Två beslut på 1996 års FAR-stämma – och handläggningen av dessa – har föranlett flera ledamöter att komma med kritiska inlägg. Balans publicerar här dessa. I anslutning till inläggen svarar FARs ordförande Thomas Thiel på kritiken.
Vid FAR-stämman den 29 november 1996 fattades två kontroversiella beslut. Stämman blev inte heller som vanligt en stilla sammankomst för formell bekräftelse av styrelsens förslag. I stället för en avsatt timme blev det två – med debatt och omröstningar.
De två kontroversiella besluten var dels avsättningen av fyra miljoner kronor av FAR Förlags överskott till en forskningsstiftelse, dels en stadgeändring som innebär inrättande av kvalitetskontroll administrerad av FAR.
Beträffande avsättningen av medel till en forskningsstiftelse ifrågasattes bl.a. den formella riktigheten av detta beslut. Jag kommer här inte att närmare beröra denna fråga.
När det gäller beslutet om att inrätta kvalitetskontroll i FARs regi, aktualiserar detta beslut tre viktiga frågor:
För det första – hur står det till med demokratin inom FAR?
För det andra – fattade majoriteten ett bra beslut, dvs. är kvalitetskontroll i FARs regi det bästa eller ens ett bra sätt att förbättra kvaliteten på revisionerna?
För det tredje – vilka konsekvenser får beslutet om kvalitetskontroll?
Det hör till demokratins spelregler att viktiga förslag presenteras i så god tid och på sådant sätt att seriös debatt är möjlig. Presentationen av förslaget om kvalitetskontroll vittnar om stress och brådska, som innebär nonchalans mot dem som berörs av förslaget – nämligen organisationens egna medlemmar.
Den 10 oktober sändes själva kallelsen till årsmötet ut.
Den 22 oktober sändes det kommenterade förslaget till stadgeändring ut separat för att medlemmarna ”skulle få ytterligare några veckor på sig att förbereda detta viktiga ärende”.
Den 8 november sändes ytterligare en skrivelse ut. Här kommenterade dåvarande ordföranden det enhälliga förslag, som efter flera års utredningsarbete var färdigställt. Med hänvisning till övriga länder i världen i allmänhet och EU-länderna i synnerhet konstaterade han, att Sverige är ett av de länder som inte infört kvalitetskontroll. Han menade, att det nu krävdes ett ”snabbt initiativ” och hänvisade bl.a. till en passus i EUs grönbok.
Den 29 november höll FAR stämma. Ca 100 av organisationens drygt 2 000 medlemmar var närvarande. Det höjdes kritiska röster mot den föreslagna formen av kvalitetskontroll. Det framfördes krav på bordläggning, eftersom medlemmarna helt enkelt inte hunnit diskutera förslaget under de få veckor som stått till buds. Vid omröstningen var det tyvärr alltför få som röstade för kravet på bordläggning. Efter debatten på stämman kvarstår flera frågor – här är tre exempel:
Varför sändes inte detta viktiga förslag med kommentarer ut redan i början av oktober i samband med kallelsen till årsmöte?
Varför presenterades inte förslaget i Balans – som annars föredömligt bevakar och informerar i de för oss revisorer mest skiftande frågor?
Varför valde lokalavdelningen i Malmö, som är ett naturligt diskussionsforum, att skjuta upp information och diskussion till en och en halv månad efter beslutet?
Med undantag av de insiktsfulla, formella ändringar som muntligt framfördes av Siv Berlin kommenterades under stämman inte de materiella reglerna i förslaget. Argumenten för den föreslagna formen av kvalitetskontroll låg på andra plan – det för vissa personer i internationella sammanhang pinsamma att FAR inte har ett system för kvalitetskontroll, möjligheten att förekomma Revisorsnämndens kontrollåtgärder, vikten av att – efter flera års utredande – fatta ett omgående beslut för att demonstrera ”initiativkraft”.
Så långt om demokratin inom FAR.
När det gäller fråga två – kvaliteten på förslaget om kvalitetskontroll – finns några självklara utgångspunkter.
Varje seriöst arbetande revisor strävar efter att åstadkomma kvalitetsmässigt bra och effektiv revision. Om målet är att höja kvalitetsnivån inom branschen är det långt ifrån självklart, att det nu beslutade förslaget om kvalitetskontroll är det effektivaste sättet.
