FARs generalsekreterare Björn Markland upplever att man numera ställer mer utpräglade kvalitetskrav på internrevisorer. Och då kan de s.k. marknadskrafterna få råda i de fall där intern- och externrevisorers tjänster är utbytbara. Internrevisorsrollen är inte särskilt omtvistad inom FAR i dag.
Internrevisorernas roll är i dag ingen särskilt kontroversiell fråga för FAR. Men det har varit så. I slutet av 70-talet och början av 80-talet fördes en het debatt, inte minst i Balans. Det var då som FAR höll på att utforma en rekommendation om hur man kan samarbeta med internrevisorer. (Rekommendationen ingår numera i revisionsrekommendationen ”Revisionsprocessen”.) Frågan om internrevisorerna som biträden åt de externa revisorerna var mycket omdiskuterad.
Men även kvaliteten på på internrevisorernas diskuterades. Kåren av internrevisorer hade ett rykte som inte var helt gott.
– Det har alltid funnits skickliga och kompetenta internrevisorer, säger FARs generalsekreterare Björn Markland. Men det har också funnits mindre kompetenta sådana.
Björn Markland tänker på personer som ”blivit över” – gamla kamrerer som inte klarade jobbet döptes om till internrevisorer. Det fanns också en del allmänna utredare på företagen som fick titeln internrevisor bara för att man skulle kalla dem något. Detta drog ner kårens rykte.
– Men i dag upplever jag att man ställer mer utpräglade kvalitetskrav på internrevisorerna, säger Björn Markland. Jag tror att Internrevisorernas Förening, tidigare Institutet för Intern Revision, har gjort ett gott arbete där.
FARs generalsekreterare menar också att förhållandet mellan extern- och internrevisorer blivit bättre genom att man inte ser varandra som konkurrenter på samma sätt som förr.
Tämligen känslofri syn
– I dag känns det naturligare för en extern revisor att se tämligen känslofritt på utvärderingen av en internrevisionsavdelning.
Externrevisorn kan hålla humöret uppe även om internrevisionsinsatser kan innebära en utebliven möjlighet att fakturera assistenttimmar. Det bara är så – antingen gör revisorn med assistenter hela granskningen eller också har man en internrevision som gör en stor del av det arbete som revisionsbyrån annars skulle få betalt för.
På företagen är det naturligtvis många som räknar på vilket alternativ som är fördelaktigast rent ekonomiskt. Då ställer man också ett slags lönsamhetskrav på internrevisionen – på samma sätt som på andra avdelningar i företaget.
Men den externrevisor som ska lita på det som internrevisorerna gör har i alla fall rätt att ställa krav på internrevisorernas oberoende.
– Vill man teoretisera så kan man säga att internrevisorerna är en del av den interna kontrollen – en slags överordnad intern kontroll som externrevisorn måste bedöma på samma sätt som alla andra kontroller som finns i företaget, säger Björn Markland. Internrevisorn ska helst vara objektiv, kompetent och utrustad med tillräckliga resurser. Det gäller för internrevisorn att ha en sådan ställning att han inte kan manipuleras av fel sorts krafter i företaget.
Intressanta rättsfall
Internrevisionens ställning i förhållande till företagsledningen är en intressant fråga som faktiskt prövats rättsligt några gånger.
För ett tjugotal år sedan var det ett storföretag som ville ha internrevisionens arbetspapper undantagna från en taxeringsrevision på grund av avdelningens ställning som revisor. Det blev avslag i regeringsrätten som sa att någon sådan ställning hade man inte: internrevisionen är en del av företaget och alltså tillgänglig för taxeringsrevisorer.
Ett betydligt yngre rättsfall gällde ett annat storföretag där det uppstod misstankar om förskingring från en anställds sida. Internrevisionen skulle utreda förskingringen. Det blev en lång och svår utredning som sedan överlämnades till företagsledningen. Ledningen beslöt att förskingraren skulle avskedas. Men facket gick till arbetsdomstolen eftersom en uppsägning av det här slaget inte fick grundas på omständigheter som arbetsgivaren känt till mer än en månad. Lagen om anställningsskydd var tydlig på den punkten. Tidsgränsen hade överskridits, menade facket.
