I Stockholms tingsrätt avkunnades 1994-05-25 dom avseende bl.a. osant intygande. En auktoriserad revisor dömdes till villkorlig dom och dagsböter femtio gånger hundra kronor.
Gärningsbeskrivning
Åklagarens gärningsbeskrivning löd:
”1.6 Osant intygande (X)
X har i egenskap av revisor i dåvarande Y AB den 4 september 1991 i – lämnat en revisionsberättelse för bolaget avseende räkenskapsåret 1990 utan anmärkningar på räkenskapernas skick trots att:
* kontanta in- och utbetalningar inte har bokförts senast påföljande arbetsdag
* kassaunderskott 25 661 kr har i bokslutet ombokats som skuld till B B utan verifikationsunderlag
* bolaget lyft 66 795.41 kr på en postväxel från dotterbolaget utan bokföringsåtgärd
* verifikation saknas på aktieförvärv 1 milj. kr
* verifikation saknas som visar att och hur aktierna har betalats
* verifikationsunderlag saknas på reversskuld 1 milj. kr
* verifikationer saknas som visar när och hur bolaget fick det lånade beloppet.
Oaktat angivna brister i räkenskaperna och oaktat X inte kunnat vara revisor i bolaget enär han och/eller hans hustru yrkesmässigt biträtt bolaget vid grundbokföringen har X i revisionsberättelsen intygat
1. att han granskat årsredovisningen, räkenskaperna samt styrelsens förvaltning och att granskningen har utförts enligt god revisionssed samt
2. att årsredovisningen är uppgjord enligt aktiebolagslagen, dock ej inom föreskriven tid.
Härigenom har X i revisionsberättelsen lämnat osann uppgift om annat än egna angelägenheter, vilket inneburit fara i bevishänseende.
Med hänsyn till den skriftliga handlingens art och Xs ställning som revisor är brottet att bedöma grovt.
Lagrum: 15 kap 11 § brottsbalken”
Åtalspunkt 1.7 avser osant intygande avseende revisionsberättelse för dotterbolaget och gärningsbeskrivningen är likartad, varför den inte återges här.
Xs inställning till åtalspunkterna 1.6 och 1.7
”X har bestritt ansvar. Han har inte lämnat osanna eller ens oriktiga uppgifter. I vart fall har han saknat uppsåt härtill. Han har vidare hävdat att det av åklagaren först vid huvudförhandlingen gjorda jävstillägget i gärningsbeskrivningen är att betrakta som nytt åtal och då eventuella brott i vart fall inte är att bedöma som grova är de preskriberade.”
Tingsrättens bedömning
”Tingsrätten finner att det tillägg till gärningsbeskrivningen som åklagaren först i samband med huvudförhandlingen gjort är att bedöma som en tillåten ändring av åtalet enligt 45 kap 5 § sista stycket rättegångsbalken.
Av X egna uppgifter sammantaget med utredningen i övrigt är utrett att de av åklagaren angivna bristerna förelegat beträffande de båda bolagens räkenskaper. Av Xs egna uppgifter följer att han inte löpande granskat räkenskaperna och han har inte varit i kontakt med bolagets förre revisor. Han har inte heller inventerat vare sig kassan eller inventarierna i bolaget.
Om X följt god revisorssed då han reviderat bolagen trots att han eller hans fru gjort grundbokföringen finner tingsrätten saknar betydelse vid bedömningen av om X gjort sig skyldig till osant intygande.
X har genom sitt engagemang haft ovanligt god insikt i räkenskaperna och dess brister. Trots detta har han på sätt åklagaren angivit avlämnat revisionsberättelser i vilka han endast påpekat att årsredovisningarna avgivits för sent. Med hänsyn till den omfattning verksamheterna haft anser tingsrätten att framför allt avsaknaden av verifikationer avseende transaktioner i storleksordningen 1 milj kr är så väsentliga att de borde ha påpekats i revisionsberättelserna. Xs underlåtenhet att påpeka bristerna har inneburit fara i bevishänseende. Genom sitt förfarande har X gjort sig skyldig till osant intygande.
Varken de av åklagaren angivna eller några andra omständigheter medför enligt tingsrättens bedömning att brotten är att bedöma som grova.”
Sammanfattande synpunkter
När detta skrivs har domen inte vunnit laga kraft. En anledning till att jag anser att domen bör publiceras är, att det är mycket ovanligt att revisorer åtalas och fälls för osant intygande. Förhoppningen är naturligtvis att vi i framtiden skall slippa fler åtal av den här anledningen.
I rättssalen är det mycket vanligt att den tilltalade ”skyller” på sin revisor och säger att han anlitat kvalificerad sakkunskap som inte framfört några anmärkningar – så vad skulle väl han själv kunna inse...
Enligt min uppfattning är det självklart, att om en auktoriserad/godkänd revisor avger en ren revisionsberättelse skall bokföringen hålla en sådan standard att ett åtal för bokföringsbrott i normalfallet borde vara en omöjlighet.
Bengt Sundberg, Åklagarekonom, Åklagarmyndigheten i Stockholm