Balans nr 2 2000

Kassaflödesrapporten – definition av sammanställningsmetoden

Direkt eller indirekt metod? Valet av sammanställningsform i kassaflödesanalysen är svår. Och oavsett om en rekommendation förordar ett alternativ är det inte klart vad som inbegrips i respektive metod. Pär Falkman och Stefan Pauli menar att en anledning kan vara att det inte finns en separat redovisningsteori för kassaflödesanalysen.

1998 publicerade redovisningsrådet en rekommendation om kassaflödesanalyser. Utgångspunkten för rekommendationen är International Accounting Standard 7 (IAS 7), Cash Flow Statement. Enligt rådet skiljer sig dock rekommendationerna åt enligt följande:

  • IAS består av rekommendationstext (i fet stil) och förklarande text (”background material and implementation guidance”). RR 7:98 gör ej på motsvarande sätt åtskillnad mellan rekommendationstext och förklarande text.

  • I IAS 7 (p. 19) förordas den direkta metoden för sammanställning av kassaflödesanalysen. I RR 7:98 förordas inte någon metod framför en annan. Rådet anser att den direkta metoden visserligen har vissa pedagogiska fördelar men att den indirekta metoden å andra sidan ger information som inte den direkta metoden ger. Mot denna bakgrund tar rådet inte ställning till metodval.

  • I IAS 7 (p. 23) anges tre månader som gräns för löptid på kortfristiga lån. I RR 7:98 (p. 20) har gränsen tolv månader valts.

  • RR 7:98 (p. 3) innehåller en hänvisning till årsredovisningslagens krav på upprättande av finansieringsanalys. Någon motsvarande hänvisning görs inte i IAS 7.

  • I punkt 20 anges, som ett förtydligande, att in- och utbetalningar avseende mervärdeskatt kan redovisas netto.

  • I punkt 40 anges att upplysning om förändring av räntebärande nettoskuld/nettotillgång samt upplysning av operativt kassaflöde kan vara av värde. Något liknande resonemang återges inte i IAS 7.

Ett av de främsta problemen när det gäller innehållet i en så kallad kassaflödesanalys är val av sammanställningsmetod. Den terminologi som används i ovan nämnda rekommendationer, liksom i bland annat Financial Accounting Standard 95, Cash flow statement och Australian Accounting Standard 1026, Cash flow statement, är metoderna indirekt och direkt. Oavsett om det i rekommendationerna tas ställning till val av sammanställningsmetod är det inte entydigt vad som egentligen inbegrips i termerna direkt och indirekt metod. En anledning kan vara avsaknaden av en separat redovisningsteori för finansieringsanalyser och kassaflödesanalyser. Innehållet i en indirekt eller direkt metod är beroende på vilka justeringar som företas i analysen samt var, och om den löpande verksamheten är brutto- eller nettoredovisad. Det faktum att det är två variabler som inverkar på vad som utgör en direkt eller en indirekt metod gör att definitionsmöjligheterna eller rättare sagt variationsmöjligheterna ökar.

En teoretisk referensram för upprättande av kassaflödesanalyser1

Innehållet i en finansieringsanalys eller kassaflödesanalys kan definieras utifrån nedan angivna sex faktorer. Var och en av dessa faktorer har i sin tur olika variationsmöjligheter. De fyra först nämnda är oberoende av varandra och skall ses som huvudfaktorer. Sammansättningen av dessa fyra faktorer påverkar de två sistnämnda.

  • Indelning

  • Medelsbegrepp

  • Ingångsbegrepp

  • Grunddata

  • Justeringar

  • Placering av justeringar

Dessa sex faktorer utgör grunden för ytterligare en:

  • Val av sammanställningsmetod

De sex förstnämnda faktorerna kan således användas för att beskriva vilken typ av metod som används för att upprätta analysen. De kan också användas för att förklara innehållet i de nuvarande begreppen indirekt och direkt metod. Nedan följer en kort beskrivning av de olika faktorerna.

Delar av den teoretiska referensramen publicerades i Balans nr 96/4. Denna artikel har för avsikt att vidareutveckla denna referensram.

Indelning

Vanligtvis har finansieringsanalyser någon av följande två indelningar:

  • Traditionell indelning i tillförda och använda medel.

  • Sektorindelning vanligtvis efter aktiviteterna löpande verksamhet, investering och finansiering.

