Det är väl ingen som kunnat undgå introduktionen av de nya eurosedlarna och mynten. De senaste veckorna har massmedia rapporterat intensivt om övergången till den nya valutan i tolv europeiska länder.

Introduktionen har gått mycket smidigt. Både Europeiska Kommissionen och Europeiska Centralbanken har meddelat att de är mycket nöjda med utvecklingen. Tidningarna har rapporterat om folket i Finland som jublade på tolvslaget då de som första land (tillsammans med Grekland) fick tillgång till de nya sedlarna. I TV syntes glada människor på Champs-Elysées i Paris ta ut sina första eurosedlar ur bankomaterna strax efter midnatt. Inför valutabytet förberedde italienarna ”europizza” och ”eurocappuccino” och tyskarna tillverkade speciell ”eurokorv”.

Det har också rapporterats om en del incidenter i samband med att människor fått den nya valutan i sin hand. En dam i Italien lär ha betalat 600 euro för en kopp cappuccino på ett café. På internet har ett företag försökt sälja 1000-eurosedlar, vilket inte finns. Pengarna i den nya tidens Monopolspel liknar till stor del de riktiga eurosedlarna och har därför använts av några bedragare.

En annan iakttagelse kommer från Frankrike där en äldre dam kom in till en bank med 1,8 miljoner franc som hon växlade till 275 000 euro. Hon förklarade att pengarna var ett arv och att hon skulle förvara eurosedlarna hemma.

Intresset för den nya valutan verkar ha varit lägre i Italien både bland konsumenter och politiker och anpassningen har tagit lång tid. Intresset för att köpa euromynt innan årsskiftet var betydligt lägre jämfört med andra länder, vilket kan ha bidragit till att italienarna inte kände till mynten lika bra som andra. Efter tre dagar skedde endast 3 % av inköpen i euro och endast 10 % av butikerna gav tillbaka växel i euro.

Misstag i samband med en så stor förändring som har ägt rum är oundvikliga. Det enda sättet att minska på antalet misstag är genom information och utbildning. Informationssatsningen har varit enorm, men det är alltid människor som inte uppfattar budskapet.

Debatten om en svensk övergång till euro blossade upp i samband med eurointroduktionen och opinionen för ett svenskt deltagande i EMU har ökat. En undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Företagarnas

Riksorganisation visar att sju av tio svenska småföretagare är positiva till euron. Mest positiva är företagarna i Stockholm, där siffran är 76 %. Vissa grupper förespråkar en folkomröstning redan i samband med riksdagsvalet hösten 2002, medan andra vill vänta. På Finansdepartementet säger man att någon tidtabell för ett svenskt medlemskap ännu inte är fastställd. Statsministern har ju dock låtit meddela att en plan håller på att ta form. Efter ett eventuellt ja i en folkomröstning krävs det ytterligare 1,5–2 år innan vi kan gå med eftersom näringslivet, offentlig sektor, handeln mm ska hinna ställa om sin verksamhet till euro. Dessutom ska Riksdagen fatta ett formellt beslut, Sverige ska anslutas till växelkurssamarbetet ERM2 och de nya sedlarna och mynten ska produceras.

Civ. ek. Ewa Fallenius arbetar på Öhrlings PricewaterhouseCoopers enhet ”New Europe” med frågor runt Europa, EU och EMU.