Remissvar till Finansdepartementet
Beskattning av förmåner
Betänkandet innehåller förslag till förändringar i beskattningen av anställdas förmåner av fri hälso- och sjukvård, tandvård, företagshälsovård och rehabilitering, personalrabatter, reseförmåner och arbetsredskap.
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet Beskattning av förmåner (SOU 1994:98). FAR får med anledning härav anföra följande.
FARs ställningstagande
FAR avstår från att yttra sig.
Remissvar till Finansdepartementet
Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87)
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över skattebetalningsutredningens delbetänkande Nya tidpunkter för redovisning och betalning av skatter och avgifter (SOU 1994:87). FAR får med anledning härav anföra följande.
FARs ställningstagande
FAR avstyrker förslaget i dess nuvarande utformning och föreslår att detta återvisas till skattebetalningsutredningen för vidarebearbetning.
Motivering
Förslagen i delbetänkandet innebär i ett första steg att tidpunkten för redovisning och betalning av bl.a. innehållen preliminärskatt, socialavgifter etc skall tidigareläggas från den 18 till den 10 i den uppbördsmånad som betalning skall ske. I ett andra steg avses sedan tidpunkten tidigareläggas till den 5.
I princip bör arbetsgivare som har att redovisa innehållen preliminärskatt och socialavgifter kunna göra detta på grundval av vad som redovisas i företagets lönerutiner. En sådan redovisning kommer dock inte alltid att vara korrekt. Detta mot bakgrund av att företagen av bl.a. sociala skäl från tid till annan betalar ut löneförskott direkt via kassafunktionen. Löneförskott som enligt utredningen skall utgöra underlag för redovisning av preliminärskatt och socialavgifter. Därutöver förekommer att utbetalningar till uppdragstagare görs via kassafunktionen. I bägge fallen måste de värden som skall användas för uppbördsdeklarationen hämtas från en avstämd och i övrigt kontrollerad redovisning för utbetalningsmånaden, eljest finns stor risk för att uppbördsredovisningen blir felaktig.
Man bör inte heller bortse från den säkerhet som det innebär att den redovisningsskyldige kan göra avstämning av vad som skall redovisas skilt från företagets lönerutiner. Ett kontrollmoment som få företag torde ha möjlighet att genomföra vid en tidigareläggning av tidpunkten för inlämnande av uppbördsdeklarationen i enlighet med förslaget. I detta sammanhang må poängteras de problem som en tidigareläggning i enlighet med förslaget medför för det stora antal företag som nyttjar redovisningsbyrån för sin bokföring och för upprättande av uppbördsdeklarationer etc. Dessa företag tvingas då att upprätta uppbördsdeklarationen utan stöd från redovisningsbyrån och utan dess avstämning mot vad som bokförts. Ett förhållande som leder till en försämrad kvalitet på vad som redovisas i uppbördsdeklarationerna.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser FAR att en tidigareläggning av redovisnings- och betalningstidpunkten ej kan genomföras med mindre att redovisningsskyldigheten förändras så att uppbördsdeklarationen blir preliminär i uppbördsmånaden för att sedan kunna korrigeras under efterföljande månad.
Utredningen föreslår att tidpunkten för betalning av preliminär skatt utan att kvarskatteavgift tas ut tidigareläggs från den 18 i uppbördsmånaden februari till den 10 i samma månad. I ett andra steg är det sedan tänkt att denna tidpunkt skall tidigareläggas till den 15 januari. Experten Gunnar Johansson har i ett särskilt yttrande utförligt motiverat varför en tidigareläggning ej bör genomföras. FAR instämmer helt i de av Gunnar Johansson framförda synpunkterna.
Yttrandet har avgivits av FARs skattekommitté
Remissvar till Näringsdepartementet
Pantbankernas kreditgivning
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över rapporten från pantbanksutredningen Pantbankernas kreditgivning (SOU 1994:61). FAR får med anledning härav anföra följande.
FARs ställningstagande
FAR avstår från att yttra sig.
