Ernst & Young är med sina cirka 260 jurister landets största advokatbyrå – med det lilla undantaget att ingen av dem får kalla sig advokat. Kollegan KPMG Legal är på frammarsch och PwC ligger i startgroparna.

Revisionsföretagen blir Multidisciplinary Practices, MDP, i den mening som just nu diskuteras allra mest: de tar in advokater. Det händer i Sverige, i Europa, i USA och så vidare. Detta är en högst påtaglig realitet. Problemet är att det också finns en viktig formalitet: advokaters och advokatsamfunds verksamhet är lagreglerade – och i lagarna står det ofta som i Sverige att advokatbolag bara får ägas av advokater och att advokater bara får vara anställda hos advokater. Bestämmelserna finns i rättegångsbalken 8:2 sista stycket och 8:4 andra stycket.

Följaktligen går det inte ha advokat-titeln kvar och vara anställd eller delägare i huvudsakligen revisorsägda Ernst & Young. Regler som förbjuder nära samarbeten saknas dock.

Hur länge till?

Frågan är hur länge de här begränsningarna överlever. Tiden arbetar möjligen inte för dem som vill ha kvar den nuvarande ordningen. I allt fler länder accepteras advokater på revisionsbyråer. De stora byråerna vill ha dem i en utveckling där själva revisionsarvodena blir en allt mindre del av intäktskakan.

Advokatsamfunden i olika länder kan gå med på undantag från reglerna i sådana här fall. Det gör inte advokatsamfundet i Sverige.

Samfundet kan säga nej mot bakgrund av reglerna i rättegångsbalken. Det kan göra det mot bakgrund av en vilja att värna om advokaters oberoende.

Samfundet kan naturligtvis också tänkas vilja bevara ett värdefullt kommersiellt monopol. Men hur länge går det? I USA har advokatfirmor inför hotet mot monopolet börjat starta dotterbolag som bedriver konsultverksamhet med lite lösare affärsjuridisk anknytning. I Sverige använder den största ”riktiga” advokatfirman, Vinge, på sin hemsida ord som ”full-service” och i broschyrer meningar som ”Vi är en modern konsultbyrå, en affärspartner.”

Reglerna inte skrivna för MDP

Claes Sjölin gick från Advokatfirman Lindahl till Ernst & Young Law för ungefär ett år sedan:

– Visst är det lagregler som styr. Men reglerna är, snällt uttryckt, rapsodiska. De tangerar knappt frågan. De är inte skrivna för MDP. De går egentligen inte att använda. När man trots allt försöker göra det blir det fel. Vi får ett advokatsamfund som tycker saker om hur regelverket ska tillämpas.

– Någon lagregel som talar om advokatens oberoende i största allmänhet finns inte. Därför får vi situationen att advokatsamfundet tycker att det ligger i lagens natur och samfundets egna stadgar (fastställda av regeringen, red:s anm.) att man ska förbjuda advokater att samarbeta intimt med andra yrkesgrupper. Men detta är inte okontroversiellt bland advokater. Det finns de som ifrågasätter om samfundets ledning gör rätt nu.

Lång diskussion i USA

I USA har frågan länge diskuterats inom advokatsamfundet American Bar Association, ABA (där Claes Sjölin är med, han är ledamot i USA men inte i Sverige). En kommitté rekommenderade ABA att säga ja till MDP. Men ABA bestämde sig ändå för att säga ungefär ”tills vidare nej”. Vad ABA säger är dock bara en rekommendation till de olika delstaternas lagstiftare. Därför är MDP tillåtna i en del stater. I exempelvis New York är inställningen positiv.

ABA kom i sitt kommittéarbete i alla fall fram till en modell som skulle göra det möjligt för advokater att samarbeta i bolag med revisorer, försäkringsmäklare, begravingsentreprenörer eller vad det nu kan vara:

– Det skulle gå bra så länge advokaterna behöll bestämmanderätten i bolaget, säger Claes Sjölin. De skulle ha röstmajoritet och disciplinansvar för hela verksamheten.

Men du tror väl inte att det skulle vara en lösning för revisionsföretaget? Att advokaterna skulle äga mer än halva bolaget?

