Innehåll

Balans nr 5 2000

Debatt: KPMG/Wahlins-affären – en replik från Sveriges advokatsamfund

I Balans nr 3 i år återfinns en artikel om den undersökning som Hans Stenberg gjort om Advokatsamfundets styrelses hantering av den s.k. KPMG/Wahlins-affären. Jag har tidigare getts tillfälle att kommentera undersökningen men avböjt. Efter artikeln finns det emellertid skäl att – om än något motvilligt – säga något.

Inledningsvis vill jag säga att Advokatsamfundet inte har något emot revisorer. Tvärtom utgör ett nära och förtroendefullt samarbete mellan advokater och revisorer ofta en förutsättning för att företagare skall kunna erbjudas den service som de behöver – och kräver. Men det finns vissa grundläggande skillnader i våra olika yrkesroller, skillnader som är sakligt motiverade och som det är motiverat att upprätthålla. Att rådgivning sker under kontrollerade former är ett allmänt intresse värt att värna.

I artikeln i Balans refereras genomgående till Stenbergs undersökning. Advokatsamfundets styrelse ”kan ha brutit mot stadgarna”, begick ”grovt rättegångsfel” etc. Tendensen är klar, trots de reservationer som finns. Advokatsamfundets styrelse har inte handlat korrekt.

Stenbergs undersökning baseras på de två cirkulär som ledamöterna av Advokatsamfundet fick del av i samband med händelserna. Man kan alltid diskutera möjligheterna att på ett så begränsat material göra en fullödig rättslig analys, men jag ser ingen anledning att gå in i en sådan diskussion.

Det finns dock ofta utrymme för olika uppfattningar i rättsliga frågor och Advokatsamfundets styrelse har naturligtvis ingående analyserat de rättsliga förutsättningarna för gjorda ställningstaganden – och kommit till andra slutsatser än Stenberg.

Stenberg berör Europakonventionen angående de mänskliga rättigheterna och konstaterar att rätten att utöva advokatyrket är en civil rättighet i konventionens mening, med de krav som därmed följer. Stenberg synes säga att blotta omständigheten att en civil rättighet hotas medför att den beslutande instansen måste vara en domstol och att de krav som uppställs i artikel 6 i Europakonventionen omedelbart skall iakttas. Så kan emellertid knappast vara fallet. Däremot skall den omständigheten att en civil rättighet kränkts kunna bli föremål för domstolsprövning. Detta hindrar naturligtvis inte att förfarandet före en domstolsprövning också skall uppfylla högt ställda rättssäkerhetskrav – och det gör förfarandet inom Sveriges advokatsamfund.

I fråga om Stenbergs undersökning kan sammanfattningsvis följande sägas:

1) Den baseras på ett ofullständigt material.

2) Advokatsamfundets styrelse har inte – som Stenberg påstår – handlat i strid med stadgarna.

3) Europakonventionen ställer inte de krav som Stenberg föreställer sig i detta avseende.

Den pågående diskussionen om MDP och ”one stop shopping” handlar bland annat om vilka roller olika yrkeskategorier har i affärslivet och vilka syften som skall uppnås – sett ur många olika perspektiv. I en sådan debatt deltar Advokatsamfundet mer än gärna.

Anne Ramberg Generalsekreterare