I Balans 3/97 kommenterade jag en artikel av Göran Tidström och Lillemor Karlsson som behandlade redovisningsfrågor i samband med en övergång till euron. En av punkterna gällde de svenska företag som använder sig av MIM-metoden för omräkning av dotterbolag inom EU. I artikeln sägs att det krävs en ”historisk kursjustering” för dessa företag.
Vid en slarvig genomläsning kan man få intrycket att den historiska kursjusteringen i praktiken innebär en övergång till dagskursmetoden. Så är inte fallet. För att exemplifiera; antag att ett svenskt dotterbolag har ett integrerat dotterbolag i Tyskland. Trots att dotterbolagets redovisning är uttryckt i euro så är det inte förenligt med MIM-metoden att använda dotterbolagets eurovärden direkt i den svenska koncernredovisningen. Tillgångarna skall i stället först räknas om till kronor med den valutakurs som gällde vid anskaffningstidpunkten och därefter från kronor till euro. Det är sannolikt att euro-beloppet därigenom kommer att bli lägre beroende på att kursen mellan D-mark och euro utvecklats mer fördelaktigt än mellan kronor och euro. Det är alltså denna skillnad i valutakursutvecklingen som fångas upp genom den historiska kursjusteringen.
Rolf Rundfelt