Rolf Rundfelt (RR) publicerar varje år en skrift betitlad ”Tendenser i börsbolagens årsredovisningar”, där han på ett oftast förtjänstfullt sätt bl.a. häcklar de företag som i större eller mindre grad avviker från de rekommendationer som utfärdats av Redovisningsrådet. I årets upplaga av skriften är han ytligt sett mycket kritisk mot bl.a. ABB och Volvo för deras sätt att redovisa s.k. Engångsposter. Då vi anser att kritiken är obefogad och inkonsekvent vill vi ge våra synpunkter.
Kritiken mot Volvo och särskilt ABB gäller följande:
RR säger att ”Problemet –- är naturligtvis att vad som betecknas som ’engångspost’ –- visar en tendens att återkomma. Ett drastiskt exempel är ABB”. Även Volvo pekas ut, men anses uppträda mindre ”utmanande” än ABB.
Den kumulativa effekten av dessa ”Engångsposter” hos ABB under åtta år är liten, vilket enligt RR indikerar ”att det företagen möjligen vill uppnå –- är ett resultat som inte varierar så kraftigt över tiden”.
Bruttosummorna kan vara mycket stora. Det är därför enligt RR ”klart i strid med Rådets intentioner att bara presentera nettosiffran i resultaträkningen”.
I motsats till RR anser vi att syftet med särredovisningen av Engångsposter inom rörelseresultatet just är att ge läsarna möjlighet att dra egna slutsatser och det kan de också göra med den fylliga information och bruttoredovisning som görs – i många fall i en not. ABB:s definition av Engångsposter (finns i not till resultaträkningen) överensstämmer mycket väl med den som Ratos har, och som RR faktiskt berömmer i skriften. Vår definition är dock snävare, vilket gör att utrymmet att utjämna resultatet över åren inte finns. RR synes dock insinuera att både ambitionen och möjligheten till sådan resultatutjämning föreligger hos företagen.
Att ”Engångsposter” tenderar att återkomma i bolag som Volvo och ABB är naturligtvis en självklarhet – de uppträder bara på olika ställen i koncernen under olika år. RR:s kritik innebär faktiskt att tillräckligt stora företag aldrig borde kunna redovisa ”Engångsposter”, en mycket märklig slutsats av en analytiker som rimligen borde uppskatta fyllig information för bedömning av kvaliteten i redovisade resultat.
Enskilda år relevant
Den kumulativa effekten över åren är i ABB liten enligt RR. Detta är sant, men vad som är relevant är egentligen hur det ser ut enskilda år. RR överlåter åt läsarna av skriften att själva upptäcka att enskilda år i ABB uppvisar stora positiva eller negativa nettobelopp. Att RR just i detta enda fall inte översätter från USD till SEK gör också att beloppen framstår som relativt små – med svenska ögon sett.
RR framhåller på flera ställen i skriften att ett avstående från att redovisa bruttosummor direkt i resultaträkningen är i strid med Redovisningsrådets intentioner. Uppenbarligen räcker det inte med en fyllig not, vilket ABB och Volvo har. Kritiken här är oförståelig och vittnar om en långt driven och i detta fall helt onödig formalism. För övrigt framstår det inte som självklart att RR:s kritik här har stöd i Redovisningsrådets rekommendation och överväganden i anslutning till utformningen av rekommendationen. ABB har redovisat såväl nettobelopp i resultaträkningen som bruttobelopp i not, det senare utgörande rekommendationens huvudalternativ. ”Engångsposter” ingår i den första resultatnivån – rörelseresultatet – vilket gör RR:s kritik om möjligt ännu mer svårförståelig.
Sammanfattningsvis har ABB:
en strikt definition av Engångsposter som överenstämmer med de tankegångar som framförts från IAS (”discontinued operations”),
en fyllig not i årsredovisningen som redovisar bruttobelopp,
ingen möjlighet att utjämna resulatet över åren med hjälp av ”Engångsposter”, som ju har sin grund i verkliga transaktioner.
Rolf Rundfelts kritik är därför, tyvärr både felaktig, ovederhäftig och tendentiös.
Tomas Ericsson , ABB Asea Brown Boveri Ltd