– Min uppfattning är att de stora revisionsbyråerna vill utnyttja det goda renommé en advokattitel innebär. Det räcker tydligen inte med kompetensen, man vill åt titeln också.
Det säger advokat Lars Bentelius, generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfund. Han gör mycket klart att samfundet inte hade något val när det gällde KPMG Bohlins/Wahlin-affären. Oberoendet för advokaterna på Wahlin kunde ifrågasättas, vilket skulle få återverkningar på hela advokatkåren.
– Det får inte finnas minsta misstanke att någon ledamot söker tillgodose andra intressen än klientens. Och det är närmast omöjligt att inte ta formella och informella hänsyn till en samarbetspart när samarbetet bland annat har till uppgift att ge synergieffekter, exempelvis nya kunder. Då står inte längre klienten i fokus.
Avtalet fällde avgörandet
Det som fällde avgörandet var framför allt de avtal som skrevs mellan parterna. De var mycket detaljerade och inskränkte enligt samfundet i väsentliga avseenden advokaternas handlingsfrihet.
I ett cirkulär som gick ut den 14 januari 1998 till samtliga ledamöter konstaterar samfundets styrelse bl.a.:
”Efter granskning av avtalen har styrelsen funnit att advokatbyrån genom dessa försatt sig i sådant beroendeförhållande till KPMG som är oförenligt med vedertagna principer för utövande av advokatverksamhet och med de advokaternas allmänna yrkesintressen som styrelsen enligt samfundets ändamålsbestämmelserna har att tillvarataga.”
Styrelsens cirkulär avslutas med att Wahlin anmodats upphöra med det avtalsbundna samarbetet med Bohlins, vilket också skedde.
Advokatsamfundet agerade snabbt och kraftfullt och nådde dessutom sitt syfte. Ett öppet trots mot styrelsens beslut hade nämligen fått konsekvenser för Wahlins advokater:
Uteslutning
– Då hade de blivit uteslutna ur samfundet, konstaterar Lars Bentelius kort.
Hur Advokatsamfundet ställer sig till andra samarbetsformer får avgöras från fall till fall, enligt Lars Bentelius.
Han har dessutom en tes.
Revisionsbyråer och andra organisationer som vill ta in advokater i sin verksamhet nöjer sig inte med kompetensen hos advokaterna.
– De vet att vi värnar oerhört starkt om våra ledamöters oberoende. Det ger naturligtvis goodwill åt hela verksamheten. Det är så att säga ”fint” att ha en advokat i verksamheten. Men kompetensen finns ju där ändå, även om en advokat som anställs måste avstå från sin titel i samband med anställningen.
Med tillfredsställelse
Bland Advokatsamfundets ledamöter har beslutet inte oväntat hälsats med tillfredsställelse enligt Bentelius. Kritikerna kallar det däremot gammalmodigt och bakåtsträvande.
– God advokatsed och reglerna om oberoende har inte ändrats under de senaste decennierna, medger Lars Bentelius. Vi har inte sett någon anledning att modernisera dem. Snarare är det så att de blir än mer giltiga, ändamålsenliga och viktiga. En klar och tydlig regel om oberoende är till stor hjälp när reglerna om fusioner, skattejuridik och annan bolagslagstiftning blir mer och mer komplicerade, inte minst ur ett internationellt perspektiv.
Eller kort sagt – ju mer svårgenomskådlig juridiken blir desto viktigare att kunna lita på sin advokat.
Inte givande att jämföra
Lars Bentelius konstaterar samtidigt att det inte är speciellt givande att göra internationella jämförelser, hur advokater får och inte får göra i andra länder.
– Den svenska advokaten har en unik ställning, förklarar han och ger några exempel:
Vi har inget advokatmonopol. Det finns – med undantag från offentlig försvarare – ingen reglering som innebär att endast advokater ska kunna utföra vissa uppdrag.
Vi har inget advokattvång. En part är inte skyldig att vara biträdd av advokat i rättsliga tvister.
Titeln är skyddad enligt lag. Det är brottsligt att kalla sig advokat och utöva yrket utan att vara ledamot i Sveriges Advokatsamfund.
Tystnadsplikten
Advokatsamfundet har alltså tagit ställning. Värnet av ledamöternas oberoende står i förgrunden. Till detta ska också läggas att tystnadsplikten hålls i helgd. En tystnadsplikt som skiljer sig från revisorns.
– En advokats tystnadsplikt är i princip absolut, förklarar Lars Bentelius. Däremot har revisorn i vissa fall skyldighet att yppa det han eller hon får veta, ibland under straffansvar. Här är yrkesrollerna olika.
Dessutom kan advokatens tystnadsplikt över klientregister ge upphov till jäv som upptäcks först i efterhand.
– Advokaten kan alltså bli tvungen att avsäga sig ett redan påbörjat uppdrag om det visar sig att den revisionsfirma han eller hon samarbetar med har en klient som innebär jäv för advokaten.
Han har full förståelse för att vissa advokater lämnar yrket för att ta anställning på exempelvis en revisionsbyrå som kan erbjuda nya utmaningar, kompetensutveckling och kanske större möjligheter till en jämn och säker klienttilldelning.
– Här kan de stora revisionsbyråerna – det är hela tiden dem vi talar om – antagligen erbjuda våra ledamöter något som advokatbyråerna inte alltid mäktar med. Men vi har inte sett en stadig ström av advokater som lämnar yrket och titeln för att arbeta på revisionsbyrå. Vissa ledamöter lämnar yrket, det är sant men vi får också nya ledamöter från företag och revisionsvärlden.
Han tror inte på stora sammanslagningar av advokatbyråer på samma sätt som inom revisorsbranschen. Däremot på utveckling av nätverk inom advokatvärlden.
– Det skapar stora möjligheter till samarbete, utbyte av erfarenheter och kompetensutveckling.
När det slutligen gäller FARs och SRS’ förslag att bilda en gemensam organisation som ska vara öppen för såväl auktoriserade som godkända revisorer samt de kvalificerade specialister som samverkar med revisionsbyråer, har Lars Bentelius ingen kommentar:
– Jag kan inte se att samfundet berörs av detta eftersom det inte gäller advokater.
Pär Trehörning