Företagsledningen invände dock att förskingringen på grund av internrevisionens oberoende ställning inte kunde anses bekant för företaget innan internrevisionen lämnat sin rapport. Arbetsdomstolen dömde till företagets fördel. Internrevisionsavdelningen ansågs så oberoende att företaget inte kunde ta ställning till ett avskedande förrän rapporten var klar.
Låt marknadskrafterna råda
Åter till frågan om konkurrens mellan intern- och externrevisorer. En sådan finns ju även på konsultsidan. Internrevisorer vill gärna göra utredningar åt företagsledningen, eller hur?
– Ja, men internrevisorer är ofta mer inriktade på system, effektivitetsutredningar och liknande för företagsledningens räkning medan externrevisorer tänker mer på slutresultatet, säger Björn Markland. De är mer inriktade på räkenskaperna och ser främst sin granskning av systemen som ett verktyg för att kunna avgöra om redovisningen är riktig eller ej. Men det är klart att internrevisorer också har ett intresse av att sälja konsulttjänster och att tjänsterna i viss mån kan vara utbytbara.
Internrevisorernas Förening ser utbytbarheten som något av ett problem. Men finns det någon anledning att göra något åt det – så länge som det är kompetenta människor som utför arbetsuppgifterna ifråga?
– Nej, där anser jag att de s.k. marknadskrafterna ska råda, säger Björn Markland.
Två olika skolor
Internrevisorernas Förening talar också om att man inte längre är så intresserad av arbeten som består i att biträda externa revisorer. I den frågan har auktoriserade revisorer i många år haft åsikter. Man kan tala om två skolor.
Den ena skolan säger att externrevisorn mycket väl kan utnyttja internrevisorn som biträde. Stora förespråkare för den inriktningen var legendariska revisorer såsom Oskar Sillén och Sigurd Löfgren. Företrädare för den skolan säger att det inte spelar så stor roll om man arbetar med internrevisorer eller assistenter från den egna byrån. Man behandlar dem på samma sätt, ger dem instruktioner och skriver arbetsprogram åt dem – om man nu ska renodla tankarna.
Den andra skolan ser internrevisorerna som en del av företaget. De ska granskas på samma sätt som andra delar av företaget.
– Jag har inga speciella synpunkter på det här här, säger Björn Markland. Framstående personer i kåren har tyckt både det ena och det andra.
Företagsledningen som uppdragsgivare
Många medlemmar i Internrevisorernas Förening betonar vikten av att ha högsta företagsledningen som sin uppdragsgivare. I de ambitionerna tycker Björn Markland att IRF i stort sett har lyckats. Internrevisionen ska inte ha några kopplingar till ekonomiavdelningen. Den ska vara högsta ledningens organ.
– Det är en uppfattning som jag tror har slagit igenom ganska allmänt, säger Björn Markland.
Att internrevisorerna är anställda i företaget kan ibland skapa problem när det gäller kompetensen hos internrevisionsavdelningarna:
– De duktigaste medarbetarna blir uppmärksammade inom företaget. De kan få erbjudanden om att gå över till andra avdelningar och gå vidare till andra områden som de kanske upplever som mer spännande och bättre betalda.
Sådant förekommer förstås också bland externrevisorer. Men det är ändå ett svårare och mera dramatiskt steg att lämna en revisionsbyrå än att bara byta avdelning inom ett företag.
– Det kan alltså vara svårt för en internrevisionschef att bygga upp och få kontinutitet på sin avdelning, säger Björn Markland. Å andra sidan är det också en viss fördel för företaget att kontrollmedvetna personer med revisionsbakgrund också sprids till andra avdelningar.
Inge Wennberg