Revisors skyldigheter vid misstanke om brott
Aktiebolagskommittén föreslog i sitt betänkande Aktiebolagets organisation att revisorerna skulle bli skyldiga att anmäla brottsmisstankar till åklagare i vissa fall. Det var en djupt oenig kommitté som lade fram det förslaget, och kommitténs sakkunniga var nästan genomgående negativa. Många remissinstanser avstyrkte, antingen för att de upplevde att förslaget hotade revisorns möjligheter att få fullständig information från företagsledningarna eller för att de ansåg förslaget ineffektivt eftersom anmälan skulle göras först efter det att revisorn anmärkt i revisionsberättelsen.
Justitiedepartementet har arbetat med förslaget mot bakgrund av remissyttrandena. Departementet har också tagit underhandskontakter med åtskilliga intressenter. Nu föreligger det ett nytt förslag i form av en promemoria kallad Revisorns skyldigheter vid misstanke om brott i bolaget. Promemorian tar upp idén om en anmälningsskyldighet, men modifierar förslaget på flera punkter. Flera av tankarna i departementsförslaget är inspirerade av förhållanden i Frankrike och Nederländerna. Det nya förslaget skall behandlas vid en hearing den 13 mars.
Departementet föreslår att en revisor som misstänker att en styrelseledamot eller verkställande direktör (men alltså inte t.ex. en ekonomichef) har begått ett brott, skall vidta vissa åtgärder. Det handlar inte om vilka brott som helst, utan om sådana som ingår i en katalog som tänks intagen i lagen. Framför allt gäller det bedrägerier, förskingringar, gäldenärsbrott och skattebrott. Revisorn skall i sådana fall vända sig till företagsledningen och till den misstänkta och påkalla att effekterna av brottet undanröjs. Revisorns åtgärd skall vidtas inom skälig tid. Om effekterna undanröjs utan dröjsmål behöver revisorn inte vidta några ytterligare åtgärder (självklart förutsatt att det inträffade inte föranleder anmärkning i revisionsberättelsen enligt sedvanliga regler). Detta innebär givetvis inte att straffansvaret bortfaller för den skyldiga om någon annan skulle anmäla brottet, men det är inte längre revisorns sak. Skulle företaget självt göra en polisanmälan behöver revisorn inte heller göra något mer.
Om effekterna av brottet inte undanröjs och företaget inte gör någon polisanmälan uppstår däremot ett antal skyldigheter för revisorn, allt såvida det misstänkta brottet inte är bagatellartat. För det första måste revisorn avsäga sig uppdraget. Detta är en nyhet för svenskt tänkande. Vi har ju i regel förutsatt att revisorn i en sådan situation skall stanna kvar och utföra sitt arbete, t.ex. genom att skriva en oren revisionsberättelse. För det andra skall revisorn i vanlig ordning sända in en anmälan om sin förtida avgång till Patent- och registreringsverket. Till den anmälan skall fogas en särskild bilaga med uppgift om skälet till avgången och grunden för revisorns brottsmisstankar.
Patent- och registreringsverket skall sända revisorns uppgifter om brottsmisstankar vidare till allmän åklagare. Från revisorshåll har det föreslagits att PRV skall göra en rättslig prövning av uppgifterna: är gärningen, sådan revisorn beskrivit den, ett brott? För en sådan prövning talar att auktoriserade och godkända revisorer åtminstone i dag inte har tillnärmelsevis den utbildning i straffrätt som bör krävas för att med någon visshet kunna identifiera en straffbar gärning. Departementet avvisar emellertid den tanken med motiveringen att PRVs prövning bara skulle kunna bli summarisk, att åklagaren ändå måste göra en sådan prövning, och att en prövning hos PRV skulle medföra omotiverade kostnader. Den bilaga där revisorn beskriver sina misstankar beläggs dock med sekretess i tjugo år genom en ändring i sekretesslagen.
En invändning mot Aktiebolagskommitténs förslag som framfördes av flera remissinstanser var att det skulle vara oskäligt att utsätta revisorn för den skadeståndsrisk som skulle föreligga om de anmälda brottsmisstankarna visar sig ogrundade. Departementets förslag inför nu en begränsning i skadeståndsansvaret. Det är bara om revisorn haft skälig anledning att anta att uppgifterna var felaktiga som skadestånd kan komma i fråga. Några särskilda sanktioner för det fall att revisorn försummar att göra en anmälan föreskrivs däremot inte. Det förutses att detta kan hanteras genom ett vanligt disciplinärende från tillsynsmyndigheten.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998, något som torde komma att möta motstånd från revisorskåren på grund av det omfattande utbildningsbehov som blir akut om förslaget genomförs.
Björn Markland
Kårdagar om EMU
I samarbete med FAR och SRS arrangerar IREV kårdagar om den ekonomiska och monetära unionen. Halvdagsprogrammet tar upp bl.a. lagändringar, offentlig sektor, företag, hantering av dubbla valutor,redovisning,avtalskontinuitet och strategiska effekter.
Dagarna hålls i Malmö (22 april), Umeå (24 april), Linköping (28 april), Göteborg (5 maj), Stockholm (21 maj), Kalmar (27 maj), Gävle (3 juni) och Örebro (4 juni).
Lärare är kanslirådet Lennart Lindström från Finansdepartementet och auktor revisor Anders Bäckström, KPMG Bohlins, medlem i FARs genomförandegrupp för Informationsprojekt Euro.
Till hösten arrangeras två större temadagar i Stockholm och Göteborg i anslutning till att de politiska besluten om Sveriges deltagande i EMU börjar klarna.