Balans tar gärna emot signerade debattinlägg. Vi förbehåller oss rätten att redigera inkomna bidrag.
FAR svarade 1996 på fråga från en ledamot att det inte var förenligt med god revisorssed att låta sig väljas till revisor i den egna bostadsrättsföreningen. Det direkta ekonomiska intresset som följde av medlemskapet gjorde nämligen att oberoendet kunde ifrågasättas.
1997 kom Revisorsnämnden fram till den motsatta uppfattningen i ett förhandsbesked till en annan revisor. Vid en samlad bedömning fann nämnden att medlemskapet på vissa villkor inte behövde utgöra något hinder mot att en kvalificerad revisor åtog sig uppdrag som ”förtroenderevisor” i föreningen.
Att professionen och den offentliga tillsynen kommer till olika slutsatser i etiska frågor är i och för sig inte unikt. Att professionens linje i sådana fall ibland är den restriktivare är inte heller speciellt underligt: när FARs disciplinnämnd arbetade parallellt med Kommerskollegium eller Revisorsnämnden dömde kollegerna ofta strängare än myndigheten. Det som gör den här frågan intressant just nu är dels att Revisorsnämndens tankar bakom förhandsbeskedet har kommenterats av kanslichefen Christer Lefrell i Balans (Kvalificerad revisor i sin egen förening? Balans nr 6–7/2002), dels att nämnden vidhållit sin inställning i en fotnot till ett ärende i augusti i år.
Man kan tycka att detta är en marginell fråga. Många människor har dock ganska måttliga kunskaper om yrkesrevisorer, och om de ser att en granne som är godkänd eller auktoriserad revisor låter sig väljas till revisor i sin egen bostadsrättsförening, kan det lätt ge en helt felaktig bild av hur revisorer i allmänhet ser på sitt oberoende. Den bilden kan sedan påverka förtroendet för revisorskåren långt mer konkret än Enron och andra fallissemang.
I Revisorsnämndens förhandsbesked vägs argumenten för och emot på ett omsorgsfullt sätt, och resonemanget är lätt att följa och instämma i. Invändningarna infinner sig när man kommer till de villkor nämnden ställer upp. Jag vill ifrågasätta om de är realistiska. Jag kan ha fel i sak, och jag hoppas att flera röster vill göra sig hörda i Balans.
Uppträder som lekman
Revisorsnämndens första villkor för sitt positiva förhandsbesked är att den kvalificerade revisorn har valts som vanlig lekmannarevisor i föreningen och endast ”arbetar och uppträder” som sådan, som Lefrell uttrycker saken. ”Revisorn får inte utåt framstå som en oberoende extern revisor”, heter det i originaltexten.
Låt oss fundera över vad som menas med det. Lekmannarevisorer i bostadsrättsföreningar ”arbetar och uppträder” antagligen på många olika sätt, men typiskt är nog att deras planering och riskanalys är mycket mindre noggrann än yrkesrevisorernas. Säkert dokumenterar de inte heller sitt arbete med någon större omsorg. Vår kvalificerade revisor bör alltså i vart fall lägga band på sig för att inte förfalla till sin gamla ovana att planera, riskanalysera och dokumentera på ett professionellt sätt. De checklistor och datorprogram som revisorn tagit fram för sina ”riktiga” klienter får lämnas hemma vid revisionen av bostadsrättsföreningen. Framför allt får nog revisionsberättelsen inte formuleras enligt FARs rekommendation; åtminstone måste väl hänvisningen till ”god revisionssed i Sverige” strykas?
Minst en kvalificerad revisor
Revisorsnämndens andra villkor inträder om stadgarna kräver att en av revisorerna i föreningen skall vara auktoriserad – eller, får det förmodas, godkänd – revisor. ”Med det avses en professionellt arbetande auktoriserad revisor” heter det i intervjun (finns det andra?). ”En auktoriserad revisor som är medlem i föreningen får inte ta det uppdraget”, säger Lefrell (min kursivering).
Kräver stadgarna två revisorer, finns det enligt min uppfattning två uppdrag med samma innehåll. Kräver stadgarna dessutom att den ena revisorn skall vara kvalificerad revisor, är det för att åtminstone den ena skall vara garanterat kompetent att utföra uppdraget. Råkar båda revisorerna vara kvalificerade, är det väl desto bättre. Jag har svårt att se att kraven på dem skulle vara olika. (Den av revisorerna som inte är med i föreningen måste beakta den andra revisorns bristande opartiskhet och självständighet vid tillämpningen av avsnitt 2.2.9 om gemensam revision i FARs rekommendation Revisionsprocessen, men det är den revisorns huvudvärk.)
Revisor inkognito?
Revisionsbolagsutredningen, där både Lefrell och jag var förordnade som experter, övervägde vid ett tillfälle om en auktoriserad eller godkänd revisor skulle kunna uppträda så att säga inkognito och ”inte utåt framstå som en oberoende extern revisor”. Då diskuterade utredningen visserligen oförenlig verksamhet, inte oberoende, men den slutsats utredaren drog kan tillämpas generellt: Omvärlden kan tänkas veta att revisorn är auktoriserad eller godkänd, och då spelar det ingen roll om titeln utelämnas på visitkortet eller brevpapperet när revisorn presterar en tjänst.
Allt annat skapar missförstånd. Påven är ofelbar bara när han uttalar sig ex cathedra, något som inte har skett sedan 1950. Ändå tror de flesta människor att påven enligt Katolska kyrkans lära alltid är ofelbar. Samma sorts missförstånd tror jag att Revisorsnämnden skapar om den försöker införa en dogm om de kvalificerade revisorernas två naturer. Om en kvalificerad revisor uppträder som revisor, tror omvärlden att revisionsberättelsen avges ex cathedra. Och det förutsätter bland annat opartiskhet och självständighet i överensstämmelse med god revisorssed.
Eller, för att närma oss vardagslivet. Accepterar vi att en legitimerad läkare behandlar det lilla barnbarnet som har ont i magen med kvacksalverimetoder under hänvisning till att han ”arbetar och uppträder” som morfar, inte som läkare?
Revisorskårens heder är ifrågasatt i dag. Till stor del är det orättvist, men vad hjälper det? Vårt traditionellt goda rykte kan vi bara återvinna och befästa i vardagen – den yrkesmässiga och den privata. Därför är det nog ett gott råd till FAR-ledamöterna att följa etikkommitténs vägledning från 1996 och inte låta sig väljas till revisorer i sina egna bostadsrättsföreningar, även om det verkar som om Revisorsnämnden skulle vara beredd att se genom fingrarna med det i sin disciplinära verksamhet.
Björn Markland är generalsekreterare i FAR