Remissvar till Finansinspektionen
Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd med anledning av direktiv 93/6/EEG om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut, direktiv 92/121/EEG om övervakning och kontroll av kreditinstituts stora exponeringar och direktiv 92/30/EEG om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut
Med anledning av implementeringen av rubricerade direktiv har Finansinspektionen upprättat utkast till föreskrifter och allmänna råd om bl.a. rapportering av uppgifter om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för kreditrisker och om stora exponeringar i kreditinstitut och värdepappersbolag. Implementeringen medför att FFFS 1992:20 och FFFS 1992:32 upphör att gälla.
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över ovanstående föreskrifter och allmänna råd.
Ifrågavarande föreskrifter och allmänna råd behandlar områden som har stor betydelse för ifrågavarande företags verksamhet. Påverkan på den externa redovisningen är dock begränsad förutom kravet på upplysning i förvaltningsberättelsen om kapitaltäckning och stora exponeringar enligt den föreslagna lagen (proposition 1994/95:50) varför FAR enbart har kommenterat vissa paragrafer i föreskrifter och allmänna råd om rapportering av uppgifter om beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för kreditrisker.
1. Enligt 2 § (sid 12) skall avräkning av del av inkråmsgoodwill vid förvärv av lånestocken ske mot primärt kapital. Detta krav synes felaktigt med tanke på att vid förvärvet av lånestocken avkastningen i den förvärvade lånestocken torde ha överensstämt med den som hade kunnat uppnås vid en nyutlåning vid samma tillfälle.
2. I 5 § (sid 13) anges att alternativt skall terminskurs användas för bokföring av valutasäkrade fordringar. FAR hänvisar till BFN R7 som säger att räntedifferensen skall spridas över terminskontraktets löptid, vilket innebär att valutasäkrad fordran i övrigt redovisas till avistakurs den dag terminskontraktet ingicks.
Vid genomgången av propositionen har FAR noterat att enligt sidorna 86 och 87 bygger införlivandet av de nu aktuella direktiven på att Bankredovisningsdirektivet är infört senast 1995-01-01. Enligt vad FAR erfarit kommer införandet av Bankredovisningsdirektivet i svensk lagstiftning att fördröjas, vilket bör beaktas.
Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté
Remissvar till Finansinspektionen
Finansinspektionens redovisningsföreskrifter 1995 för kreditinstitut och värdepappersbolag
Finansinspektionen har för 1995 föreslagit ändringar i Finansinspektionens s. k. bas- och särföreskrifter samt allmänna råd om kreditinstituts årsredovisning och delårsrapportering (FFFS 1993:27, 28 och 29).
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har mottagit de förändringar som övervägs i 1995 års redovisningsföreskrifter för kreditinstitut och värdepappersbolag, såväl i bas- och särföreskrifter som i allmänna råd. FARs överväganden redovisas nedan.
1 Repor och andra återköpstransaktioner
FAR har inga synpunkter på de föreslagna förändringarna.
2 Återköp och förtida inlösen av egna skulder
Finansinspektionen överväger här antingen direkt resultatföring utan undantag (alt A1), eller med undantag för preciserade fall av skuldbyte (alt A2).
Enligt FARs mening leder resultatföring inte i alla lägen till en rättvisande redovisning. FAR hänvisar till den praxis som utvecklats i framför allt hypoteksinstituten, varvid matchningsprincipen föranleder periodisering av effekterna av såväl skuldbyte som vissa fall av förtida inlösen. Enligt FARs mening skulle resultatföring i dessa fall inte leda till en rättvisande bild av institutets resultat. Det är enligt FARs åsikt inte korrekt att i fallet A2 tala om balansering av förlust som tillgång när det egentligen är fråga om periodisering av utgift.
3 Nyckeltal
3.1 Obligatoriska nyckeltal
FAR finner den i 3 § definierade målgruppen väl snäv; en balansomslutning på 100 mdr träffar inte särskilt många aktörer. De för dessa obligatoriska nyckeltalen är dessutom i flertalet fall så vanliga att de mycket väl skulle kunna lämnas av samtliga tillsynsföretag, d.v.s. skulle kunna föreskrivas i anslutning till 1 §.
3.2 Ändring av redovisningsprincip
2 § överensstämmer inte helt med Redovisningsrådets rekommendation nr 5, punkt 14, som anger att om omräkning ej skett i flerårsöversikter skall inte blott information härom lämnas utan även om skälen till detta.
