Revisorn, oberoendet & analysmodellen

Till nyår kommer den nya revisorslagen och den ska också innehålla den s.k. analysmodellen där revisorn inför varje uppdrag ska ta ställning till sitt oberoende.

Balans samlade några revisorer (varav en före detta som gått till näringslivet och blivit direktör) för att tala om oberoende och informationsgap, analysmodell och förtroende.

I vems ögon ska revisorn verka oberoende? Om näringslivet nu har förtroende för revisorerna, hur stor roll spelar då ett misstroende från t.ex. myndigheter och media?

Blir allting bättre med den nya analysmodellen? Och hur ska branschen hinna genomföra allt det nya på några månader? Det var några av frågorna som berördes under ett fyra timmar långt samtal som Balans här presenterar (i beskuret skick).

Deltagarna i Balans samtal om beroende och analysmodell: Ulf Spång, ekonomi- och finansdirektör i Skandia och styrelseledamot i bl.a. Kinnevik, Posten och John Mattson Fastighets AB , tidigare auktoriserad revisor och VD för Ernst & Young; Leif Edling, ordförande i Svenska Revisorsamfundet (SRS), godkänd revisor med egen byrå i Hudiksvall; Eva Stenman From (samtalsledare), ordförande i redaktionskommittén för Balans och auktoriserad revisor vid Ernst & Young i Göteborg; Mats Fredricson, ordförande i FAR, auktoriserad revisor, Andersen i Malmö; Anders Holm, ordförande i FARs etikkommitté, auktoriserad revisor vid KPMG i Stockholm; Gunnar Widhagen, ledamot i Revisorsnämnden och auktoriserad revisor vid Ernst & Young i Stockholm.

Samtalet leddes av Eva Stenman From, ordförande i redaktionskommittén för Balans. Debatten inleddes av FARs ordförande Mats Fredricson:

– Oberoendet är ett fundament för oss revisorer och har alltid varit det. Vi har använt begreppet i många sammanhang, det är ju också ett allmänt vedertaget ord i det allmänna språket. Det finns behov av att ytterligare definiera vad vi lägger in i oberoendet. Även om ”proppen” heter ”Oberoende, ägande och tillsyn i revisionsverksamhet”, så har man sagt att ”oberoende” är ett olyckligt ordval, därför att det, i absoluta termer, inte finns oberoende mellan människor.

Man talar om objektivitet och självständighet i stället. Det handlar om två slags oberoende, dels In fact och dels In appearance. I förslaget definieras de olika.

Det är svårt att avgöra hur andra uppfattar en. Även om man skulle känna sig faktiskt oberoende, så måste man också vinna omvärldens förtroende.

Och vilken omvärld är det? Gemene man, eller en speciellt kvalificerad bedömare som ska vara skäligt insatt i vilka risker som finns i sammanhanget?

Här har vi anledning att ställa stora förhoppningar till den analysmodell, som nu kommer att lagstiftas om. Vi har några månader på oss tills lagen träder i kraft.

Anders Holm, ordförande i FARs etikkommitté:

– Vi sitter och talar om en fråga, som har stötts och blötts så länge revisorsyrket har funnits till. Revisorn företräder ett allmänt intresse, kapitalmarknadens behov av objektiva utlåtanden på ekonomisk information eller möjligen förvaltning.

Här har man både internationellt och i Sverige funderat: Hur vill vi ha det egentligen med revisorernas oberoende i Europa? Och detta som en del av arbetet med att i Europa skapa en enhetlig marknad.

Man har (med hjälp av den europeiska revisorsorganisationen FEE) kommit fram till analysmodellen, alltså en slags dynamisk självregleringsmodell som är den som förordas inom EU.

Det är ju inte unikt svenskt att diskutera oberoendet. Frågan får ju större betydelse med tanke på internationaliseringen och det är också lite ett motsatsförhållande Europa-Amerika. Och EUs drag att föreslå en analysmodell, kanske satte FARt på SEC, den amerikanska tillsynsmyndigheten.

Den europeiska modellen bygger på att man analyserar hot mot det vi kallar oberoendet och som egentligen skulle kallas objektivitet, men vi kan kalla det för oberoende här. Den amerikanska modellen föreskriver en betydligt mer kokboksliknande variant.

Frågan om oberoende är mycket viktig för professionen och för våra avnämare. Kan inte vi på ett bra sätt visa att vi lever upp till de krav omvärlden ställer på revisionen, nu när vi har monopolet, då måste vi naturligtvis göra något radikalt. Samtidigt tror jag att vi kommer att få leva med problemen, för det är skillnad mellan det faktiska oberoendet, Independence in fact, och det synbara oberoendet. Många tenderar att lyfta fram det synbara oberoendet och säga att det ser inte ut som om ni är oberoende.

Gunnar Widhagen, FARs representant i Revisorsnämnden:

– Jag tror att man ska prata om det faktiska oberoendet som ett sinnestillstånd snarare än något annat, medan det synbara oberoendet har att göra med hur det uppfattas av omvärlden. Det är betydligt svårare, hur man ska kunna göra någonting åt det. Vem som helst kan ju påstå att du framstår som om du vore beroende.

