Remissvar till Finansdepartementet
Ändrade skatteregler vid överföring av periodiseringsfond och skatteutjämningsreserv vid ombildning till aktiebolag (Ds 1998:23)
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över departementspromemorian Ändrade skatteregler vid överföring av periodiseringsfond och skatteutjämningsreserv vid ombildning till aktiebolag (Ds 1998:23). FAR får med anledning därav anföra följande.
FARs ståndpunkt
FAR avstyrker den föreslagna lagändringen.
Om förslaget ändå skulle komma att genomföras menar FAR att lagtexten måste förtydligas.
Motivering
Lagtextens innebörd är mycket svårtolkad, för att inte säga i det närmaste obegriplig.
Den föreslagna lagändringen har sin grund i en nyligen avkunnad dom från Regeringsrätten. I promemorian anges att nuvarande bestämmelse skulle kunna utnyttjas på ett inte avsett sätt och leda till att ett stort antal företagsombildningar företas enbart av skatteskäl. FAR finner det osannolikt att ett antal företagsombildningar skulle företas enbart av skatteskäl på grund av nuvarande lagregler.
Enligt förslaget skall de överförda tillgångarnas skattemässiga värde minskas med bland annat periodiseringsfond. Aktiebolaget skall göra avsättning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond. Såvitt FAR förstår innebär detta att beskattat kapital i den enskilda firman övergår till obeskattat kapital i aktiebolaget. Detta skulle omöjliggöra för en enskild näringsidkare med periodiseringsfond att ombilda verksamheten till aktiebolag.
Om förslaget egentligen avser att förhindra att periodiseringsfonden minus latent skatt blir beskattat kapital i aktiebolaget måste lagtexten förtydligas.
FAR anser att nuvarande regler underlättar för näringsidkare att byta företagsform och därför kan sägas vara neutrala vid företagsombildning. Flertalet enskilda näringsidkare driver sin verksamhet i mycket liten skala och oftast utan anställda. När verksamheten skall expandera är det oftast nödvändigt att övergå till aktiebolagsform för att begränsa ansvaret för bland annat anställd personal m.m. Många småföretagare har svårigheter vid övergången, då de saknar erforderligt kapital. Med nuvarande regler underlättas denna ombildning, då beskattningen av obeskattade reserver i form av periodiseringsfond m.m. kan begränsas till 28 procent. Det bör vidare noteras att många enskilda firmor redovisar vinster som inte överstiger brytpunkten och skillnaden i beskattning är således liten. Skillnaden är de sociala avgifter som eventuellt uppkommer vid ombildningen.
FAR kan inte finna att nuvarande regler är så förmånliga att de skulle medföra att ombildningar görs av rena skatteskäl. Risken att ombildningar skulle ske i en sådan omfattning att en särskild stopplagstiftning skulle vara befogad, finner FAR än mer avlägsen. FAR anser inte att förslaget bör läggas till grund för lagstiftning.
Uttalandet har avgivits av FARs skattekommitté
Remissvar till Finansdepartementet
Omstrukturering och beskattning (SOU 1998:1)
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över slutbetänkandet från 1992 års företagsskatteutredning, Omstrukturering och beskattning. FAR får med anledning härav anföra följande.
FARs ställningstagande
Hela realisationsförlusten vid avyttring av näringsbetingade andelar bör vara avdragsgill.
Förslaget om fiktiv avyttring bör inte genomföras.
Nuvarande regler för koncerninterna aktieöverlåtelser inom Sverige bör behållas med smärre justeringar.
Utgångspunkten för utredningen har varit att införa regler som inte motverkar omstruktureringen inom näringslivet. Förslaget är dock tekniskt mycket komplicerat och svårt att överblicka. Det måste därför förenklas och justeras i flera avseenden för att kunna läggas till grund för lagstiftning.
Förutom ett antal smärre justeringar som framgår nedan tillstyrker FAR i övrigt förslagen i betänkandet.
Lex ASEA
FAR hälsar med tillfredsställelse att villkoren för tillämpning av Lex ASEA uppmjukats i ett antal avseenden. Det kan dock ifrågasättas om inte även vissa av de föreslagna nya villkoren hade kunnat undvaras. FAR föreslår t.ex. att det s.k. noteringsvillkoret slopas och att lagen görs tillämplig även på företag utan noterade aktier. Om problemet med fördelning av anskaffningsvärde bedöms som svårhanterligt, eller om risk anses föreligga för kringgående av de s.k. 3:12-reglerna, kan ett dispensförfarande vara en rimligt enkel och framkomlig lösning.
