Jag måste fånga rättens uppmärksamhet och sedan under hela rättegången hålla kvar intresset. Det är min uppgift att föra målet framåt. Det kräver att jag är pedagogisk och lägger fram fallet på ett tydligt, engagerat och levande sätt. Annars kanske rätten inte förstår vad jag håller på med.
Det säger kammaråklagare Gunilla Carlson på andra kammaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm. Jag träffar henne högst upp i myndighetens nya lokaler på Kungsbron med vidunderlig utsikt över stan.
Hon tycker definitivt inte att hon är i underläge i rättssalen, även om den tilltalade många gånger har flera ombud vid sin sida.
– Det är klart att jag måste vara mycket väl förberedd, men ofta har man varit med på fler förhör under lång tid och kan materialet mycket väl. För mig är det en fördel att jag själv har sysslat med målet från början.
Gunilla Carlson vänder sig mot uppfattningen att ingen eller nästan ingen döms för ekonomiska brott.
Fler fällande domar än vad folk tror
– Det är ju de omtalade målen som märks, säger hon. Vi får fler fällande domar än vad folk tror. Jag hade drygt 25 mål förra året och tappade bara ett i sin helhet. Och det gällde ett mycket gammalt mål med transaktioner som ägt rum för länge sedan. Den tilltalade var tidigare ostraffad. För min egen självkänsla kunde jag gått vidare, men man måste ta hänsyn till processekonomin.
Däremot håller hon med om att alltför många brott inte blir utredda.
– Det verkar som om polisen främst hinner med de riktigt stora brotten och de riktigt små. De små sticker de så att säga emellan med. Men de ligger efter de med utredningar som berör de mellanstora brotten.
Det svåra, och samtidigt utmanande i lagföringen av ekonomiska brott är att Gunilla och de andra åklagarna hela tiden arbetar med bedömningar.
– Jämför med en stöld, säger Gunilla Carlson och ser ut över det brottsliga Stockholm.
Vid en stöld har du en fysisk effekt – ett stöldgods som du dessutom ofta kan visa upp i rättssalen. En ekonomisk transaktion kan vara ett brott, men det kan också vara ett led i en fullt laglig affärsidé. För att veta det måste vi sätta in denna och de andra transaktionerna i sitt sammanhang. Plötsligt sitter vi kanske och granskar en hel koncern. Det tar tid och då och då hamnar vi i återvändsgränder och kommer inte längre.
Inte sitta i månader och år
Gunilla Carlson tror att förundersökningsarbetet måste förändras. Det går inte i längden att sitta i månader och år och försöka nysta upp allt mer komplicerade härvor där lagliga och olagliga handlingar går in i varandra.
– Vi måste kanske sätta tidsgränser för utredningen, konstaterar hon. Den och den dagen ska utredningen vara klar och så får man ta det man har.
Ett annat sätt är enligt kammaråklagaren att begränsa utredningsmaterialet. Att från början välja ut en del av materialet och lägga resurserna där.
– Då kanske vi missar något brott, men i gengäld når vi ett snabbare resultat och framför allt – straffvärdet ökar.
Gunilla Carlson pratar mycket om just straffvärdet. Det är mycket viktigt för henne att domen kommer snabbt efter gärningen.
– Tar det för lång tid minskar straffvärdet, förklarar hon.
Hon har flera förslag på åtgärder på vad som skulle kunna göras, åtminstone i Stockholm.
Obesatta tjänster
Först av allt vill hon ha mer folk till avdelningen. Det finns pengar till 21 tjänster men bara 13 är besatta.
Det hänger delvis ihop med att intresset kanske inte är så brinnande bland åklagare att vilja syssla med utredningar av ekonomiska brott. Det är tungt, krångligt och tar lång tid. Och lönen står inte alltid i relation till nedlagt arbete.
Och det räcker inte med utbildning, hur bra den än är intygar Gunilla Carlson. Erfarenhet måste till. Men hur får man erfarenhet om man inte arbetar med frågorna?
Istället för att vid kaffet sitta och klanka på andra yrkesgrupper som arbetar med samma frågor, borde man samarbeta bättre och arbeta konstruktivt.
Hon vill heller inte sitta och vänta på att förvaltarberättelsen blir färdig innan förvaltaren anmäler brott. Det ska ske så snart det går. Och den ekonomiska utredning som då kanske är gjord ska skickas med utan att hon ska behöva be om det.
Överhuvudtaget vill hon öka ansvaret för revisorer.
– Det går bara inte att göra ett fullgott arbete om man sitter i hundratals bolag som revisor, säger hon med eftertryck. Dessutom ger det felaktiga signaler: det där med revisor är nog inte så viktigt.
Hon tillägger att om revisorn lämnar en ren revisionsberättelse, då ska redovisningen vara i det skick att klienten inte kunna dömas för bokföringsbrott.
Koll på momsåterbetalning
Och slutligen vill hon ha en skärpning av av kontrollen vid utbetalningen av momspengar.
– Det måste lagstiftaren strama upp. Vi hade ett mål där vi hade mycket starka misstankar om omfattande skattefusk. Men vi hade all möda i världen att få tjänstemannen på skattemyndigheten att stoppa utbetalningen. Hon ville göra sitt jobb och inte bli kritiserad för att hon inte tillräckligt snabbt betalade ut yrkat belopp. Men vi lyckades stoppa just de pengarna. Men det satt långt inne.
Pär Trehörning är jur kand och frilansjournalist. Han medverkade senast i Balans nr 2/95.