Regeringen går på Advokatsamfundets linje när det gäller organiserat samarbete mellan advokater och revisorer. Regler som begränsar sådant samarbete står inte strid mot fri etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster enligt regeringens yttrande till EG-domstolen.
Slutsatsen i regeringens yttrande lyder i sin helhet:
”Reglerna om fri etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster utgör inte hinder för en medlemsstat att fastställa regler om att advokatverksamhet inte får bedrivas i ett sådant organiserat samarbete med annan än advokat, där delägarna inom ramen för samarbetet för gemensam räkning och under gemensam risk delar beslutsmakten eller det slutgiltiga ansvaret sinsemellan.”
Bakgrund
Målet i EG-domstolen (mål C-309/99) avser ett så kallat förhandsbesked till nederländsk domstol. Domstolen har ställt ett antal frågor till EG-domstolen som tar sikte på gemenskapens regler om konkurrens, etableringsrätt och rörligheten för tjänster.
Bakgrunden är ett överklagat beslut om att dels vägra advokaten J.C.J. Wouters att delta i samarbete med revisionsfirman Artur Andersen en Co Belastningsadviseurs och Artur Andersen en Co Accountants, dels att vägra advokaten J.W. Savelberghs att delta i samarbete med PriceWaterhouse Belastningsadviseurs.
Med hänvisning till god advokatsed har det nederländska advokatsamfundet givits rätt att utfärda reglementen som är bindande för advokater som är verksamma i Nederländerna.
Reglerna för samarbetsförhållanden tar sikte på samarbete där deltagarna för gemensam räkning och under gemensam risk utövar sin yrkesverksamhet eller med detta syfte delar beslutsmakten eller det slutgiltiga ansvaret sinsemellan.
För att säkerställa att den enskilde advokaten kan utföra sitt arbete fritt och oberoende får samarbete med annan yrkesgrupp än advokat inledas endast om samfundet givit tillstånd till sådant samarbete. Något sådant tillstånd har samfundet inte meddelat till de ovan nämnda tilltänkta samarbetspartnerna.
Den nederländska domstolen vill nu ha EG-domstolens förhandsbesked om advokatsamfundets reglering strider mot Romfördragets konkurrensregler, reglerna om fri etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster.
Paralleller till Sverige
Som Balans har beskrivit i tidigare nummer finns i det här målet direkta paralleller till Sverige. Mest uppmärksammat är antagligen advokatbyrån Wahlins försök att inleda ett nära samarbete med KPMG Bohlins. Advokatsamfundet stoppade försöket med hänvisning till att revisorers delägarskap kunde hota advokaternas oberoende.
Samfundet stödjer sig på bland annat rättegångsbalkens bestämmelse att ”i advokatverksamhet som bedrivs i bolagsform får endast advokat vara delägare eller bolagsman”.
Samfundet kan dock medge dispens från denna regel, men har vägrat med hänvisning till att advokatens oberoende kan ifrågasättas om andra än advokater tillåts vara delägare i verksamheten.
På det sättet har samfundet verkningsfullt begränsat möjligheterna för revisionsbolag att samarbeta med advokater i sin verksamhet.
Det nu pågående EG-målet kommer att få betydelse för den framtida bedömningen av sådant samarbete.
Bland andra Sveriges Advokatsamfund och Hellströms & Partners Advokatbyrå har framfört synpunkter till Justitiedepartementet inför den svenska regeringens yttrande i målet.
Advokatsamfundet konstaterar att inskränkning i rätten för advokat att ingå samarbetsförhållande med utövare av andra yrken inte kan påverka handeln mellan EG:s medlemsstater. Den påverkar heller inte konkurrensen eftersom det råder fri konkurrens på den svenska juristmarknaden. Och eftersom det saknas såväl advokatmonopol som advokattvång i Sverige – en klient kan få hjälp av annan juristutbildad än advokat – är denna inskränkning inte otillbörlig.
Samfundet betonar också att om samfundet tillät sina ledamöter att samarbeta med andra yrkesgrupper än advokater och med bibehållen rätt för dessa advokater att vara ledamöter och upprätthålla titeln, då skulle det innebära ”en betydande konkurrensfördel för dessa och motsvarande nackdel för advokater som ej inträder i sådant samarbete”.
Sammanfattningsvis anser samfundet att advokatreglerna inte innebär några konkurrenshinder eller andra hinder mellan EG:s medlemsstater.
Vilka Hellströms & Partners företräder vet inte Balans, men byråns slutsats är att det nederländska advokatsamfundets förbud inte klarar en granskning inom ramen för EG-rätten och att förbudet inte berättigas av påstådda fördelar för allmänintresset.
Förbudet medför färre producenter av heltäckande och integrerande juridiska tjänster, utestänger revisorer från att erbjuda heltäckande och integrerande juridiska tjänster och undanhåller marknaden det extra tillskott av juridiska tjänster som samarbete med revisorer skulle kunna tillföra och det hämmar slutligen ”utvecklingen av tillhandahållandet av juridiska tjänster och bortser från den grundläggande förändringen i tillgången och efterfrågan på kvalificerade tjänster på global nivå”.
Vad innebär då den svenska regeringens yttrande?
Regeringen tar inte ställning till om det nederländska samfundets förbud hotar konkurrensreglerna. Istället koncentrerar sig regeringen dels på tillämpningen av reglerna om fri etableringsrätt, dels fri rörlighet för tjänster.
– Vi anser att det är etableringsreglerna som är av primärt intresse. Frågan om konkurrensreglerna berör inte den svenska lagstiftningen, förklarar departementsrådet Anders Kruse, som är regeringens ombud i målet.
