Balans redaktör reste tillsammans med ett 30-tal revisorer med 5–7 års erfarenhet efter auktorisation eller godkännande till Mallorca på seminarium i Fördjupad Yrkesutbildning inom Revision och redovisning.
Det började direkt efter frukost på söndag. Huvudläraren, auktor revisor Ulf Tidbeck, Price Waterhouse, går tillsammans med revisorskollegan Anders Holm från KPMG Bohlins och FARs föreningsjurist Anders Strömqvist igenom den oktobervecka som ligger framför oss.
FyR-seminariet ska stimulera revisorer, som arbetat i yrket några år och nu har självständiga uppdrag, till förnyelse och vidareutveckling. Med utgångspunkt i olika praktikfall med autentisk bakgrund ska vi tillsammans belysa och analysera olika aktuella problem på ett sätt som man inte hinner med när man har fullt upp med det dagliga jobbet.
Så får vi dela in oss i grupper och ta itu med det första praktikfallet som handlar om förvaltningsrevision.
En grossistfirma som utökat krediten till ett kundföretag som ägs av en styrelseledamot. Det föreligger också borgenssituationer mellan styrelseledamöter och kundföretaget och det hela är lite tveksam och ganska rörigt – men långt ifrån orealistiskt.
Samlingsvolymen
Grupperna störtar ut mot poolträdgården och sätter sig runt olika bord. Så börjar diskussioner och det intensiva bläddrandet i FARs Samlingsvolym, särskilt aktiebolagslagen, som sedan kommer att karakterisera en stor del av veckan här på Hotel Viva Garden i Magaluf.
De flesta grupper är hyggligt överens om vilka fel som gjorts. Men ska revisorn avstyrka ansvarsfrihet? Och hur ska revisorn planera sitt arbete för att i förvaltningsrevisionen fånga upp sådana här oegentligheter och tveksamheter?
Efter eftermiddagskaffet är det dags för nästa fråga: innebörden av att skriva intyg. Det är ett kortare avsnitt och diskussionen kretsar kring om en revisor behöver,bör och ska skriva intyg i ett komplicerat läge vid en bolagisering av en delvis hemligstämplad statlig verksamhet. Grupperna hinner inte bli ense innan det är dags att avsluta undervisningen den första dagen.
Måndag morgon rivstartar vi så med fastighetsbolag och värderingsproblem. Grupperna runt poolen räknar och räknar på bokförda värden, avkastningar och marknadssituation för att kunna bedöma det rimliga i företagets balansräkning och avskrivningsprinciper.
På eftermiddagen möter vi Sport- och Fritidsbolaget och får diskutera detta familjeföretags lagervärderingar, inventeringsrutiner och ekonomisystem.
Det blir en lång och ingående diskussion kring problemen vid revision av lager, en post som ofta är den svåraste – och största – att ta ställning till: Hur är det med inkuransen? Hur följer man RR 2? Är vi för snälla? Kan vi tvinga dem att skaffa ett bättre system?
Dagen därpå, tisdag, träffar vi samma bolag igen. Nu gäller det due diligence, ett avsnitt som visar sig bli det mest engagerande i kursen (trots att det inte ges någon bra översättning av begreppet).
Intensivt rollspel
Här utbryter nämligen ett rollspel där en grupp ska försöka köpa bolaget av familjen till ett så lågt pris som möjligt. Den lokala banken är också med, liksom revisorer på båda sidor.
Trots att vi drar över på tiden blir det inget avslut, storföretaget bjuder för lågt – delvis med ledning av kunskaperna från dagen innan – och familjen vill ha för mycket. Bankdirektören vill ha lunch och revisorerna ligger långt, mycket långt, från varandra i värderingsfrågan. Åskådare och kursledning har hörbart roligt.
Också nästa avsnitt engagerar deltagarna: revisorsetik i olika situationer. Anders Strömqvist leder diskussioner kring arvoden, skyldighet att revidera företag som man inte fått betalt av, förskottsfaktureringar och arvodestvister.