Schematiskt kan skillnaderna mellan de båda indelningarna beskrivas enligt följande:

Medelsbegrepp

Med medelsbegrepp avses det redovisade saldot, det vill säga det som redovisas på sista raden. De två medelsbegrepp som vanligtvis används i praxis och i rekommendationer på området är rörelsekapital samt likvida medel. Under 1990-talet har även ett intresse för nettolåneskuld som medelsbegrepp aktualiserats. Internationellt sett har likvida medel, under de senaste femton åren, fått ett allt större stöd som medelsbegrepp.

Ingångsbegrepp

Ingångsbegrepp är en term som används för att beskriva vilka flödesbegrepp som redovisas i rapporten. Flödesbegreppsparen inkomster och utgifter, inbetalningar och utbetalningar samt intäkter och kostnader (alternativt resultat) kan alla förekomma som ingångsbegrepp i analyserna.

Grunddata

Grunddata är en term som används för att beskriva vilken typ av redovisningsinformation som finns tillgänglig för att upprätta rapporten. Grunddatan kan, liksom ingångsbegreppen, vara inkomster och utgifter, inbetalningar och utbetalningar, intäkter och kostnader samt resultat. Inkomster och utgifter samt inbetalningar och utbetalningar hämtas från grundbokföringen medan intäkter och kostnader (resultat) hämtas från resultaträkningen. Grund-datan behöver inte vara samma som ingångsbegreppen i rapporten.

Justeringar

Tillgänglig grunddata, val av ingångsbegrepp och medelsbegrepp avgör om justeringar måste göras i analysen.

Justeringar måste dels göras om ingångsbegreppen inte är av samma flödeskategori som tillgängliga grunddata, dels om ingångsbegreppen inte uttrycks i samma ekonomiska flödesbegrepp som medelsbegreppet.

Om till exempel likvida medel utgör rapportens medelsbegrepp måste inbetalningar och utbetalningar utgöra ingångsbegrepp och grunddata för att justeringar inte skall aktualiseras. I det här fallet finns det en naturlig koppling mellan grunddata, ingångsbegrepp och medelsbegrepp.

Justeringar baseras på logiken bakom samband och skillnader mellan finansiella flödesbegrepp. Justeringarna kan klassificeras i två kategorier.

  1. Justeringar för icke likviditetspåverkande men resultatpåverkande poster (ILR).

  2. Justering för förändring av rörelsekapitalet relaterat till driften exklusive likvida medel (FRD).

    2 a) Förändring av interimsposter och driftrelaterade reala poster (ΔIRPD) såsom förutbetalda poster och lager.

    2 b) Förändring av driftrelaterade finansiella poster (ΔFPD) såsom leverantörsskulder och kundfordringar.

Ovanstående justeringskategorier blir aktuella vid olika situationer beroende på vilken typ av information som finns tillgänglig när analysen upprättas.

  • Justeringskategorierna 1 (ILR) och 2a (ΔIRPD) används när grunddatan är intäkter och kostnader eller resultat och ingångsbegreppen är driftrelaterade inkomster och utgifter.

  • Justeringskategorin 2b (ΔFPD) används när driftrelaterade inkomster och utgifter utgör grunddata och ingångsbegreppen är driftrelaterade in- och utbetalningar.

  • Justeringskategorierna 1 (ILR) och 2 (FRD) används när grunddatan är intäkter och kostnader eller resultat, och ingångsbegreppen är inbetalningar och utbetalningar.

Sambanden mellan grunddata, ingångsbegrepp och justeringar sammanfattas i nedanstående tabell.

Sambandet mellan grunddata, ingångsbegrepp och justeringar

GRUNDDATA

Ingångsbegrepp

INT/KOSTN

INKD/UTGD

INBD/UTBD

INT/KOSTN

Inga justeringar

ILR + ΔIRPD2

ILR + FRD2

INKD/UTGD

ILR + ΔIRPD

Inga justeringar

ΔFPD2

INBD/UTBD

ILR ++ FRD

ΔFPD

Inga justeringar

Justeringar aktualiseras också när ingångsbegrepp och medelsbegrepp inte har en naturlig koppling. En naturlig koppling existerar mellan inbetalningar och utbetalningar som ingångsbegrepp och likvida medel som medelsbegrepp på samma sätt som intäkter minus kostnader automatiskt leder till medelsbegreppet resultat. Vid samtliga övriga kombinationer erfordras justeringar.

