Sigvard Heurlin, auktor revisor och teknisk rådgivare inom IASC inledde en diskussion med rubriken ”Hur skall IASC:s nya regler om goodwill och omstruktureringsreserver tillämpas i praktiken?”
Han talade först om goodwillrekommendationerna och deras inverkan på svensk redovisning (frågor som han också utförligt diskuterade i en artikel i Balans septembernummer).
Heurlin kom sedan in på frågan om omstruktureringsreserverna och han ironiserade något över det stora behov av sådana som regelmässigt tycks uppstå i bolagen ”andra eller möjligen tredje kvartalet efter det att en ny VD tillträtt”.
Definitionen av skuld
I samband med sin redovisning av kraven i rekommendationerna betonade han flera gånger att det verkligen måste handla om en korrekt definierad skuld och att man måste visa utgifter som motsvarar avsättningarna. Det får inte handla om s.k. on-going activities.
– Här kan det bli en del kreativa inslag i debatten, menade Sigvard Heurlin, som sedan sammanfattade sin presentation med att säga att när det gäller goodwill var det inga stora förändringar att vänta, medan det däremot handlade om en avsevärd skärpning vad gäller omstruktureringsreserverna.
Motsatt perspektiv
Hans motpart i diskussionen var Lennart Johansson, ekonomidirektör på Atlas Copco (ett bolag som ju varit centralt i den svenska goodwill-debatten under senare år) och denne valde att gå in i debatten med ett helt annat perspektiv:
– När det nu kommer så tydliga uppmaningar från revisorerna att vi ska följa dessa rekommendationer måste vi nog fråga lite först.
– Varifrån kommer egentligen de här rekommendationerna?
Han svarade själv på den frågan genom att beskriva IASC som en ”private body” som tagit på sig ett jätteansvar. Och han menade att användarna, företagen var alldeles för lite representerade i organisationen:
– Det är viktigt att användarna försöker skaffa sig medel att delta i debatten medan den pågår, innan rekommendationerna skrivs. Då måste vi vara aktivare och påverka både i IASC och på hemmaplan.
Sedan är det för sent, menade Lennart Johansson och betonade att det här inte bara handlade om tekniska tillvägagångssätt utan även om beslut med tydliga strategiska verkningar för företagen.
– Det går mot detaljrikedom, sa han. Det är lätt att bara lägga till och lägga till när man håller på att skriva regler.
Det ligger då i farans riktning att dessa viktiga frågor ute i näringslivet upplevs som enbart besvärliga tekniska problem och delegeras långt ner i företagen, från strategiska beslutsfattare till redovisningsexperter.
Däremot menade han en internationell harmonisering är viktig:
– Det får inte bli så att Sverige särbehandlas. Utvecklingen går nu tydligt bort från länderanalyser till globala branschanalyser, och då måste företag som vårt vara jämförbara för marknaden.
Bengt Holmquist och Åsa Johansson