Det här ligger nära egen verklighet och egna hotbilder för många revisorer och det blir en livlig diskussion som visar att alla inte tycker lika och att alla frågor inte har entydiga svar.
Vi diskuterar också marknadsföring och ackvisition utifrån aktuella exempel. Vad får man göra? Vad får man inte göra?
Åska och slagregn
Efter drygt 20 timmars effektiv undervisning på tre dagar är det vilodag på onsdag. De flesta hyr bilar för att komma ut från det fula Magaluf till det vackra Mallorca. När vi ska hämta bilarna är det åska, slagregn och storm, detta till särskild glädje för dem som hyrt en cabriolet mot extra tillägg.
Vädret blir dock bättre och vi kommer iväg på våra resor. Då och då under dagen träffas sedan svenska revisorer slumpmässigt på olika småorter vid havet.
På torsdag morgon gäller det revisorns agerande i krisföretag. Ett sälj-, ett grossist- och ett importbolag helägda av samma privatperson (via ett holdingbolag) har gått dåligt en tid. Det finns kommissionärsavtal, anställningsförhållanden och redovisningsmässiga oklarheter att beakta. Vi diskuterar om kontrollbalansräkningen skulle upprättats tidigare (alla grupper ense om detta men oense om när) och vilka regler som brutits. Vad har revisorn för ytterligare skyldigheter? Kunde bolaget starta igen utan risk för återvinning? Hur ska kommissionärsavtalen se ut?
Brutto eller netto?
Efter middagsvilan diskuterar vi regelverket vid utdelning av sakvärden under rubriken Utdelningsförbudet – brutto- eller nettometoden? På gruppernas bord ligger Ulf Gometz artikel ur Balans. Ett intensivt bläddrande i ABL leder till i stort sett samstämmiga svar från grupperna i denna mycket aktuella och omskrivna fråga. Under vilka former är egentligen utdelning tillåten enligt § 12? När är den otillåten? Och hur är det med koncernkonton?
Fredag, avslutningsdagen, börjar med en annan aktuell och diskuterad fråga: redovisning av leasingavtal. Huvudlektyr runt poolen denna förmiddag är Redovisningsrådets utkast i detta ärende. Och huvudfrågorna känns igen från höstens och vinterns debatter i frågan: Ska samma regler gälla för små och stora företag? (Grupperna svarar ja...) Och så kommer vi också in på frågor kring hur avvikelser från redovisningsrekommendationer ska hanteras. Kan man få bolaget att göra det i förvaltningsberättelsen, när ska revisorn göra det? (Detta är alltså i oktober, innan Börsen kommit med sitt nya inregistreringskontrakt).
Så är det dags för det avslutande ämnet, ett som berör den egna kårens framtidsutsikter: Revisionsplikten.
Återigen blir diskussionen intensiv, de flesta tror dock att revisorskåren kommer att ha en god framtid hur frågan än löses, men tror att det snarare blir redovisningskonsulterna som drabbas i det långa loppet. Men det förs också en diskussion om vad revisorerna kan göra, hur deras och kårens agerande påverkar en allmän debatt och politikernas inställning.
Vi talar naturligtvis också om det verkligen behövs revision i de allra minsta företagen, om den fiskala nyttan är tillräckligt skäl för att behålla revisionsplikten i småföretag.
Sedan är det slut.
Det blir gemensam sammanfattning och genomgång innan det är dags för middagen uppe i bergen. Drygt 35 timmars undervisning har visserligen varvats med badmöjligheter och middagar på restaurang, men det här är ingen semestervecka. Här handlar det om att lära sig nytt och att diskutera med kolleger som inte alltid tycker likadant.
Alltså en viktig del av den vidareutbildning som FAR vill att ledamöterna ska genomgå.
Bengt Holmquist