Beskattningen av reaförluster och reavinster på näringsbetingade andelar samt fiktiv avyttring
Reaförluster (avsnitt 2.2)
FAR avstyrker förslaget om halverad avdragsrätt för förluster på näringsbetingade andelar.
På sid. 119 i betänkandet anförs att ”... vinster och förluster bör behandlas symmetriskt om inte särskilda skäl talar emot det ...”.
Utredningen kommer med all rätt fram till att vinst vid avyttring av näringsbetingade aktier bör vara skattefri. För att undvika missbruk, särskilt med beaktande av innehav i utländska företag, föreslår utredningen att halva vinsten skall tas upp till beskattning. Detta har tagits till intäkt för att endast halva förlusten skall vara avdragsgill. Det förhållandet att en vinst inte skall beskattas i sin helhet behöver dock inte innebära att en förlust inte skall vara avdragsgill fullt ut. Tvärtom finns det starka skäl som talar mot en halvering av avdragsrätten. Förslaget innebär att företag som organiserat sig i en koncernform (moderbolag och dotterbolag med näringsbetingade innehav) kommer i ett sämre skattemässigt läge än företag med divisioner inom ett enda bolag. Möjligheterna till förlustutjämning genom en avyttring halveras i det förstnämnda fallet, medan full kvittning medges i det senare fallet. En löpande förlust i det sålda dotterbolaget kan täckas med full avdragsrätt endast om koncernbidragsrätt föreligger. Har kapitalinsatsen gjorts i rörelsen genom tillskott till ett dotterbolag, och leder detta till förlust när aktierna avyttras, bör denna förlust självklart vara avdragsgill till 100 procent. Om samma belopp hade satsats i den enskilda juridiska personen hade det ju blivit avdragsgillt fullt ut.
Det bör noteras att förlust på näringsbetingade aktier var fullt avdragsgill före skattereformen 1991–1992, trots att endast viss del av vinsten var skattepliktig. En förlust vid avyttring av näringsbetingade aktier är faktisk och inte fiktiv och bör därför vara fullt avdragsgill. Utredningens förslag skulle medföra avsevärda negativa skattemässiga konsekvenser för ett företag som består av ett svenskt moderbolag och dotterbolag, jämfört med ett företag som tillämpar en divisionsstruktur.
Som ovan framhållits finner utredningen att vinst vid avyttring av näringsbetingade aktier rätteligen borde vara skattefri. Med utredningens tankesätt skulle detta innebära att en förlust inte skulle vara avdragsgill överhuvudtaget. Bara detta förhållande torde visa att kopplingen mellan vinst och förlust inte bör göras. Har förlust uppkommit finns ingen skattekraft, och full avdragsrätt måste föreligga.
Fiktiv avyttring (avsnitt 2.1.4.1)
Enligt FARs mening finns det ingen anledning att införa systemet med ”fiktiv avyttring” vid karaktärsbyten. Redan i gällande rätt är det ju skillnad i beskattningen av näringsbetingade aktier och kapitalplaceringsaktier. Om aktierna ändrar karaktär till näringsbetingade aktier erhålls utdelning skattefritt. Att utredningen nu föreslår en halvering av reavinstskatten på näringsbetingade andelar medför inte att nya s.k. tröskeleffekter uppkommer jämfört med vad som nu gäller genom reglerna om skattefri utdelning i 7 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt (SIL).
Förslaget innebär vidare att ett uppskov skall fastställas i och med att beskattning skall ske först vid verklig avyttring. För onoterade aktier skall uppskovsbeloppet bestämmas efter skälig grund. Enligt FARs mening kan det inte vara förenligt med realisationsvinstbeskattningens grundprinciper att reavinster skall fastställas efter skälig grund. Regeln lämnar alltför mycket utrymme för godtycklighet för att vara godtagbar.
Reavinster (avsnitt 2.1)
FAR tillstyrker utredningens förslag om halverad reavinstskatt på näringsbetingade andelar, men vill framhålla att det fortfarande kommer att kvarstå en omotiverad merbeskattning. Utredningen föreslår visserligen att halva beloppet av en reavinst på näringsbetingade andelar skall bli skattepliktigt, i stället för som i gällande rätt hela reavinsten. Förslaget medför emellertid endast att ett leds beskattning halveras, inte att den nuvarande omotiverade trippelbeskattningen undanröjs. Den kvarstående beskattningen skall således enligt förslaget normalt tas ut på 2 Ì gånger vinsten. Detta är en halv gång för mycket för att det skall råda neutralitet mellan utdelningsbeskattningen och realisationsvinstbeskattningen. Den föreslagna regeln åstadkommer således inte ett systemriktigt resultat.
