På de följande tio sidorna har Balans intervjuat två auktoriserade revisorer, en finansanalytiker och börschefen på temat ”Vem bestämmer om god redovisningssed?”. Det finns särskild anledning att ställa den frågan just nu. Rollspelet mellan Redovisningsrådet, FAR, storföretag och myndigheter är otydligt. Krav på anpassning till New Yorkbörs och EG-regler paras med önskan att få behålla svensk praxis.
Och hur ska man övervaka att reglerna – hur de nu utformas – verkligen blir åtlydda? Kan Börsen göra det? Ska Redovisningsrådet få en starkare ställning? Flera av de intervjuade menar att ett ingripande från statsmakterna med lagstiftning ligger i farans riktning och skisserar också lösningar.
Det här är viktiga frågor för hela samhället: Bara de 500 största företagen i Sverige omsätter omkring 2000 miljarder kronor, den absolut största andelen faktureras utomlands. Samma företags redovisade vinster före skatt ett hyggligt år kan röra sig om kanske 100 miljarder (det extremt dåliga 1992 var de nere i drygt 30). Man kan tillåta sig att leka med tanken att redovisningsmetoderna kan påverka utfallet med t.ex. 20 procent upp eller ner på resultatet.
Skatten påverkas naturligtvis, kommande budgetår räknar staten med att få in minst 20 miljarder i skatt på juridiska personers inkomster och reserver. 20 procent på den summan motsvarar t ex Näringsdepartementets anslag...
Än viktigare är god och enhetlig redovisningssed möjligen för alla ägare och investerare, stora som små, när de ska jämföra företagen. Anställda och fack vill också ha entydiga och jämförbara besked. Alla intressenter är naturligtvis berörda av kvaliteten på redovisningen, de regler företagen verkligen följer och de beskattningsbara vinster man visar upp.
Därför är det nödvändigt att – som våra intervjuade framhåller – det nu förs rätt debatt och att den debatten också leder till förbättringar på redovisningsområdet.
Lars Malmström är frilansjournalist. Han medverkade senast Balans nr 6/85.