Kombinationerna är tänkbara men existerar inte i praktiken.

Kombinationerna är tänkbara men existerar inte i praktiken.

Kombinationerna är tänkbara men existerar inte i praktiken.

Sambandet mellan ingångsbegrepp, medelsbegrepp och justeringar

INGÅNGSBEGREPP

Medelsbegrepp

INT/KOSTN

INKD/UTGD

INBD/UTBD

Rörelsekapital

ILR

ΔIRPD5

FRD6

Likvida medel

ILR, FRD

ΔFPD

Inga justeringar

Baserat på ovanstående justeringar kan följande samband upprättas mellan kassaflöde från den löpande verksamheten och det redovisade nettoresultatet.

Resultat (R)

+/−

Icke likviditetspåverkande men resultatpåverkande poster (ILR)

=

Förändring av rörelsekapital från driften (ΔRKD)

+/−

Förändring av interimsposter och driftrelaterade reala poster (ΔIRPD)

=

Driftrelaterade inkomster minus utgifter (INKD-UTGD)

+/−

Förändring av driftrelaterade finansiella poster (FPD)

=

Betalningsflöde från driften (BFD)

Givet att ΔIRPD-poster ingår i rörelsekapitalet. Om INK/UTG används som ingångsbegrepp direkt från grundbokföringen utan att periodiseringar vidtagits, existerar inte ΔIRPD-poster i balansräkningen och således inte i rörelssekapitalet.

Kombinationen INB/UTB som ingångsbegrepp och rörelsekapital som medelsbegrepp är teoretiskt möjlig, men existerar inte i praktiken.

Placering av justeringarna

Justeringar kan göras på två sätt:

  • Implicita justeringar är justeringar som görs av grunddatan för att erhålla ett givet ingångsbegrepp. Justeringarna sker utanför själva rapporten.

  • Explicita justeringar görs när ingångsbegreppen inte har någon naturlig koppling till valt medelsbegrepp. Sådana justeringar görs synliga i rapporten.

För explicita justeringar existerar i praktiken två möjliga placeringsalternativ.

  • Antingen i direkt anslutning till det ingångsbegrepp som justeringen är hänförlig till, eller

  • I en summa på annat ställe i rapporten.

Justeringskategori 1 (ILR) placeras alltid i direkt anslutning till ingångsbegreppet. För justeringskategori 2 (FRD) är det vanligt att justeringen placeras i en totalsumma antingen nederst i analysen eller som en del av den löpande verksamheten. Justeringarna kan även fördelas ut till respektive rad som givit upphov till justeringsposterna. Resultatet av sådana justeringar blir att varje rad uttrycker den exakta påverkan på likvida medel alternativt som en del av respektive sektor som har gett upphov till den aktuella förändringen. Traditionellt sett har diskussionen om finansieringsanalysen handlat om hur justeringarna skall göras vilket också utgör det grundläggande problemet för att avgöra vilken metod som egentligen används vid upprättandet.

Val av sammanställningsmetod

Metodvalet beror i enlighet med den presenterade referensramen på huruvida justeringar inbegrips eller inte i rapporten och i så fall huruvida de görs implicit eller explicit. Följande tre kategorier av sammanställningsmetoder kan alltså definieras:

  1. Inga justeringar

  2. Implicita justeringar

  3. Explicita justeringar

En metod som inte inbegriper justeringar innebär att valt medelsbegrepp har en naturlig koppling till valda ingångsbegrepp. Dessutom finns de flödesbegrepp som valts som ingångsbegrepp tillgängliga som grunddata. Ingångsbegrepp och grunddata är alltså identiska, det vill säga:

1. Grunddata = Ingångsbegrepp ⇒ Medelsbegrepp

En metod som enbart inbegriper implicita justeringar innebär att valt medelsbegrepp har en naturlig koppling till valda ingångsbegrepp. Däremot behöver de aktuella flödesbegreppen inte finnas tillgängliga som grunddata. Grunddatan justeras utanför rapporten. Följande gäller alltså:

2. Grunddata +/– Justeringar = Ingångsbegrepp ⇒ Medelsbegrepp

I den tredje metoden sker justeringarna explicit. Detta innebär att grunddata och ingångsbegrepp är identiska, men den naturliga kopplingen mellan ingångsbegrepp och medelsbegrepp saknas. Ingångsbegreppen justeras i rapporten enligt följande:

3. Grunddata = Ingångsbegrepp +/– Justeringar ⇒ Medelsbegrepp

Direkt och indirekt metod

Normgivare runt om i världen använder vanligtvis uttrycken direkt och indirekt metod istället för att beskriva problematiken utifrån de tre ovanstående metoderna. Begreppen direkt och indirekt är inte generella med avseende på val av medelsbegrepp och ingångsbegrepp och beteckningarna ger inte heller uttryck för hela den sammanställningsprocess som startar i grunddata och slutar i medelsbegrepp. De tar endast hänsyn till förhållandet mellan ingångsbegrepp och det medelsbegrepp som används. Definitionerna fokuserar vidare endast på den löpande verksamheten och tar ingen hänsyn till investerings- respektive finansieringsverksamhet.

  • Den indirekta metoden står för att den löpande verksamhetens betalningsflöde framkommer indirekt genom att explicita justeringar görs av intäkter och kostnader.

  • Den direkta metoden kännetecknas av att justeringar inte görs i rapporten. Denna metod utesluter dock inte att implicita justeringar görs. Direkt metod betyder således inte att justeringar inte utförs vilket gör att begreppet är tvetydigt.

Begreppen ger också intryck av att definieras utifrån huruvida den löpande verksamheten är brutto- eller nettoredovisad, det vill säga huruvida utgångspunkten tas i det redovisade nettoresultatet eller i den redovisade omsättningen. Den direkta metoden kräver i det här fallet att utgångspunkten tas i omsättningen.

Förhållandet mellan de tre förstnämnda definierade sammanställningsmetoderna och de etablerade metoderna kan därför beskrivas enligt följande:

1. Inga justeringar

− Direkt metod

2. Implicita justeringar

− Direkt metod

3. Explicita justeringar

− Indirekt metod

Det är vidare inte tydligt på vilket sätt som de nämnda normgivarna använder termerna direkt och indirekt. Det finns en viss skillnad mellan till exempel International Accounting Standards Committee (IASC) och Redovisningsrådet (RR) samt mellan Financial Accounting Standards Board (FASB) och IASC vilket gör att begreppen inte har harmoniserats i den utsträckning som skulle vara nödvändig för att de skall vara praktiskt användbara.

Innehållet i termerna direkt och indirekt metod är således inte entydiga på en mer teoretisk nivå. FASB använder exempelvis termen direkt metod i större utsträckning när de diskuterar en rapport som baseras på faktiska betalningar som inte baseras på innehållet i balans- och resultaträkningen. Detta skiljer sig från innehållet i IAS 7 och RR 7:98 eftersom dessa rekommendationer mer fokuserar på huruvida analysen är bruttoredovisad eller inte. En genomgång av de olika rekommendationerna visar på att de aktuella normgivarna klassificerar de olika sammanställningsmetoderna i enlighet med nedanstående uppställning.

1. Inga justeringar

Direkt metod (FASB)

2. Implicita justeringar

Direkt metod (IASC, RR)

3. Explicita justeringar

Indirekt metod (FASB, IASC, RR)

Det skulle underlätta om de olika metoderna endast fick en betydelse i fortsättningen för att undvika problem. Förslagsvis skulle den direkta metoden innebära att en kassaflödesanalys upprättas baserad på faktiska kassaflöden och den löpande verksamheten bruttoredovisas. Den indirekta metoden däremot skulle innebära att analysen rekonstrueras eller justeras, antingen explicit eller implicit och ingen hänsyn tas i det här fallet till om analysen är brutto- eller nettoredovisad. Det skulle vidare vara lämpligt om även rapporterna särskiljs från varandra. Förslagsvis skulle benämningen betalningsflödesrapport användas för rapporter som uteslutande redovisade reella kassaflöden och som upprättas utan justeringar. Andra rapporter skulle förslagsvis benämnas kassaflödesanalyser eller finansieringsanalyser.

Ek. dr. Pär Falkman och Ek. dr. Stefan Pauli är verksamma vid Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet. Pär Falkman medverkade senast i Balans nr 6–7/99 och Stefan Pauli i nr 1/98.

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2018 2019 2020
31 maj 0,49 0,05 -0,01
30 nov 0,51 -0,09 -0,10

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...