Om jag vore revisor i Skandia, skulle jag då kunna skratta och le när jag pratar med Ulf Spång på bolagsstämman utan att aktieägarna skulle tycka att jag hade en otillbörlig relation med ledningen? Det är ett exempel på orimligheter. Det har påpekats att revisorn på den lilla orten kan närmast bli asocial, därför att han inte kan prata med sina grannar ens utan att framstå som i ett beroendeförhållande. Det finns en rad exempel.

Ulf Spång, vice VD i Skandia:

– Jag menar också att det det faktiska oberoendet kan man antagligen på något sätt visa och ha regelverk för. Men hur tydligt eller otydligt det än är, så tror jag att det hela tiden ligger i betraktarens ögon, om man är oberoende eller ej. För att uppfattas som oberoende, måste man ha en professionell inställning till yrket. Jag tror att det är så enkelt, att vara professionell och att visa mod i agerandet. Då tror jag t.o.m. att man klarar den lilla orten, man kan gå på kräftskivor och fortfarande betraktas som oberoende.

Regelverket är väsentligt, för man måste ha ett fundament, men professionalism och kurage tror jag är viktigast för dem som jobbar i det här yrket.

Leif Edling, ordförande i SRS:

– Jag företräder här i stor omfattning de mindre företagen. Ta t.ex. arvoderingsfrågan. I ett litet företag är ju både ägare och styrelse i princip samma person. Det är svårt, om man ska vara riktigt ärlig, att oberoende skulle finnas när man ”avlönar” den som man granskar. Men det accepteras och då ifrågasätts inte oberoendet, något som kan vara svårt att förstå för den oinvigde.

Jag vill knyta an till vad Ulf säger här. Det handlar om etik, moral och en hög professionalism. Det är ett synsätt som alltid präglat en seriös yrkesinriktning.

Analysmodellen tror jag kommer att bli ett mycket bra instrument för att säkerställa hur vi ska arbeta för att motverka hotbilden. Inom SRS har vi redan börjat planera för hur vi ska arbeta med analysmodellen. Vi och FAR ska även ha ett samarbete omkring detta.

FAR och SRS måste få större möjlighet att leda utvecklingen i branschen och att sätta ribban, framför allt. Vi ska inte tillåta tjänstemän, som inte har den rätta insikten i branschen, att sätta ribban.

Eva From:

– Jag har två saker som jag tycker skulle vara intressant att få höra era åsikter om. Dels relationen mellan revisionsarvode och konsultarvode, hur ser ni på det? Gärna med vinklingen: Vilken typ av konsultation anser ni är OK att ha inom byrån? Dessutom så tycker jag att vi måste tala om analysmodellen.

Kinesiska murar

Ulf Spång:

– Jag har ju varit borta som aktiv revisor ett antal år och har kanske fått en annan distans till dessa frågor. När jag tillfrågades om jag kunde vara med här, så funderade jag: Är detta ett problem? Det är något, som inte är unikt för revisorer utan det lever man med inom t.ex. investmentbankerna, och på många andra ställen.

Jag har nog en uppfattning att begreppet kinesiska murar fungerar. Man tror på det, samtidigt som man ibland ler åt det. Men man respekterar att man inom finansiella tjänstesektorn kombinerar olika kompetenser under samma tak, t.o.m. ibland i samma person. Och att man kan upprätthålla kinesiska murar och att man tränar sig till att leva i en värld där man halva dagen gör en sak och den andra halvan av dagen går över muren och gör en annan sak och i båda fallen levererar en professionellt högkvalitativ tjänst.

Jag tror alltså att de flesta köparna av tjänsterna egentligen inte upplever problem med oberoendet. Men det gäller ju att bibehålla den situationen och sträva efter att förbättra den ytterligare.

Mats Fredricson:

– Som du säger är kinesiska murar ett exempel på ett faktiskt verktyg för att eliminera oberoendehotet. Men det synbara hotet finns där ju så länge vi har det här med revisorsorgan, som omfattar alla enheter. Det skär liksom rakt igenom alla sådana här sakliga skydd som man bygger upp. Där tror jag att vi måste bryta ner den här in appearance-synen. Vi måste se på geografiskt och organisatoriskt avstånd. Och även på om man har incentive att dela vinst som någon gör i en annan del av organisationen.

Man måste först definiera i vems ögon det synbara hotet ska få beaktas. EU-förslaget säger här ”a reasonable and informed third party”, som förstår problemen och kan göra den avvägning, som vi själva nu kommer att behöva göra och dokumentera i analysmodellen.

Det är en central fråga, nämligen: Vems intresse är skyddsvärt? Är det gemene man på gatan eller är det ett ”reasonable and informed third party?”. Där har vi också ett utbildningsbehov hos vår tillsynsmyndighet som i ärenden visat att man inte riktigt beaktat denna distinktion.

Leif Edling:

– Jag håller med dig. Det är ju vanligt, åtminstone i mindre företag, att t.ex. banken kan säga ”du kan väl prata med revisorn, så han kan hjälpa dig med det här”. Det är ju en välinformerad part och där ser man inte oberoendefrågan som ett problem. Däremot tror jag att det kan vara större problem med stora enheter, när företaget får veta av byrån att ”då kan vi anlita vår dataavdelning för att bygga upp ert datasystem”. Man kan nog göra de här vattentäta skotten, framför allt när man inte har vinstintressen. Men har man det, då är man nära att kliva över den kinesiska muren.

