Sverige verkar vara ganska unikt när det gäller att redovisa de verkliga kostnaderna för olika typer av optionsprogram. Den främsta förklaringen är att skattemyndigheten kräver att alla förmåner skall beskattas. Det lönar sig därför bättre för de anställda att betala ett belopp motsvarande förmånsvärdet. Redovisningsfrågan blir därmed inte kontroversiell.
I USA är situationen annorlunda. När frågan om hur kostnaderna för ett optionsprogram skulle redovisas var aktuell för några år sedan blev reaktionen från företagen kraftig. Förslag till lagstiftning för att hindra nya redovisningsregler och bråk i samband med hearings kring förslaget gjorde att FASB mjukade upp sitt förslag. Amerikanska företag klarar sig idag undan med att beskriva optionsprogrammens utformning i noter.
Erfarenheterna från USA torde förklara varför också IASC valt att ligga lågt i den här frågan. IAS 19 som behandlar redovisning av förmåner till anställda, ställer bara krav på information i noter. Enligt en artikel i Financial Times den 28 oktober överväger dock den brittiska ASB nu att lägga fram ett förslag till redovisning av det verkliga värdet av optioner som ställts ut till anställda. I artikeln diskuteras tre alternativ. Det första utgår från att optionerna värderas enligt Black-Scholes modell. Det är den ansats som torde vara vanligast i Sverige. Ett problem är dock att ett utnyttjande av optionerna ofta förutsätter att den anställde kvarstår i tjänst under en längre tid. Optionerna är därför inte fullt likvida. Ett alternativ är att beräkna kostnaderna varje år utifrån skillnaden mellan optionspriset och börskursen. Det är alltså en redovisning motsvarande den som gäller för svenska så kallade syntetiska optioner. Det alternativet är knappast aktuellt eftersom optionsprogrammen vanligen innebär att den anställde erhåller aktier och inte kontanter. Slutligen diskuteras alternativet att företaget köper in egna aktier. Det förenklar redovisningsproblemet men medför naturligtvis, som FT påpekar, att företaget tvingas binda ett ganska stort kapital.
Rolf Rundfelt