Att enas om skrivregler inom en organisation är inte problemfritt. Visst finns det normerande skrivregler av olika slag, t.ex. Svenska språknämndens, men de säger inte allt. Varje organisation måste välja sin språkliga framtoning och resonera sig samman om de val som måste göras. Därför är det imponerande att det finns redaktionella regler som alla institutioner inom de europeiska gemenskaperna skall tillämpa, Publikationshandboken. Boken ges ut på alla de elva officiella språken i EU, således även på svenska.
Det är inte särskilt förvånande att behovet har uppstått, eftersom det är en central uppgift för Europeiska unionen att sprida information på elva språk. Inte många är medvetna om hur stor och sammansatt den uppgiften är.
Publikationshandboken innehåller mycket matnyttigt, även för skribenter utanför EUs institutioner. Där finns t.ex. en bilaga med runt 500 av de vanligaste initialförkortningarna och benämningarna i EU-sammanhang, på svenska och på originalspråket. Genom ett litet gradtecken får skribenten också råd om att en viss förkortning inte lämpar sig i löpande text. Förklaringarna ger goda svenska fulltextalternativ – med genomtänkta och konsekventa stavningsrekommendationer, bl.a. i fråga om stor och liten bokstav.
Namnen på de nya generaldirektoraten finns på Klarspråksgruppens webbplats, www.justitie.regeringen.se/klarsprak
För kommissionens generaldirektorat rekommenderas förkortningen GD (inte DG) eller ett prepositionsuttryck som Generaldirektoratet för konkurrens och som kortform GD Konkurrens. Numreringen av generaldirektoraten används inte längre annat än för internt administrativt bruk. I texter som vänder sig till allmänheten rekommenderas det långa namnet på generaldirektoratet. Ett alternativ är att först ange det långa namnet med kortnamnet inom parentes och att därefter använda det korta namnet.1
Publikationshandboken är ett utmärkt, praktiskt stöd i språkliga frågor för alla som berörs av EUs arbete i sitt skrivande. Och det gör vi ju alla mer eller mindre.
Lika viktigt som att ha svenska namn på olika samarbetsorgan och projekt är att värna det moderna svenska stilidealet i översättningsarbetet. Svenska språkvårdare kämpar tappert för detta, såväl i Bryssel som här hemma. Med goda förebilder försöker man bl.a. se till att vi inte motståndslöst börjar använda preambel eller implementeringsbestämmelser när vi har utmärkta ord som ingress och genomförandebestämmelser. Men det gäller också att se upp så att inte en osvensk stil och syntax eller stela och onödiga fraser smyger sig in i översättningarna. Svenska som EU-språk är ett stort och viktigt ämne värt att återkomma till.
Janet Gardell är språkkonsult och arbetar bl.a. med olika språkvårdsfrågor åt FAR. Hon tar gärna emot synpunkter och reaktioner.