– Modellen skissades så. Det är alltid något och Rom byggdes inte på en dag. Jag tror att det går att lösa till slut.

Vad ska EG-domstolen säga?

Ute i Europa varierar inställningen. Till exempel accepteras MDP i Norge, England, Spanien, Italien och Tyskland. I Frankrike gäller comme ci, comme ca – där finns flera olika advokatsamfund. Paris-samfundet som är störst säger nej.

Belgien och Holland säger nej. I Holland sa advokatsamfundet, som Balans tidigare berättat, nej till två fall av nära samarbete mellan advokatfirmor och stora revisionsbyråer. Advokatbyråerna gick till domstol.

Den nederländska domstolen bad sedan EG-domstolen om förhandsbesked om huruvida förbudet mot samarbetet strider mot EUs konkurrensregler. I somras kom generaladvokaten med sitt yttrande och sa att förbudet krockar med konkurrensreglerna men att advokatsamfundet kanske ändå kan ha kvar förbudet på grund av att advokater har en viktig roll i samhället.

Generaladvokaten talar alltså inte om för EG-domstolen vad han egentligen tycker. Tidigast frampå vårkanten väntas besked från domstolen.

Ingen omedelbar effekt

– Vad domstolen än säger tror jag inte att det kommer så mycket praktiskt ut av det, säger Claes Sjölin. Domstolen kan uttala sig om konkurrensreglerna och påverkan på handeln över gränserna. Det får ingen omedelbar effekt på de nationella samfundsreglerna.

Domstolen kan säga ”så får ni inte göra”. Men hur de olika länderna sedan gör internt är inte domstolens sak. En förändring kan ta sin tid.

– Men om byråerna får besked om att holländarna får göra som de vill kan i och för sig mycket ställas på ända.

Tänk om en utländsk advokat då etablerar sig i Sverige?

– Ja, då får de försöka utesluta vederbörande. Och så får det väl malas i domstolarna. Däremot kan nog olika länders konkurrensvårdande myndigheters inställning bli mer betydelsefull. Office of Fair Trading levererade i våras en skarp salva mot MDP-hinder. Det svenska konkurrensverket funderar nu på samma frågeställning.

Det handlar om pengar

– Alla vet egentligen var skon klämmer, säger Claes Sjölin. Det handlar om pengar. Vi slåss på en marknad – med olika tillhyggen. Det håller naturligtvis inte advokatsidan med om. De slåss minsann inte på någon marknad, de har inget faktiskt monopol som konkursförvaltare på de platser där Ackordscentralerna inte finns etc.

Claes Sjölin tror i slutänden inte att det blir vare sig riksdagen, revisorsnämnden, EG-domstolen eller advokatsamfundet som bestämmer hur det blir i praktiken:

– Jag tror att det är kunden. Gillar kunden MDP-konceptet så kommer det att fungera. Det fungerar redan. Det må ta kortare eller längre tid innan det blir tillåtet att kalla sig advokat i sammanhanget.

Lätt att rekrytera

Med sina 260 jurister är Ernst & Young (Ernst & Young Tax och Ernst & Young Law) större än de stora advokatfirmorna Vinge, Mannheimer Swartling och Lagerlöf & Leman. Räknar man bort skattejuristerna hos Ernst & Young – sådana har i många år funnits på större revisionsbyråer och för all del även på advokatbyråer – så har Ernst & Young Law cirka 120 jurister varav ungefär sjuttiofem är före detta advokater. Räknat på det sättet är Ernst & Young Law Sveriges fjärde största advokatbyrå.

– Vi har inte haft några som helst svårigheter att rekrytera folk, säger Claes Sjölin. Det gäller både advokater och ungt folk från universiteten och domstolsvärlden. Det är runt de före detta advokaterna vi bygger upp verksamheten. Vi kan inte bygga upp den organiskt underifrån med aldrig så duktiga 28-åringar. Viss hjälp har vi haft av turbulensen i advokatvärlden. Lagerlöf & Leman finns inte i Göteborg längre och har decimerats i Stockholm och Malmö. Någonstans ska folk ta vägen. Men om ett par år är det kanske andra som rycker i duktigt folk hos oss ...

