Enkäten utsändes till 193 börsnoterade bolag. Svarsfrekvensen varierade mellan de olika börslistorna och var högst bland de största företagen på A-listan (64 %) och lägst bland OTC-bolagen (43 %). Totalt svarade 104 företag. Enkäten har ställts till respondenter på koncernnivå.
I Balans nr 1 1997 diskuterar Jan Lindvall i en mycket intressant artikel det budgetlösa företaget. I artikeln och på tidningens framsida ställs frågan varför företagen vill avskaffa något som de är nöjda med? I artikeln hävdas att många svenska företag säger sig vara intresserade av att avskaffa budgeten. Jag vill dock ifrågasätta om det är särskilt många företag som verkligen är intresserade av detta? I en enkätundersökning 1 riktad till svenska börsföretag, som genomfördes under våren 1996 av Handelshögskolan i Stockholm, framkom att nära 90 % av de företag som svarade använde sig av budget på koncernnivå och av dessa övervägde 13 % att avskaffa budgeten (Samuelson et al 1996). Definitionen av många är givetvis inte absolut men resultaten av vår undersökning indikerar snarare att det trots allt är relativt få företag som funderar på att avskaffa budgeten. I alla fall tycks detta gälla bland de större börsnoterade företagen.
Att ”budgetavskaffarna” är så pass få skulle kunna tas till intäkt för att företagen är ”nöjda med sin budget”, som Lindvall hävdar i sin artikel. Men resultaten av vår undersökning ger en något annan bild och man kan ifrågasätta om företagen är särskilt nöjda med sin budget. 25 % av de budgeterande företagen i vår undersökning är åtminstone så pass missnöjda att de antingen planerar eller håller på att genomföra större förändringar av hur budgeteringen sker. Förändringar av någon omfattning planeras eller genomförs i 40 % av företagen. Man kan givetvis hävda att förändringarna kanske sker trots att man inom företagen är nöjda med hur budgeten för närvarande fungerar, men ett visst missnöje är rimligt att förmoda.
Det skulle således vara möjligt att utifrån resultaten av vår undersökning hävda antitesen till Jan Lindvalls påstående om att många svenska storföretag är intresserade av att avskaffa budgeten trots att de är nöjda med den: Trots att många är missnöjda med sin budget är få intresserade av att ”avskaffa budgeten”. En syntes är dock mer intressant än en antites.
För det första är det svårt att mäta hur nöjda företagen egentligen är med sin budget. I Lindvalls artikel framgår av texten och tabell 1 att det Gafvelin och Karmola (1996) egentligen frågat företagen om är hur viktig budgeten är, inte hur nöjda de är med densamma. Det är en viss skillnad mellan att något uppfattas som viktigt och att man är nöjd med hur detta genomförs. Att försöka skapa något slags ”nöjdhetsindex” för att mäta graden av ”nöjdhet” är dock inte särskilt fruktbart. Det är bättre att försöka undersöka i vilka avseenden och situationer som budgeten har förtjänster och brister.
För det andra är Lindvalls indelning av budgeten som produkt respektive process intressant. En analys av våra data pekar på att budgetens roll som produkt förskjutits från ett åtagande till att vara mer av en första prognos som sedan revideras eller som kompletteras med prognoser för året och/eller rullande prognoser. I en intervjuundersökning som gjorts för att följa upp enkäten har två särskilt intressanta varianter av detta identifierats. En av dessa innebär att man mer eller mindre frångått affärsredovisningens räkenskapsår som bas för den interna styrningen. I stället för den traditionella årliga budgetprocessen som leder fram till årsbudgeten görs kvartalsvis en mindre omfattande budget (alternativt prognos) för fyra kvartal framåt. En annan variant är att man fortsatt använder sig av en fast budget för omkostnader men kontinuerligt reviderar budgeten för intäkter och de kostnader som är mycket volym- och prisberoende. ”Sista raden” i budgeten revideras därmed kontinuerligt. Budgeteringen bland börsbolagen verkar av detta att döma utvecklas på ett sätt som undanröjer grunden för mycket av Wallanders (1994) kritik.
Vidare anger i det närmaste alla de företag som planerar eller genomför förändringar avseende budgeten (40 % av de som använder sig av budget) att förändringar som berör själva budgetprocessen är aktuella. Det verkar sammanfattningsvis som om många företag redan hörsammat Lindvalls avslutande uppmaning att ”med nya ögon studera hur den egna budgetprocessen fungerar och vad den färdiga budgeten innebär”.
Ekon. lic. Christer Johansson är verksam vid sektionen för redovisning och finansiering vid Handelshögskolan i Stockholm.