FAR vill också påpeka att utredningens beslut att inte föreslå införande av den s.k. JIK-metoden (sid. 116) enbart baseras på en översiktlig analys. Då JIK-metoden teoretiskt innebär att utdelningar och reavinster blir skattemässigt likabehandlade saknar FAR en genomgripande belysning av metoden och en komparativ studie.
Värdeöverföringar
FAR tillstyrker utredningens förslag i stort men föreslår följande justeringar.
FARs syn på gällande rätt överensstämmer med den som presenteras i utredningen. FAR menar också liksom utredningen att det är önskvärt att en lagreglering införs på området värdeöverföringar/verklig förlust i reaförlustsituationer.
FAR avstyrker däremot författningsförslaget sådant det är utformat i följande avseende. Förslaget gäller juridiska personers innehav i både närings- och kapitalplaceringssyfte. Utdelningar på t.ex. kapitalplaceringsaktieinnehav bör givetvis inte medföra att omkostnadsbeloppet skall minskas, eftersom utdelningen är skattepliktig hos ägarföretaget. Som lagtextförslaget är utformat uppkommer dock viss osäkerhet i de fall ägarföretaget har stora rullade underskott. Utdelningen medför inte beskattning utan minskar enbart ägarföretagets rullade underskott. Rekvisitet ”medfört beskattning” i förslagets 24 § 1 a mom. SIL bör ändras till ”är skattepliktig”.
Underprisöverlåtelser
FAR tillstyrker utredningens förslag gällande uttagsbeskattning med följande undantag.
Begreppet verksamhetsgren (avsnitt 4.2.2.2)
I de fall då en överlåtare inte med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till förvärvaren under det år då överlåtelsen sker skall det enligt utredningen krävas att överlåtarens hela verksamhet eller en verksamhetsgren överlåts för att uttagsbeskattning inte skall ske. Begreppet verksamhetsgren definieras av utredningen som en sådan del av en verksamhet som lämpar sig för att avskiljas till en självständig verksamhet. Med utredningens definition av verksamhetsgren bör t.ex. verksamhet som är knuten till ett fartyg kunna utgöra en verksamhetsgren. Däremot torde en fastighet enligt utredningens definition normalt utgöra en enstaka tillgång.
Enligt FARs uppfattning bör emellertid en fastighet kunna ses som en verksamhetsgren, varför det är önskvärt att innebörden av verksamhetsgren ändras.
Reglering när uttagsbeskattning underlåts (avsnitt 4.2.2)
Utredningen föreslår (2 § i förslaget till lag om uppskov med beskattningen vid överlåtelse av tillgångar i näringsverksamhet till underpris) att utdelning inte skall beskattas i det fall då uttagsbeskattning inte sker vid en underprisöverlåtelse.
Enligt FARs uppfattning bör det uttryckligen tilläggas att felprisregeln i 32 § anv. p. 14 kommunalskattelagen (KL) inte heller skall tillämpas.
Reglering när uttagsbeskattning sker (avsnitt 4.2.2)
I det fall då uttagsbeskattning sker innebär förslaget att förvärvaren skall anses ha anskaffat tillgången eller tjänsten för en ersättning motsvarande marknadsvärdet. FAR finner det oklart hur denna regel skall kombineras med regelverket om räkenskapsenlig avskrivning på inventarier i 23 § anv. p. 13 KL. Ett av rekvisiten för att avdragsrätt skall erhållas enligt den anvisningspunkten är att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna. Som utredningens förslag ser ut finns det en risk att det uttagsbeskattade beloppet inte kan ingå i avskrivningsunderlaget hos det köpande företaget på ett sådant sätt att skattemässigt avdrag kan erhållas. Då detta inte kan ha varit avsikten med förslaget föreslår FAR att en ändring eller ett förtydligande görs som medför att skattemässig avskrivning kan göras på inventariernas fulla marknadsvärde.
Andelsbyten
FAR tillstyrker utredningens förslag till reglering av andelsbyten med följande korrigeringar.
Röstmajoritetsvillkoret (avsnitt 5.2.2.7)
Utredningen föreslår som villkor för uppskov att det köpande företaget har röstmajoritet i det överlåtna företaget vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker.
FAR avstyrker villkoret, då det medför ett väsentligt inskränkande rekvisit för uppskov jämfört med dagens andelsbytesregler i SIL (strukturregeln) och omstruktureringslagen (internationellt andelsbyte). Enligt FARs uppfattning finns det ingen anledning att införa något villkor om kapitalandel eller röstetal.