3.3 Räntabilitet på eget kapital efter schablonskatt
Med schablonskatt avser Finansinspektionen ”skatt beräknad efter för varje räkenskapsår gällande skattesats”. Eget kapital definieras som IB beskattat eget kapital + nyemission + IB kapitaldel av obeskattade reserver – utdelning – minoritetsandel i eget kapital (tidpunkt?).
I fråga B1 reser Finansinspektionen frågor om eventuell belastning av resultatet med ”full skatt”. Fråga B2 gäller önskvärdheten att i stället räkna med ”genomsnittligt kapital”.
FAR är positiv till båda alternativen, d.v.s. att använda ”full skatt” vid beräkning av täljaren och genomsnittligt kapital i nämnaren. Det torde inte vara någon tvekan om att ”schablonskatt” (snart) tjänat ut sin roll i svensk redovisningspraxis; jfr exempelvis Redovisningsrådets uttalanden i samband med införandet av rekommendation RR 01:91 (”internationellt jämförbar nettovinst”). Resultatet bör således beräknas efter avdrag för full skatt (betald skatt plus andel av bokslutsdispositionerna baserad på den aktuella skattesatsen) och minoritetsandel, och inklusive andel i intressebolags vinst efter full skatt. I det egna kapitalet bör inkluderas andel i intressebolags justerade egna kapital men ej minoritetsandelar. Genomsnittet beräknas normalt som genomsnittet av in- och utgående balans, ehuru vägning kan behöva göras om en nyemission gjorts vid slutet eller början av året.
3.4 Resultat per aktie efter schablonskatt
Enligt FARs mening skall även detta nyckeltal beräknas efter avdrag för full skatt. Nämnaren bör utgöras av genomsnittligt antal aktier i stället för antalet aktier vid årets slut. Utspädningseffekter bör beaktas.
3.5 I/K-tal, kapitaltäckningsgrad och primärkapitalgrad
Inga kommentarer till nyckeltalen i sig; är redan praxis. FARs synpunkter på föreskrifter om kapitaltäckning och beräkning av kapitalbas med anledning av direktiv 93/6/EEG kommenteras i separat skrivelse.
3.6 Reserveringsgrad för osäkra fordringar/Andel oreglerade fordringar
Fordringar redovisas i balansräkningen efter avdrag för konstaterade och befarade kreditförluster.
Oreglerad fordran är fordran för vilken räntor, amorteringar eller övertrasseringar är förfallna till betalning sedan mer än 60 dagar.
Osäker fordran är fordran som är oreglerad eller för vilken andra omständigheter medför osäkerhet om dess värde.
En tveksamhet beträffande nyckeltalet reserveringsgrad för osäkra fordringar är att praxis kan variera vad gäller definitionen av konstaterad förlust. Beroende på vid vilken tidpunkt förlusten anses ”konstaterad” påverkas detta nyckeltal som följande exempel visar. I båda fallen räknar företaget med en sammanlagd förlust på 150 men beroende på hur stor del som anses konstaterad blir nyckeltalet olika.
Alternativ A | Alternativ B | |
|---|---|---|
Bruttofordringar före bedömning | 1 000 | 1 000 |
./. konstaterade förluster | − 100 | − 50 |
Bokfört bruttovärde | 900 | 950 |
./. reserv för befarade förluster | − 50 | − 100 |
Netto bokfört värde | 850 | 850 |
Reserveringsgrad | 5,6 % | 10,5 % |
Avsaknaden av en enhetlig praxis gör detta nyckeltal manipulerbart och därmed mindre upplysande.
Detta gäller i viss mån även det andra nyckeltalet, men det är dock mindre sannolikt att fordringar skrivs bort redan efter 60 dagar.
3.7 Kreditförlustnivå 1/ Kreditförlustnivå 2
Benämningarna känns ”hemvävda” och annan benämning kan övervägas. Det första måttet känns dock mer relevant än ovanstående (3.6) ögonblicksbilder men borde väl relateras till genomsnittlig utlåning i stället för ingående balans.
FAR ifrågasätter det meningsfulla i nivå 2-måttet; varför väga kreditrisker mot tillgångar som inte är utsatta för kreditrisker (men väl sannolikt andra risker som ränterisker, valutarisker, etc.)?
