– Forskare uppehåller sig numera vid frågor som upplevs ha föga relevans för dem som är praktiskt verksamma inom revisorsyrket, menade inledningstalaren vid konferensen. Eva Wallerstedt fann dock en hel del av intresse även för praktiker.
Som Balans uppmärksammat i en artikel i början av detta år har 1994 varit ett särskilt minnesår för praktiker och forskare inom redovisningsområdet. Det är nämligen jämnt 500 år sedan universitetsläraren och franciskanermunken Luca Pacioli gav ut den först kända publicerade beskrivningen av dubbel bokföring Summa de Arithmetica Geometria Proportioni et Proportionalita. Till minne av Pacioli och hans bok hade European Accounting Association i år förlagt sin konferens till Venedig. Men det var inte bara i Europa som man uppmärksammade Pacioli. Under sommaren har en liknande konferens hållits i universitetsstaden Wollongong i Australien. Konferensen, som är årligen återkommande, arrangerades av Accounting Association of Australia & New Zealand och även den organisationen tog tillfället i akt att på olika sätt hylla minnet av Pacioli.
1995 års konferens hålls i Melbourne i juli.
Stort inslag av praktiker
I inledningsanförandet diskuterade professor emeritus R J Chambers förhållandet mellan praktiker och akademiker inom redovisningsområdet. Han menade att akademikerna tidigare ansetts vara drivkraften till professionens utveckling. Numera är det emellertid så, enligt Chambers, att forskarna uppehåller sig med frågor som upplevs ha föga relevans för dem som är praktiskt verksamma inom revisorsyrket och dessa saknar således numera inspiration till önskvärda förändringar från vetenskapsmännen.
När jag i efterhand tänker tillbaka på innehållet i konferensen tycker jag att Chambers inte bör ha så stor anledning till oro. Inslaget av praktiker och den stora förekomsten av uppsatser som behandlade konkreta frågeställningar med relevans för revisorer var nämligen påtagligt. Revisorsorganisationerna i Australien och Nya Zeeland hade 20 representanter som deltog i det tre dagar långa programmet och i samtliga plenarföreläsningar och i diskussioner behandlades frågor med nära anknytning till revisorsprofessionen. I den avslutande samlingen diskuterades inträdeskraven till de olika revisorsorganisationerna i Australien och Nya Zeeland och hur reglerna för medlemskap i vissa fall hade skärpts betydligt. Förutom de traditionella redovisningsområdena samt revision och problem förknippade därmed, ägnades uppmärksamhet åt etikfrågor samt utvecklingen av revisorsprofessionen.
Forskning om etikfrågor
En av uppsatserna inom etikområdet redogjorde för en undersökning som syftade till att utreda hur läsarna av revisionsberättelsen uppfattar revisorns ansvar för att spåra och rapportera oegentligheter som bedrägeri och dyl. och om klienternas uppfattningar stämde överens med intentionerna i Statement of Auditing Practice AUP16. Resultaten av studien tyder på att det finns ett förväntningsgap mellan användarna och revisorerna om vilket ansvar som åligger revisorn. I studien framkom att användarna hade orimliga förväntningar på revisorn och revisionen.
Det fanns dock här en spridning i resultaten på så sätt att uppfattningarna varierade beroende på respondenternas erfarenheter, vana vid att läsa och tolka finansiella rapporter och i vilken mån som de hade studerat revision.
Flera uppsatser behandlade olika aspekter på oberoende. I en av dessa redogjorde exempelvis författarna för en undersökning av hur klienternas uppfattning om revisorns oberoende påverkades. En aspekt var huruvida revisionsarvodets relativa storlek i förhållande till revisionsbyråns totala omsättning påverkade uppfattningen om revisorns oberoende.
Andra aspekter som behandlades var långsiktiga och stabila förbindelser mellan revisor och klient och direkt eller indirekt intresse i klientens verksamhet. Resultaten tyder på att uppfattningarna var kopplade till dessa aspekter, men eftersom forskningsmetoden för att undersöka förhållandena var att låta några hundra masterstuderande göra bedömningar utifrån ett antal hypotetiska fall får man nog tolka resultaten med försiktighet.
Ett annat aktuellt ämne som behandlades i flera arbeten var frågan om revisionskommittéer. I Australien har nämligen ungefär hälften av börsföretagen revisionskommittéer. Det pågår också en diskussion om huruvida dessa kommittéer ska göras obligatoriska, eftersom många anser att aktieägarna missgynnas av att företagen har olika rutiner för den interna kontrollen. Uppfattningen är nämligen den att förekomsten av revisionskommittéer skulle underlätta jämförbarheten mellan företag för de externa intressenterna.
Revisorsprofessionen
Eftersom jag medverkade med en uppsats om utvecklingen inom den svenska revisorsprofessionen vid den australiensiska konferensen, var det glädjande att finna att även andra forskare hade intresserat sig för området. David Carpenter från University of Central England i Birmingham hade funderat på frågan om vilka karaktäristika som kännetecknar en profession och Wai Fong Chua & Chris Poullaos från University of New South Wales, Sydney presenterade en historisk analys av the Institute of Incorporated Accountants, Victoria 1885–1903 och dess försök att i samarbete med andra revisorsorganisationer i regionen få till stånd en officiell registrering av revisorer.
