Remissvar till Riksskatteverket

Sambandet mellan redovisning och inkomstbeskattning – RSV rapport 1998:6

* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över RSVs rapport 1998:6, Sambandet mellan redovisning och inkomstbeskattning. FAR får med anledning härav anföra följande.

FARs ställningstagande

FAR tillstyrker RSVs principförslag i vad det innebär

  • att det formella sambandet mellan redovisning och inkomstbeskattning upphör

  • att ett grundläggande materiellt samband bibehålls

  • att gränsen mellan redovisning och skatterätt klarläggs genom att särskilda skatteregler införs

FAR avstyrker RSVs förslag till särskilda skatteregler, sådana de utformats i rapporten med nya skatteregler för vissa områden och med ändrade regler för andra områden där det redan finns särskilda skatterättsliga bestämmelser. FAR menar att förslagen måste beredas ytterligare innan de kan läggas till grund för lagstiftning.

FAR avstyrker RSVs förslag till utdelningsspärr.

Motivering

Det formella sambandet

FAR delar RSVs uppfattning att det formella sambandet kan avskaffas. Med det formella sambandet menas att skattelagen föreskriver t.ex. att skattemässiga och redovisningsmässiga värden måste överensstämma, eller att skattemässig avdragsrätt förutsätter ett visst sätt att bokföra en transaktion. Om det sambandet inte avskaffas finns det risk att skattelagstiftningen påverkar eller rent av styr redovisningen.

Det materiella sambandet

Den beskattningsmässiga inkomsten av näringsverksamhet skall enligt 24 § kommunalskattelagen beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, om dessa grunder inte strider mot bestämmelser i den lagen. Huvudregeln är sålunda att redovisningslagstiftningen och därmed god redovisningssed ligger till grund för beskattningen. FAR finner i likhet med RSV att det är väsentligt att bibehålla detta materiella samband mellan redovisning och inkomstbeskattning.

Särskilda skatteregler som princip

Den skattskyldiges räkenskaper, upprättade enligt årsredovisningslagen och god redovisningssed, bör som huvudregel läggas till grund för beskattningen. Det finns dock skäl att i viss utsträckning införa fristående skatteregler i kommunalskattelagen (KL). Sålunda bör de skatteregler frikopplas som inte hör hemma i redovisningen och som i dag tvingar företagen att bokföra obeskattade reserver och andra skattebetingade bokslutsdispositioner. Detta kan gälla värdeminskning av maskiner och inventarier, egenavgifter, koncernbidrag samt avsättningar till periodiseringsfond, ersättningsfond och valutareserv. Den senaste utvecklingen visar också behovet av att en sådan ordning införs på leasingområdet. De skatterättsliga särreglerna bör dock vara så få som möjligt.

De föreslagna särskilda skattereglerna i sak

De förslag till särskilda skatteregler som RSV lägger fram i sin rapport är för ofullständiga för att läggas till grund för lagstiftning. Reglerna bör genomarbetas ytterligare, bl.a. mot bakgrund av en rimlighetsbedömning. FAR vill inför det arbetet lämna följande synpunkter.

Varulager

Förslaget innebär att lägsta värdets princip, tillämpad post för post, inte längre skulle få användas för beskattningen. Varulagret skulle i stället värderas utifrån anskaffningsvärdet med avdrag enligt en viss procentsats. Eftersom skillnaden mellan olika branscher är stor, och eftersom den skillnaden kommer att öka i framtiden på grund av den teknologiska utvecklingen, skulle en sådan schablonvärdering ge otillfredsställande utfall. Till detta kommer att vissa företag utfäst sig att hålla lager av en viss storlek, och att övertaligheten i sådana lager kan vara betydande.

FAR avstyrker därför förslaget om särskilda lagervärderingsregler i skattelagstiftningen. Beskattningen bör grundas på lagervärdet enligt god redovisningssed; datoriseringen gör det numera möjligt att fastställa lagrets värde med tillräcklig precision. Ett schablonberäknat skatteavdrag kan därefter lämpligen göras direkt i deklarationen.

