Du har läst det tidigare. Du har kanske också upplevt det på nära håll. Att arbetskamrater, vänner, familjemedlemmar drabbas av stress. De blir utbrända, går in i väggen, drabbas av utmattningsdepression eller får en kollaps.
Oönskat barn har många namn.
Revisionsbyråbranschen är inte något undantag. Där är inte värre än i vården eller i skolan. Men där är knappast heller bättre än på advokatbyråer eller hos fondkommissionärer. Det är som det är i en tillvaro där tid och pengar är vad som räknas. Därför fruktar jag att ämnet är aktuellt också för er som inte arbetar i branschen.
Balans bad frilansjournalisten Christina Berthold att undersöka hur det står till. I det följande reportaget berättar vi om de drabbade, hör en läkares synpunkter och får kommentarer från de tre stora byråerna.
Det är naturligtvis inte någon statistiskt relevant undersökning. De fyra berättar om sina egna upplevelser och man ska nog vara försiktig med generella slutsatser. (Trots att det kan ligga frestande nära till hands att fundera över ambitiösa kvinnors situation i manliga strukturer ...)
Dock kan man ta fasta på det som är gemensamt i deras berättelser och gå till sig själv:
Hur har jag det? Känner jag igen mig? Det som återkommer i alla fyras berättelser är hur arbetet har fått bli viktigare än privatlivet. Deras erfarenhet idag är att det aldrig mer får bli så igen.
Det finns mycken dyrköpt klokskap i vad dessa fyra har att berätta för oss som inte drabbats. Och de tycker att det är så viktigt att berätta att de väljer att ställa upp offentligt!
De tre stora visar inga stora skillnader i sitt sätt att kommentera och hantera problemet. Snarare kan det nog skilja mellan olika kontor – eller till och med mellan olika arbetslag – än mellan företagens officiella personalpolitik.
Balans har naturligtvis inga recept, inga förslag till lösningar. Mer än det självklara att var och en av oss också kan göra något. Både genom att ta vara på sig själv och genom att vara uppmärksam för varningssignaler hos andra.
Vi kan bara hoppas att det här reportaget kanske kan göra några av oss lite mer medvetna om riskerna.
Bengt Holmquist , chefredaktör