Revisorsyrket har gradvis blivit en viktig profession i det moderna samhället. Denna utveckling har i Sverige pågått sedan början av detta sekel. De personer som sysselsatte sig med revision då gjorde emellertid inte detta som en heltidssysselsättning. Det var istället affärsmän, advokater, banktjänstemän och högre ämbetsmän som reviderade företagen som en bisyssla till sin ordinarie verksamhet. Sedan dess har emellertid revisorsprofessionen, som läsarna av Balans är medvetna om, vuxit i antal och betydelse. Detta förhållande gäller naturligtvis inte bara i Sverige.
Forskaren Michael Power vid London School of Economics hävdar t.ex. i sin nyligen utgivna bok The Audit Explosion att Storbritannien har blivit ett ”audit society”. Genom att tillämpa sina kunskaper inom vida områden och främst genom att använda sitt mest kraftfulla redskap – the audit – har, enligt Power, revisorerna nu nått en position i det brittiska samhället som är mer dominerande än någonsin.
Huruvida denna dominerande position även gäller de svenska revisorerna får vara en öppen fråga. Man kan emellertid konstatera att revisorerna i Storbritannien har en längre historia än revisorerna har i andra europeiska länder. År 1853 bildade de skotska räkenskapsförarna i Edinburgh för första gången en organisation som kunde ta tillvara deras intressen och senare samma år bildades en andra förening i Glasgow. Inom ett tiotal år följde även räkenskapsförarna i Aberdeen deras exempel. De fick alla s.k. Royal Charter.
Det första engelska samfundet grundades i Liverpool 1870, och i likhet med sina skotska kollegor organiserades deras förening som en lokal enhet. De följande åren bildades ytterligare organisationer i Storbritannien. År 1878 förlänades de regionala revisorsföreningarna ett Royal Charter och de fusionerade då The Institute of Chartered Accountants in England and Wales år 1880. Detta institut kom att bli en förebild när Svenska Revisorsamfundet (SRS) bildades i Stockholm år 1899. Bildandet av SRS kan sägas vara det första steget i tillkomsten av en revisorsprofession i Sverige.
Svensk professionsforskning
I Sverige har forskning om revisorsprofessionen startat främst vid Linköpings universitet under ledning av professor Birger Rapp. Under förra året presenterade Camilla Sjöström licentiatavhandlingen Revision och lagreglering – ett historiskt perspektiv som behandlade hur lagstiftningen inom revisionsområdet utvecklats och för närvarande arbetar Elisabet Gudinge med ett forskningsprojekt som syftar till att studera koncentrationsprocessen inom branschen, dvs. hur dagens storbyråer växt fram.
I uppsatsen The Professionalization of Auditors in Sweden, som jag presenterade, har utvecklingen inom den svenska revisionsprofessionen studerats med tyngdpunkt på interaktionen mellan Svenska Revisorsamfundet (SRS) och de auktoriserade revisorerna fram till 1923 och därefter Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR).
En analys av utvecklingen illustrerar hur professionen passerat genom alla de traditionella stadierna i en professionaliseringsprocess som de har formulerats av Wilensky (1964, s. 142–146) dvs: heltidssysselsättning, möjligheter till relevant högre utbildning, professionella sammanslutningar, ihärdiga fortgående påtryckningar om utveckling av regelverk och lagstiftning samt formulerandet av en etisk kod.
När det gäller förhållandet mellan FAR och SRS belyser uppsatsen hur interaktionen mellan de båda grupperna kom att påverka professionen som sådan, bl.a. när det gäller lagstiftning och regelverk. Det tydliggörs också att de auktoriserade revisorerna genom handelskamrarnas auktorisationsförfarande lyckades med en form av ”social closure” enligt Max Webers terminologi där de bevakade sitt revir från inkräktare, dvs. från SRS-medlemmarna. Man kan ställa sig frågan om vad som skulle ha hänt inom den svenska revisorsprofessionen om regeringen skulle ha samtyckt till SRS’s propåer i början av detta sekel om att utfärda ”Royal Charters” enligt den brittiska modellen. Kanske skulle den svenska utvecklingen då ha blivit som den brittiska, med en mängd olika revisorsorganisationer. Genom att FAR under så många år framgångsrikt skyddade sitt revir från ”inkräktare” har dock denna utveckling inte ägt rum.
Eva Wallerstedt, universitetslektor i företagsekonomi vid Uppsala Universitet. Hon medverkade senast i Balans nr 12/89.
Källor:
Power, Michael, 1993, The Audit Explosion, Demos.
Sjöström, Camilla, 1994, Revision och lagreglering – ett historiskt perspektiv, Department of Computer and Information Science, Linköping (lic. avh.).
Wallerstedt, E., 1994, ”The Professionalization of Auditors in Sweden”, Paper presented at the AAANZ Conference in july 1994 in Wollongong, Australia, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet (stencil).
Wilensky, H., 1964, ”The Professionalization of Everyone”, The American Journal of Sociology. Volume LXX, Nr 2, ss. 137–158.