Självgranskning

Anders Holm:

– Vad vi talar om är det som jag skulle vilja kalla självgranskningshotet. Säg att vi har en väldigt kvalificerad rådgivare i en revisionsgrupp, det behöver alltså inte vara i ett stort revisionsföretag. Man har kanske för två år sedan varit inne i ett företag och lagt upp en massa system, rutiner och avtal och gjort ett professionellt jobb. Senare får du som revisor i möjlighet att bjuda på det här jobbet.

Naturligtvis har man alltid möjlighet i de sammanhangen att avstå från ett uppdrag. Men det som är ett praktiskt problem är att egentligen hålla koll på alla de här uppdragen som är gjorda inom ramen för en kinesisk mur. Här ställer lagstiftaren numera lite högre krav på oss.

Mats Fredricson:

– Det intressanta är att det stora självgranskningshotet faktiskt ligger i att man gör revision nummer två. Det är då man verkligen kan tvingas ta ställning till ett dåligt råd eller ett dåligt beslut som man själv tagit. Det är lite kosmetiskt om man upplever självgranskningshotet som väldigt stort när man ger råd eller gör en företagsanalys inför ett köp. Man har precis det problemet, när man gör revision år efter år: när man år tre eller fyra ser att så här kanske man inte borde ha gjort.

Gunnar Widhagen:

– Lagstiftaren har ju accepterat, att vi måste tillåtas granska det man en gång har granskat. Jag skulle vilja prata lite om vad revisorsorganisationerna och Revisorsnämnden kan göra för att öka revisorernas trovärdighet. Det är trots allt trovärdighet som vi säljer och har vi inte själva trovärdighet, hur ska vi då kunna sälja?

Ulf Spång:

– Mats var inne på hur man identifierar de olika betraktare som ska uppfatta oss som oberoende ... Det finns ju den gamla intressentmodellen med samhälle, ägare, kreditgivare, affärspartners anställda o.s.v. Det är frågan om man ska få uppfattas olika av olika intressenter och om det i så fall är någon form av minsta gemensamma nämnare.

Mats Fredricson:

– Ett sådant fall vi har identifierat i FARs rekommendation kring hantering av skatter och avgifter, där vi har haft en särskild intressent, nämligen skattemyndigheterna, som har haft ett intresse av att revisorn verkligen har varit oberoende i sin revisionsuppgift och inte associerat sig med revisionsklientens skatteprocess.

Sedan har ju verkligheten sprungit mycket längre än till bara revision och skatterådgivningsuppdrag. Vi har ju komplett flerkompetensverksamhet. Oavsett om vi är en liten byrå, eller en global firma, så har vi alla de tjänster som har knoppats av omkring revision. De har produktifierats och levereras antingen en enskild revisor i en liten byrå eller av specialister runt omkring i större byråer. Vi måste fundera på vad oberoendefrågan innebär för olika typer av specialister.

Anders Holm:

– Vi kan fråga oss: Vilka är det som för debatten om revisorns oberoende?

Revisorskåren själv, ja, naturligtvis, myndigheter, ja. Jag var på en hearing på Justitiedepartementet, där var det rätt många från kåren och ett stort antal representanter för myndigheter. Från en grupp, som vi kanske trodde hade ett starkt intresse av det här, de som använder revisorns utlåtanden, nämligen näringslivet, kom en representant. Då är frågan: Är näringslivet ointresserat av revisorns oberoende eller tar näringslivet det som självklart?

Ulf Spång:

– Jag tror att ägare, kreditgivare, affärspartners m.fl. har stort förtroende för den internationella revisorskåren. Man förlitar sig på att de fungerar som oberoende.

Leif Edling:

– Om jag väljer Hudiksvallsperspektivet tror jag inte att vi har de problem som nu skissas upp. Jag tror även att de allra flesta i olika sammanhang, både hos näringsliv banker och intressenter utomlands, tycker att vi revisorer gör ett bra arbete.

Ulf Spång:

– Ett skäl till det kan ju vara att debatten lever, vilket gör att kåren vårdar oberoendesituationen och ser till att inte hamna på fel sida om staketet. För att ytterligare öka trovärdigheten, så tror jag att t.ex. Revisorsnämnden skulle kunna vara mycket mer synlig. Idag är den för den oinsatte ett totalt osynligt organ.

Gunnar Widhagen:

– Jag tycker det är utmärkt det du säger, Ulf, för jag menar att i en tillsynsmyndighets uppdrag måste ju ligga att se till att de tillseddas trovärdighet ökar. Som medlem av nämnden, så tycker jag att vi har en mycket låg profil i det hänseendet.

Informationsgapet

Leif Edling:

– Jag tänkte på de där tidningsartiklarna vi diskuterade och på förväntningsgapet, som alltid diskuteras när det gäller oss revisorer. Jag tror också att det finns ett stort informationsgap. Jag håller med om att vi måste låta folk få bättre insikt i vår värld och vår roll som Man får inte bara utgå från att det är vi som ska sköta allting i företagen.

Eva From:

– Men är det också så att vi som revisorer reagerar på ett speciellt sätt när vi läser en sådan artikel. Alla tar åt sig och vi reagerar mycket, mycket mera än vad omvärlden gör.

