– Det finns väldigt mycket likheter där offentlig och privat sektor kan lära av varandra, sa Dick Ramström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet, vid den debatt som avslutade Forum för offentlig redovisning och revision. Man förutsätter ofta att den offentliga sektorn kan lära av den privata. Men det kan vara dags att se åt andra hållet också.

Dick Ramström såg också en risk i myndigheternas nyvaknade intresse för att vara marknadsinriktade och bete sig som företag:

– Man kan ibland spela över i sin önska att leka företag. Då kan man snabbt gå på samma nitar som företagen under årens lopp lärt sig att undvika – t.ex. att inte överdriva internprissättningen, inte göra för noggranna priskalkyler och att inte använda alltför komplicerade investeringskalkyler.

Auktor revisor Reidar Peters, ordförande i FARs kommitté för offentlig verksamhet, talade om betydelsen av att man ordnat det nya Forum för offentlig redovisning och revision:

– Vi vill skapa samverkan och medverka till nya personliga nätverk. Därför är det bra att kunna träffas personligen – vid kaffet, lunchen, seminarierna. Det är då kontakter knyts. Det är då vi får klart för oss om det finns möjligheter till samarbete mellan privat och offentlig redovisning och revision.

Reidar Peters uttryckte sin tillfredställelse över det intresse som visats för samverkan mellan de olika samhällssektorerna när det gäller att utveckla god redovisningssed. Han pekade också på att det är viktigt att i sammanhanget också utveckla god revisions- och revisorssed.

– Det finns en tendens i debatten och kanske också i seminarierna under den här dagen att mera poängtera skillnaderna än likheterna, sa Reidar Peters. Man borde utgå från likheterna. Vi bör bilda någon form av samarbetsorgan för att utveckla god revisionssed och revisorssed för alla som har att granska i olika samhällsektorer.

FAR är berett att samverka och att lägga resurser på att verkligen få till stånd en sådan bred samverkan.

Lennart Metall, revisionsdirektör vid stadsrevisionen i Göteborg, höll med:

– Vi ska inte försöka dra fram skillnaderna. Vi ska betona likheterna. Sedan får de praktiska skillnader som finns ha sin plats.

Skyddad verkstad

Lennart Metall gled sedan över till en annan fråga.

– Jag ska säga till er, auktoriserade revisorer, att ni har levt i en skyddad värld. Ni besväras knappast alls av massmedierna. Men ert lilla skydd har tagit slut. Ni reviderar många kommunala aktiebolag. Där gäller precis samma offentlighet som i en kommunal nämnd. Den där lilla rapporten som ni ger till VD och som han stoppar ner i sin skrivbordslåda – den är inget hemligt dokument längre. Den kan vem som helst begära att få utlämnad. De auktoriserade revisorerna får börja vänja sig vid denna lilla chockupplevelse, som det faktiskt varit för mina auktoriserade vänner i Göteborg.

Anders Haglund, direktör på Kommundata och ordförande i kommun- och landstingsförbundens referensgrupp för utveckling av god revisionssed, berättade att ny lagstiftning är på gång på flera viktiga kommunala områden. Bl.a. kommer självkostnadsbegreppet att förändras. Det betyder att affärsmässig verksamhet i kommunerna troligen inte kan redovisas på samma sätt som nu.

Kulturrevolution

Kjell Larsson, direktör på RRV och ansvarig för den årliga revisionen (tidigare kallad redovisningsrevision) talade om den ”kulturrevolution” som pågår inom myndigheterna. De går från resurstilldelning till resultattankar. Det ställer nya krav på revisorerna. Revisionsinsatserna måste inriktas på resultaten och koncernernas överlevnad. Revisionsmetoder måste utvecklas. Stora resurser måste sättas in för att utveckla en god revisionssed för de nya resultatredovisningar som myndigheterna lämnar.

– Visst behövs det ett ökat samarbete mellan revisorer i olika samhällssektorer för att utveckla redovisningsseden och revisionsseden, fortsatte Kjell Larsson. Sedan är det en fråga under vilka former samverkan ska ske.

Om man ser på vilka personer som sitter i bokföringsnämnden m.m. så finner man en ganska god personalunion där. Det finns alltså redan ett samarbete.

Inge Wennberg