Numera finns det så kallad grammatikkontroll, inte bara stavningskontroll, i ordbehandlingsprogrammen. Det kan löna sig att börja samarbeta med språkkontrollen, om man bara gör det med rimliga förväntningar.

Språkkontrollen upptäcker en lång rad fel av olika typer. Den är duktig på dubbleringar av olika slag, vare sig det är mellanslag, negationer eller passiver. Den upptäcker också om en bestämd artikel inte stämmer med substantivet i fråga om genus eller numerus, nota bene så länge konstruktionen inte är för svår. Då måste skribenten själv ta över och dra slutsatsen att det är falskt alarm när datorn ifrågasätter ordet den i ett uttryck som den år 1841 antagna konkurslagstiftningen. Kontrollen jämför bara den och år.

Men programmet reagerar också på en del stilistiska ting som byråkratiska, ålderdomliga eller talspråkliga ord. Och kontrollen håller ett vakande öga över meningslängden. Vet man med sig att det gärna blir lite väl långa meningar i det man skriver, kan det vara ett gott stöd att bara bli påmind om detta. Omskrivningen får man stå för själv.

Det är viktigt att lära känna sin språkkontroll och dess begränsningar. Därmed inte sagt att det inte finns mer att kräva av den. Ordvalet i förklaringarna är ibland alldeles för expertbetonat. Vem vet vad som menas med ellipsligaturer eller determinerare?

Det går att komplettera språkkontrollen med egna ordlistor, ett utmärkt sätt att anpassa den till företaget eller branschen. Och med hjälp av en egen undantagsordlista kan man välja att bli uppmärksammad på ord som bör undvikas av någon anledning, ord som kontrollen annars skulle ignorera eftersom de objektivt sett är korrekta.

Men om jag skriver internet reagerar språkkontrollen och föreslår Internet, utan att jag gjort något åt ordlistorna. Varför? Förklaringen finns på Svenska datatermgruppens webbplats. Internet definieras där som ett specifikt datornät. Det är då naturligt att uppfatta ordet som ett egennamn. Att vi använder Internet som ett namn avslöjas av hur vi behandlar det i talspråket. Vi böjer ju inte ordet i bestämd form och säger: Det där kan du hitta på internettet.

Om jag skriver dessa nya standards reagerar språkkontrollen också, om än indirekt. Ordet standards är ju en korrekt genitivform av standard. Därför avslöjas inte felet direkt. I det här fallet upptäcker kontrollen att dessa och genitivformen standards inte är på samma våglängd. Förslaget blir att jag ska skriva denna nya standards. Vad är det då för fel på standards? Jo, Svenska Akademiens ordlista godkänner bara standarder som pluralform. Språkkontrollen hade alltså lite rätt ändå.

Janet Gardell är språkkonsult och arbetar bl.a. med olika språkvårdsfrågor. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner., t.ex. via e-post till