Framtida utgifter och förluster

Avdrag för en framtida utgift eller förlust skulle enligt förslaget medges endast om beloppet motsvarade en på balansdagen föreliggande förpliktelse som skulle komma att medföra en framtida förmögenhetsöverföring. Detta är en radikal förändring av nuvarande principer som inte leder till ökad rättvisa eller reciprocitet.

Omsättningsfastigheter

En kollektiv värdering av byggmästares lager av omsättningsfastigheter skulle enligt förslaget ersätta den nuvarande post-för-post-värderingen. Ändringen skulle enligt FARs mening inte medföra att värderingen blev lättare att genomföra än nu. Samtidigt skulle rätten till värdeminskningsavdrag enligt 23 § anvisningarna punkt 6 och 7 KL tas bort. Sammantaget innebär förslaget att en grupp skattskyldiga får skärpt beskattning utan att detta kan motiveras.

Finansiella instrument

Den tvingande värderingen i förslaget är inte tillåten enligt årsredovisningslagen. En särskild skattemässig reglering är sålunda nödvändig om den föreslagna värderingsregeln skall gälla. En sådan reglering måste utformas enligt skatteförmågoprincipen, dvs. så att ingen skatt skall betalas innan en inkomst föreligger.

Periodiseringar

Ett riktigt skatteunderlag förutsätter korrekta periodiseringar. Det vore olyckligt att införa nya regler som kolliderar med grundprincipen att varje redovisningsperiod skall bära sina utgifter, som skall ställas mot motsvarande intäkter. Den redovisningsmetod de skattskyldiga företagen väljer måste därför accepteras av skatteförvaltningen så länge den är förenlig med god redovisningssed. FAR kan tänka sig skärpta krav för företagen att redovisa de principer som använts vid värderingen. Först om ett företag inte uppfyller sådana krav kan det bli aktuellt att tillgripa schabloner.

Skatteuttaget

De särskilda skattereglerna i förslaget måste enligt FARs uppfattning leda till en väsentligt ökad skattebas. För att hålla skatteuttaget oförändrat innehåller förslaget en ökad rätt att sätta av till periodiseringsfonder, alternativt en lägre skattesats. Detta skulle ge vissa skattskyldiga en ökad skattebelastning och andra en betydande skattelättnad. Någon ökad likformighet och rättvisa kan inte uppnås genom detta.

Utdelningsspärren

Utdelningsspärren i förslaget avses förhindra utdelning av obeskattade vinster, ett syfte som saknar skatterättslig grund. Det kan möjligen finnas behov av en sådan spärr, men det behovet bör i så fall lösas genom associationsrättslig lagstiftning och genom utveckling av god redovisningssed vad gäller latent skatt och klassificering av vinstmedel.

Bokföringsnämnden

Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta

  • BFN R 7 upphävs med verkan från och med den 1 januari 1999 men skall tillämpas på räkenskapsår som påbörjas före utgången av år 1998

  • Redovisningsrådets rekommendation Redovisning av effekter av ändrade valutakurser tillämpas på räkenskapsår som påbörjas 1999 och senare

  • Valutakursreserven slopas i princip medan bestämmelserna i BFN R 7 om redovisning av valutasäkringar gäller tills vidare

Redovisningsrådet har i samråd med BFN utrett hur förekomsten av transaktioner och poster i utländsk valuta skall beaktas i redovisningen. Resultatet föreligger nu i en rekommendation från Redovisningsrådet med titeln Redovisning av effekter av ändrade valutakurser (RR 8). Rekommendationen skall tillämpas för helårs- och delårsbokslut som avser räkenskapsår som påbörjas fr.o.m. den 1 januari 1999.

