Om konsten att upphandla revisionstjänster handlade ett seminarium vid Forum för offentlig redovisning och revision. Som representanter för köparsidan framträdde direktör Sven-Ingvar Carlsson som har en controllerfunktion i Täby kommun och revisionsdirektör Filip Cassel, som också är auktoriserad revisor och leder den enhet på RRV som bl.a. granskar affärsverken. Säljarsidan representerades av auktor revisor Stig Nilsson, styrelseordförande i Ernst & Young.
Diskussionen leddes av revisionsdirektör Jan Hagvall, RRV, som började med en historisk överblick.
Ny lag om upphandling
Regler för tjänsteupphandling finns för både stat och kommun sedan 1973. Ett ökat intresse finns av flera orsaker, t.ex. statsfinansernas läge och internationaliseringen. En ny lag om offentlig upphandling väntas träda i kraft i år – en lag som bygger på EG-direktiv. Sådana är som bekant omfattande. Det innebär vissa problem. Till skillnad från de nuvarande 17 paragraferna i upphandlingsförordningen har man nu att utgå från 137 EG-paragrafer. Under en övergångsperiod kommer flera upphandlingsformer att gälla. Den kommande nya lagen behöver bättre anpassas till inhemska förhållandena innan den kan gälla fullt ut.
– Vår ståndpunkt är att den statliga revisionen bör kunna göras både i egen regi och i samverkan med revisionsbyråer, sa Jan Hagvall.
Viktigt i sammanhanget är att revisionen ska leva upp till parlamentarikernas förväntningar. Det ställs affärsmässiga krav på upphandlingen – man skär ju även i RRVS anslag. Vidare har koncernperspektivet blivit starkare för revisorer på det statliga området.
Sven-Ingvar Carlsson i Täby kommun berättade att han bara varit med om en enda upphandling. Den gällde totalrevisionen i kommunen 1991–93. Täby lämnade Komrev och tog in Öhrlings Reveko efter en förhandlingsupphandling.
– Det har inte varit några problem så här långt, sa Sven-Ingvar Carlsson. Men vi ser ett problem framför oss. En upphandling på 2–4 år innebär att man förlorar en del uppbyggt förtroendekapital. Det tar tid att jobba upp förtroendena mellan de politiskt valda revisorerna och de utifrån kommande, som ju är biträden i revisionen. Det tar några år att bygga upp förtroendet mellan grupperingarna – hur snart ska man då kasta ut dem? Jag har inga svar. Men detta är värt att diskutera.
Filip Cassel presenterade både för- och nackdelar med upphandling av revision. Inom RRV har man den s.k. affärsverksmodellen. I den revisionen arbetar tre grupper: upphandlade revisorer, några egna RRV-revisorer och en del medarbetare vid en internrevisionsavdelning.
Goda erfarenheter
– Vi har utomordentligt god erfarenhet av modellen, sa Filip Cassel. Den kan ge hög kvalitet och oberoende i revisionen.
Motargument finns: varför ska man ha så många revisorer? Det tar ju tid att utbyta information. Men formellt finns det bara en revisor av affärsverken: RRV. De andra hjälper till. Det är precis om när en revisionsbyrå lägger upp ett stort uppdrag med medverkan av många revisorer.
– Men själva upphandlingen är en svår uppgift, sa Filip Cassel. Det tar tid och resurser för att komma till beslut. Det gäller att väga både kvalitet och pris.
I protokollen måste det finnas en särskild motivering om man inte tar det lägsta anbudet. Där lever kvar en föreställning att priset i första hand ska avgöra.
Sekretessen är ett annat problem. RRV behöver ha in detaljerade riskanalyser, presentationer av arbetsmetodik m.m. Offentlighet kan hämma revisionsbyråernas vilja att lägga ut texten i det avseendet. Därför är bara ett kortfattat protokoll offentligt. Där står vilka som kommit in med anbudet, totalpriset och motivet för valet.
– Vi har sett mycket stora variationer både i pris och kvalitet för de revisionsinsatser som offererats, sa Filip Cassel. Risken att vi skulle hamna i en renodlad priskonkurrens är svår att analysera. Det finns en teoretisk risk för det. En skillnad vid revision i den privata sektorn är att där måste byråerna kalkylera med risken för skadeståndsansvar. Från RRVs sida går vi ut med markeringen att revisionen ska ha samma kvalitet som i börsföretag, även om vi är fullt medvetna om att bilden är en helt annan när det gäller risken för skadestånd.
Den riskbilden gör att man som anbudsgivare kan frestas att lägga sig på en lägre kvalitetsnivå.
Stig Nilsson sa att kunskapen om revisionsbyråernas produkter än så länge är begränsad i kommuner och landsting, däremot inte hos RRV. Han sa vidare att revisorerna med tanken på höga kringkostnader har haft för låga löner. Därför finns det en risk att man koncentrerar sig på timpriset. Det kan gå ut över kvaliteten. I den offentliga sektorn finns en stark koppling till timpriset medan det i den privata sektorn, där det också upphandlas, finns en starkare koppling till totalpriset, till individerna och till kapaciteten att leverera.
Hänger med på sparkrav
– Jag skulle önska att man på kommunsidan inte vore så bunden till befintliga anslag utan i högre grad tillämpade någon form av nollbassyn i upphandlingen.
Auktor revisor Clas Blix, Ernst & Young, framhöll att revisionen har en intäktssida. Den är direkt lönsam till en viss gräns. Varje nedlagd revisionskrona ska ge minst en krona tillbaka. Till representanterna för det offentliga sa han:
– Ni kan köpa revision så länge varje utgiftskrona ger en krona i intäkt.
Stig Nilsson sa:
– Upphandlarna ska veta att vi vill leverera kvalitet, att vi är konkurrensutsatta och positiva när det gäller att hänga med på sparkraven.
Inge Wennberg