Gunnar Widhagen:

– Är det inte så att vi lever efter någon slags ofelbarhetsprincip, vi ska inte göra några fel och gör vi några så är det hemskt? Är det inte så vi reagerar? Det är frågan om det ens är vettigt. Det måste bli fel ibland. Det måste få finnas den typen av artiklar ibland, det är ofrånkomligt.

Mats Fredricson:

– Informationsgapet tror jag att vi själva är skyldiga till. Det lätt att se skillnad mellan den miljö där man en gång trädde in i yrket och nu, när man som revisor både i stora och små miljöer, erbjuder revision och rådgivning i ett paket utan att dela upp det.

Vi har inte försökt tillräckligt väl förklara för avnämarna vad revision egentligen är. Vi har också accepterat en upphandlingsmiljö på revisionssidan, där det inte alltid har varit lätt att definiera vad som ingår i det upphandlade uppdraget.

Ulf Spång:

– Jag tror att det är en punkt där man definitivt kan ifrågasätta oberoendet: om man inte har en så stark finansiell egen bas, så att man inte är beroende av någon enskild uppdragsgivare. Det kanske är något som man skulle kunna gå ut och visa. Jag inser att det finns två sidor av det här myntet. Köparen vill givetvis betala så litet som möjligt och går man samtidigt ut och säger vi är oerhört förmögna och har hur mycket pengar som helst, så skulle det kunna leda till hårdare förhandlingar. Men den här punkten tror jag är viktig.

Mats Fredricson:

– Upphandlingsmiljön har ju lett till att vi kanske sålt ut revisionsprodukten billigare än vad som är långsiktigt motiverat. Det är mycket allvarligt på lång sikt, därför att det enda som egentligen revisorer, statutory auditor, legala revisorer kommer att bli bedömda på i en fallissemangssituation är hur väl vi genomfört just den här lagstadgade revisionen.

Gunnar Widhagen:

– Ett litet exempel hur det kan se ut i betraktarens ögon har jag från min egen verklighet. Jag blev en gång vald till revisor i ett större börsnoterat bolag och hälsades välkommen i förhoppningen, att jag skulle vara en skicklig revisor och kontrollant. Så sa man: Räkna inte med några konsultuppdrag utan vi vill att du ska vara vår revisor och vår kontrollant. Punkt slut. Och så levde vi tillsammans under en följd av år. Men det var den betraktarens ögon. Han såg på revisorn på det sättet. Jag tror att i näringslivet, så är det ganska vanligt, att man ser på revisorn som revisor och inte som konsult.

Rådgivning

Mats Fredricson:

– Om man ska koppla det till oberoendefrågan, så har vi ju lite till mans haft anledning att studera listorna med revisions- kontra rådgivningsarvode som publicerats. Där fanns t.ex. en av mina klienter med en relation mellan revision och rådgivning ett till fyra, tror jag. Jag blev själv förvånad och tog reda på vad som ingick i det här beloppet. Det visade sig att det mesta av det här stora rådgivningsarvodet i USA avsåg IT-relaterat arvode för affärssystemuppbyggande. Att jag som påskrivande revisor inte ens var medveten om det, visar att det inte rimligtvis kunde hota mitt oberoende.

Gunnar Widhagen:

– Det föranleder en reflektion om något som har behandlats både i förarbetena och i proppen, nämligen specifikation av arvodet, arvodets art. Det har man avvisat och sagt att det behöver vi inte tala om. Men det kanske vore ett motmedel mot det här synbara beroendet.

Mats Fredricson:

– När SEC instiftade lite hårdare regler, tog de in krav att man skulle redovisa revisionsarvode och rådgivningsarvode. De delade rådgivningsarvodet i två moment, just systembyggande, affärssystem, något som i sig är väldigt känsligt att leverera som revisor, och annan rådgivning.

Ulf Spång:

– Två reflektioner kring arvodesbiten. För det första tror jag att i betraktarens ögon kan man aldrig säga att man inte vet vad som har hänt på det uppdrag man skriver på. Jag tror att det är farligt att ha den inställningen, för det tror jag är precis sådant som skapar misstroende mot oberoendesituationen.

Det andra är att disproportionen kan vara stötande och leda en oinsatt till att tro att det här är något konstigt om revisionen är ett och rådgivningen fyra. Där tror jag att Gunnar kan vara inne på rätt väg. Ofta är det på lite större företag rådgivning som är revisionsnära. Någon nämnde US GAAP-konverteringar, något som kan dra i väg, som alla vet. Det tror jag egentligen man skulle tala om. Skälet till att man inte gör det beror på konkurrens, att kollegerna inte ska få veta vilka feta rådgivningsbitar vi har. Men ur oberoendesynpunkt kanske man skulle hitta något sätt att kategorisera det.

Mats Fredricson:

– Det är väl någonting vi behöver tänka igenom. Problemet är naturligtvis att nya lagen definierar revisionsnära rådgivning mycket, mycket snävare än som t.ex. US-GAAP-konvertering.

Anders Holm:

– Vi har talat väldigt mycket om relationen revisor-uppdragsgivare. Vi upplever allihop att det här går att ordna, det verkar rätt enkelt och vi tycker att det fungerar bra. Vad är det som är problemet då?

Det är ingen hemlighet att FAR och Revisorsnämnden haft en del olika uppfattningar. FAR har också föreslagit att Revisorsnämnden ska ha något mindre juristtung sammansättning och fler ledamöter från professionen, detta för en bättre balans och en ökad förståelse för sådana frågor som revisorn måste kunna hantera i den vardagliga praktiken.

