Finansinspektionen har i sina allmänna råd till Redovisningsrådets rekommendation om koncernredovisning RR 1:00 (FFFS 2000:18) uttalat att Rådets rekommendation i huvudsak bör tillämpas, dock med visst undantag vad gäller rekommendationens koncerndefinition. Undantaget ger anledning att redogöra för den syn på vilken Rådets ställningstagande bygger.
Enligt RR 1:00 menas med dotterföretag ett företag över vilket ett annat företag (moderföretaget) har ett bestämmande inflytande. Med bestämmande inflytande avses en rätt att utforma ett företags strategier, i syfte att erhålla ekonomiska fördelar. Något krav på att moderföretaget skall äga aktier eller andra andelar i dotterföretaget uppställs inte. Detta torde dock normalt vara fallet, men Rådet vill med sin skrivning inte utesluta att även andra fall, där ett företag de facto kontrollerar ett annat, klassificeras som en koncern. Det skall noteras att rådets definition överensstämmer med internationell normgivning (IAS 22 och IAS 27).
Hänvisar till lagen
Finansinspektionen hänvisar till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) som i sin tur hänvisar till ÅRL. I 1 kap. 4 § ÅRL anges fyra situationer då ett koncernförhållande föreligger. I samtliga fall utgår lagtexten från att ett moderföretag alltid äger åtminstone några andelar i dotterföretaget. Härav drar uppenbarligen Finansinspektionen slutsatsen att definitionerna av moder- och dotterföretag i RR 1:00 inte kan tillämpas i de fall moderföretaget inte äger andelar i det andra företaget.
Detta ställningstagande får omedelbart genomslag på frågan om företaget i fråga skall tas in i koncernredovisningen eller inte, vilken är den centrala frågan i sammanhanget. Effekten av inspektionens ställningstagande blir att ett företag i koncernredovisningen inte får ta in ett annat företag, som det visserligen kontrollerar, men saknar ägarandel i.
Utgår från ordalydelsen
Finansinspektionens tolkning av ÅRL:s koncerndefinition utgår från lagtextens ordalydelse. Det är helt klart att ÅRL uttryckligen bara reglerar koncernbildningar i vilka moderföretaget äger andelar i andra företag. Inspektionen synes uppfatta denna reglering som uttömmande och har fäst avgörande betydelse vid kravet på ägarandel. Därmed skulle det saknas grund för att kräva att sådana företag, som moderföretaget ”bara” kontrollerar men inte äger, tas in i koncernredovisningen.
Rådet gör en lagtolkning som inte är så snäv som Finansinspektionens. Rådet lägger större vikt vid de syften och ändamål som ligger bakom koncernredovisningsreglerna i ÅRL och därmed lagstiftningens grunder. Syftet med en koncernredovisning är att företag som står i ett visst närståendeförhållande till varandra, och som av detta skäl utifrån ett ekonomiskt synsätt utgör en enhet, också skall redovisas som en enhet och detta oavsett om verksamheten juridiskt sett är uppdelad på flera händer. Koncernredovisningen skall därmed visa företagsgruppens resultat och ställning som om verksamheten hade bedrivits av en och samma person (fysisk eller juridisk) eller grupp av personer.
Det faktum att moderföretaget delar upp den samlade, och av företaget kontrollerade, verksamheten på flera juridiska enheter skall alltså inte påverka redovisningen av den.
Knappast lagstiftarens avsikt
Om moderföretaget väljer att placera en verksamhet i en typ av juridisk person som saknar ägare, eller som moderföretaget inte har någon andel i, men som moderföretaget till följd av andra förhållanden har ett bestämmande inflytande över, bör det inte innebära att moderföretaget kan underlåta att ta in företaget i koncernredovisningen. Detta kan knappast ha varit lagstiftarens avsikt. Tvärtom ger även lagtextens ordalydelse stöd för den mera extensiva tolkning som Rådet gjort. De koncerngrunder som räknas upp i 1 kap. 4 § ÅRL beskriver nämligen fyra fall av bestämmande inflytande eller kontroll.
Det är tydligt att lagstiftaren fäster stort avseende vid det faktum att ett företag har kontroll över ett annat företag. Vidare finns det övergripande kravet på att koncernredovisningen skall ”ge en rättvisande bild av ställningen och resultatet för de företag, betraktade som en enhet, som omfattas av koncernredovisningen” (7 kap. 6 § ÅRL). Rådet har även vid sin bedömning vägt in, vilket är viktigt, internationell normgivning. Även sådana källor måste enligt vår mening beaktas vid tolkningen av ÅRL.
Lennart Axelman . Ansvarig för Redovisningsrådets sekretariat. Medverkade senast i Balans nr 6–7/1999.
Margit Knutsson . Ledamot i Redovisningsrådet, områdesansvarig för redovisning och bolagsrätt vid Sveriges Industriförbund. Medverkade senast i Balans nr 8–9/1999.