FEE, dvs. Féderation des Experts Comptables Européens (se f.ö. artikeln på föregående sidor) har nyligen fått möjlighet att uttala sig över EU-kommissionens ”Grönbok” om en europeisk valutaunion.
I förordet till kommissionens skrift, ”One Currency for Europe” heter det bl.a.:
”I slutet av århundradet kommer Europa att ha en enda valuta. Den kommer att vara stark och stabil. Detta är vad både Europas politiska ledarskap och dess befolkning önskat sig i och med att man skrev under och sedan ratificerade EU-avtalet.
Denna förändring är en komplicerad och politiskt känslig process, som kräver noggranna överväganden och förberedelser. Steg två av den ekonomiska och monetära unionen inleddes den 1 januari 1994, och det är denna period som enligt avtalet ska förbereda det slutliga och oåterkalleliga fastställandet av valutakurser senast den 1 januari 1999.
Avtalet går dock inte in i detaljer vad gäller metoderna. Det säger endast att ecun ska införas ’skyndsamt’ när kurserna har låsts. Denna Grönbok avser att bidra till debatten om bästa vägen att nå detta mål.”
Vilka konsekvenser får då EMU och dess gemensamma valuta för redovisning och revision i Europa?
Åttasidigt svarsbrev
FEE har under sommaren och hösten behandlat frågan och vid ett möte den 10 oktober godkände organisationens medlemmar skrivningarna i ett åttasidigt svarsbrev till EUs andra, trettonde och femtonde generaldirektorat.
I brevet betonar FEE-presidenten Jens Röder inledningsvis att
”...ett övervägande är detsamma för alla delområden. Det föreligger en betydande osäkerhet när det gäller många praktiska följder av genomförandet av en gemensam valuta, och det är av stor vikt att den osäkerheten kan undanröjas om Europas näringsliv och dess rådgivare ska kunna planera ordentligt för de stora förändringar som ligger framför oss. Det är också önskvärt att det genomförs konsekventa lösningar inom hela EU, om man ska kunna undvika snedvridande påverkan på konkurrensen. Vi tror inte nödvändigtvis att det krävs EU-lagstiftning för att hantera dessa frågor om det går att skapa lämpliga förhållanden för att säkra samordningen mellan medlemsstater –-”
I FEE:s svarsskrivelse går man sedan igenom område för område och kommenterar på sammanlagt 28 punkter. De områden som tas upp är:
Bank & finans
Skatt, direkt och indirekt
Små och medelstora företag
Redovisning, företag och koncerner
Offentlig sektor
Övriga frågor
Ett exempel på en fråga som tas upp i svaret är vad som händer med de vinster och förluster som görs vid själva övergången till gemensam valuta.
Det gäller då både frågor om hur detta ska hanteras i redovisningen (vinsterna får ju anses realiserade eftersom den fasta växelkursen är definitiv och ”för alltid”). Reglerna för hantering av orealiserade kursvinster skiljer sig i dag mycket mellan medlemsländerna.
Likadant undrar man vilken metod som ska användas i koncernredovisningen, där man ju ofta måste räkna om främmande valutor till det egna landets.
Vilken metod ska tillämpas vid denna slutliga omräkning?
Och när man går över till en valuta medför det alltså att de ackumulerade differenserna inte kommer att förändras vidare. Hur ska det hanteras?
Hur gör man med skatten?
Vidare undrar FEE t.ex. hur man skattemässigt ska hantera de vinster och förluster som uppstår när valutorna låses vid varandra. Och hur ska man få skriva av/få skattelättnad för de kostnader som uppstår för företag vid övergången (som t.ex. omprogrammering av datorer eller nya myntautomater)?
Dessutom: vilken kurs gäller sedan för fastställande av värdet på tillgångar i ecu? Grönboken antyder att det är kursen på själva övergångsdagen, medan FEE påpekar att det är normalt att använda den kurs som gällde vid datum för förvärvet av tillgången.
Här behövs förtydliganden, det slås fast i på flera ställen i brevet.
Småföretagen får svårt
Man tar särskilt upp det faktum att små företag kommer att behöva hjälp och stöd för att klara en eventuell övergång till gemensam valuta. Det gäller t.ex. att ta fram lättanvända standardprogram för datorer och att göra checklistor etc.
Här förutser också FEE att bristen på konsulter och dataexperter kan skapa flaskhalsar och menar att här måste kåren arbeta tillsammans med kommissionen, regeringar, handelskammare, industriorganisationer etc., för att underlätta för de mindre företagen.
Svaret innehåller många fler frågekomplex än vad som tagits upp i detta korta referat. FEE:s slutsats är att det behövs fortsatt diskussion om dessa frågor.
Bengt Holmquist