4 Delårsrapport
FAR har inga invändningar mot förändringarna i resultaträkningsschemat.
FAR ifrågasätter behovet att i delårsrapporten lämna uppgift om pensionskostnaderna, som knappast har den digniteten.
Beträffande förändring av redovisningsprinciper föreslår FAR i stället för den föreslagna texten att man tar in hänvisning till Redovisningsrådets rekommendation RR 5, vilket i normalfallet innebär retroaktiv tillämpning.
Fråga C om ”kapitalkontinuitet” besvarar FAR jakande; kongruensprincipen är en grundläggande princip i svensk redovisning.
5 Koncernredovisning
Beträffande eliminering av koncerninterna fordringsbevis i koncernbalansräkningen ställer sig FAR positiv. Beträffande behandlingen i resultaträkningen hänvisas till avsnitt 2 ovan.
Beträffande fråga D hänvisar FAR till RR 01:91 och däri intagna bestämmelser om behandling av dotterbolag som avses avyttras. För ifrågavarande övertagna fastighetsbolag torde dock i normalfallet denna bestämmelse inte kunna användas då den praktiska horisonten är flerårig. FARs mening är att de praktiska hänsyn som togs 1993 numera torde ha övervunnits.
En fråga som Finansinspektionen inte tar upp är bestämmelsen i 9 § 8 stycket att utländska dotterbolags redovisningar skall omräknas enligt dagskursmetoden. FAR upprepar tidigare framförd åsikt att Finansinspektionen bör ta principiell ställning till Redovisningsrådets rekommendation RR 01:91, som i detta stycke hänvisar till FARs förslag till omräkningsrekommendation. Denna innebär att när förutsättningarna föreligger skall MIM-metoden tillämpas.
6–11 Övriga övervägda förändringar
FAR har inga synpunkter på övriga övervägda ändringar. FAR har dock inte i SOU 1994:17 del II, eller i däri intagna direktivet 86/635/EEG, kunnat återfinna varifrån de i punkt 11.2 föreslagna undantagen för filialer med säte utanför EES emanerar. Däremot föreslogs i SOU 1994: 17 del II (sid 14) att Finansinspektionen efter bemyndigande får utfärda närmare föreskrifter om avfattning och innehåll i den redovisning som enligt bestämmelserna i 11–14 §§ lagen (1992:160) om utländska filialer m. m. skall lämnas för verksamhet i filial till utländskt kreditinstitut. FAR frågar sig nu vad som skall gälla för dessa filialer när nu ifrågavarande redovisningsföreskrifter enligt punkten 11.2 inte skall gälla.
Yttrandet har avgivits av FARs redovisningskommitté
Remissvar till Finansdepartementet
Finansiella tjänster i förändring (SOU 1994:66)
Betaltjänstutredningen har i uppdrag att utreda behovet av normgivning och tillsyn över nya betaltjänster, samt vissa frågor som rör banktjänster genom ombud och den inlånings- och finansieringsverksamhet som bedrivs av sparkassor och andra föreningar.
I detta delbetänkande föreslås bl.a. att inlåningsbegreppet i bankrörelselagen tydliggörs, att föreningsbankslagen upphävs samt att en lag om andelsbanker och en lag om valutaväxling införs.
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över Betaltjänstutredningens delbetänkande Finansiella tjänster i förändring (SOU 1994:66). FAR får med anledning härav anföra följande.
1 Inledning
Utredningens uppdrag är att pröva behovet av normgivning och tillsyn över nya betaltjänster. Utvecklingen på den finansiella marknaden har inneburit att nya aktörer i allt större utsträckning erbjuder finansiella tjänster utan att omfattas av den finansiella lagstiftningen.
De i delbetänkandet föreslagna förändringarna avser:
Förslag till Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)
Förslag till Förordning om ändring i bankrörelseförordningen (1987:647)
Förslag till Lag om andelsbanker
Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag
Förslag till Lag om valutaväxling
Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt
Genom de föreslagna förändringarna kommer flera aktörer än som nu är fallet att omfattas av de regler som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster.
2 FARs synpunkter
FAR begränsar lämnade synpunkter att avse förhållanden som sammanhänger med revision av verksamheter som omfattas av föreslagna förändringar.