Förslag om delningsprincip vid andelsbyten (avsnitt 5.2.4.2)
Utredningen föreslår att ett andelsbyte i vissa situationer skall delas upp i en andelsbytesdel och en kapitaltillskottsdel. Förslaget finns beskrivet på sid. 202 ff under rubriken ”Partiella andelsbyten”. Utredningens resonemang tycks utgå från att det vid interna andelsbyten kan uppkomma utspädningseffekter. Det bör noteras att de inapporterade aktierna endast kan vara kapitalplaceringsaktier. Är de näringsbetingade tar nämligen den föreslagna nya koncernregeln över. Värdet på de bortbytta aktierna ”späds ut” på redan befintliga aktier i det köpande bolaget. Denna ”utspädningseffekt”, som endast kan uppkomma vid interna andelsbyten av kapitalplaceringsaktier, motiverar enligt utredningen att transaktionen delas upp i andelsbyte och ovillkorligt ägartillskott. Det föreslås att uppskov medges med beskattningen av andelsbytesdelen. Vad avser kapitaltillskottsdelen skall det avyttrande företaget enligt allmänna regler uttagsbeskattas för marknadsvärdet av andelarna om inte villkoren i underprislagen är uppfyllda.
Enligt FARs uppfattning grundar sig utredningens förslag på ett synnerligen teoretiskt resonemang. När externa parter agerar uppkommer aldrig de effekter som utredningen beskriver, eftersom säljaren vill ha ett marknadsmässigt vederlag. Vid interna andelsbyten behålls hela värdet inom koncernen, varför redan en aktie i vederlag utgör ett marknadsmässigt vederlag.
Utredningens förslag innebär att det förvärvande bolaget måste ge ut nyemitterade aktier så att marknadsvärdet på de inapporterade aktierna bevaras, dvs. ingen utspädning sker. FAR ser inga skäl till att införa en sådan princip som utredningen föreslår. Civilrättsligt sker ju inte någon större eller mindre värdeöverföring oavsett hur emissionskapitalet dimensioneras så länge apportören äger alla aktier i emissionsbolaget. Dimensioneringen av de nyemitterade aktierna blir bara en formsak utan materiellt innehåll. Det förvärvande bolaget tvingas att ha ett högt aktiekapital, vilket inte kan vara avsikten.
De slutliga skattekonsekvenserna blir likadana oavsett om uppskov medges på hela vinsten eller transaktionen delas upp i ett andelsbyte och ett tillskott. Det som skiljer sig är en tidigareläggning av beskattningen i ett fall där uttagsbeskattning inte kan underlåtas. FAR har emellertid svårt att se hur ett dylikt fall överhuvudtaget i praktiken skall kunna uppkomma, då det i dessa fall inte borde vara några disproportioner i värdet mellan de bytta och de erhållna aktierna.
Restriktioner gällande kvalificerad andel i fåmansföretag (avsnitt 5.2.4.12)
Utredningen föreslår speciella villkor för uppskov när andelsbytet avser kvalificerad aktie enligt 3 § 12 a mom. SIL. I den föreslagna 3 § p. 3 i förslaget till lag om uppskov med beskattningen vid andelsbyten föreslås, utöver redan gällande restriktioner, att uppskov skall medges endast om det köpande företagets verksamhet till huvudsaklig del avser rörelse. Motiveringen är att ett köpande förvaltningsföretag kan ta emot utdelningar skattefritt om utdelningarna vidareutdelas.
Det känns främmande med en dylik reglering som enbart träffar aktieägare som är verksamma i s.k. fåmansföretag. Utdelningsreglerna för förvaltningsföretag gäller ju för alla aktieägare i ett sådant företag. Ett sådant byte som beskrivs på sid. 219 medför i många fall dessutom att lättnadsreglerna (reglerna om skattefri utdelning) inte längre kan tillämpas av ägarna. De s.k. 3:12-reglerna blir inte heller på något sätt åsidosatta.
FAR avstyrker således av likformighets- och neutralitetsskäl förslaget om ett huvudsaklighetsrekvisit för kvalificerade aktier i fåmansföretag.
Skatteflyktsregel (avsnitt 5.2.4.12)
Utredningen föreslår att en särskild skatteflyktsregel skall införas i den föreslagna andelsbyteslagen. FAR avstyrker detta förslag.
Det finns inget behov i skattelagstiftningen av vare sig en allmän eller en särskild skatteflyktsklausul. Eftersom lagstiftaren redan tidigare valt att införa en allmän skatteflyktsklausul finns det än mindre skäl att införa en särskild skatteflyktsklausul i den föreslagna andelsbyteslagen.