Näringslivet efterfrågar både en väl genomförd och professionell revision och vill ha bra råd. Det är en kraft som styr revisorn. En annan kraft kommer från svenska och internationella myndigheter, där det ofta framträder en ganska restriktiv syn på vad revisorer får göra. Det är inte alltid så lätt att styra rätt för den enskilde revisorn.

Hur hanterar vi denna fråga? Vi har inte lyckats hittills uppenbarligen. Vi är inte riktigt nöjda med hur tillsynsarbetet har fungerat, men hoppas att den nya lagen ger bättre förutsättningar.

Mats Fredricson:

– Just frågan om den amerikanska börsmyndighetens influens och betydelse för hela vår bransch i en global miljö är väldigt intressant. Det är faktiskt, tror jag, den myndigheten som mycket har drivit utvecklingen även i Sverige på senare år och fortsätter att göra det. Nu har SEC tagit initiativet att hos The Big Five globalt efterlysa en beskrivning av de interna etiska reglerna kring oberoendehantering. Här finns dessutom definitions- och översättningsproblem med statutory resp, independent auditor.

Ulf Spång:

– Vad SEC har gjort riktas inte bara mot revisorer. De har varit på varenda finansfunktion. Titta bara vad dess ordförande Levitt gjorde med analytikermassage som det i princip är fängelse på idag i USA.

Här gäller det att vara följsam och acceptera att vi är en liten ekonomi och USA en väldigt stor ekonomi.

Eva From:

– Nu vill jag att vi att går vidare med frågor kring vad som är revision, vad som är revisionsnära tjänster och vad som är förtroenderubbande sidoverksamhet. Vågar ni er på det?

Mats Fredricson:

– I den nya lagen börjar man med att definiera revision och bryter ner det i olika komponenter. De olika bitarna som är definierade i revisionsbegreppet är naturligtvis den lagstadgade revisionen i botten, men även vad man kallar revisionsrådgivning, rådgivning som är föranledd av iakttagelser i revisionsarbetet. Om man finner brister i t.ex. lagerredovisningssystem och påpekar detta som en del i revisionen och föreslår att det åtgärdas.

Sedan finns det något som kallas för lagstadgade tilläggsuppdrag och det finns avtalsmässiga tilläggsuppdrag. Lagstadgade tilläggsuppdrag kan vara att man ska delta i prospektgranskning och yttra sig över prospekt, ett lagstadgat tilläggsuppdrag. Sedan kan det då finnas ett antal avtalsmässiga tilläggsuppdragssituationer där man får i uppdrag att granska och avrapportera det man har granskat.

Därutöver finns verksamheter som inte bör anses som revisionsverksamhet. Där nämner man då rådgivning i redovisnings-, skatte- och organisationsfrågor, som alla naturligtvis är väldigt revisionsnära och naturliga att man har kompetens i hos byråerna.

De fem första kategorierna är revision och det sammanfattar man då övergripande som att definitionen av revision är verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning och ekonomisk information som följer av författning, bolagsordning m.m. och som utmynnar i en handling som är avsedd att utöva bedömningsunderlag, även för annan än uppdragsgivaren.

Begreppet revisionsverksamhet bör vidare omfatta rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid granskning av nu angivet slag. Sedan har man inte definierat mer. Den förtroenderubbande sidoverksamheten har man överlåtit åt branschen, att själv identifiera. Man har ju kriterier i både FEE:s och EU-rekommendationer och IFAC:s Code of Ethics, nämligen de här oberoendehotande situationerna med självgranskning och egenintresse. Det är det man sammanfattar i analysmodellen och nu överlåter åt professionen att klä i ord.

Det här är naturligtvis inget som vi kan göra från scratch på fyra månader men vi har ju ett väldigt bra underlag för att etablera det här verktyget. Det är glädjande att se det förtroende som branschen har hos propositionsskrivarna som säger så här: Vi anser att det inte finns anledning att räkna med annat än att revisorskåren framför allt genom branschorganisationernas försorg kommer att klara av denna angelägna uppgift.

Gunnar Widhagen:

– Det här är ett gyllene tillfälle för oss tala om hur man arbetar med oberoendefrågorna. Det är den stora möjligheten, särskilt om man kunde få igång Nämnden med någon aktivitet. De borde göra någonting av egen kraft, inte tillsammans med FAR eller SRS utan själva.

Anders Holm:

– Man kan konstatera att den nya revisorslagen är något lättad på denna punkt, när det gäller förtroenderubbande verksamhet. Advokatsamfundet ansåg att man överhuvudtaget inte skulle få ägna sig åt rådgivning och utredningen gick igenom det och konstaterade att det här klaras av via analysmodellen. Men lagstiftaren kan ju inte riktigt låta bli att ge vissa fingervisningar.

Vi kan utöver detta bara peka på den gummiparagraf som finns i analysmodellen: ”om det föreligger något annat förhållande av sådan art att det kan rubba förtroendet för revisorns opartiskhet eller självständighet”. Det är en ganska vidlyftig paragraf.

