Filip Cassel, auktoriserad revisor och revisionsdirektör vid Riksrevisionsverket säger att han visst är optimist när det gäller revisorsrollen, revisionen och de framtida möjligheterna.
– Men det är mycket nu som kan och bör förbättras.
Det är därför han har skrivit boken ”Den reviderade revisorsrollen”, där han bit för bit går igenom de aktuella problemen – sedda både genom revisorns och vetenskapsteoretikerns glasögon.
Men vad är det han säger?
Bokens huvudteser är bitvis starkt kritiska, ofta skeptiska, sällan oreserverat nådiga mot den revision som idag bedrivs på marknaden.
– Jag hoppas naturligtvis både på att problemen ska uppmärksammas och att det ska finnas någon acceptans för mina teser.
Boken kom för ett par månader sedan. Har läsare reagerat?
– Ja, det handlar om reaktioner på flera nivåer, säger han.
– Av de politiker och ägarrepresentanter jag talat med är det ingen som säger att det är orealistiskt. Och kommer man till kårnivån, revisorerna som grupp, finns det ett tydligt men försiktigt intresse.
Till detta kommer, kan man tillägga, att revisorer inte hinner så här års. Filip Cassel får finna sig i att avvakta kollegernas sommarläsning.
– När det gäller enskilda individer är kommentarerna också ganska försiktiga och det är ännu inte så många som velat diskutera de konkreta förslagen.
Inte snabbläst
Boken är heller inte alldeles lättskummad, utan disponerad på ett sätt som ganska effektivt försvårar ytlig snabbläsning.
– Det är alldeles medvetet gjort, meddelar författaren.
Filip Cassel är tredje generationen revisor. Hans farfar Isaac var en av 1912 års män, alltså en av de sex första som auktoriserades i Sverige. Hans FAR, Öiar, arbetade också som auktoriserad revisor, under 80-talet var FAR och son på samma byrå innan den ene pensionerade sig och den andre gick över till statlig verksamhet.
För honom är revision naturligtvis något viktigt, något som inte får fuskas bort:
– Vi kvalitetsstämplar företagens återrapportering. Utan detta fungerar inte vårt samhälle och vår marknadsekonomi, där företagen arbetar med andras investerade pengar. Därför måste vi också visa samhället, hela samhället, att revisionen är mycket värdefullare än vad många tror.
Det har revisorerna inte lyckats med, anser Filip Cassel.
– Vi måste värna om vår roll.
Boken är ett sätt att göra just det.
Vad menar han då med att dagens revision fungerar illa?
Oförenliga krav
Till att börja med säger Filip Cassel – som många andra revisorer – att alla de krav som ställs på en revisor inte är förenliga:
”Revisorn förväntas vara iförd poliskask, domarperuk, konsultportfölj och revisorsglasögon.”
Om poliskasken, en vanlig orsak till förväntningsgapet mellan icke-revisorer och revisorer, säger Cassel för övrigt att man där kan använda en gammal brittisk distinktion:
– Revisorn ska vara vakthund, men inte blodhund.
Förväntningsgapet kan se ut på olika sätt i olika betraktares ögon. Ett exempel är det – för revisorn! – väldefinierade begreppet ”väsentlig”:
– Om en uppdragsgivare blev informerad om revisorns gränsvärden skulle han många gånger finna dem förvånansvärt höga, medan den granskade skulle finna dem besvärande låga, skriver Filip Cassel.
Dessutom tror han att revisionens kvalitet i olika länder kan bli föremål för den centrala EU-byråkratins intresse. Skulle man bedöma det så att något land håller på att lägga ribban för lågt när det gäller krav och kvalitet på den traditionella revisionen, kan det hända att det vidtas åtgärder. Det finns sådana signaler.
En fråga om förtroende
Det centrala är dock att återupprätta omvärldens förtroende för revisorerna, deras kompetens och deras oberoende särskilt efter en del av de saker som inträffat under de senaste 10–15 åren.
– Att ha bristande tilltro är inte samma sak som att visa misstro mot någon, kommenterar han en annan aspekt av förtroendefrågan.
– Kåren har inte lyckats nå ut. Vi har fortfarande chansen, vi borde ha ett ”säljläge” gentemot omvärlden.
Oberoendet är centralt:
”Förmågan att övertyga alla berörda intressenter om att en tillräcklig grad av oberoende föreligger mellan revisorn och den granskade bör ses som en av de viktigaste utmaningarna för revisorer i dagsläget.
– – –
Revisorers feghet kan ha olika objekt. Den kan avse företrädare på olika nivåer för den granskade, uppdragsgivaren, den egna byrån eller andra.”
Men det finns mer att anmärka på:
– Systemet med offerter torde vara ett av kårens största problem. Det allvarligaste är att kvalitetskonkurrensen kan ersättas av en renodlad priskonkurrens. Meningsfull revision är dyrbar.
