Det är ett problem att FARs utslag i disciplinnämnden inte är offentliga, tycker advokat Per-Olof Hemmar. Om revisorerna fick studera dem kanske man skulle få en bättre uppfattning om var gränsen går – och därmed slippa en del processande.
Per-Olof Hemmar är advokat vid Mannheimer Swartling advokatbyrå. Han företräder revisorer som stämts för skadestånd.
– Min uppfattning är att antalet stämningar har ökat. Dels beror det på att det har blivit vanligare i allmänhet att utkräva ansvar och skadestånd, dels på att alltfler revisorer ägnar sig åt konsult- och rådgivningsfrågor. Och det senare innebär naturligtvis ett risktagande.
Per-Olof Hemmar menar att en del av de här skadeståndsanspråken kanske kunde ha undvikits om revisorn varit mer tydlig från början.
– När en revisor får ett uppdrag som innebär någon form av utredning eller liknande på konsultbasis, bör hon eller han skriva ett formellt avtal med klienten om uppdragets omfattning, inriktning och mål eller åtminstone tydliggöra innehållet i uppdraget genom en skriftlig bekräftelse. Detta är särskilt viktigt om revisorn dessutom är bolagsstämmovald revisor för företaget.
– Revisorn ska aldrig acceptera ett uppdrag som lämnas formlöst i stil med ”Persson, det är väl lämpligt att du tittar på det här, du som är revisor och ekonom, du kan ju det här”, fortsätter Per-Olof Hemmar. Då har revisorn fått ett uppdrag som ingår i företagets drift.
Risken är att revisorn då hamnar mellan två stolar. Han kan inte både uppträda som revisor och samtidigt ingå som en del av företagets organisation. Risken är också stor för missförstånd.
Företagsledaren är övertygad om att den där Persson verkligen utför uppdraget, för det kom ju de överens om.
Revisorn vet att han inte kan göra det, för då uppkommer jäv när han sedan ska revidera företaget.
– Det hela kan sluta med att företagaren gjort förluster på grund av att utredningen inte genomfördes på det sätt han förväntade sig, det blir en bevisfråga var gränserna går, och det kan vara ganska svårt att freda sig mot, förklarar Per-Olof Hemmar.
Han medger att det ofta kan vara svårt att upprätta klara avtal eftersom gränserna mellan konsultation och revision är flytande. Men ett minimum är i alla fall att revisorn skriftligt dokumenterar vad han eller hon gjort, för att undanröja osäkerhet om innehållet i de råd som lämnats.
De vanligaste skadeståndsanspråken gäller skattekonsekvenser, exempelvis reavinstskatter eller momsregler vid fastighetsförsäljning (mycket komplicerade regler enligt Hemmar). Företaget har följt revisorns rekommendation och så har skatten blivit högre än om klienten valt ett annat alternativ.
Eller också har revisorn medverkat vid ett företagsförvärv och påståtts vara vårdslös när han undersökt företaget och inte upptäckt att företaget är på obestånd. Kort efter förvärvet går företaget omkull. Och följden blir att revisorn stäms.
– Det är inte detsamma att revisorn blir skadeståndsskyldig, förklarar Per-Olof Hemmar. Uppdragsgivaren ska styrka att det överhuvudtaget lämnats ett uppdrag, att revisorn varit vårdslös när han genomförde uppdraget och att det finns ett samband mellan skadan och uppdragets utförande.
Att klienten stämmer just revisorer tror Per-Olof Hemmar hänger ihop med att klienten vet att såväl revisorn som byrån är solvent. Det finns alltid pengar att hämta eftersom revisorn både enligt lag och FARs samt Revisionssamfundets bestämmelser måste vara försäkrad.
– Men många gånger tycker jag att anklagelserna mot revisorerna är oberättigade. Ofta handlar det om att finna en syndabock, och då är revisorn tacksam. Den allmänna uppfattningen är att revisorn är expert som har ett högt arvode och då ska han också upptäcka alla fel.
Undvik kontraktsfrågor!
Det finns ett område som Per-Olof Hemmar direkt avråder revisorer att syssla med och det är kontraktsfrågor. – Revisorn ska syssla med den typ av rådgivning som ligger inom hans kompetens och dit hör definitivt inte avtal och köpekontrakt. Det är fullständigt livsfarligt.
Och han nämner ett exempel från Helsingborg där en revisor varit med och skrivit ett avtal om ett företagsförvärv. Det slutade i katastrof och skadestånd.
Per-Olof Hemmar tycker att juridiken kring revisors ansvar är intressant men att det är relativt svårt att sätta gränserna för vad som är vårdslöst och inte vårdslöst.
– Vi har mycket få rättsfall, förklarar han. I och för sig finns reglerna om god revisions- och redovisningssed, men det är domstolarna som ytterst ska sätta gränsen för var revisorns skadeståndsskyldighet går. I det arbetet behöver domstolarna kunskap från de olika organisationer och myndigheter som har till uppgift att upprätthålla god revisionssed. Dit hör Kommerskollegium, bokföringsnämnden, men framför allt FAR.
– Problemet är, fortsätter Per-Olof Hemmar, att FARs utslag i disciplinärenden inte är offentliga. FAR skulle kunna anonymisera dem, revisorerna kunde studera dem och få en något bättre uppfattning om var gränserna går. Då skulle man kanske kunna undvika en del processande.
Slutligen vill Per-Olof Hemmar understryka att det är minst lika vanligt med skadeståndsprocesser som gäller revisors eventuella avsteg från aktiebolagslagen, som på grund av utförande av konsulttjänster.
Pär Trehörning är jur kand och journalist. Han medverkade senast i Balans nr 3/92