Tillägg och förtydliganden
I de fall ett byte avser näringsbetingade andelar på vilket den nya koncernregeln inte blir tillämplig, bör uppskovet fastställas till 50 procent av vinsten. Detta bör förtydligas.
Vidare finns det enligt FARs mening inget skäl till att ekonomiska föreningar inte skall få räknas med bland köpande företag. I utredningens förslag uppräknas endast svenskt aktiebolag, utländskt s.k. 16:2-bolag och utländska företag enligt fusionsdirektivet.
Koncernregel
FAR är mycket tveksam till de föreslagna ändringarna i reglerna om koncerninterna aktieöverlåtelser. De nuvarande reglerna har funnits i mer än 25 år och har fungerat mycket väl. Utredningen noterar att det förekommit att reglerna utnyttjats genom apportemission till att erhålla nya marknadsmässiga anskaffningsvärden utan skatteeffekter. Mot den bakgrunden kan det givetvis finnas skäl att justera nuvarande regler. Det förslag som utredningen lämnar innebär dock betydande nackdelar och osäkerhet angående skatteeffekten vid efterföljande avyttringar. Det uppskovssystem som införs kan befaras leda till betydande kontrollproblem. Det borde vara möjligt att behålla nuvarande regler och endast införa en bestämmelse av huvudsaklig innebörd att något nytt anskaffningsvärde inte uppstår vid en koncernintern apportemission. FAR föreslår därför att förslaget om uppskov vid koncernintern aktieöverlåtelse skall gälla endast vid överlåtelser till utlandet.
Skulle det nämnda förslaget ändå genomföras finns det skäl att göra ytterligare ett påpekande. Utredningen föreslår nämligen att vinst på grund av en tidigare koncernintern aktieöverlåtelse skall tas upp till beskattning om säljaren upplöses genom likvidation eller fusion. I ett fall när säljaren är ett helägt dotterbolag är det emellertid enligt FARs mening fel att beskatta vinsten när detta dotterbolag t.ex. fusioneras in i moderbolaget. Lämpligen införs ett undantag vid fusion av ett helägt dotterbolag som tidigare gjort en koncernintern aktieöverlåtelse med vinst till t.ex. ett systerbolag. Uppskovsvinsten bör övertas av det övertagande företaget på samma sätt som gäller för andra poster vid fusion.
Tillägg till koncernregeln
Enligt utredningens förslag skall hälften av ett uppskov enligt koncernregeln vara skattepliktigt. Enligt den föreslagna koncernregeln skall bedömningen av om ett innehav är näringsbetingat göras på koncernnivå. Vid tillämpningen av principen att hälften av en reavinst på näringsbetingade andelar skall beskattas görs bedömningen däremot på bolagsnivå. Detta beror på att utredningen kopplar regeln om halverad reavinst på näringsbetingade andelar till reglerna i 7 § 8 mom. SIL. Denna skillnad mellan koncernregeln och regeln om halvering kan således medföra att ett uppskov enligt koncernregeln blir skattepliktigt till 100 procent. Reglerna bör ändras så att uppskov enligt koncernregeln i alla tänkbara situationer endast blir skattepliktiga till 50 procent.
Förlustregeln
Utredningens förslag till ny förlustregel medför att avdragsrätten blir uppskjuten hos säljaren. Utredningens lösning innebär således att det säljande företaget får avdrag för förlusten när en omständighet inträffar som medför att den överlåtna egendomen inte längre innehas av ett företag som står i intressegemenskap med det säljande företaget. Detta kan ske t.ex. när det köpande företaget säljer egendomen vidare externt eller då intressegemenskapen mellan det säljande och det köpande företaget bryts. I det fall det säljande företaget upplöses genom likvidation eller fusion tycks emellertid förlustavdraget gå definitivt förlorat. Denna effekt kan inte ha varit avsedd, varför FAR föreslår att uppskovet med förlusten får övertas av det övertagande företaget vid fusionen. En dylik förändring skulle medföra att behandlingen av förlustavdrag blir skattemässigt neutral när en fusion görs mellan ett företag som har uppskov med förlust och ett annat företag som har en latent förlust på egendom. Förlusten kommer i bägge fallen att uppkomma i det övertagande företaget.
Finansiering
FAR delar uppfattningen i det särskilda yttrandet att någon särskild finansieringsåtgärd inte behövs, och avstyrker därför utredningens finansieringsförslag.
Enligt utredningen är finansieringsbehovet för dess framlagda förslag 1,6 miljarder. Utredningen föreslår att kostnaden finansieras genom att procentsatsen för avsättning till periodiseringsfonder sänks från 20 till 10 procent för juridiska personer.