Redovisningsrådets rekommendation bygger på IAS 21 The Effects of Changes in Foreign Exchange Rates. I rekommendationen behandlas bl.a. redovisning av fordringar och skulder i utländsk valuta i enskilda företag och innehållet motsvarar i huvudsak punkterna 1–14 i BFN R 7. Vidare ingår ett avsnitt med upplysningskrav, vilket delvis motsvarar punkterna 28–31 i BFN R 7.

Som tidigare meddelats (BFN informerar nr 2 1997) har det varit Bokföringsnämndens avsikt att upphäva de nu nämnda punkterna, liksom punkterna 20–27a avseende valutakursreserv, när Redovisningsrådets rekommendation föreligger i slutligt skick.

Bokföringsnämnden har nu fattat det formella beslutet att BFN R 7 upphävs med verkan fr.o.m. den 1 januari 1999 med undantag för rekommendationens bestämmelser avseende valutasäkring, p. 8 och 15–19, som fortsätter att gälla tills vidare.

Rekommendationen i sin helhet skall dock även fortsättningsvis tillämpas i fråga om räkenskapsår som inleds före utgången av år 1998. Det senare innebär bl.a. att avsättning till valutakursreserv sista gången sker per den 31 december 1998 eller för brutna räkenskapsår under 1999.

Regeringen föreslår emellertid i prop. 1998/99:28 att det skall vara möjligt att skattemässigt återföra befintliga valutakursreserver under en femårsperiod. En förutsättning för detta är att kvarvarande belopp finns avsatt i räkenskaperna. Det kan därför bli aktuellt att i vissa fall redovisa en valutakursreserv även i bokslut och årsredovisningar för senare räkenskapsår.

BFN R 7 kommer fr.o.m. den 1 januari 1999 att ha följande lydelse. De kvarvarande punkterna skall tillämpas vid värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta i enskilda företag.

Allmänna utgångspunkter

8. Om ett företag helt eller delvis har skyddat sig mot valutakursförändringar på en fordran eller skuld i utländsk valuta (hedging) skall posten värderas i enlighet med transaktionernas ekonomiska innebörd, jfr punkterna 15–19.

Valutasäkring

15. Om en fordran eller skuld i utländsk valuta effektivt är skyddad av en motpost i utländsk valuta (hedging/valutasäkring) skall fordran/skulden redovisas med hänsyn tagen till detta. Det innebär att förändringar i växelkursen inte skall påverka det bokförda värdet. Exempel på fall då en effektiv valutasäkring kan föreligga är att aktier i utländska dotterföretag eller utländska fastigheter finansierats med lån i lokal valuta.

16. Om terminskontrakt används för valutasäkring skall dagskursen den dag valutasäkringen görs användas vid värderingen av underliggande fordran eller skuld. Skillnaden mellan terminskursen och dagskursen vid kontraktets ingående (terminspremie) periodiseras över terminskontraktets löptid. Periodiserad terminspremie redovisas som ränteintäkt respektive räntekostnad. För terminskontrakt som vid valutasäkringstillfället har en löptid på högst tre månader får alternativt terminskursen användas vid värderingen av underliggande fordran eller skuld.

17. Annan valutasäkringsåtgärd som ger valutaskydd motsvarande ett terminskontrakt skall i redovisningen behandlas på samman sätt som ett terminskontrakt.

18. Om företaget avtalat med annan om byte av åtaganden att betala ränta och amorteringar på lån i utländsk valuta (valutaswap) skall fordringen eller skulden värderas i den valuta som gäller enligt avtalet.

19. För att en valutasäkringsåtgärd skall anses föreligga måste denna avsikt ha förelegat vid transaktionstidpunkten. Företaget skall i årsredovisningen lämna upplysningar om vilka poster som är valutasäkrade samt på vilket sätt. Den valda redovisningsprincipen skall tillämpas konsekvent mellan åren. Om den ändras är det ett byte av redovisningsprincip.