Man kan fråga sig hur man bär sig åt att hantera detta. Ja, då är vi tillbaka i analysmodellen, den måste alltså bli väldigt konkret och man måste arbeta med en stor och aktiv utbildningsinsats i kåren, som vi ska klara av på fyra månader. Samtidigt bör våra organisationer föra en dialog med Revisorsnämnden.

Mats Fredricson:

– Vi har sett möjligheten och förtroendet som har visats oss från lagstiftaren här som en stor chans och vi kommer inte att försitta den.

Ulf Spång:

– Det måste ju vara ett gyllene tillfälle för kåren, att verkligen ta kommando i frågan och tolka de här bitarna. När jag hör vad ni läser upp här så ger ju det mig en känsla av att detta är faktiskt en viss lättnad jämfört med tidigare.

Omställningen

Anders Holm:

– Vi som har jobbat med etikfrågorna i kommittén i FAR ser det som en gigantisk uppgift att på fyra månader ställa om kåren. Det handlar om ett antal praktiska verktyg men det handlar om att också få in modellen i huvudet på varje enskild revisor, det är en attitydfråga. Man måste alltså sätta sig med sin analysmodell, man måste göra den där blanketten och det ska vara i drift den första januari! Det här är ingenting man kan rycka på axlarna åt.

Sverige ligger före övriga EU-länder. Man hänvisar också på ett antal ställen i proppen till att en del frågor får lösas efter hand och i takt med den internationella utvecklingen.

Leif Edling:

– Med tanke på den korta tid vi har på oss har vi för SRS del redan tillsatt en arbetsgrupp och informerat FAR om det.

Mats Fredricson:

– FAR är också igång och vi har insett att det här är naturligtvis inte bara frågan om att etablera en blankett. Eftersom de åtta à tio största byråerna är så tongivande på den svenska marknaden, har vi ett rådslag med deras ledningar.

Sanningen är att medarbetare på alla byråer den första januari kommer att få problem med att leverera någonting annat än revision – om man inte gjort den här analysen av hoten mot oberoendet och dokumenterat dem. Det är någonting som många fortfarande inte vet.

Anders Holm:

– Den stora frågan för trovärdigheten mot omvärlden är när revisor avgår eller avböjer ett uppdrag med stöd av en analys, som han har genomfört och säger: det går inte att genomföra det här uppdraget. Då väcker man respekt hos uppdragsgivare. Har vi inga exempel på detta efter ett halvår 2002, då har vi anledning att se dystert på framtiden Det måste finnas sådana exempel i vår verksamhet där analysmodellen visar att vi faktiskt ska avstå från att ta vissa uppdrag.

Attityden här tycker jag är avgörande. Om en eller annan blankett är fel ifylld är inte hela världen, men om man ger sig på saker som man definitivt inte bör göra, då har man inte fattat sin roll.

Mats Fredricson:

– Det är viktigt att vi går fram parallellt och inte etablerar en lättversion för mindre miljöer. Det är så lätt att tro att FAR representerar stora miljöer och SRS små, så är det ju inte. FAR har ju väldigt många ledamöter bland mindre, både ensampraktiker och kontor på mindre orter som har precis samma problem som de flesta av SRS-ledamöterna. Så det är väldigt viktigt att vi går fram parallellt och gör någonting tillsammans.

Leif Edling:

– Ja, något annat vore att skjuta sig i foten i det här läget.

Mats Fredricson:

– En annan viktig fråga rör de av åtgärder, som vi ska kunna ta till. Kinesiska murar är en sak som uppenbarligen har förtroende hos omvärlden. Det gäller att vi fundera ordentligt: Vad krävs det för att en kinesisk mur ska vara ogenomtränglig?

Ulf Spång:

– Det handlar om två saker. Det ena är en tydlig organisation, det är det enda som man utåt kan visa, att man är organiserad så att det finns en kinesisk mur mellan enheterna. Rapporteringsvägarna ska vara tydliga och det ska inte finnas persongemenskap inbyggd på båda sidorna om muren.

Det är kanske ingen som egentligen tror på kinesiska murar, men man litar ändå på att det fungerar.

Varför ska då de olika tjänsterna finnas i samma företag? Jag tror inte på att ekonomin går i två olika rör, jag är inte ens säker på att det är önskvärt för köparen av tjänsten. Jag tror på att de man köper revisionstjänster eller rådgivningstjänster av ska ha en stabil och stark ekonomi.

En annan viktig sak är kompetensöverföring. Det är en styrka i ett större företag, att man har den möjligheten att få bredd, att få kompetens. Som köpare av revisionstjänster vill man ha revisorer med bred erfarenhet och kompetens.

Gunnar Widhagen:

– Om vi ska öka trovärdigheten är det viktigt att en kinesisk mur, eller vad det nu är för någonting, syns redan på utsidan. Det är alltså viktigt att den är synlig, inte bara synbar.

Mats Fredricson:

– Jag erkänner att det kan finnas ett objektivt behov av att inte ha revision och rådgivning från samma leverantör – om det skulle visa sig att man riskerar att få sitt eget förtroendekapital devalverat. Det vore ju förfärligt om ett marknadsbolag skulle beslås med misstanken om att deras revisorer inte var oberoende. Det skulle ju skada både revisorer och bolag.

Balans:

– Det har lanserats en mörk framtidsbild, den där det sitter lagstadgade revisorer med höga försäkringspremier och stort ansvar i egna små bolag och de gamla revisionsbyråerna har alla de lönsamma bitarna. Det är en amerikansk bild, det finns de som pratar om det. Men det verkar inte som ni köper den bilden.

