Frank harding, den nyvalde IFAC-ordföranden, menar att det viktigaste är att slå vakt om yrkets status och roll.

– Om inte vi kan göra det, vem är det då som bryr sig, säger han. Och fortsätter med att påpeka att revisorer och ekonomer som så många andra yrken (lärare, officerare, advokater ...) tappat status på senare år. Det är en utveckling han vill vända.

Han ser fem nyckelfrågor i sammanhanget:

  • Värna idén om att man arbetar för ”the public interest” (se även föregående artikel).

  • Leva upp till de krav förändringarna ställer: IT, globalisering, småföretagsfrågor, euro, miljöproblemen. Liksom kraven på miljöredovisning eller redovisning av ”mjuka” tillgångar.

  • Ta ansvaret för utvecklingen i u-länder, i Östeuropa och i andra nya ekonomier. Att hjälpa till där så att investerarna får förtroende.

– Jag har kallat till ett möte med Världsbanken och andra intressenter om det här, säger han.

– Frågan är inte om och vad som ska göras, det är vi ganska överens om. Det viktiga är nu att vi kan fastslå hur det ska göras. Och av vem ...

– Man kan inte klumpa samman alla länder som behöver hjälp. De har kommit olika långt med olika saker och behöver stödjas på olika sätt.

  • Värna kvaliteten på det man gör. Det är i längden det enda sättet att undvika förväntningsgap och andra negativa diskussioner kring kårens arbete.

– Om vi inte erbjuder kvalitet då förtjänar vi inte heller att vara en framgångsrik yrkeskår. Och det gäller kvalitet på alla nivåer.

  • Kamp mot korruptionen. De etiska frågorna ”som är allas problem”.

– Och det är bråttom, säger han.

Och revisionen då?

– Revisionen, den lagstadgade och viktiga revisionen, är också en nyckelfråga för kåren. Den är absolut ingen stapelvara, utan mycket viktig både som samhällsfunktion och för revisionsföretagen.

Dock är det endast ca 30 procent av IFAC:s medlemmar som är renodlade revisorer.

– Det är klart det är viktigt att vi följer med i förändringarna. De nya arbetsuppgifterna för kåren är konkurrensutsatta, där finns det andra som kan ta jobbet ifrån oss.

Hur är det nu med politikerna? De vill ju gärna vara med och bestämma även när kåren vill ha självreglering och ibland kan verka lite förvånad över att lagstiftaren lägger sig i.

– Självklart är vi lyhörda för både politikerna och det civila samhällets krav på oss. Men det kan nog hända sig att enskilda medlemmar av vår stora kår inte riktigt inser vikten av detta. För organisationerna centralt är det här inte ett problem, vi samarbetar hela tiden med lagstiftarna.

Säger Frank Harding och låter för ett ögonblick nästan som om han beskrev FARs intressentmodell.

Snart är det väl bara tre stora revisionsfirmor kvar. Är det ett problem?

– Det är myndigheternas sak att bestämma om det strider mot konkurrensreglerna. För övrigt är detta en förändring som drivits fram av vissa marknadskrafter och om det finns marknadskrafter inte tycker om utvecklingen så kommer det att korrigeras.

– När det andra tjänster än den rena revisionen finns det – som jag tidigare framhållit – dessutom gott om konkurrens från konsulter, investmentbanker, advokater och andra. Och när det gäller revision finns det ju ofta mindre och specialiserade företag som kan få nya möjligheter om någon kund inte vill anlita de stora sammanslagna byråerna.

– På andra marknader är det ganska vanligt med 3–4 stora aktörer och jag ser inte det här som något betydande problem.

Frank Harding har varit delägare i KPMG i London från 1967 till 1996. Han satt i styrelsen 1989–95. Han har varit aktiv i de brittiska revisorsorganisationerna i många år och inom IFAC arbetat i olika kommittéer samt varit brittisk representant i dess Council sedan 1987.

Nu ska han i 2,5 år vara ordförande för drygt 2 miljoner medlemmar i (för närvarande) 129 yrkesföreningar i 92 länder.

Av Bengt Holmquist – med assistans av flera rapportörer ur den svenska delegationen