Ek dr Hans Cavalli-Björkman har en lång och bred erfarenhet av styrelsearbete och han anser att revisorerna är utmärkta konsulter. Men han betonar att det är viktigt att veta vilka uppdrag revisorn kan ta och var gränserna går.
Det är inte ovanligt att jag vänt mig till en revisionsbyrå för att få hjälp med rekonstruktion av ett företag, inte minst om företaget är på obestånd. Om rekonstruktionen lyckas är det ganska naturligt att de revisorer som gjort arbetet därefter blir företagets egna revisorer. De känner ju till företaget.
Det säger ek dr Hans Cavalli-Björkman, idag bland annat styrelseordförande i Sydsvenska Handelskammaren i Malmö, och före detta koncernchef i SE-banken.
Den konsulttjänst som Hans Cavalli-Björkman nämner ovan är naturligtvis ett vågspel för en byrå. När den arbetar med ett konkursföretag är det inte säkert att byrån får ut sitt arvode. Men lyckas rekonstruktionen finns det alltså stora möjligheter att ”i efterhand” få betalt för framtida tjänster.
Ett exempel på det är tidningen Arbetet i Malmö som gick i konkurs 1992. Hans Cavalli-Björkman vände sig till Peters & Co Revisionsbyrå för att få fram en prognos för de närmaste tre åren. Reidar Peters och Hans Pihl och deras kollegor tog fram ett material och med det som underlag kunde Hans Cavalli-Björkman presentera ett seriöst förslag att få tidningen på fötter. Idag är Peters & Co Nya Arbetets revisorer.
Med sin 50-åriga erfarenhet inom svenskt näringsliv har han så gott som daglig kontakt med revisorer.
– Jag har suttit i mellan 50 och 60 företagsstyrelser under de här åren, och det ger ju en viss personkännedom, säger han anspråkslöst. I varje företag hade jag genomgång med revisorerna minst två gånger om året inför bokslutsdispositioner och liknande. Av det har jag lärt mig att revisorerna har både bred kompetens och hög etik.
Revisorerna känner företaget
Övergripande redovisningsprinciper, skatter, koncernbidrag, dotterbolagsförhållanden, förvärv av bolag är exempel på tjänster där revisorer är utmärkta konsulter enligt Hans Cavalli-Björkman. De känner till företaget, har kompetensen både att ta fram ett tillförlitligt underlag och att visa vilka konsekvenser ett eventuellt beslut kommer att få. Men han gör en viktig markering:
– Jag skulle inte vända mig till en bolagsstämmovald revisor för ett konsultuppdrag som denne revisor sedan själv ska revidera. En revisor ska aldrig lämna råd eller göra utredningar som står under revisorns egen kontroll. I sådana fall får man vända sig till en annan konsult.
Han har aldrig därför behövt möta någon revisor som gjort klart för honom att ett konsultuppdrag kan vara oförenligt med uppdraget som bolagsstämmovald revisor.
– Jag tror jag känner vilka uppdrag revisorn kan ta och var gränsen går.
Inte styrelsens organ
Hans Cavalli-Björkman betonar att revisorn är bolagsstämmans organ, inte styrelsens. Revisorn ska kontrollera styrelsen. Därför kan han inte tänka sig att en bolagsstämmovald revisor sitter med vid styrelsemötena.
– Det är fullständigt otänkbart. Revisorn kommer för nära den löpande verksamheten och kan uppfattas som en del av den verkställande ledningen. Det får han eller hon aldrig göra.
Han minns 60- och 70-talen, långt före bank- och fastighetskriser och då insynen i och kritiken av styrelsearbetet var mycket mindre än nu.
Då var han ordförande i många små och medelstora, icke börsnoterade företag. Där satt ofta revisorn med på styrelsemötena och var mer eller mindre kompis med företagsägaren. Då kunde den senare slänga till revisorn ett uppdrag i stil med:
”Äh, Sven, det här kan du väl titta på, du kan ju det här”.
– Då störde det mig inte, etiknivån var inte så hög på den tiden. Men nu skulle det definitivt inte gå. Det är mycket viktigt att styrelsen och revisorerna inser vilka roller de har och att de upprätthåller dessa roller.
Pär Trehörning är jur kand och journalist. Han medverkade senast i Balans nr 3/92