Filip Cassel diskuterar i boken också revisorernas makt, vilken den är och hur revisorerna utnyttjar den:
”Det finns många revisorer som inte tvekar att fatta pennan och införa ändringar i årsredovisningar som redan är upprättade, men som skulle bli djupt bekymrade inför uppgiften att avge en oren revisionsberättelse.
Ett av de alltför vanliga synsätten kan tolkas så att revisorn ses som en konsult som säljer en tjänst. – – – Den kompetens som därvid betonas gäller redovisning snarare än revision – – – Det här skisserade synsättet på revisorns makt, i termer av sålda tjänster, strider helt mot grundläggande aspekter av begreppet ’revisor’.”
Den generaliserade uppdragsgivaren
När författaren talar om boken återkommer han gärna till begreppet den generaliserade uppdragsgivaren. Mycket förenklat skulle den kunna utgöras av en fungerande marknad. I brist på en sådan får man finna andra vägar.
Han menar att den goda, klassiska revisionen alltså har ett stort värde för samhället (och då talar han om det civila samhällets alla aspekter, inte om statsmaktens eller skattemyndighetens speciella behov och önskemål).
Det värdet är större än vad många granskade och/eller uppdragsgivare egentligen skulle vilja betala för att få det egna reviret kontrollerat. Man vet ju ändå hur det ligger till där och lusten att betala för att säkra hela samhällets intresse av garantier kan ju vara begränsad.
Och detta är, säger Cassel, ett möjligt problem.
– I ett vidare perspektiv bör staten, inte bara vad avser tillsyn av revisorer, inta rollen som den generaliserade uppdragsgivarens garant, skriver Cassel och fortsätter med att argumentera för att aktiebolag och myndigheter måste kompletteras med den generaliserade uppdragsgivaren för att man ska uppnå marknadsmässig effektivitet.
Han menar också att både FAR och Fondbörsen här måste överväga sina positioner.
Men han går inte hur långt som helst:
”Det skulle kunna ligga nära till hands att, mot den bakgrunden, argumentera för att revisorsväsendet helt borde förstatligas. Om en åtgärd leder till kollektiva nyttigheter, speciellt i den meningen att alla, eller ett flertal, har nytta av den men ingen aktör ensam skulle efterfråga den, så finns det skäl för att den ska vidtas av staten.
Det vore emellertid förhastat att uppfatta revision helt på det viset.”
Filip Cassel slutar sin bok med en uppfordran till revisorskåren. Han menar att man ska utnyttja de goda möjligheterna till självsanering, FAR och andra intressenter måste själva vidta åtgärder för att återupprätta förtroendet för kåren.
FAR måste också fundera över sitt etiska regelverk där den enskilde revisorns intressen sägs sammanfalla med kårens.
– Sammanhanget förenklas alltför mycket och fördunklas därigenom också.
Förslagen
Kortfattat lyder hans förslag till kåren:
Ett radikalt minskat förväntningsgap. Å ena sidan genom att revisionens kvalitet och omfattning ökar, å andra sidan genom pedagogiska insatser.
Ompröva flera centrala begrepp. Inte minst fördjupa analysen av oberoendet och vad begreppets avsedda innebörd är.
Se över den standardiserade revisionsberättelsen.
Påpeka att ett återupprättat förtroende för revisorerna kan vara ett medel att återskapa förtroendet också för uppdragsgivarna.
Se till att man kan locka eliten av unga ekonomer till kåren.
Utnyttja monopolställningen till att kräva att den generaliserade uppdragsgivaren (samhället, alltså) begär att kåren ska ställa till förfogande revision av högre kvalitet än idag.
När Cassel vänder sig till de enskilda revisorerna talar han t.ex. om en omprioritering i riktning mot uppdragsgivaren på den granskades bekostnad.
Och han ifrågasätter om möjligen några revisorer har alltför många uppdrag:
– Många uppdragsgivare skulle göra klokt i att snarare efterfråga en revisionsinsats av tillräcklig kvalitet och omfattning än att fixera sig vid önskan om ett mycket känt namn på revisionsberättelsen.
Handskarna är alltså kastade.
Filip Cassel väntar bara på att kolleger och intressenter ska formulera sina reaktioner.
Några av Filip Cassels teser:
Det finns ett stort behov av högkvalitativ revision, men dagens revision fungerar illa.
Revision är en företeelse som inte går att isolera från samhället i övrigt.
Vi bör införa begreppet ”generaliserad uppdragsgivare”.
Förtroendet för revisorerna har rubbats.
Revisorns oberoende är för svagt och måste stärkas.
Revisorn inser inte sin makts omfattning och art.
Revisorns kompetens måste höjas.
Formerna för rådgivningen bör ses över.
Gemensam revision borde utnyttjas i större omfattning.
Förväntningsgapet måste minskas.
Hela samhället måste medverka för att skapa revision av högre kvalitet.
Revisorskåren måste utnyttja möjligheten till självsanering.
Bengt Holmquist