Det här blir ett dramatiskt, men också mycket framgångsrikt år för Balans. TS-upplagan når ”all time high” med över 16 000 exemplar, annonsintäkterna passerar två miljoner och septembernumret är 80 sidor tjockt. Reidar Peters blir ny ledamot i redaktionskommittén och fler anställda på kansliet engageras i Balansarbetet.
Men frågan om Balans självständighet och organisatoriska ställning visar sig inte vara löst till belåtenhet. På sitt första möte för året godkänner redaktionskommittén bl.a. ett temablock om upphandling av revisionstjänster. FARs ordförande och vice ordförande meddelar dock den kombinerade redaktions- och kansliledningen att man inte tycker om det, även om man också vet att arbetsordningen säger att redaktionsledningen inte ska vara bunden av sådana önskemål som kan framföras av styrelsen.
Redaktionsledningen väljer att ställa sina platser till förfogande, för att inte äventyra samarbetet mellan sig och presidiet i sin egenskap av kansliledning. Den integrerade konstruktionen bestod alltså inte riktigt provet.
Kommittén får nu jaga ny chefredaktör och åter försöka revidera arbetsordningen. FARs styrelse har också frågan uppe i flera omgångar. En s.k. drömlösning för redaktörsfrågan spricker och ungefär samtidigt hamnar Balansledningen också i en konflikt om en intervju, där en intervjuad ledamot protesterar mot att artikeln publiceras.
Björn Markland och Margareta Damberg tackar för sina fyra år i juninumret och fr.o.m. hösten är Lennart Mörner från Publicisterna redaktör på konsultbasis. Vid sitt sista möte för året enas kommittén om ett nytt förslag till arbetsordning.
I ett temanummer i februari (med den berömda ”stålkvinnan” på omslaget) tar Balans upp kvinnornas situation i revisionsyrket i en lång rad intervjuer och artiklar. I aprilnumret jubilerar Balans (150 nummer!) och under våren diskuterar Bo Ribers, Urban Engerstedt och Håkan Thörnholm också ”revisionens renässans” apropå FARs nya utkast till enhetlig revisionsrekommendation.
I ett annat temablock diskuterar revisorer och advokater ”ansvaret för oegentligheter”, alltså åter frågan om styrelsens ansvar kontra revisorernas när det t.ex. gäller att upptäcka förskingringar. Debatten fortsätter i senare nummer med deltagande av bl.a. advokat Björn Edgren (som undrar om inte revisorerna och deras organ tar kåren i försvar mer än vad som sker hos advokaterna) och Siv Berlin (som vill nyansera debatten genom att tala mer om det delade ansvaret).
Göran Tidström hinner bl.a. debattera goodwill-avskrivning innan han avgår som FAR-ordförande och i en avgångsintervju tror på en svensk kår av revisorer som håller på att bli sant internationell. Hans efterträdare Olle Herolf menar i samma nummer att arbetet med att bevara och befästa revisorernas trovärdighet är central, liksom att FAR måste kunna hantera de problem som uppstår när föreningen alltmer polariseras mellan många mycket små och några mycket stora byråer.