Mats Fredricson:

– Det är ett skräckscenario och Gud förbjude att det förverkligas. Det vore ju hela marknadsekonomins dödförklaring i så fall. Syftet med det här är ju att vara ett smörjmedel i marknadsekonomin och för att kunna leverera en kvalitativ attest på finansiell information så måste man ha kompetens. Därför har jag sagt här att revision är en multidisciplinär tjänst. Så det vore en förfärligt negativ utveckling som jag dessbättre tror aldrig kommer att ske. Den vore skadlig för hela fundamentet i marknadsekonomin.

Leif Edling:

– Det rör väl inte riktigt de byråer som jag känner till. Där blir det ofta, som du säger, Gunnar, en synlig mur, för där jobbar man med externa nätverk.

Eva From:

– Av det ni säger, låter det som att kunden har inget problem med detta. Vi har vissa problem därför att detta är svårt att definiera. Där vi kanske har problem är i så fall Nämnden och media.

Oberoendet

Leif Edling:

– Det är oftast det här med oberoendesituationen, som jag tycker är ett problem. Jag har t.ex. en hyresfastighet med en klient, hade ska jag väl säga, för jag har avsagt mig revisionsuppdraget. Han är, som han själv uttryckt det, mera beroende av mig än vad jag är av honom. Det här var väldigt svårt att förklara för honom. Det är inte helt lätt förklara för någon annan heller. Dessutom brukar vi träffas ibland och spela och sjunga tillsammans. Vi har alltså en personlig relation också!

Mats Fredricson:

– Kan vi inte få det på papper, så har vi ett bra exempel på när man avsäger sig uppdrag. (skratt)

Anders Holm:

– Det är tillåtet enligt analysmodellen nu.

Leif Edling:

– Jag håller på att bygga om och renovera fasaden på min kontorsfastighet. Byggbolaget jag ville anlita blev klient hos mig för ett år sedan. Jag blev nu tvungen att avsäga mig uppdraget som revisor i bolaget. Företagsledaren såg förvånad ut, men accepterade situationen. Eftersom vi har konsultrollen kvar, tror nog omvärlden att jag fortfarande är revisor, om de inte går till PRV och tittar. Banken tror jag skulle strunta fullkomligt i det här.

Frågan är var kan man lägga ribban? Tittar man på vissa på tillsynsärenden, ligger ribban ligger ibland oerhört lågt. Det är lite grann att förlöjliga hela professionen. Men där är det som du säger, att nu får man bättre utrymme, och då måste vi titta på det här. Vi måste lägga ribban på rätt nivå. Här är det ju inte som i olympiska spelen att man ska hoppa över, utan här ska man försöka komma under.

Balans:

– Vi har fått en fråga från en revisor: ”Är det rätt att ha hårdare regler för revisorer och revisionsbolag än för andra aktörer, t.ex. banker. Revisionsbolagen konkurrerar ju t.ex. med banker och investmentbanker, när det gäller corporate finance, företagsförvärv osv. Vi diskuterar aldrig bankernas oberoende och visst kan det väl finnas egenintressen.”

Gunnar Widhagen:

– Det är en viktig fråga. När vi arbetar på samma område, har vi samma förutsättningar? Det är ju hårdare regler för den ena leverantören än för den andra.

Leif Edling:

– Vi ska vara glada för att man sätter kraven på oss högre. Det tråkiga är att man i vissa läger inte tycker att man kan lita på oss. Vi pratar om förväntningsgap mot kunden men det gäller också allmänheten. Sådana här tidningsartiklar skulle inte få samma genomslagskraft om man hade ordentlig information.

Anders Holm:

– Jag tror att vi måste vara beredda på att förklara och försvara sådant här mycket mer. Vi får inte bli snarstuckna. Det måste vara självklart att vi är oberoende, beter oss oberoende och har rätt attityd. Sedan har folk rätt att ifrågasätta. Här är vi revisorer ofta överdrivet känsliga.

Ulf Spång:

– Gunnar sa att han blev vald revisor för att vara kontrollant. Man vill inte ha en revisor som är släpper nyheter i pressen, utan man vill ha en revisor som gör det jobb man förväntar sig att han ska göra.

Den eviga debatten har ju varit: Varför syns inte revisorer i de sammanhang där de kan och bör synas? Varför finns de inte med i redovisningsdebatten? Varför går man inte in och på ett tydligare sätt bemöter vissa tidningsskribenter som ibland är ute på grumligt vatten och skriver i t.ex. redovisningsfrågor? Det är bra att man syns, inte nödvändigtvis på första sidan men kanske på debattsidan.

Mats Fredricson:

– Det är nog rätt att revisorn har som tradition att vara lite i skymundan. En person som är i centrum av klientens verksamhet på sitt sätt, men gärna vill verka i det tysta och helst inte skriva en oren revisionsberättelse utan hellre se till så att anledningarna till att man kanske skulle behöva skriva en oren revisionsberättelse undanröjs.

Där skulle man möjligtvis kunna efterlysa mera än en 60 sekunders uppläsning av kärnsektionen i revisionsberättelsen på en bolagsstämma.