Enligt FARs uppfattning är det empiriska underlaget för en bedömning av de offentlig-finansiella effekterna av förslaget starkt begränsat. FAR uppfattar förslaget som en ren höjning av beskattningen. Det finns i vart fall inget som visar att förslaget skulle leda till en skattesänkning för företagen.
Finansieringsförslaget innebär att möjligheterna till resultatutjämning dramatiskt skulle försämras för juridiska personer. FARs uppfattning är att periodiseringsfonderna har en viktig funktion för resultatutjämning mellan åren, inte minst för mindre och medelstora företag. Ett ytterligare skäl att inte sänka procentsatsen för avsättning till periodiseringsfond för juridiska personer är att neutraliteten mellan olika företagsformer skulle upphävas.
Regeringens skrivelse 1997/98:66
Regeringen lämnade den 20 januari 1998 en skrivelse till riksdagen (Skr 1997/98:66) med besked om kommande förslag till ändring av reglerna för beskattning av vinster på näringsbetingade aktieinnehav där aktierna överlåtits koncerninternt. Regeringen föreslog att den s.k. koncernregeln skulle ändras. Den nya bestämmelsen föreslogs gälla fr.o.m. den 21 januari 1998. Dessutom föreslog regeringen att en särskild retroaktiv övergångsregel skulle införas för vissa fall när aktier, som erhållits som vederlag vid en koncernintern överlåtelse den 1 januari 1997 eller senare, säljs vidare. Bakgrunden till förslagen om en ny koncernregel och en särskild övergångsregel var att regeringen ville förhindra att en koncern genom olika s.k. paketeringsförfaranden möjliggör en extern försäljning av aktierna utan beskattning.
Den nämnda skrivelsen omfattas inte formellt av den nu behandlade remissen. FAR vill ändå beröra lagstiftningsarbetet beträffande förslagen i skrivelsen. I skrivande stund har inte något lagtextförslag framlagts. Enligt uppgift kommer förslagen i skrivelsen att behandlas samtidigt med de ovan kommenterade förslagen. Enligt lagutskottets betänkande 1997/98:SkU 20 kan ett lagförslag lämnas till Lagrådet tidigast omkring månadsskiftet maj–juni, och en proposition till riksdagen tidigast till hösten. Det får anses som synnerligen anmärkningsvärt att lagförslaget dröjer så länge. Särskilt allvarligt är detta i och med att övergångsbestämmelsen medför retroaktiva konsekvenser för vissa företag. Bristen på förutsebarhet är i det närmaste total i fråga om det som behandlas i skrivelsen.
FAR finner att tillvägagångssättet är helt oacceptabelt. Det är av yttersta vikt att ett lagtextförslag framläggs snarast möjligt.
Remissvar till Finansdepartementet
Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168)
* Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har beretts tillfälle att yttra sig över Aktiebolagskommitténs betänkande Vinstutdelning i aktiebolag (SOU 1997:168). FAR får med anledning härav anföra följande:
FAR tillstyrker förslagen i betänkandet med följande undantag.
FAR avstyrker förslaget (16 kap. 3 §) att styrelsen i förvaltningsberättelsen skall uppge hur stor del av det egna kapitalet som beror på att vissa tillgångar eller skulder – som skall anges i förvaltningsberättelsen – upptagits till marknadsvärdet på balansdagen eller värderats till balansdagens kurs. Försiktighetsregeln och övriga regler ger ett gott borgenärsskydd vid alla slag av värdeöverföringar, och FAR finner att den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle tynga förvaltningsberättelsen på ett onödigt sätt. Givetvis kan motsvarande upplysningar behöva lämnas i redogörelsen för redovisningsprinciperna eller i not till balansräkningen.
FAR föreslår att kommitténs överväganden i avsnitt 4.5.2, 6 stycket, förtydligas. Där sägs att den ”verkliga soliditeten, med beaktande av obeskattade och dolda reserver” är det relevanta soliditetsmåttet vid tillämpning av försiktighetsregeln. Det framgår inte klart vad de obeskattade reserverna består av och hur de dolda reserverna skall värderas. Med avseende på de dolda reserverna vore det en fördel att i stället utgå från begreppet verkligt värde.
Aktiemarknadsnämnden
Aktiemarknadsnämndens uttalande 1998:7
Till Aktiemarknadsnämnden inkom den 29 januari 1998 en framställning från Stockholms Fondbörs. Till framställningen var fogade ett antal bilagor.
Bakgrund
Beträffande bakgrunden till framställningen lämnas följande redogörelse, som är hämtad ur Stockholms Fondbörs framställning till nämnden och Imatran Voima Oy:s yttrande över framställningen.
