Omvärlden förväntar sig en viss rådgivning av revisorerna, säger FARs generalsekreterare Björn Markland i denna intervju. Det kan dock vara en pedagogiskt svår uppgift att utforma den så att roller och gränsdragning är helt klara.
FARs generalsekreterare Björn Markland tror att varje revisor själv måste finna en bra kompromiss mellan konsultations- och revisionsarbete allt efter uppdragets innehåll.
– Ingen har hittills lyckats med att sätta en allomfattande gräns mellan konsultation och revision. Men jag har aldrig uppfattat det som ett problem i FARs styrelse. Därmed inte sagt att frågan är oviktig. Revisorer utöver tillsyn och jag tror att omvärlden förväntar sig en viss rådgivningsservice av de som kontrollerar, det gäller revisorer likaväl som exempelvis tulltjänstmän eller bilinspektörer. Dessutom ska klienten förhoppningsvis lära sig något av de fel han eller hon gör, och det går inte utan inslag av konsultationer.
En annan fråga är om revisorn kan revidera sina egna råd och utredningar. Som framgår av de tidigare artiklarna finns olika uppfattningar om den saken.
Enligt Björn Markland beror det mycket på hur revisorn uppträtt när utredningen lämnas. Som exempel nämner han att en revisor fått uppdraget att upphandla ett nytt bokföringssystem. Scenariot bör då vara följande:
Revisorn ska presentera de olika offerter som finns och exempelvis visa att med offert A får företaget ett bra uppföljningssystem med återkommande budgetrapporter med mera men till ett högre pris än offert B som dock saknar budgetrapporter och så vidare.
Därefter bör revisorn avsluta sin föredragning med orden: ”Sedan tillkommer det styrelsen att värdera de olika funktioner jag nu nämnt och med det som underlag fatta beslut om vilket system ni vill inhandla”.
En svår pedagogik
– Det här är till stora delar en pedagogisk och ibland ganska svår uppgift, men gör revisorn så här, kan han mycket väl sedan göra en revision av verksamheten där det nya bokföringssystemet ingår, förklarar Björn Markland. Det kan naturligtvis uppstå vissa svårigheter att komma med kritik mot systemet om det visar sig att det blivit en belastning för företaget. Men då kan revisorn med fog hävda att det var styrelsen som fattade beslutet och att revisorns insats inskränkte sig till en oberoende utredning.
Björn Markland tillägger att detta i första hand kan vara ett problem på små företag där företagsägaren och styrelsen är mer ”beroende” av revisorns kunskaper än vid ett stort, börsnoterat företag. De senare har ofta egna specialister och där kan revisorn tas in som ett komplement.
Här finns också en intressant relation mellan specialisten på byrån som ger råd till företaget, och den bolagsstämmovalde revisorn från samma byrå och som ska revidera och ta ansvar för specialistens råd.
– Det här kan vara problem, för ju längre rådgivningen skiljer sig från traditionell revision, desto svårare för revisorn att hålla kontroll på specialisten. Ett sätt att lösa detta är att även specialisten får arbeta enligt god revisorssed.
Alla specialister vill inte
Problemet är då att det inte är alla specialister som vill det, eftersom det inte är lika lukrativt som att arbeta helt fritt. Dessutom kan en specialist aldrig bli delägare i den byrå vars etik han eller hon ska följa, vilket minskar specialistens möjligheter att påverka byråns utveckling.
Enligt Ingvar Gullnäs, ordförande i FARs disciplinnämnd, är det ganska ovanligt med anmälningar mot revisorer på grund av mer eller mindre ren konsultverksamhet.
Men det förekommer och kan då exempelvis gälla att en klient begärt en analys av ett företag för att eventuellt köpa det. Men klienten är missnöjd med analysen eftersom företaget blev dyrare än beräknat.
Däremot är det mycket ovanligt att nämnden tvingas ta ställning till om en ledamot av FAR brutit mot de etiska reglerna i egenskap av konsult.
Trots detta händer det naturligtvis att såväl styrelsen som FARs disciplinnämnd får fall där en revisor överträtt sin kompetens eller varit allmänt försumlig.
– Jag tror att det beror på en vällovlig men i det aktuella fallet överdriven servicevilja, säger Björn Markland. Vi måste ta oss på okänd mark för att utveckla branschen, och den geniale revisorn tar risker och ”gör rätt”.
Advokat Per-Olof Hemmar, som ofta företräder revisorer i skadeståndsmål, vill gärna att FARs disciplinnämnds erinringar och varningar blir offentliga. Det skulle kunna minska skadeståndsprocesserna (se annan intervju i detta nummer av Balans).
– Jag håller delvis med honom, och vi skulle kunna göra dem offentliga. Men branschen har idag ett dubbelt sanktionssystem, där både vi och Kommerskollegium kan utkräva ansvar av en revisor. Kommerskollegium bör ändra sitt inkvisitoriska (i ordets strikt juridiska mening) system där besluten fattas inom en tillsynsmyndighet. Vi vill att avgörandet ska ligga inom en domstolsliknande instans med en lagfaren jurist som ordförande och med personer med revisorskompetens som ledamöter.
Högre krav än idag
När det slutligen gäller utbildningen och vidareutbildning av revisorer, vill Björn Markland ställa högre krav än idag.
– För att få blir medlem i FAR ska ledamoten göra tre prov under sin femåriga praktiktid. Samma regel bör gälla för att få auktorisation. Men här kommer snart ett EG-direktiv som ställer samma krav. Dessutom bör grundutbildningen utsträckas till 160 högskolepoäng eftersom vi vet att redovisningsutbildningen är bristfällig.
Det finns idag inget formellt krav från FAR att revisorer skaffar sig vidareutbildning inom områden som skatter, ADB, företagsanalyser osv., det vill säga vanliga konsulttjänster.
– Vi har rekommendationer, och den revisor som vill specialisera sig fortbildar sig naturligtvis. Men för att vara ärlig skulle det kanske vara bra för branschen om ännu fler revisorer insåg vikten av vidareutbildning och inte bara stirrade sig blinda på hur mycket pengar de drar in till byrån. Ett sätt kan vara att varje ledamot måste föra register över sin vidareutbildning. Om en ledamot blir anmäld till nämnden bör nämnden även ta hänsyn till i vilken utsträckning ledamoten har vidareutbildat sig.
Pär Trehörning är jur kand och journalist. Han medverkade senast i Balans nr 3/92