Hovrätten för västra Sverige har avkunnat en dom som möjligen kan tolkas så att rätten tagit ställning för bruttometoden när det gäller att bestämma utbetalningsbart belopp, skriver Gunnar Blomberg. Men domskälen är tyvärr inte helt klara.
Ett mål om olovlig vinstutdelning från ett aktiebolag genom försäljning till pris under marknadsvärdet har nu, för första gången, avgjorts av en hovrätt. Liksom tidigare tingsrätten, och andra tingsrätter i liknande fall, fann hovrätten för västra Sverige att marknadsvärdet skulle användas för bestämning av om olovlig vinstutdelning förekommit (dom 1993-12-16 i mål nr T 616/91). Det har under senare år pågått en diskussion om vilket värde som ska användas vid bestämmandet av om olovlig vinstutdelning från aktiebolag ägt rum vid sakutdelning, liksom när försäljning sker under marknadsvärdet (se bl.a. Balans 8–9/92 s. 18, 12/92 s. 35, 2/93 s. 40 och 3/93 s. 7).
Domskälen i den aktuella hovrättsdomen är tyvärr inte helt klara – därav rubrikens frågetecken. Det kan trots detta – och i avvaktan på ett avgörande i Högsta Domstolen – vara av intresse att notera vad denna första prövning i en hovrätt givit för resultat.
Omständigheterna var följande. Under 1987, och en kort tid innan aktierna i ett bolag (”Bolaget”) såldes (till ett bolag i La Reine-koncernen), överläts bl.a. maskiner och en fastighet till bokförda värden till ett annat av de gamla ägarna ägt bolag (”Nya bolaget”). Bolaget försattes i konkurs under 1989. Konkursförvaltaren ansökte om stämning mot Nya bolaget och yrkade att detta bolag i enlighet med aktiebolagslagen (ABL) 12:5 skulle till Bolaget (konkursboet) återbetala 773 574 kr utgörande olovlig vinstutdelning från Bolaget genom överlåtelsen av fastigheten. Beloppet utgjorde mellanskillnaden mellan fastighetens marknadsvärde (enligt konkursförvaltaren) och summan av bokförda värdet och disponibla vinstmedel enligt senaste balansräkning för Bolaget. (1 målet aktualiserades däremot inte frågan om styrelseledamöternas och aktieägarnas eventuella personliga bristtäckningsansvar enligt ABL 12:5.)
Hovrätten konstaterade först att reglerna i ABL om vinstutdelning även ska tillämpas i fråga om dispositioner till förmån för tredje man. (Nya bolaget var ju inte aktieägare i Bolaget. Hovrättens ställningstagande överensstämmer med doktrinen.) Hovrätten fann vidare, liksom tingsrätten, att fastighetens marknadsvärde översteg överlåtelsevärdet med 720 000 kr (vilket var 200 000 kr lägre än vad konkursförvaltaren hävdat i tingsrätten). Härigenom hade en förtäckt vinstutdelning ägt rum. Då de redovisade vinstmedlen endast var 146 426 kr utgjorde 573 574 kr en olovlig vinstutdelning som skulle återbetalas.
Hovrättens domskäl
I hovrättens domskäl uppehåller man sig, i nu aktuell frågeställning, till synes enbart vid frågan om när en överlåtelse ska betraktas som utdelning. Med utgångspunkt ifrån bl.a. det borgenärsskyddssyfte som ligger bakom ABLs utdelningsregler kommer hovrätten fram till att om tillgångar frånhänds ett bolag så ska detta ske till marknadsmässiga värden. Ett överfört ”dolt värde” utgör därför en förtäckt utdelning. Denna slutsats förefaller åtminstone mig vara ”att slå in en öppen dörr” eller vara en sanning som inte behöver bevisas. Det torde väl till och med vara så att förtäckt utdelning definitionsmässigt är just värdeöverföringar som inte sker öppet!
Förtäckt utdelning kan vara antingen lovlig eller olovlig. Den är, eller rättare kan vara, lovlig om den ryms inom disponibla vinstmedel (fritt eget kapital) enligt den senast fastställda balansräkningen. Först i den mån som den förtäckta utdelningen överstiger fritt eget kapital blir det tal om att den även blir olovlig.
Kärnfrågan när det gäller utdelning av sakvärden (motsv.) är om belopp motsvarande ett ”dolt värde”, dvs. mellanskillnad mellan marknadsvärde och bokfört värde (alt: vid försäljning annat överlåtelsevärde understigande marknadsvärdet) måste rymmas inom fritt eget kapital (enligt den senaste fastställda balansräkningen). Förespråkarna för den s.k. bruttometoden anser att så ska vara fallet. De som förespråkar den s.k. nettometoden menar däremot, i stort, att det räcker om bolagets redovisade bundna kapital, aktiekapitalet och (fylld) reservfond, (fortfarande) är intakt efter utdelningen av det ”dolda värdet” som då avräknats till bokfört värde (alt: nominellt överlåtelsevärde). Det förhållandet att ”dolda värden” över det bokförda värdet må ha lämnat bolaget skulle således inte kränka det borgenärsskydd som aktiebolagslagens utdelningsregler bygger på.
Överväganden saknas
Beklagligtvis redovisas inga överväganden om nämnda kärnfråga i domskälen i den nu aktuella hovrättsdomen eller i den underliggande tingsrättsdomen. Eftersom hovrätten fann att det förelåg en olovlig utdelning motsvarande mellanskillnaden mellan ”dolt värde” och fritt eget kapital måste slutsatsen ändock bli att hovrätten, liksom tingsrätten, fann att bruttometoden är den riktiga vid bestämning av utdelningsbart belopp. Hovrättens, i mina ögon, ”onödiga” argumentation om borgenärsskyddssyftet som grund för slutsatsen om vad som utgör förtäckt utdelning skulle med motsvarande innehåll kunna utgöra grunden för följande slutsats: Vid utdelning av sakvärden – liksom vid försäljning av egendom till bokfört värde understigande marknadsvärdet – måste, trots att det bundna egna kapitalet är intakt, (även) värdedelen över bokfört värde rymmas inom fritt eget kapital för att det inte ska bli olovlig vinstutdelning.
De enligt min mening ”saknade” redovisningarna i hovrättens domskäl ger anledning till en extra försiktighet vid tolkning av domen. Det är att hoppas att nästa hovrättsdom i ett motsvarande mål, som eventuellt kan förväntas till mars 1994, ger säkrare bedömningsunderlag.
Auktor revisor Gunnar Blomberg är verksam vid BDO Feinstein. Han med verkade senast i Balans nr 11/93.