Imatran Voima Oy (IVO) förvärvade i mars 1996 från ett annat bolag aktier representerande 34,0 procent av aktiekapitalet och 43,6 procent av röstetalet i Gullspång Kraft AB (Gullspång). Genom andra affärer ökade IVO i april samma år sin andel i Gullspång till 43,6 procent av aktiekapitalet och 50,1 procent av röstetalet. Resterande aktier i Gullspång innehades vid denna tidpunkt av dels tre stora ägare (Vattenfall AB, Graningeverken AB och Lidköpings kommun), dels ett större antal små ägare.
Under våren respektive hösten 1997 förvärvade IVO även Vattenfalls och Graningeverkens aktier i Gullspång. Slutligen offentliggjorde IVO den 9 december 1997 genom pressmeddelande att bolaget förvärvat Lidköpings kommuns aktier i Gullspång. Förvärvet var villkorat av att det godkändes av IVO:s styrelse, vilket avsågs ske den 12 december 1997. Av pressmeddelandet framgick också att IVO efter förvärvets fullbordan skulle komma att äga mer än 90 procent av aktierna med mer än 90 procent av rösterna i Gullspång samt att IVO inte hade för avsikt att lägga ett bud på resterande aktier i Gullspång.
Den 12 december 1997 meddelade IVO i ett nytt pressmeddelande att dess styrelse godkänt förvärvet samt att ”IVO fortsätter att köpa B-aktier i Gullspång över Stockholms Fondbörs till 126 kronor per aktie”. Vidare meddelades att IVO:s helägda svenska dotterbolag IVO Energi AB hade förvärvat ett visst antal B-aktier i Gullspång samt att IVO-koncernens aktieinnehav i Gullspång motsvarade 90,14 procent av aktiekapitalet och 92,96 procent av röstetalet i bolaget.
Den 15 december 1997 placerade Stockholms Fondbörs Gullspång-aktien på A-listans observationsavdelning på grund av otillräcklig spridning. Samma dag begärde Fondbörsen i en skrivelse till IVO besked om huruvida bolaget avsåg att ompröva sitt beslut att inte erbjuda minoriteten villkor motsvarande vad som givits till Lidköpings kommun.
Den 16 december 1997 meddelade IVO genom ett tredje pressmeddelande att bolaget i syfte att ge Gullspångs små aktieägare en möjlighet att sälja B-aktier till IVO skulle fortsätta att köpa aktier i Gullspång Kraft AB över börsen åtminstone ett par veckor in på 1998. Priset om 126 kr per aktie uppgavs ligga i nivå med Lidköpingsposten ”om hänsyn tas till att Lidköpingsposten var en kontrollpost, vilket motiverar en extra premie”. I meddelandet sades också att IVO intensivt arbetade på ”att finna lösningar för Gullspång som passar in i IVO:s framtida strategi i Norden och som kräver att IVO är ensam ägare i bolaget”.
I skrivelse till Fondbörsen den 12 januari 1998 meddelade IVO att bolaget inte hade för avsikt att ompröva sitt beslut angående den fasta köpkursen på 126 kr per aktie.
Den 29 januari 1998, efter förvärv av samtliga IVO:s aktier i Gullspång, påkallade IVO Energi AB tvångsinlösen hos Gullspångs styrelse.
Stockholms Fondbörs har hemställt att Aktiemarknadsnämnden prövar om IVO:s offentliggörande av sin avsikt att för 126 kronor över börsen förvärva B-aktier i Gullspång är att betrakta som ett sådant erbjudande att prospektskyldighet förelegat och om IVO i sådant fall vid utformningen av villkoren haft att iaktta principen om likvärdig behandling såsom den kommit till uttryck i den av Näringslivets Börskommitté (NBK) utfärdade rekommendationen från år 1988 rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv. Fondbörsen har därvid anfört att det saknas vägledande aktiemarknadsrättsliga uttalanden i ämnet.
I yttranden till nämnden har IVO bl.a. anfört: IVO:s syfte med beslutet om fortsatta köp till en fast kurs var att av hänsyn till minoritetsaktieägarna behålla likviditeten i Gullspångsaktien fram till dess att ett eventuellt tvångsinlösenförfarande kom till stånd. Informationen om den av IVO beslutade köpkursen, som IVO valde att offentliggöra för att tillfredsställa marknadens informationskrav, utgör inte och kan inte heller jämställas med ett offentligt erbjudande. Det finns inga vägledande aktiemarknadsrättsliga avgöranden eller andra uttalanden som ger stöd för ett sådant ställningstagande. Någon skyldighet för IVO att upprätta prospekt har därför inte uppkommit. Detta gäller så mycket mera om man beaktar syftet med och bakgrunden till offentliggörandet av beslutet om fortsatta köp samt det förhållandet att IVO därvid redan ägde mer än 90 procent av aktierna i Gullspång med mer än 90 procent av rösterna. Eftersom IVO:s information om den beslutade köpkursen således inte omfattas av NBK:s rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv, har det stått IVO fritt att förvärva aktier i Gullspång till vilket pris som helst, låt vara att informationen om den fasta kursen kan anses medföra att IVO inte bör förvärva aktier till ett lägre pris.
