Efter ett år med nytt inregistreringskontrakt har informationen från börsbolagen blivit bättre. Lars Bredin och Hans Edenhammar undrar ändå i ett samtal med Balans chefredaktör Bengt Holmquist om alla tolkar reglerna på samma sätt...
Årsredovisningen skall vara upprättad i enlighet med god redovisningssed och med tillämpning av associationsrättslig lagstiftning och annan författning. Avvikelse från Redovisningsrådets rekommendationer av icke oväsentlig betydelse skall omnämnas i årsredovisningen under rubriken redovisningsprinciper. Avvikelsen skall motiveras.
(Börskontraktet, bilaga 1, kapitel 2.1.)
Den 21 november 1994 hölls seminarium med en efterföljande presskonferens på Stockholms Fondbörs. Börschefen Bengt Rydén, Redovisningsrådets ordförande Lars Östman och FARs dåvarande ordförande Staffan Gavel berättade för journalisterna om det nya inregistreringskontraktet och andra nyheter.
Dagen därpå skrev sedan Dagens Industri:
”Bra att Rydén skärper kraven på bolagens besked till marknaden.”
Och Affärsvärlden kommenterade några dagar senare:
”Efter alltför lång tid står det nu klart att Redovisningsrådet är högsta organ vad gäller god redovisningssed för börsbolag.”
Nästan på dagen ett år senare träffar Balans vice börschefen Lars Bredin och Hans Edenhammar på Stockholms Fondbörs för ett samtal om hur det gick, om det fungerade som man hade tänkt sig – och om vad som kanske måste bli bättre.
Till att börja med konstaterar Lars Bredin att det redan i de gamla reglerna, från mitten av 70-talet, sades att företagen var skyldiga att upprätta sina årsredovisningar i enlighet med god redovisningssed.
– Då var det dock inte lika klart utsagt vilka normgivare som gällde. Och det var dessutom helt andra regler vad gäller påföljder.
Det låter sig lätt konstateras om man jämför skrivningarna i det gamla och det nya inregistreringskontraktet. I det gamla regelsystemet stod det så här:
”Påföljd enligt detta kontrakt för avvikelse från god redovisningssed får inte komma ifråga, om bolaget i aktuellt hänseende redovisat i överensstämmelse med principer, som är allmänt tillämpade eller godtas av redovisningsvårdande organ, eller eljest angett särskilda omständigheter som motiverar användningen av annan redovisningsprincip.”
Formuleringar som hög grad bär spår av förhandlingar och kompromisser där det i slutskedet möjligen blev mer av tagande än av givande. Under den här tiden har det inte funnits stora möjligheter att hota med kontraktet när det gäller avvikelser från god redovisningssed.
Ett resultat av förhandlingar
– Man får ju inte glömma att även det nya kontraktet naturligtvis är resultatet av förhandlingar mellan parter med delvis olika huvudintressen, säger Hans Edenhammar.
Det nya kontraktet som gäller från 1995 är dock betydligt klarare i sina formuleringar. Här talas dels om möjligheten att avregistrera bolaget (”men det är väl knappast något som i första hand är aktuellt i samband med avvikelser från god redovisningssed”) och dels om andra påföljder:
”Åsidosätter bolaget i annat fall lag, annan författning eller detta avtal äger börsen ålägga bolaget vite motsvarande högst tio gånger den årsavgift som bolaget senast betalat till börsen. Är åsidosättandet av avtalet ringa eller ursäktligt, kan börsen i stället för att ålägga vite meddela bolaget erinran eller helt avstå från påföljd.”
– De nya reglerna om sanktioner innehåller inte alla dessa undantag, utan nu finns det verkligen sanktionsmöjligheter som ger oss tänder, säger Lars Bredin.
Har det blivit bättre nu?
– Vi har goda erfarenheter av de nya kraven på tydligare information, säger Bredin.
– Ja, det har blivit en klar förbättring vad gäller delårsrapporter och kommunikéer, säger Edenhammar.
– Här har vi själva noterat ett antal fall där vi ifrågasatt planerade redovisningsmetoder, berättar Hans Edenhammar. Och tittar man sedan i Rolf Rundfelts nya bok (”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar 1995”) kan man konstatera en del fall, både klara och misstänkta avvikelser varav några också motiverats.
Det mest kända fallet under året har väl varit Atlas Copcos 40-åriga avskrivning av tre miljarder i goodwill vid köpet av Milwaukee Electric Tools – helt i strid med Redovisningsrådets rekommendation. Striden blev extra pikant p.g.a. Atlas Copcos goda rykte i sammanhanget, företaget har flera gånger vunnit tävlingen om ”Bästa Årsredovisning”.
Fondbörsen menade att detta inte var i överensstämmelse med god redovisningssed och man var öppen för att pröva frågan i sin disciplinnämnd. Så blev det dock inte, utan man beslöt att invänta Rådets översyn av den fyra år gamla redovisningsrekommendationen. Atlas Copco svarade med att meddela att man skulle anpassa sin redovisning till Rådets reviderade rekommendation, och börsen avstod från vidare åtgärder.
– Vi hoppas naturligtvis att det inte ska bli några anmärkningsärenden, betonar Hans Edenhammar. Vi har haft diskussioner med vissa företag om vissa saker som de sagt sig planera och de har då valt att i stället följa regelverket.