FAR har noterat att med förslaget till lag om andelsbanker föreslås samtidigt att föreningsbankslagen (1987:620) avskaffas. Den särskilda bestämmelse som tidigare funnits i 3 kap. 4 § Bankrörelselagen (1987:617) om revision av lokal föreningsbank har därför tagits bort. FAR ställer sig positiv till att samtliga banker därmed kommer att revideras av auktoriserade revisorer.
Yttrandet har avgivits av FARs revisionskommitté
Remissvar till Justitiedepartementet
Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81)
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet av Skiljedomsutredningen Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81). FAR får med anledning härav anföra följande.
FARs ställningstagande
FAR avstår från att yttra sig.
Bokföringsnämnden: Uttalande BFN U94:1 – Redovisning av återföring av skatteutjämningsreserv
18 och 19 §§ bokföringslagen (1976:125)
Bakgrund
I lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv regleras de skattemässiga effekterna av avvecklingen av skatteutjämningsreserverna.
Avvecklingen sker successivt under en femårsperiod med början vid 1995 års taxering. Principen är att hälften av avdraget skall återföras till beskattning medan den andra hälften är skattefri. En större andel träffas av beskattning om avsättningen vid 1994 års taxering överstiger avsättningen vid närmast föregående taxering. Detsamma gäller i vissa fall om återföringen i räkenskaperna koncentreras till de första åren.
I detta uttalande behandlas frågan hur avvecklingen av reserverna skall hanteras i det avsättande företagets redovisning.
BFNs bedömning
Enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv var avdragsrätten för företag som upprättade årsbokslut villkorad av att företaget gjorde en motsvarande avsättning i räkenskaperna. Avsättningarna har i resultaträkningen redovisats som bokslutsdispositioner och i balansräkningen som obeskattade reserver.
Även under avvecklingsperioden finns en koppling mellan den redovisningsmässiga och den skattemässiga behandlingen av skatteutjämningsreserverna. Denna koppling, som tar sig uttryck i att skatteuttaget gjorts beroende av i vilken takt återföringen sker i räkenskaperna, talar enligt nämndens mening för att skatteutjämningsreserverna under avvecklingsperioden skall redovisas på samma sätt som tidigare. Det innebär att en minskning av avsättningsbeloppet i sin helhet skall redovisas som en bokslutsdisposition och att hela det kvarstående avsättningsbeloppet skall redovisas som obeskattad reserv.
I not till resultat- och balansräkningarna skall anges hur stor del av återfört belopp som inte träffas av beskattning och storleken av det kvarstående avsättningsbelopp som bedöms kunna återföras utan beskattning (om det skattefria respektive beräknade skattefria beloppet är oväsentligt behöver uppgift inte lämnas).
Bokföringsnämnden: Uttalande BFN U 94:2 – EDI och annan elektronisk överföring av uppgifter om affärshändelser
5, 8, 10 och 22 §§ bokföringslagen (1976:125;BFL)
Bakgrund
Det har blivit vanligt att meddelanden rörande affärshändelser översänds elektroniskt mellan bokföringsskyldigas informationssystem (från dator till dator). Meddelandena är ofta strukturerade så att de automatiskt kan bearbetas och tolkas av mottagarens informationssystem (Electronic Data Interchange).
I vissa tillämpningar översänds en elektronisk faktura med anledning av affärshändelsen. Det förekommer också att uppgiftslämnandet begränsas och att säljare och köpare var för sig skapar underlag för sin bokföring.
I detta uttalande behandlar BFN dels förutsättningarna för att som räkenskapsmaterial godta elektroniskt överförda meddelanden, dels hur den nya tekniken och nya rutiner påverkar verifikationshantering och bokföring.
BFNs bedömning
Maskinläsbara handlingar
Med maskinläsbar handling avses i detta uttalande digitala registreringar med ett av utställaren bestämt innehåll. För sådana handlingar kan distinktionen mellan original och kopia inte upprätthållas. Vad som finns är endast ett originalinnehåll som med bibehållen status kan översändas mellan informationssystem.
