När SNS ekonomiråd (tidigare kallat Konjunkturrådet) lade fram årets rapport handlade det om ”Politisk makt med oklart ansvar”.
– Precis som politikerna med sitt vård-skola-omsorg, har vi också ett tredelat mantra i år, sa professor Assar Lindbeck (rådet var denna gång sammansatt av medlemmar i gamla Lindbeck-kommissionen).
– Men vi talar om makt-granskning-ansvar.
Rapport om revision
En inriktning som gjorde att rapporten och dess förslag denna gång till viss del kom att handla om revision och redovisning – i den offentliga sektorn. (Balans koncentrerar sig här på dessa delar av Rådets förslag.)
Redan i inledningen konstaterar man beträffande mantrats andra del, granskningen, att det finns ”en bristande granskning av makthavare på alla politiska nivåer, från primärkommunerna till EU. Ofta saknas professionell och oberoende revision, ibland tas inte resultatet av sådan revision på allvar av dem som granskats”.
Den del av den offentliga granskningen som råkar mest illa ut i rapporten gäller kommuner och landsting.
– Sverige saknar en kommunal revision värd namnet, konstaterade Lindbeck på presskonferensen. Och samma skarpa formulering återkommer i rapportens förslag nummer 14:
Inför en kommunal revision värd namnet: Inför en kommunal revision som uppfyller professionens krav på självständighet och kompetens. inrätta vidare ett nationellt kommunrevisionsverk med uppgift att övervaka kommunernas egen revision och att ansvara för effektivitetsrevisionen av den kommunala verksamheten. Syftet är att göra revisionen till ett instrument för att påvisa ineffektivitet och genom jämförelser stimulera kostnadsmedvetandet.
Man pekar på att inte heller kommunernas redovisning på t.ex. pensionsområdet överensstämmer med god sed.
Pensionsredovisningen
Kommuners och landstings pensionsåtaganden redovisas visserligen som skuld om de gjorts efter 1998 men totalt betyder det att endast 7 av ca 135 miljarder redovisas som skuld och rapporten kommenterar syrligt:
”Bestämmelsen tycks ha motiverats av farhågan att en korrekt bild av dessa åtaganden skulle föranleda besparingsåtgärder i många kommuner – ett märkligt skäl att acceptera en vilseledande redovisning.”
Rådet påpekar också att andelen orena revisionsberättelser i kommunsektorn är ca 1 procent mot ca 10 procen i staten och näringslivet och man säger sig ha svårt att förstå varför kraven på revision ska vara lägre i den kommunala sektorn än på andra områden.
RRV bör delas på två
På det statliga området menar man att RRV: måste delas upp i två organ, varav ett oberoende som under Riksdagen – men med konstitutionellt garanterad självständighet – granskar den offentliga verksamheten ”i medborgarnas intresse”.
Rapporten poängterar också att Sverige faktiskt är det enda land i Europa där tillsättningen av en riksrevisor inte är omgärdad av några särskilda processer för garantera ämbetets integritet. Något som ju om inte annat stod klart redan under Ahlenius-Ringholmaffären.
Vidare vill rådet stärka revisionen i EU: den verkställande maktens internrevision bör t.ex. förbättras och Revisionsrätten – som redan i dag spelar en viktig roll – bör få förbättrade sanktionsmöjligheter.
Bengt Holmquist