Det viktigaste när det gäller att få rekommendationer accepterade och efterlevda är att förankra dem så brett som möjligt, säger Rolf Rundfelt. Redovisningsrådet har i dag inte makt och befogenhet att tvinga företagen att följa rekommendationerna.
I slutet på 80-talet sjönk kvaliteten på de svenska börsföretagens årsredovisningar. Praxis luckrades upp och vissa företag bytte redovisningsprinciper ungefär som man byter skjorta. För mig är det fullständigt obegripligt hur ett företag kan tillåtas basera nyckeltal i femårs-historiken på olika redovisningsprinciper år från år.
Rolf Rundfelt, finansanalytiker och professor, låter upprörd. En Don Quixote har han kallats, liksom överstepräst och ståndrätt i en och samma person. Men ingen har heller förnekat den lidelse med vilken han bedriver sin uppgift att övervaka god redovisningssed i Sverige.
– Att Redovisningsrådet skapades innebar nu en stark uppstramning, fortsätter han. Rådet har den breda förankringen bland samtliga intressenter som FARs redovisningskommitté saknat. Och allt det som Redovisningsrådet representerar ligger i linje med den internationella utvecklingen: insikten om att företagens redovisningar inte bara är revisorernas ansvar.
I och med detta vinner Redovisningsrådet mycket starkt gehör för sina rekommendationer.
– Möjligen beror en del av entusiasmen på att alternativet är lagstiftning, anmärker Rolf Rundfelt lite syrligt. Men det är kanske orättvist – både hos revisorer och de ekonomiansvariga på företagen är önskemålet att få klarare regler säkert viktigare än hotet om lagstiftning.
Å andra sidan har inte benägenheten att gå lagstiftningsvägen varit särskilt hög i Sverige.
– Så är inte heller lagar någon garanti för kvaliteten på den ekonomiska informationen, konstaterar Rolf Rundfelt. I exempelvis USA där man har mycket fler och mer detaljerade regler än här, har man samtidigt betydligt fler skandaler.
I Sverige är Fermenta det enda exemplet på medveten börsmanipulation som man känner till i modern tid.
– Och det är intressant att det inte ledde till större krav på lagstiftning, säger Rolf Rundfelt. I Danmark ledde skandalen i Nordisk Fjær till att man enligt lag i dag måste räkna om värdena i femårs-sammandragen när man byter redovisningsmetod.
Nu räknar Rolf Rundfelt med att Redovisningsrådet snart kommer med rekommendationer som innebär att man måste flagga för byte av redovisningsmetod och göra denna omräkning.
Men följs rekommendationerna?
– Hittills har de ju följts, vilket i sig bör leda till att revisorerna får mer råg i ryggen.
Saknar makt och befogenhet
Men Redovisningsrådet har lika lite makt och befogenhet att tvinga företagen att följa deras rekommendationer som FARs redovisningskommitté hade.
I dag utreds frågan om hur tillsynen ska gå till.
– Många revisorer skulle se det som ett starkt stöd om Stockholms Fondbörs i börskontraktet ställer krav på att företagen följer god redovisningssed, konstaterar Rolf Rundfelt. Då måste börsen ges resurser att övervaka börsföretagens ekonomiska information. Men börsens intresse är att så många företag som möjligt är med, vilket möjligen kan göra dem obenägna att sätta upp alltför tvingande regler.
Börskontrakten, eller inregistreringskontrakten som är det formella namnet, är en förhandlingsfråga mellan börsen och dess styrelse.
– Det är inte självklart att styrelsen, som är partssammansatt, är intresserad av att ta in redovisningsfrågor i kontraktet. Då frågan senast togs upp i börsens styrelse 1986 var motståndet kompakt.
En annan och betydligt enklare lösning vore att FAR som organisation tillhåller sina medlemmar att följa rekommendationerna eller att rapportera avvikelser, menar Rolf Rundfelt.
– En sådan regel skulle kunna införas över en natt och den har också visat sig effektiv i en rad länder. Den smakligaste vore kanske att ålägga företagen att i sin årsredovisning tala om att man följer god redovisningssed enligt Redovisningsrådets rekommendationer, eller om man byter redovisningsprinciper.
Men Rolf Rundfelt är medveten att ett sådant förfarande självklart kan leda till tolkningsfrågor när det gäller svara frågor som exempelvis leasing.
– I och för sig har kvaliteten på börsföretagens årsredovisningar alltså höjts de senaste åren, säger Rolf Rundfelt. I de flesta fall där man byter redovisningsprinciper, görs det för att anpassa sig till Redovisningsrådets rekommendationer. Men fortfarande täcker rekommendationerna ett mycket litet område och det finns en ganska utbredd besvikelse över att rådet arbetar så långsamt.
De stora svårigheterna i dag anser Rolf Rundfelt ligga i redovisning av extraordinära poster och leasingaffärer, inklusive sale-and-lease back, och frågan om kopplingen mellan årsredovisningen och skattelagstiftningen.
– Ta frågan om leasing, många storföretag har leasingåtaganden på tiotals miljoner kronor som lyfts ur årsredovisningen. I praktiken innebär det en skuld som inte redovisas. Detta är ett problem, eller borde åtminstone vara det för revisorerna.
När det gäller skattebokslut, så skiljer lagstiftningen i de flesta länder mellan det och företagets årsredovisning.
– Här i Sverige har vi ju samma regler för båda, vilket jag anser vara en sund princip, säger Rolf Rundfelt. Tyvärr innebär det att ett företag som följer rekommendationerna för god redovisningssed så får man en högre vinst och därmed högre skatt, än om man inte följer dem så noga.
Detta anser Rolf Rundfelt vara en nyckelfråga i dag.
– Men det finns två möjliga lösningar, konstaterar han. Dels den norska vägen där man slår fast hur tillgångarna ska värderas i skattebokslutet, respektive i årsredovisningen.
Dels att behålla det svenska systemet, med den modifiering det innebär att koncernredovisningen får baseras på andra regler än årsbokslutet.
– Det innebär att koncernbokslutet avviker från bokslutet i de juridiska enheterna. Detta strider inte mot EGs regler, men resulterar i en nedvärdering av redovisningen för de juridiska enheterna. Min åsikt är att redovisningen för moderbolaget därmed blir meningslös.
Svåra uppgifter väntar
Det finns alltså stort utrymme för förbättringar och här har alltså Redovisningsrådet svåra uppgifter framför sig, poängterar Rolf Rundfelt.
– Det viktigaste faktorn för att få rekommendationerna allmänt accepterade och därmed efterlevda, är att på ett tidigt stadium förankra dem så brett som möjligt. På det internationella planet kan man jämföra med IASC, vars rekommendationer får allt större genomslag.
Sverige är för övrigt ett av de länder som snabbast anammat IASCs rekommendationer.
– Men ett av de tyngsta länderna på området, Storbritannien avviker på tre avgörande punkter från IASCs rekommendationer: när det gäller skatter, varumärken och good will. Väljer Storbritannien slutligen att anpassa sig till IASCs rekommendationer, kommer också dessa rekommendationer att accepteras internationellt på ett helt annat sätt än hittills. Men väljer Storbritannien att inte anpassa sig så kommer även IASC att få svårigheter i framtiden.
Här finns det uppenbarligen något att dra lärdom av.
Lars Malmström är frilansjournalist. Han medverkade senast Balans nr 6/85.