Det finns i fråga om maskinläsbara handlingar datorbaserade metoder som gör det möjligt att verifiera innehåll och utställare. Verifieringen kan göras med hög grad av säkerhet om handlingen i sig ger underlag för en äkthetsprövning (t.ex. digital signatur och elektroniskt sigill). Skydd av digitala registreringar kan erhållas också genom åtgärder inriktade på informationssystemens säkerhet i allmänhet.
Verifikationer i maskinläsbar form
Enligt 5 § första stycket BFL skall en bokföringsskyldig som har tagit emot en handling om en affärshändelse använda denna handling som verifikation. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa att verifikationerna i största utsträckning har ett värde som bevis om affärshändelserna. Bestämmelsen gäller även maskinläsbara handlingar (oavsett om innehåll och utställare kan verifieras eller ej). En förutsättning för att maskinläsbara handlingar skall kunna användas som verifikationer är dock att de vid varje tillfälle genom omedelbar utskrift kan tas fram i läsbar form (jfr 10 § första stycket 3 BFL).
Den bokföringsskyldige kan – för att uppfylla utskriftskravet eller av andra tekniska skäl – behöva anpassa den mottagna maskinläsbara handlingen till sitt informationssystem. En sådan åtgärd får, om den genomförs så att handlingens innehåll inte förändras, anses vara förenlig med kravet att mottagen handling skall användas som verifikation. Är den mottagna handlingen möjlig att verifiera till innehåll och utställare bör dock, om anpassningen leder till att förutsättningarna för denna äkthetsprövning försämras, även den verifierbara versionen bevaras.
Maskinläsbart material får enligt 10 § andra stycket BFL inte användas samtidigt för både verifikationer och grundbokföring (den s.k. varannanlänksprincipen). Utgörs verifikationer av maskinläsbara handlingar skall således grundbokföringen finnas i läsbar form.
Enligt 22 § andra stycket BFL upphör skyldigheten att som räkenskapsmaterial bevara maskinläsbart material om registrerade uppgifter på betryggande sätt förs över till läsbar form. Även efter en sådan överföring kan det dock vara lämpligt att bevara en maskinläsbar handling med högt bevisvärde.
Obligatoriska bokföringsuppgifter
Enligt 5 § andra stycket BFL skall en verifikation innehålla vissa uppgifter. En bokföringsskyldig som tar emot maskinläsbara handlingar rörande affärshändelser (t.ex. elektroniska fakturor) bör eftersträva att handlingarna innehåller dessa uppgifter. Saknas ändå uppgifter skall handlingarna kompletteras. En sådan komplettering liksom komplettering med identifieringstecken och andra uppgifter som en verifikation enligt 5 § fjärde stycket BFL skall vara försedd med får inte medföra att innehållet i handlingarna förändras.
Har beträffande en viss affärshändelse den bokföringsskyldige inte tagit emot någon handling skall de obligatoriska bokföringsuppgifterna tas in i en av honom själv upprättad handling (jfr 5 § första stycket BFL).
Tidpunkt för bokföring
Enligt 8 § andra stycket BFL skall fordringar och skulder bokföras så snart det kan ske sedan faktura eller annan handling som tillkännager anspråk på vederlag utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed. Bestämmelsen gäller även vid användande av sådana överföringsrutiner som avses i detta uttalande. I de fall tidpunkten för bokföring inte kan knytas till faktura eller motsvarande handling får denna tidpunkt bestämmas på annat sätt.
Ansvar och dokumentation
Av bokföringsskyldigheten följer ett ansvar för att BFL:s krav uppfylls vid hanteringen av elektroniskt överförda bokföringsuppgifter. Den bokföringsskyldige får inte bli så beroende av andras åtgärder och system att han förlorar kontrollen över sin bokföring. Det bör t.ex. vara möjligt att i efterhand konstatera när handlingar överförts.
Det är lämpligt att i avtal reglera bl.a. rättsliga frågor och frågor om meddelandestruktur och tekniska kontroller. Sådana avtal kan utgöra såväl verifikationsmaterial som en del av den bokföringsskyldiges systemdokumentation.
Ikraftträdande
Detta uttalande tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1995 och ersätter BFNs uttalande Överföring av fakturor på elektronisk väg (BFN U 89:2) som därmed upphör att gälla.