Det allra senaste är väl att man i revisionssammanhang tenderar att gå ifrån detaljnivån och se helheten, hur man hanterar riskerna, vad är det för hot mot överlevnad, hur har man byggt upp skydd mot de hoten. Jag tror att det är viktigt att kommunicera den insatsen, snarare än detaljgranskningen, att deklarationen var fel på 10.000 kronor i representation och gåvor eller vad det nu kan vara, enstaka frågeställningar som är helt ointressanta för helhetsbilden.

Balans:

– Men som väldigt många i intressentmodellen tror att ni håller på med.

Bolagsstämman

Mats Fredricson:

– Ja, tyvärr. Jag kan berätta vad jag faktiskt har försökt göra. Jag bad på en bolagsstämma att få tio minuter på mig och visade där sådant som riskanalys och vilka rutiner som var viktiga för att få det att fungera. För min egen del var det oerhört givande. Det är första och enda gången, som jag har fått applåder på en bolagsstämma.

Frågan är om vi på något sätt kan standardisera sådan upplysning. Vi kan ju inte förvägras tio minuter eller en kvart på stämman. Det skulle kunna få ut budskapet till allmänheten, aktiespararna är ju allmänheten och de är starkt företrädda på stämmorna.

Jag pratar nu om den publika miljön. Det blir enklare – eller annorlunda – i en liten, icke publik, miljö. Jag tror att man även här måste börja uppifrån, vi får bygga upp vårt anseende och sänka förväntningsgapet uppifrån också.

Leif Edling:

– Så du tror inte att vi får några applåder där? (skratt) Jag skulle vilja lägga något till vad du sa här. Jag tror att det även finns en stor inneboende kollegial ömsesidig respekt. Man vågar alltså inte vara fri och yttra sig för man bevakar varandra på något konstigt sätt. Det tror jag också är ett av skälen varför det skrivs så lite.

Om framtiden

Mats Fredricson:

– En annan dimension är kvalitet och kvalitetsgranskning, kontroll av revisors kvalitet i arbetet. Där har både SRS och FAR sedan över fyra år etablerade kvalitetskontrollsystem. De behöver nu ses över med hänsyn till nya EU-rekommendationer som har kommit. Det kan bli ett viktigt instrument med ett nytt system som tillgodoser EU-rekommendationernas krav och som ändå har en mycket klar objektiv ansats i form av en oversight board, en kontrollstyrelse, som består av en majoritet icke-revisorer.

En annan sak som vi inte har nämnt är arbetet med att översätta och etablera de nya internationella revisionsstandarderna i Sverige.

Anders Holm:

– Om jag ska sammanfatta min slutsats är det ändå framtidstro. Våra företag har nåt att erbjuda marknaden. Då bör branschen rimligen vara en bra arbetsplats för unga studenter. Det finns många som söker därför att det inte bara är ett aktuellt spännande jobb. De vill också jobba med ett företag där man känner yrkesstolthet.

Det som har känts som ett bekymmer är ibland förhållandet till myndigheter och media. Det är en fråga som vi måste lära oss att hantera själva. Men utan företag som vill betala för tjänsterna och duktiga medarbetare, nya medarbetare som söker sig till det här jobbet, då blir det inget framtidsyrke för unga människor.

Jag tycker den här debatten har visat att vi har alla chanser att ta hand om det här.

Gunnar Widhagen:

– Jag tycker att vi idag har uppmärksammat vikten av att få en bra implementering av analysmodellen som ett viktigt redskap både för att påverka det synbara oberoendet och att påverka vårt eget arbete. Jag tror också att det är viktigt att vi hela tiden har fokus på just det som uppfattas som oberoendehotande och att vi gör allt för att eliminera det.

Ulf Spång:

– Det viktiga är hur man upprätthåller det upplevda oberoendet. Det tror jag man gör genom att dels ha ett regelverk, dels vara professionell och ha tjänster som levereras på ett professionellt sätt.

Jag kommer tillbaka till det upplevda. Det leder då fram till att man måste ha duktiga medarbetare, som besitter gott omdöme. Det går inte enbart att sälja en analysmodell, ett regelverk. Man måste också kunna tolka det och ibland kanske inte analysmodellen räcker till utan omdömet måste avgöra.

Leif Edling:

– Det är viktigt med en gemensam ansats. Då tänker jag främst på branschen: SRS och FAR måste vara de som är bäst på att styra utvecklingen. När man som revisor känner sig osäker så ska man kunna ha möjligheten att vända sig med frågeställningar till organisationerna.

Organisationerna kan yrket, det tycker jag också är viktigt att poängtera. Det är vi som ska bestämma var åtgärder ska sättas in. Idag känner jag att det finns väldigt mycket regler. Det måste vi försöka påverka, så att vi får en professionell tolkning av regelsystemet.

En oversight board, kan då vara någonting att se fram emot. Liksom att skapa förutsättninga för att öka möjligheterna för nyrekryteringar.

Eva From:

– Jag tror också att man ska ta med sig att det är viktigt att det här trycks ut i organisationerna. Nu sker det stora förändringar på kort sikt och då får man inte glömma att det inom FAR och SRS finns ett antal icke så aktiva revisorer. Även om det måste vara upp till envar revisor att hålla sig informerad, så måste man nu agera som en gemensam kår – och då ska alla vara informerade och utbildade.

Bengt Holmquist