Vid sitt sammanträde i april 1998 antog IASC:s styrelse en rekommendation som behandlar redovisningen av nedskrivningar (impairment writedowns). Rekommendationen täcker alla slag av tillgångar med undantag för lager, uppskjutna skattefordringar samt tillgångar hänförliga till entreprenadkontrakt och pensionsavtal. Undantagen motiveras av att de täcks av andra IASC-rekommendationer.
En nedskrivning skall göras när det bokförda värdet på en tillgång överstiger tillgångens verkliga värde. En prövning av om en nedskrivning är erforderlig skall göras om det finns anledning att tro att tillgångens värde har sjunkit. En prövning skall också göras om så krävs i andra rekommendationer. Exempelvis föreskriver (den kommande) rekommendationen om redovisning av immateriella tillgångar att en prövning av värdet skall göras varje år för sådana immateriella tillgångar inklusive goodwill som skrivs av över mer än tjugo år.
I rekommendationen definieras verkligt värde som det högre av en tillgångs nettoförsäljningsvärde och nyttovärde. Nettoförsäljningsvärdet utgörs av det belopp som kan erhållas vid försäljning av tillgången efter avdrag för direkta försäljningskostnader. Det förutsätts att både köpare och säljare är välinformerade och att de inte agerar av tvång.
Med nyttovärde avses nuvärdet av uppskattade framtida inbetalningsöverskott från användning av tillgången samt när tillgången utrangeras eller säljs. I rekommendationen lämnas anvisningar för hur saluvärdet och nyttovärdet skall fastställas. När det gäller nyttovärdet gäller bland annat att
inbetalningsöverskotten skall återspegla rimliga antaganden baserade på företagsledningens bästa bedömningar av de ekonomiska förutsättningar som förväntas gälla under tillgångens återstående livslängd, och
valet av diskonteringsfaktor skall göras med beaktande av aktuella marknadsräntor och den risk som är förknippad med tillgången. Diskonteringsfaktorn (och inbetalningsöverskotten) skall beräknas före skatt.
En nedskrivning skall göras så snart som tillgångens verkliga värde är lägre än det bokförda värdet. Verkligt värde skall fastställas för enskilda tillgångar. Om det inte är möjligt att fastställa det verkliga värdet för en enskild tillgång föreskriver rekommendationen att företaget beräknar det verkliga värdet för den resultatenhet (cash-generating unit) till vilken tillgången hör. En resultatenhet är den minsta grupp av tillgångar som skapar inbetalningsöverskott från löpande verksamhet oberoende av inbetalningsöverskott från andra tillgångar eller resultatenheter. Om emellertid en tillgång eller en grupp av tillgångar används för att producera varor för vilka det finns en aktiv marknad, utgör den tillgången eller gruppen av tillgångar en resultatenhet även om produkterna enbart används internt. I ett appendix till rekommendationen ges exempel på hur man fastställer vad som är en resultatenhet.
När man prövar om en resultatenhet skall skrivas ner, föreskriver rekommendationen att hänsyn skall tas till goodwill och till gemensamma tillgångar i form av huvudkontor mm som kan hänföras till resultatenheten. I rekommendationen ges anvisningar för hur detta kan göras.
Principerna för att fastställa ett nedskrivningsbehov och storleken av en nedskrivning är desamma för en resultatenhet och för en enskild tillgång. I rekommendationen beskrivs hur man fastställer det bokförda värdet för en resultatenhet och för hur nedskrivningen skall fördelas mellan de enskilda tillgångarna i en resultatenhet.
Rekommendationen föreskriver att nedskrivningar av tillgångar som gjorts ett tidigare år, skall återföras om, och endast om, det skett en förändring i de antaganden som användes för att fastställa tillgångens verkliga värde när nedskrivningen senast gjordes. Återföringen av nedskrivningen får inte medföra att tillgångens bokförda värde redovisas med ett högre belopp, efter hänsyn tagen till normala avskrivningar, än vad som skulle ha redovisats om nedskrivningen inte ägt rum.
Nedskrivning av goodwill skall inte återföras om inte nedskrivningen orsakades av en specifik extern händelse av engångsnatur och där utvecklingen sedermera gått i motsatt riktning och alltså visat att förutsättningen för nedskrivningen bara var tillfällig.
När rekommendationen tillämpas första gången skall den tillämpas med effekt framåt (i enlighet med bestämmelserna i RR5.) Det innebär att nedskrivningar eller återföringar av nedskrivningar i samband med att rekommendationen tillämpas för första gången skall redovisas över resultatet och inte mot eget kapital.
Rekommendationen skall tillämpas från och med den 1 juli 1999.
Rolf Rundfelt