Den ifrågasatta regleringen står inte i strid med etableringsfriheten. Medborgare i andra EU-medlemsstater har rätt att bedriva företag i vilken medlemsstat som helt, men ”på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskrive för landets egna medborgare” som regeringen skriver.
Bakom detta ligger att EU vill verka för att advokater och andra egna företagare ska kunna etablera sig i andra EU-länder än sitt eget. Bland annat har Europaparlamentet och Rådet antagit ett direktiv om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i annan medlemsstat än den i vilken auktorisation erhölls. Direktivet ska vara genomfört 14 mars i år.
Det direktivet får till följd att ett medlemsland kan ha en regel om att förbjuda en advokat att ingå bolag med annan än advokat. Man får alltså ha nationella regler, och den som vill etablera sig i landet ifråga, har också att följa dessa regler, oavsett om personen är medborgare i etableringslandet eller ej.
Därför strider inte nederländska advokatsamfundets regler om samarbete mot den fria etableringsrätten mellan EU-stater.
Då blir frågan om samarbetsförbudet kan strida mot reglerna om fri rörlighet för tjänster.
Båda arbetar gränsöverskridande
Det är ju väl känt att både revisorer och advokater redan arbetar gränsöverskridande, och ett utökat samarbete kan innebära att man till klienten vill erbjuda tjänster över nationsgränserna.
Stoppar det nederländska samfundets reglemente sådana tjänster?
Nej, det gör det inte enligt den svenska regeringen. Tjänsterna kan som sådana färdas fritt. Det egentliga problemet är i själva verket yrkestiteln advokat. Och här finns ingen harmonisering av lagstiftningen. Här gäller nationella regler.
Och om vi då utgår från svenska förhållanden måste en svensk advokat lämna samfundet och titeln advokat i samma ögonblick han eller hon samarbetar mer eller mindre intimt med annan firma än advokatfirma. Men det står, återigen enligt den svenska regeringen, inte i strid med fri rörlighet av tjänster.
Regeringen tillägger att om EG-domstolen trots allt skulle finna att regler som inte tillåter organiserat samarbete över advokatyrket skulle innebära en inskränkning i den fria etableringsrätten och/eller friheten att tillhandahålla tjänster, då är dessa inskränkningar likväl berättigade.
Det beror på att reglerna är till för att säkerställa advokaternas oberoende och att lämna juridiskt biträde med endast klientens bästa för ögonen.
Advokaters oberoende ställning måste ”anses vara ett tvingande hänsyn av allmänintresse som kan rättfärdiga inskränkningar i etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster” skriver regeringen och tillägger att ”upprätthållandet av sådana etiska och andra regler kan inte säkerställas, om advokatverksamhet får bedrivas i en grupp som omfattar personer utanför advokatyrket, vars yrkesmässiga regler inte överensstämmer med de regler som gäller för advokater”.
Etableringsfriheten skulle alltså i så fall få ge vika för advokatkårens oberoende ställning.
Det är inte att gå för långt och ej heller diskriminerande enligt regeringen.
Advokaterna känner igen sig
Advokatsamfundet kan alltså känna igen sin egen argumentation.
– Regeringens yttrande är förenligt med vår inställning, konstaterar generalsekreterare Anne Ramberg till Balans.
Men det är inte säkert att detta är till gagn för organisationen, om man ska tro advokat Claes Sjölin på Advokatfirman Lindahl i Göteborg.
– Om Advokatsamfundet just nu gör vågen av glädje, ska man kanske sätta sig ner och lugna ner sig något. Regeringens yttrande kan nämligen bli en belastning både för Sverige och Advokatsamfundet.
Claes Sjölin, som tidigare skrivit om målet i FAR-Info, förklarar att regeringen har lämnat ett yttrande som endast snuddar vid problematiken i målet, och att man dessutom drar felaktiga slutsatser.
– Den nederländska domstolen har ställt elva frågor, men regeringen väljer att bara svara på två av dem. Och man undviker helt konkurrensfrågorna, som kanske är de mest intressanta. Varför det är så vet jag inte.
Dessutom beskriver regeringens slutsats (se ovan) endast ett maktförhållande där revisor och advokat har ett 50-50 förhållande, det vill säga där de delar på makten.
– Men man säger ingenting om förhållandet där exempelvis tio advokater är delägare i en byrå och där man vill låta en icke-advokat bli delägare. Regeringen tar inte ställning till en sådan situation.
Och det finns lösningar enligt Sjölin. I USA finns förslag om att det alltid är advokaten som tar ansvar för besluten. De revisorer som är knutna till en advokatbyrå har att följa advokaternas riktlinjer vad beträffar etikregler.
Men det riktigt allvarliga och enligt Claes Sjölin dessutom direkt felaktiga är regeringens tillägg om att eventuella inskränkningar i etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster skulle vara berättigade.
– Regeringen har blundat för eller glömt att vi sedan 1995 har en grundlagsfäst näringsfrihet i vårt land, konstaterar Claes Sjölin. Den innebär en likhetsprincip, att alla ska få kunna bedriva näringsverksamhet på lika villkor. Begränsningar i denna näringsfrihet får endast ske om särskilt starka intressen talar emot. Regeringen nämner inte denna grundlagsrättighet i sitt yttrande, och får det dessutom att låta som om advokaternas oberoende står över lag.
Claes Sjölin konstaterar att oberoendekravet för advokater inte är reglerat i lag, utan att det är en tolkning av Advokatsamfundets styrelse.
– Det innebär att regeringen i sitt yttrande till EG-domstolen med öppna ögon men utan rättslig grund har förvandlat ett i lagen oreglerat särintresse för en begränsad yrkesgrupp till ett påstått allmänintresse och på det sättet försökt hindra en grundlagsreglerad näringsfrihet.
Pär Trehörning