavs tidigare att granskning skulle ske, medan nu betonas revisorns egna kunskaper och att dotterbolagsgranskningen verkligen skall vara erforderlig.
Granskningen i praktiken
En liten undersökning har företagits av 1992 års delårsrapporter för de börsnoterade bolagen för att konstatera hur många delårsrapporter som egentligen granskas av revisorerna. Den intressantaste slutsatsen är att ju större företag, desto lägre frekvens på översiktlig granskning.
Av 24 bolag på listan ”mest omsatta aktier” har 6 st åtminstone haft någon översiktlig granskning under året (25 %), varav 2 av de 6 bolagen är banker. Våra namnkunnigaste bolag avstår alltså från granskning. För övriga A-listeaktier har 45 % (36 st av 80 bolag) haft översiktlig granskning. För O-listan är utfallet sämre, 31 % (11 st av 35 bolag) och för OTC bättre, 45 % (19 st av 42 bolag). Av hela materialet har 40 % granskats av revisor (72 st av 181 bolag).
Från undersökningen noteras också att 18 av totalt 181 bolag inte har tagit in revisorns rapport utan bara omnämnt att granskning skett. Av delårsrapporter som innehåller revisorsrapport är det en minoritet som ordagrant har tillämpat FARs text om granskningsrapporten. Den vanligaste avvikelsen är att hänvisning saknas till att granskningen skett i enlighet med FARs rekommendation. 3 En annan avvikelse från förebilden är att bolagets namn och granskad period anges. En variant av revisorsrapport som påträffats för ett bolag med de mest omsatta aktierna var att i revisorsrapporten ange att granskning skett, men att inte ta med något uttalande om resultatet av granskningen.
Egentligen synes logiken kräva att referensen i granskningsrapporten är till FARs, eftersom färdig rekommendation (ännu) inte föreligger. Så sker inte i praktiken.
Kostnaden för översiktlig granskning
En intressant fråga är kostnaden för översiktlig granskning, vilken inte förefaller offentligt debatterad. Det är lätt att föreställa sig att ett särskilt uppdrag innebär tillkommande revisionskostnader, vilket det säkert gör i meningen separat post på fakturan och sedan funderar man inte mer på frågeställningen.
Genom revisorns arbete med delårsrapporten vinner denne kunskap om företagets aktuella situation så att andra granskningsinsatser kan dimensioneras bättre enligt kriterierna väsentlighet och risk. De fakta som behöver granskas för delårsrapporten kanske i huvudsak behövs i alla fall för arbetsdimensioneringen! Fortlöpande kontakt med bolaget är normalt en självklarhet för revisorer i publika företag. Ofta är också ett sådant uppdrags arbetsvolym så hög att kontakterna automatiskt blir mycket frekventa. De insatser som blir den tillkommande nettokostnaden för översiktlig granskning, efter avdrag för revisionsarbete som ändå skulle ha utförts, är säkert mycket blygsamma. Nettot kan bli en intäkt om revisorn på ett tidigare stadium uppmärksammar viktiga förhållanden som behöver beaktas av bolaget eller i den ordinarie revisionen.
Vad borde hända med granskningen av delårsrapporter?
Finansanalytikerna och andra användare av delårsrapporter från de publika företagen, inklusive Fondbörsen och Finansinspektionen, bör pröva om det inte är tid att ställa krav på åtminstone en granskad rapport per år. FAR eller några seniora revisorer borde kommentera den bedömda nettokostnaden, så att marknaden får en klar bild av kostnad och nytta.
Vi tycker tiden är mogen för att samla berörda parter till en inledande diskussion. Självreglering måste ju vara bättre än att Börsen tvingar fram minimistandard.
Kanske kunde Finansanalytikerna, som hittills inte deltagit i diskussionen, ta det nödvändiga första steget.
Auktor revisor Åke Danielsson medverkade senast i Balans nr 1/1984.
Claes Holmberg är f.d. auktor revisor. Båda är verksamma vid Öhrlings Reveko.