För revisorer är det naturligtvis lätt att stirra sig blind på kontrollfunktionens betydelse. Inom andra kunskapsintensiva branscher har man helt andra erfarenheter. En mycket adekvat och lättförståelig jämförelse kan göras med skolvärlden. Där är det självklart, att kunskapsnivån inte automatiskt höjs med fler prov utan i stället genom bättre undervisning.
Revisorsnämnden har redan antytt nya, mer aktiva former för sin kontrollverksamhet. Kanske är det alldeles utmärkt att just Revisorsnämnden arbetar med detta. Det är ju det som är nämndens uppgift!
FAR kan däremot – istället för att ägna sig år kontroll och sanktioner – satsa på utbildning och stödjande verksamhet, exempelvis i form av ett med IREV och FAR Förlag stort, gemensamt kvalitetssäkringsprojekt. Kompetensen finns redan: FAR Förlag arbetar med produkter av hög kvalitet och inom IREV pågår kvalitetsarbete i vid bemärkelse. Detta framhölls också vid stämman. FAR Förlag verkar också kunna generera de finansiella resurser som krävs.
Här är tre konkreta exempel på vad som kan ingå i projektet:
att bredda verksamheten i servicebolaget, exempelvis genom att inrätta en servicetelefon, bemannad med en erfaren revisor, som medlemmarna kan ringa till för att diskutera praktiska revisionsproblem
att bidra till utvecklingen av datorbaserade revisions- och dokumentationsprogram
att anordna kurser i kvalitetssäkring och uppdatering av kunskaper i skatte- och bolagsrätt. Det kan vara obligatoriskt för FARs medlemmar att med jämna mellanrum genomgå sådana kurser.
På detta sätt skulle FAR kunna arbeta med oss medlemmar och undvika den motsatsställning, som i ett kontrollsystem uppstår mellan kontrollerande och kontrollerade.
Den tredje frågan gäller vilka konsekvenser stämmans beslut får. FAR är en intresseorganisation av och för auktoriserade revisorer, inte någon organisation av och för revisionsbyråer. Förslaget innebär att de granskade medlemmarna skall kunna visa att den revisionsbyrå, där de arbetar, har ett fungerande kvalitetskontrollsystem. Exempel på frågor som då måste klargöras är om förslaget får
likvärdiga praktiska konsekvenser för alla medlemmar
likvärdiga ekonomiska konsekvenser för alla medlemmar
strukturella konsekvenser inom branschen.
Av FARs medlemmar arbetar majoriteten i stora revisionsbyråer, medan minoriteten arbetar i små byråer eller som enskilda revisorer. Det är av synnerlig vikt för organisationens framtid, att de beslut som fattas är så konkurrensneutrala som möjligt mellan stora byråer och enskilda revisorer. Förslag som har motsatt effekt gynnar varken organisationen eller de klienter vi arbetar för.
Vi har frivilligt anslutit oss till FAR, som har till uppgift att bevaka frågor som berör vårt yrkesområde i det samhälle, som just nu genomgår en snabb omvandling. Denna utåtriktade, externa del fungerar mycket väl. Men FAR har även interna förpliktelser – att hjälpa oss medlemmar att upprätthålla vår yrkesskicklighet samt – inte minst – att lyssna på och stödja oss. Därför är det olyckligt när det i formellt demokratiska former fattas beslut, som medlemmar upplever som odemokratiska, eftersom den gemensamma debatt, som i demokratiska organisationer föregår beslut, helt enkelt inte hunnits med.
Än är det inte för sent att ändra stämmans beslut. Eftersom det gäller en stadgeändring, måste förslaget behandlas en gång till. Enligt planerna skall detta ske under februari, varefter förslaget skall träda i kraft den 1 mars 1997.
Ett sådant andra beslut brukar ofta vara en formalitet. Denna gång har vi chansen att påverka demokratin inom FAR. Skjut upp den andra beslutsomgången! Låt oss ha en rejäl debatt om förslaget och dess konsekvenser! Låt oss medlemmar diskutera andra alternativ!
Christina Gabrielsson