I samband med årets sista möte beställer kommittén av redaktionen en utredning om en ”ny” Balans. Riktlinjerna handlar om att skapa en tidning med fler korta artiklar och något bredare ämnesområde, för att öka läsandet (”jäktade yrkesmänniskor hinner inte alltid läsa traditionella Balansartiklar”), dock utan att bryta för mycket med traditionen.
Under året avgår Kerstin Sundberg och Åke Danielsson ur redaktionskommittén, som också funderar på formerna för nästa års 25-årsjubileum.
Upplagan har gått ned något, bl.a. efter SRS-avhoppet året innan, och man diskuterar och testar olika marknadsföringsmetoder för intensifierad prenumerationsförsäljning. Balans flyttar på hösten också tillbaka in på FARs kansli efter två år i andra lokaler på samma adress.
När den nytillträdde FAR-ordföranden Ingvar Pramhäll intervjuas i aprilnumret sker det under rubriken ”Han blir FARs siste ordförande – om allt går som det ska”. Men snart står det klart att allt inte går som det ska med arbetet på en gemensam revisorsorganisation. Balans refererar utvecklingen och uppmanar t.o.m. parterna att inte ge upp, men till slut visar det sig för svårt, vilket också framgår av nyhetsartiklar senare under hösten.
Under våren behandlas också två andra projekt av stort intresse för revisorerna. Dels presenteras ”det största projektet i FARs historia”, revisions-kommitténs översättning av de internationella revisionsreglerna (ISA). Och dels kan FARs generalsekreterare Björn Markland i april kommentera betänkandet från den revisionsbolagsutredning som ursprungligen skulle varit färdig i december 1977.
Debatten om revisorer i stiftelser fortsätter och avrundas av Bo Lampa i december, Anders Palm diskuterar pensionsredovisning i flera artiklar och Marit Knutsson ställer i marsnumret frågan: ”Att bryta mot lagen – kan det verkligen främja god redovisningssed?”. Sven-Arne Nilsson och Jan-Hugo Nihlén diskuterar redovisning av fusioner och Lennart Eriksson kommenterar BFNs förslag till rekommendation i samma ämne.
Ett temanummer i maj behandlar revisionsbyråernas breda tjänsteutbud och de legala, etiska och trovärdighetsproblem det skulle kunna medföra, och dansken Lars Bo Langsted skriver i februari om revisorns kompetens och oberoende.
Miljö, EMU och ”den rättvisande bilden” är ämnen återkommer med jämna mellanrum under året. Rolf Skog skriver om budplikt, Åke Svensson på PRV:s bolagsbyrå ger myndighetens syn på årsredovisningar och revisionsberättelser och Göran Arnell och Arne Gunnarsson gör en stor genomgång av de praktiska erfarenheter man fått efter det första året med den nya årsredovisningslagen.
Witts pris tilldelas lundadocenten Erling Green för hans artikel från december 1998 om intuitionens roll vid kreditbedömning och för en gångs skull publicerar Balans som sommarläsning en skönlitterär text – ett kapitel ur Björn Runeborgs roman ”En tid i Visby” (där en revisor är huvudperson).