Överväganden
NBK:s rekommendation rörande offentligt erbjudande om aktieförvärv är tillämplig när svensk eller utländsk, juridisk eller fysisk person (köparen) offentligt erbjuder aktieägare i ett svenskt aktiebolag med spritt ägande (målbolaget) att på generellt angivna villkor överlåta sina aktier till köparen. Rekommendationen innebär bl.a. att köparen är skyldig att upprätta prospekt (punkt II.1). Vidare föreskrivs (punkt II.7) med vissa undantag att, om köparen innan erbjudandet offentliggjorts förvärvat aktier i målbolaget, villkoren i erbjudandet inte får vara mindre förmånliga än de som gällde för det tidigare förvärvet, om detta till tid och syfte sammanhängt med att köparen allvarligt övervägt att lämna ett offentligt erbjudande. Sådant sammanhang skall anses föreligga om mindre än sex månader förflutit mellan det tidigare förvärvet och erbjudandets offentliggörande.
Rekommendationens tillämplighet är inte beroende av vilken teknik köparen använder sig av för att genomföra förvärvet. Rekommendationen får visserligen i första hand anses ta sikte på förfaranden där köparen offentligt presenterar ett anbud som målbolagets aktieägare har att acceptera genom meddelande till köparen eller ett av denne anlitat värdepappersinstitut. Detta kommer till uttryck bl.a. i punkt II.4 och kommentaren till denna, där det förutsätts att den som lämnat ett offentligt erbjudande är bunden av detta såsom anbudsgivare enligt avtalsrättsliga principer. Det är tveksamt om en utfästelse att köpa aktier till ett visst pris över börs har sådan juridisk innebörd. Å andra sidan utesluter inte ordalydelsen av de grundläggande reglerna om rekommendationens tillämpningsområde att den tillämpas på andra förfaranden med karaktär av offentligt erbjudande än sådana som den enligt det nyss anförda i första hand tar sikte på. Syftet med prospektskyldigheten – att placerarna skall erhålla information på vilken de skall kunna grunda sina placeringsbeslut – får också anses göra sig gällande på samma sätt vid en utfästelse att köpa aktier till ett visst pris över börs som vid mera traditionella tillvägagångssätt.
I det nu aktuella fallet har köparen via massmedia offentliggjort att bolaget till fast pris och utan angivande av några preciserade begränsningar i fråga om tid eller kvantitet är berett att förvärva aktier i målbolaget över börsen och att detta skall ske i syfte att ge små aktieägare möjlighet att sälja sina aktier i målbolaget. Enligt nämndens mening medför både ordalagen av och syftet med rekommendationen att ett sådant tillvägagångssätt bör anses falla inom ramen för rekommendationens tillämpningsområde.
Det kan också påpekas att det för frågan om rekommendationens tillämplighet inte spelar någon roll hur stor andel av målbolagets aktier som köparen redan innehar, under förutsättning att ägandet i målbolaget är spritt vid tidpunkten för erbjudandet. Det torde i själva verket ofta förhålla sig så att just de aktieägare med små innehav som kvarstår i ett målbolag efter det att köparen genom blockaffärer uppnått en betydande ägarandel har ett särskilt och berättigat intresse av att rekommendationen följs.
Som såväl Fondbörsen som IVO har anfört har det saknats vägledande uttalanden i fråga om rekommendationens tillämplighet på förfaranden av det slag som här är aktuellt. Inte heller kan tolkningsfrågan anses ha varit uppenbar. Med hänsyn härtill anser sig nämnden inte böra uttala att IVO:s underlåtenhet att följa rekommendationen stått i strid med god sed på den svenska aktiemarknaden. Den tolkning av rekommendationen som nämnden nu har ställt sig bakom bör emellertid följas av aktiemarknadsbolag för framtiden i situationer som är likartade med den som föreligger i ärendet.
– – –
I behandlingen av detta ärende har följande ledamöter deltagit: Johan Munck (ordförande), Leif Thorsson (vice ordförande), Carl Johan Åberg (vice ordförande) och Bo Damberg.