Det var naturligtvis inte heller tänkt att nyordningen skulle leda till några stora motsättningar:
– När vi gick in för att stötta Redovisningsrådets arbete ledde det i sin tur till förhandlingar där vi slutligen kunde komma till den här överenskommelsen mellan börs, normgivare och näringsliv, säger Lars Bredin. Enligt den får man i vissa fall avvika från rekommendationerna om man anger och motiverar detta tydligt på ett sätt som kan godtas. Men det var kanske några som inte uppfattade nyanserna utan såg detta som att man fick avvika lite hur som helst.
Innehållet i god redovisningssed bör liksom hittills också bestämmas mot bakgrund av faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets av bokföringsskyldiga. Särskild betydelse måste därvid tillmätas allmänna råd och rekommendationer av auktoritativa organ såsom Bokföringsnämnden, Redovisningsrådet och, såvitt gäller finansiella företag, Finansinspektionen.
(Proposition 1995/96:10, Del II, sid. 181)
Gråzoner finns
Detta är naturligtvis ett område med gråzoner och mörkertal, men det finns ändå gränser och regler:
– Går det alltid an att man avviker? Nej, det gör det inte. Kontraktet anger en gräns som långt ifrån gör det möjligt att tillåta avvikelser i varje läge, betonar Lars Bredin vidare. Det här är tydligen något som alla inte riktigt tagit till sig.
Hans Edenhammar instämmer:
– Det finns möjligen några som har tolkat kontraktets formuleringar som en frihet att avvika i största allmänhet och inte noga beaktat att man måste ha särskilda skäl, att avvikelser av icke oväsentlig betydelse måste beskrivas och motiveras och att det ska gå att argumentera för att redovisningen kan anses falla inom ramen för god redovisningssed.
Allmänt hållna regler
Både kontraktet och rekommendationerna är – i förhållande till traditionell lagtext – ganska allmänt hållna. Det är inte ovanligt när man har att göra med ett självreglerande system, där det förutsätts någon intressegemenskap mellan parterna; att man är besjälade av en hyggligt god vilja att hålla sig inom de gemensamma reglerna. Men det förutsätter också att man inte letar kryphål, så att självregleringen fungerar alltför dåligt. Dessutom kan ett sådant förhållande så småningom leda till att den lagstiftande makten tar över kontrollen.
För övrigt förekommer ju den goda redovisningsseden, bl.a. definierad som råd och rekommendationer från t.ex. BFN och Redovisningsrådet, numera också i regeringens proposition 1995/96:10 ”Års- och koncernredovisning”.
FAR anser att revisorn skall lämna upplysning i revisionsberättelsen vid icke oväsentlig avvikelse från Redovisningsrådets rekommendationer, om avvikelsen inte beskrivits och motiveras i årsredovisningen.
(FARs uttalande om revisorns rapportering i börsbolag vid avvikelse från Redovisningsrådets rekommendationer)
Problem med självreglering
– Det finns problem med självregleringen, menar Lars Bredin. Man kan tycka att en rekommendation kunde vara bättre, men då måste det fungera så att intressenterna får trycka på RR och försöka komma fram till nya lösningar som uppfyller kraven bättre. Efter ett år av självreglering vet vi dock att den här regeln var lite mer komplex än vi trodde från början.
– Vi förväntar oss en aktiv medverkan från revisorernas sida med att kontrollera att Redovisningsrådets rekommendationer följs, framhåller vice börschefen. Det borde faktiskt ligga i deras intresse att hålla rekommendationerna i helgd. Revisorernas kompetens ska inte användas till att hitta vägar förbi reglerna, utan för att styra in företagen på rätt väg.
– Vi vill alltså att revisorerna ska hjälpa bolagen att följa rekommendationerna och inte att kringgå dem, tillägger Hans Edenhammar. Nu när vi vet hur det har fungerat är det viktigt för oss att föra ut vissa tankar. Blir det debatt om detta så är vi villiga att ta den.
Från börsens sida betonar man alltså att i det här självreglerande systemet måste man tolka reglerna efter deras anda och inte efter deras bokstav, och Lars Bredin sammanfattar:
– Allt som inte är förbjudet är banne mig inte tillåtet!
I reglerna finns formuleringen ”icke oväsentlig betydelse”. Det kriteriet kan möjligen behöva diskuteras ytterligare:
Inte så enkelt
– Det finns en tendens att relatera till den totala vinsten, säger Hans Edenhammar. Men ur vår synpunkt är det inte riktigt så enkelt: analytiker och andra räknar trender över längre tidsperioder och sammantaget kan små avvikelser då påverka en hel del. Dessutom bör man kanske ställa sig frågan om varför man överhuvudtaget gör en avvikelse om det inte är av väsentlig betydelse för bolaget.
– De vanliga. Redovisning i samband med förvärv, ofta goodwill, extraordinära poster, redovisning av konvertibler. Man kan väl säga att Redovisningsrådet skriver rekommendationer i kontroversiella frågor, i de okontroversiella behövs det inte.
– Ja, det är bättre så än med reglerande myndigheter, säger Hans Edenhammar.
Lars Bredin instämmer:
– Ja. Vi har anvisat en väg för konfliktlösning och sanktioner. Frågan är bara hur väl alla intressenter har uppfattat detaljerna i den här modellen. Året som har gått har givit mig en del funderingar.
Bengt Holmquist