Många av de yngre som anställs är ganska främmande för den diskussion om MDP som pågår:

– ”Varför pratar ni om det här?” kan de undra när de artigt sitter och lyssnar på våra introduktioner. Men de ska i alla fall känna till diskussionen – ty kunderna frågar.

Starkare på marknaden

– I England menar man att MDP är en fördel för advokaterna. De kan stärka sin position på marknaden och bli mer konkurrenskraftiga genom att tillföras annan kompetens. Så hade advokatsamfundet kunnat resonera här också. Vi vet hur det är när konjunkturen svajar en aning: det är tråkigt för alla och inte minst för advokater som inte arbetar med konkursförvaltning. Vid varje konjunkturdopp har det varit så att folk på advokatbyråer i till exempel Stockholm inte haft fulla dagar.

Kan det inte vara så att MDP-förbudet gynnar er?

– Det skulle kunna uppfattas som intellektuellt ohederligt om jag sa så. Men visst, internt har jag uttryckt mig i de banorna. Vi tar på oss marknadshatten och får vara ifred. Det är samma resonemang som advokatsamfundet för – de vill vara ifred.

– Men från kårutgångspunkter, i kundperspektivet och ur konkurrenssynvinkel är detta fel. Om advokater kunde få slå sina påsar ihop med försäkringsagenten och revisorn skulle kunden tjäna på det. Advokaterna skulle nog tjäna mindre pengar. Men då får de bli konsulter i större utsträckning. Med viss överdrift kan man säga att det fortfarande på sina håll finns en mentalitet som går ut på att bara sitta med näsan i vädret och ha uppfattningar om lagen. Men advokatbranschen är en bransch i omvandling. Det är ett annat jobb att vara konsult och det blir mer av det.

Revisorn nära kunderna

Men vad håller det på att bli av revisorerna och revisionsbyråerna?

– I ett mångkompetenshus händer det mycket. Det är klart att revisorn är revisor. Men ofta arbetar vi ihop med corporate finance eller projektfinansiering. Eller någonting annat. Och så har vi våra IT-specialister som kan exempelvis allt om personuppgiftslagen. Och så vidare. Revisorn har en stor fördel genom att ha levt nära kunderna i alla år. Advokaterna har fått saker och ting serverade på bordet som juridiska problem.

Claes Sjölin menar att advokaterna har misslyckats med att ”bygga företag” – att i större utsträckning knyta till sig specialister och andra konsulter.

– Det kunde de ha gjort för tio år sedan. I stället värnade de om den gamla advokatrollen. Då hade de haft starka företag som tålt konjunktursvackor.

Jävsproblem – förr eller senare

Hur hade det då gått med advokatens oberoende?

– Det går inte att arbeta med gamla jävsregler om vem som är släkt med vem. Det är otidsenligt. Sitter man i en stor advokatbyrå eller i ett mångkompetenshus på revisorssidan uppstår det alltid jävsproblem. Det händer förr eller senare. Man upptäcker att intressen står mot varandra. Då är frågan hur man ska handskas med det. Där passar revisorernas nya modell för att analysera oberoendet mycket väl in. Den motsvarar den realistiska bilden av hur det ser ut i världen i dag.

Återigen har kunden stor betydelse:

– Det skulle kunna komma en dag när kunden säger: ”Mina damer och herrar, ni sitter på för många stolar.” Den dagen har vi grävt vår egen grav. Därför måste vi vara oerhört försiktiga. Oavsett om vi suttit på advokat- eller revisorssidan har vi levt med detta i många år. Nu ger analysmodellen ett regelverk som går att tillämpa. Det är en reform i ordets riktiga bemärkelse. En förändring till det bättre. Kunden är viktigast och har väldigt lite till övers för juridiskt fikonspråk. Man kan framställa advokater som mer oberoende än andra – men inte ens änkan Zetterquist (från Hans Alfredsons monolog Ringaren, 1962, red:s anm.) går på det. Det kommer alltid – både hos advokater och revisionsbyråer – att gå att hitta kryddade och laddade situationer. Det gäller att ha bra verktyg mot det. I den kommande versionen av revisorslagen finns det.

Inge Wennberg