Svenska advokatsamfundets styrelse begick grovt ”rättegångsfel” när de i januari 1998 förbjöd samarbetet mellan KPMG och Wahlin advokatbyrå. Det var samfundets disciplinnämnd som skulle tagit ställning till om samarbetet varit oförenligt med de advokatetiska reglerna. De redovisade grunderna för det indirekta hotet att utesluta de inblandade advokaterna var dessutom inte övertygande.

Det påstår Hans Stenberg, adjungerad professor vid Linköpings universitet och innehavare av universitets Jean Monnet-lärostol i EG-rätt.

Hans Stenberg har nyligen undersökt den över två år gamla affären där revisionsfirman KPMG skrev ett samarbetsavtal med dåvarande advokatfirman Wahlin Advokatbyrå. Byrån agerade öppet och frågade samfundet om deras syn på avtalet, varvid styrelsen ögonblickligen förelade advokatfirman att sluta med samarbetet, annars skulle advokaterna riskera uteslutning. Samarbetet upphörde omedelbart.

Stenberg baserar sin undersökning på två cirkulär som Advokatsamfundet skickade ut i december 1997 och januari 1998 och har undersökt styrelsens agerande ur två aspekter:

  • hade styrelsen rätt att själv utfärda sådant föreläggande?

  • kunde samarbetet utgöra en uteslutningsgrund enligt Advokatsamfundets regler?

Grunder för uteslutning finns dels i rättegångsbalken, dels i samfundets stadgar.

Styrelsen prövar uteslutning på grund av bristande yrkesbehörighet. Uteslutning på grund av brister i uppträdande är ”uteslutande (samfundets) disciplinnämnds behörighet” skriver Stenberg.

Disciplinnämnden består av elva ledamöter, varav tre utses av regeringen. Ledamot i samfundets styrelse kan samtidigt ej vara ledamot av disciplinnämnden. För uteslutning av ledamot krävs beslut av minst sex ledamöter.

Styrelsen kan alltså utesluta ledamot på grund av bristande behörighet, exempelvis att advokaten har gått i konkurs, blivit lagfaren domare, eller inte längre har sin hemvist här i landet eller stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Men samarbetet KPMG/Wahlin påverkade inte den yrkesmässiga behörigheten för byråns advokater, konstaterar Stenberg. När styrelsen trots det utfärdade sitt föreläggande och dessutom underförstått hotade med uteslutning om advokaterna inte följde föreläggandet, då åsidosatte styrelsen grundläggande ordningsföreskrifter för en uteslutning av ledamot av Advokatsamfundet.

Med rättegångsbalkens terminologi kan man beteckna styrelsens agerande som grovt rättegångsfel”, skriver Stenberg.

Civil rättighet

Han tillägger att en förvärvad rätt till advokattiteln är en civil rättighet enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Den som hotas med uteslutning ska därför ha rätt till en opartisk domstol och få en så kallad ”fair trial”. Därför borde samfundets styrelse rigoröst ha iakttagit de regler som gäller vid disciplinär åtgärd i allmänhet och i synnerhet när det gäller frågan om att utesluta ledamot.

Därefter övergår Hans Stenberg till om samarbetet i sig skulle kunna vara tillräcklig grund för uteslutning.

Stenberg bemöter i sin PM uppgifterna i de cirkulär som advokatsamfundets styrelse gav ut om samarbetet mellan KPMG och Wahlin:

Advokatsamfundet: Oberoendet är redan genom det valda firmanamnet – ”KPMG Wahlin AB” – åsidosatt.

Stenberg: Det är svårt att se det direkta sambandet mellan ett firmanamn och en brist på självständighet.

Advokatsamfundet: Därigenom innebär det som förevarit skada för hela advokatkåren.

Stenberg: Det är svårt att se den omedelbara kausaliteten mellan en firma och en skada för hela advokatkåren. Det framgår för övrigt inte vari denna skada består.

Advokatsamfundet: Advokatbyrån har försatt sig i ett sådant beroendeförhållande till KPMG som är oförenligt med vedertagna principer för utövande av advokatverksamhet.

Stenberg: Det framgår inte av cirkuläret vilka dessa vedertagna principer är. Om de inte presenteras är argumentet inte relevant. Det finns heller ingen hänvisning till vad som avses med beroende respektive oberoende.

Inte heller rättegångsbalkens förbud för advokat att vara bolagsman med annan än advokat (8:4 2 st. RB) är tillämplig eftersom KPMG och Wahlins aldrig bildade något bolag.

Om nu styrelsen menade att förbudet kan tillämpas analogivis på det sättet att ett samarbete mellan en advokat och en icke-advokat innebär för långtgående bindningar, skulle styrelsen öppet ha redovisat denna tolkning och vad som talar för den.

Men det är minst sagt tveksamt om styrelsen kan skaffa sig behörighet genom att – om den nu haft denna avsikt – tillämpa bolagsmannaförbudet analogiskt på samarbetsförhållanden. Ett samarbetsförhållande är typiskt sett ett uppträdande på marknaden. Och då är det alltså disciplinnämnden som ska ta ställning till om detta är tillåtet.

Det går inte heller att generellt påstå att ett samarbete mellan en advokat och en konsult av annat slag är jävsgrundande. Det ankommer på varje enskild advokat att i varje enskilt fall fortlöpande vara uppmärksam på eventuella jävssituationer och i förekommande fall avstå från uppdrag.

Fråga för disciplinnämnden

Hans Stenbergs slutsats är att Svenska Advokatsamfundets styrelse handlade utanför sin behörighet när de förelade KPMG/Wahlin att upphöra med sitt samarbete. Frågan skulle istället ha avgjorts av samfundets disciplinnämnd. Och om disciplinnämnden fått frågan på sitt bord, hade styrelsens uttalande för uteslutning inte räckt för ett beslut om uteslutning.

– Jag blev intresserad av frågan efter ett samtal med advokat Claes Sjölin i Göteborg, förklarar Hans Stenberg. Och ju mer jag studerade materialet, desto mer intressant blev det. Dessutom kan man fråga sig om samfundets agerande innebär en konkurrensbegränsning. Men där ska man kanske avvakta utvecklingen av det pågående målet i EG-domstolen som Balans beskrev i sitt förra nummer.

Balans har låtit Anne Ramberg, generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund, läsa Hans Stenbergs utredning, men hon avstår från kommentarer.

Pär Trehörning